Nästan hälften av alla svenskar har tillgång till ett fritidshus av någon typ, och det finns långt över en halv miljon fritidshus i Sverige. Fritidshusens eller sommarstugornas historia är en viktig del av det moderna samhällets historia. Sidan ingår i temat Fritidslivets miljöer.

Fritidshusen kan delas in i två grupper: Dels hus som är byggda för att vara sommarstugor, och dels hus som ursprungligen varit åretruntbostad, till exempel gamla torp eller hus i kustens fiskelägen.Utvecklingen som lett fram till detta hänger naturligtvis ihop med vår allt mer ökade tillgång till fritid under 1900-talet och med den ökade levnadsstandard som gör det ekonomiskt möjligt för så många att hålla sig med två bostäder.

Sommartid blir stugtrappan en plats för allt möjligt: Matlagning, en fikastund, rensa nyfångad fisk, lapa morgonsol… Foto Bohusläns museums arkiv.

Fritidshusens och sommarstugornas utveckling

Det finns alltså två utvecklingslinjer att följa. Omvandlingen av åretrunthus till fritidshus beror naturligtvis på viljan att ha ett sommarboende och på den ekonomiska förmågan att ordna detta. Men det finns ytterligare en faktor som gör detta möjligt och det är inflyttningen från landsbygden till städerna, vilket i förlängningen leder till att det blir ett antal hus och boställen ”lediga” på landsbygden.

Inledningsvis finns det ofta en personlig koppling till sommartorpet. De vuxna barnen som flyttat till staden och skapat sig ett eget liv återvänder kanske till föräldrarnas eller farföräldrarnas ställe, övertar det och gör det till sitt sommarnöje. I mer attraktiva områden leder detta också till att man behåller en bebyggelse som annars delvis skulle varit övergiven. Med tiden kommer generationsväxlingar och försäljningar, och de personliga kopplingarna till sommartorpet försvinner allt mer.

Den andra utvecklingslinjen är den som är direkt kopplad till de helt nybyggda sommarstugorna.

Förebilden är i viss mån de övre samhällsskiktens sommarvillor från sent 1800-tal och sekelskiftet 1900. Men under 1900-talets början påverkas idealen, och man vill nu ha mindre stugor, kopplade till nya ideal om hälsa och friluftsliv. Tidigast är det folk med lite bättre resurser som skaffar sig eget fritidshus, men under mellankrigstiden börjar det bli vanligt att också t ex industriarbetare skaffar stuga.

Självbyggeri var vanligt, här på Herrestadsfjället 1955. Foto Bohusläns museums arkiv.

Benämningen ”sportstuga” används för dem fram till mitten av 1940-talet och syftar på stugans enkelhet och kopplingen till ett aktivt friluftsliv. De tidiga sportstugorna eller sommarstugorna byggs i områden som ligger i närheten av städerna. Områdena är ibland relativt ”vildvuxna” utan övergripande planering. Det är mycket självbyggeri, man bygger ofta med mycket återanvänt material, inte minst packlårar som man t ex transporterat industriprodukter med kunde användas. Stugorna var enkelt utrustade.

Man bygger efter köpta ritningar eller efter ”eget huvud”. Kataloghus börjar komma i mindre skala, det är först längre fram som de färdigtillverkade sommarstugorna blir det vanliga, efter omkring 1960. 1930-40-50-talens sommarstugor är ofta målade som små torp, röda med vita snickerier, men lika vanligt är sportstugeidealet, brunmålade stugor med fönsterluckor som ofta är gröna. Från 1960-talet och framåt blir det mindre vanligt med självbyggeri, i stället är det kataloghustillverkarnas sommarstugemodeller som uppförs.

Med tiden blir också standarden allt högre i husen. Samtidigt förbättras de tidiga sommarstugorna, de byggs till, isoleras, el dras in etc. En sommarstuga från 1930-talet kan idag vara en hel historiebok över dessa förbättringar och ändringar.

”Kataloghus” från Götenehus.

Sommarstugorna idag

Efterfrågan på sommarstugor och fritidshus i generell mening är idag kanske större än någonsin. Likaså efterfrågar man högre standard i fritidshuset, liksom att de senaste årens efterfrågan på altaner och inglasade uterum också påverkar fritidshusens utseende.

Få av de äldre sommarstugorna har sitt ursprungliga utseende kvar, medan t ex en ”kataloghusstuga” från 1970-talet kan vara relativt oförändrad eftersom den haft så hög standard redan från början.

Välbevarat fritidshus från Festa i Lidköpings kommun. Foto Carina Carlsson.