Festplatsen

En ensam rotunda med färgglada lampor, en öppen plats med taklös dansbana eller en hel folkpark med rum för tusentals människor. Festplatserna har varit en viktig plats för avkoppling och umgänge sedan förra sekelskiftet. Sidan ingår i temat Fritidslivets miljöer.

Svartvitt foto. En folksamling runt en midsommarstång på en gräsyta mellan två paviljonger.

Midsommar i folkparken i Munkedal 1933.

Bakgrund

Platserna för folkligt nöje och festliv fick under 1900-talet en fastare form. Det var inte längre bara plana ängar och vägkorsningar som var platsen för lördagskvällens dans, uppbyggda dansbanor med kiosk och servering blir snart det vanliga.

Utveckling

De första anlagda festplatserna i Västra Götaland började dyka upp kring sekelskiftet 1900, samtidigt som föreningslivet växte i omfattning. I städerna stod politiska föreningar och loger ofta som grundare. Socialdemokraternas festplatser fick namnet Folkets park. Många av landsbygdens tidiga festplatser startades av skytteföreningar för att skapa inkomster till föreningen. Festplatsernas besökare var i stor utsträckning städernas unga arbetare och landsbygdens ungdomar.

De allra enklaste festplatserna bestod av endast en dansbana med staket omkring och inget annat. Senare tillkom byggnader för försäljning av kaffe, korv och lotter. Ett annat typiskt inslag var serveringen, ibland helt och hållet inbyggd, ibland bestående av ett tak över bänkar och bord.

Svartvitt foto. Tre män män i hatt sitter med sina instrument dragspel, trummor och fiol på en estrad.

Dansband från 1932: Harald Olssons Gammalkapell i Alingsås folkets park. Foto Alingsås museum

Dansandet utgjorde festplatsens fundament. Schottis, polka och hambo hade slagit igenom på 1800-talet, men vid tiden för första världskriget gjorden jazzmusik och jazzdans entré, först i städerna. På ett par årtionde skulle dansvanorna därigenom komma att revolutioneras. Förutom dans förekom kring dansbanan även bondkomiker, revyartister och akrobater.

De tidiga festplatserna hade ofta en provisorisk prägel och flyttades efter bara en kort tid på en viss plats. Antalet dansbanor växte snabbt och säkert kunde konkurrensen mellan dem vara påtaglig. Men festplatserna fick också rykte om sig att utgöra syndens nästen och stötte många gånger på motstånd från delar av ortens befolkning.

Två dansbiljetter.

Dansbiljetter från Alingsåsparken. Foto Alingsås museum.

Blomstringstid

Under 1930- och 40-talen var antalet festplatser som störst i Västra Götalands län. De lokala idrottsföreningarna stod nu för byggandet av allt fler av de nya festplatserna. Fler byggnader tillkom efterhand. Den gamla dansbanan fick stå kvar och användas till gammaldans, medan man dansade modernt till jazzmusik på den nya, takförsedda banan. Entrébiljett och dansbiljett gav intäkter till den förening som drev festplatsen.

Med krigstiden på tryggt avstånd och framtidstron på topp stod festplatserna i blom under 1950-talet. Bilen gav ökad rörlighet och ännu fler festplatser att välja på, men ledde också till att små anläggningar konkurrerades ut.

Under 1960-talet uppstod twisten, som följdes av shake och därefter disco på 1970-talet. Med discodansen följde en helt ny epok och nya danslokaler, diskoteken. Den ökade elektrifieringen av musiken innebar att också festplatserna satsade på ljudförstärkning och en hel del platser kom att moderniseras på olika sätt.

Färgfoto. Ett tiotal par dansar framför en scen där ett dansband spelar.

Danskväll på Olstorps festplats, Skövde kommun, 1980-tal. Foto Christer Åhlin, Västergötlands museums arkiv.

Nya tider

Trots att vissa festplatser blommade upp under 1970-talet så innebar decenniet i stort fortsättningen på en mörk period som hade inletts redan på 1960-talet. Den ökande bilismen medförde en möjlighet att välja bort den välbekanta lilla folkparken på hemmaplan till förmån för en större festplats med välkända artister. Artisterna begärde allt högre gage vilket innebar att inträdespriserna steg kraftigt med sjunkande publikunderlag som påföljd.

På 1980-talet började de stora, överlevande festplatserna intressera sig för att fånga upp de nya musiktrenderna igen. Carola, Imperiet och Ulf Lundell var några av de artister som syntes mest på festplatserna under 1980-talet. Man hade nu delvis övergått från att ha en dansande publik till en i första hand lyssnande publik. På samma gång fortsatte festplatserna att sommartid vara de självskrivna arenorna för dansbanden.

Under 1990-talet övergav flera av de stora artistbokningsfirmorna i landet folkparker och andra festplatser till förmån för sådana platser som Varbergs fästning eller Borgholms slottsruin, vilket kom att innebära spiken i kistan för flera festplatser, stora som små.

Idag

Trots att festplatsernas storhetstid är över och många nu är borta, finns det en del dansbanor och festplatser kvar.

Bild på vinjett för Fritidlivets miljöer

FRITIDSLIVETS MILJÖER

Var vi tillbringar vår fritid är en allt viktigare fråga. Sommarstugan, idrottshallen eller badplatsen. Vi förknippar dem med avslappning, välmående, aktivitet. Kanske något av de mest karaktäristiska miljöer som 1900-talet burit fram.

Läs alla artiklarna om:

Fritidslivets miljöer
Badplatsen

Campingplatsen

Idrottslivets miljöer
Idrottshallen
Idrottsplatsen
Ridhuset
Semesterbyn
Simhallen
Sommarstugan
Vintersportens miljöer