Idrottslivet har två sidor. Det som tar stort utrymme i press och media är matcherna och tävlingarna, fyllda publikläktare och kanske bråk mellan supporters. Men det som tar störst utrymme i vår fritid är deltagandet i vardagarnas kvällsträningar och lokala matcher eller tävlingar på helgerna. Vi tillbringar många timmar på planer, arenor och i löp- och skidspår. Sidan ingår i temat Fritidslivets miljöer.

Idrottslivets miljöer är en stor del av barns vardag idag. Foto Bohusläns museum.

Även om det är elitidrotten som syns mest, så finns det bakom varje elitlag ett stort antal aktiva, inte minst barn, som har idrottslivet som en del av sin vardag. Nästan hälften av alla barn tränar idag i någon idrottsförening. Idrottslivets miljöer och anläggningar måste vara anpassade till sportens krav på mått, underlag etc, och även, och därför finns det också flera olika typer av anläggningar. Den moderna idrottens barndom i Sverige

Den moderna idrotten har sina rötter i 1800-talets mitt, och det är militärens ridning och fysiska träning som då börjar ta formen av tävlingar i organiserad form. Tidiga idrottsanläggningar är därför också ridhus och gymnastikhus. Det är dock inte tävlingsidrott som vi känner det idag, inte minst gymnastiken med bl a Lingrörelsens ideal handlade mycket om hälsa och sundhet.

Med inspiration från övriga Europa, främst England, introducerades flera tvälingsidrotter under 1800-talets andra hälft. De tidigaste fotbollsföreningarna exempelvis bildades under 1880-talet. Friidrotten med sina olika grenar får sin form bland annat i samband med att den första olympiaden anordnas 1896. Den moderna idrotten är född.

De tidigaste idrottsplatserna anlades under 1800-talets slut, Sveriges äldsta ännu använda idrottsplats är Centrala Idrottsplatsen i Lund från 1892. Riksidrottsförbundet bildades 1903 och har haft en betydande påverkan att få idrottsplatser att vara standardiserade vad gäller mått och utformning av banor och planer.

Olympiaden i Stockholm 1912 var naturligtvis en stor inspirationskälla inom idrottsrörelsen, och det är sannolikt att detta medförde att fler idrottsplatser anlades i hela landet. Själva idrottsanläggningen där olympiaden ägde rum, Stadion i Stockholm (byggd 1910-1912), var i sig säkert också en inspirationskälla.

Men ännu var det relativt få som är aktiva utövare, den stora breddningen kommer under mellankrigstiden. Ökad levnadsstandard i kombination med att arbetstiden kortades gör att fler engagerade sig. Med radions genombrott under 1920-1930-talen så kunde man hemma höra direktsändningar från stora idrottsevenemang vilket naturligtvis ökade intresset.

Under mellankrigstiden hade gymnastiken som idrott en stark ställning, samtidigt som det fanns starka ideal om folkbildning, kroppskultur och sundhet kopplade till gymnastikrörelsen. Det senar är något som har tagit den vidare in i skolvärlden där nästan alla skolor har både en och flera gymnastiksalar. Samtidigt har skolämnet ”gymnastik” förändrats och har tagit in också övriga idrotter, och heter idag ”idrott och hälsa”.

Idrottsrörelsen växer

Redan tidigt ordnades olika lotterier mm för att få resurser till idrottsrörelsen. Med det 1934 bildade bolaget Tipstjänst AB (nu AB Svenska Spel) kom man också åt vadslagningen kring tävlingsresultat. I och med det kom mer stabila intäkter till idrottsrörelsen i och med att vinsten (eller delar av vinsten) skulle gå dit.

Idrottens plats i samhället blev successivt större, och den stora ökningen inleddes på 1930-talet. Kring tiden för första världskriget har idrottsföreningarna mellan 50 000 – 100 000 medlemmar, kring tiden för andra världskriget omkring 500 000 medlemmar i omkring 6000 -7000 föreningar. Vid slutet av 1950-talet har man passerat en miljon medlemmar, och tio år senare är man uppe i över två miljoner medlemmar i över tjugo tusen idrottsföreningar.

Tremiljonersstrecket passerades 1998 och idag ligger siffran på ca 3,3 miljoner, fördelade på ca 2,3 miljoner aktiva och 1 miljon passiva/stödjande.

Under denna starka expansionsfas är fotboll, friidrott och skidåkning de stora grenarna. Detta sätter också ett tydligt avtryck i de många idrottsplatser som anläggs och som kombinerar en fotbollsplan med löparbanor runt om.

Under och efter andra världskriget får motionsidrotten ett genomslag, och perspektivet breddas från ungdomsfostran och tävlingsresultat också till ett hälsoperspektiv, dvs att det helt enkelt är nyttigt också för den vuxne (dock ännu oftast manlige) medborgaren att delta i de olika idrottsgrenarna. Bland motionsidrotterna är joggning idag den största, men bland de populära återfinns också olika gymaktiviteter som styrketräning och olika typer av gympa-pass. Från mitten av 1950-talet och in på 1960-talet tar kommunerna över skötsel och huvudmannaskap för många idrottsanläggningar som anlagts och skötts av idrottsföreningar. Kommunerna blir tillsammans landets största bidragsgivare till idrottsrörelsen.

Prisutdelning i bordtennislandskamp Sverige – Tyskland 1957 i Uddevalla. Foto Bohusläns museums arkiv.

Idrott inte längre bara för män

Om 1930-40-50-60-talen är den tid då idrotten tar och får en stor plats i samhällslivet, så är tiden därefter den tid då den breddas ut från den typiskt manliga sfären i och med att först kvinnor och sedan även barn tar en betydligt större aktiv plats i idrottslivet. Det har hela tiden funnits aktiva idrottande kvinnor men den totala andelen har varit låg, kanske omkring 1/10. Idag är ca 40% av de aktiva kvinnor. Också barnen har tagit stor plats i idrottslivet, även om man begränsar själva tävlingsmomentet för de yngre. Två tredjedelar av barn mellan 10-18 år tränar eller tävlar i någon idrottsförening.

Idrottens miljöer är en stor del av många barns vardag. Och därmed även för deras föräldrar, oavsett om föräldrarna själva också är aktiva eller inte.