Idrottshallen

Idrottshallar eller sporthallar är idag fyllda till brädden med aktiviteter. Här samsas elithandbollslag med skolklasser, gymnastikuppvisningar med bordtennisturneringar. Det kan vara anläggningar med stora publikläktare, eller hallar som ligger ihop med högstadie- och gymnasieskolor. Flertalet är byggda med handbollsplanens mått men det finns också anläggningar för friidrott med löparbanor och stavhoppningsgrop. Sidan ingår i temat Fritidslivets miljöer.

Bild på barn som spelar innebandy

Uddevalla idrottshall, innebandymatch med juniorer. Foto Bohusläns museum.

Den tidiga idrottsrörelsen handlade i stor utsträckning om utomhusidrotter. De aktiviteter som utfördes inomhus var främst gymnastik och fysisk träning, samt tennis. Ingen av dessa sporter var dock vid 1900-talets början spridda bland större befolkningsgrupper. De gymnastiksalar som fanns är i princip för små för att räcka till för de flesta bollsporter, och antalet tennishallar var inte stort.

Handbollen är en något yngre sport än de övriga, den moderna handbollen sägs ha utvecklats på Ordrups gymnasium i Danmark under 1800-talets slut. Första VM äger rum 1938. Sporten får spridning under mellankrigstiden. Handbollsplanens mått (40×20 meter) blir också dimensionerande för många av de inomhushallar som börjar byggas från 1930-talet och framåt. Många andra idrottsgrenar ryms inom dessa mått och idrottshallens golv med många olika linjer i olika färger uppmålade blir en av hallarnas karaktäristika.

De tidiga hallarna har genomgående parkettgolv, och fortfarande är detta det önskvärda underlaget för spel. Under 1950-1960-talet utvecklades de moderna golvmattorna av plastmaterial, och i många hallar ligger nu sportmattor i stället, vilket är något billigare och enklare att underhålla.

Med dessa inomhushallar så engagerade sig många fler människor i dessa ”nya” idrotter, och man fick ett idrottsliv vintertid som inte var kopplat till aktiviteter på snö och is.

Svartvitt foto. Interiör av en tom idrottshall med välvt tak och stora fönsterpartier.

De karaktäristiska limträbågarna i många av de nya hallarna. Uddevalla idrottshall på 1940-talet. Foto Bohusläns museums arkiv.

Det som möjliggjorde idrottshallarnas uppbyggnad var förmodligen en kombination av flera faktorer. Tekniska landvinningar vad gäller uppvärmning via centralvärme gjorde det möjligt att värma upp så pass stora lokaler till rimliga kostnader. Limträtekniken sänkte förmodligen byggkostnaderna jämfört med en stålkonstruktion. (tillverkning av limträbalkar kommer igång på 1920-talet. En tidig beställning till idrottshall är från Kungliga Lawntennisklubben i Stockholm 1923. Kan ev vara nuvarande A-hallen på Tennisstadion, som stod klar 1930. Fribärande limträbågar av samma typ som i många idrottshallar finns i både Malmö (1924) och Stockholms (1927) centralstationer.) Intäkter till idrottsrörelsen från AB Tipstjänst från 1934 och framåt har också förmodligen underlättat finansieringen av hallbyggen (direkt eller indirekt).

Byggandet av idrottshallar i tätorterna fortsätter under årtiondena som följer. Det blir vanligare att anläggningens huvudhall är kompletterad med flera andra lokaler för t ex brottning eller boxning. Även kombinationer med simhall eller bowlinghall förekommer, liksom att caféer och serveringar tillhör det normala.

Bild på handbollsspelande kvinnor

Handbollsmatch Skövde – Uddevalla IS 1951 i Uddevalla idrottshall. Foto Bohusläns museums arkiv.

Från 1960-talets slut och framförallt från 1970-talet har också grundskolereformen ett finger med i utvecklingen av antalet inomhushallar. Från 1970-talet byggs ett stort antal högstadieskolor, vilka naturligtvis behöver gymnastiksalar. Att koppla en idrottshall till en skolmiljö och därmed kombinera skolans nyttjande dagtid med föreningarnas aktiviteter på kvällar och helger är naturligtvis gynnsamt. Vidare så utvecklas skolämnet gymnastik och inkluderar bl a allt mer av bollsporter, och behöver i sin tur tillgång till riktiga bollplaner.

Under 1970-talet och framåt byggs ett antal idrottshallar i direkt anslutning till en högstadie- eller gymnasieskola. Handbollsplanens mått blir ofta styrande för storleken på hallen. Hallar från dessa senare decennier är ofta mer genomtänkta vad gäller biutrymmen, t ex för att kunna husera alla de olika sporternas olika utrustning, liksom separerade ingångar och passager etc för aktiva och publik, ibland också kafeteria och föreningskansli och vaktmästeri.

Liksom utomhusidrottsplatserna har också inomhushallarna använts också för musik-, dans- och andra evenemang. Under senare decennier har en del hallar byggts direkt för sådana kombinerade ändamål (kombinationshallar), vilket avspeglas t ex i större läktarutrymmen samt biutrymmen för att husera scenutrustning etc. Under de senaste decennierna har en ung sport vuxit sig mycket stor, innebandyn. Sporten startar i slutet av 1960-talet, första riktiga klubben bildas 1979, första landskampen någonsin 1985 och första VM 1996. Det har inte inneburit några egentliga förändringar av hallarna, innebandy spelas på en handbollsplan (men med andra markeringar), men de många aktiva har naturligtvis ökat trycket på tillgängliga lokaler.

Bild på vinjett för Fritidlivets miljöer

FRITIDSLIVETS MILJÖER

Var vi tillbringar vår fritid är en allt viktigare fråga. Sommarstugan, idrottshallen eller badplatsen. Vi förknippar dem med avslappning, välmående, aktivitet. Kanske något av de mest karaktäristiska miljöer som 1900-talet burit fram.

Läs alla artiklarna om:

Fritidslivets miljöer
Badplatsen
Campingplatsen
Festplatsen
Idrottslivets miljöer
Idrottsplatsen
Ridhuset
Semesterbyn
Simhallen
Sommarstugan
Vintersportens miljöer