Livet på vägen

Under århundraden har resandefolket levt och försörjt sig på resande fot och då var möjligheten att kunna förflytta sig viktig. Många reste inom vissa områden med fasta rutter, men ibland blev resorna längre. Att kunna anpassa försörjningen var en fråga om överlevnad. Sysselsättningen och vägarna kunde därför växla från ett år till ett annat.

Resande kvinna med två barn

En kvinna och två barn som har övernattat i en lada på gården Skistad i norra Bohuslän i maj 1923. På fotografiet har fotografen antecknat att de är resande. Foto: Johan Johansson. Bohusläns museum UMFA 53464:1741

Möten mellan människor

I gårdarna fanns kopparbyttor som var giftiga utan sitt skyddande lager av tenn på insidan, knivar blev slöa och det var långt till affären. Dessutom ville byborna få höra berättelser om andra trakter och gärna bli roade. Resandefolkets besök i byarna, för att förtenna grytor, slipa knivar, underhålla eller sälja olika varor var ett välkommet inslag i vardagen ett litet tag. Sedan fick de resande dra vidare.

Det gällde att hitta platser att övernatta på under resorna. Sova på granris fungerade kanske bra på sommaren, men när det blev vinter och kallt gällde det att hitta nattlogi om det var långt hem eller till släktingar. Det var inte alltid lätt, men de resande visste vilka gårdar de var välkomna till trots att det ibland varit förbjudet att ge nattlogi till resande. Men ibland blev det kalla handen och avvisning.

En kvinna, född 1857, från Mo socken i Bullaren berättar i en uppteckning av Västsvenska Folkminnesarkivet: ”Tattare har jag hyst många. Det var att lägga dem i lagården, i fähuset eller på logen. De var sex, sju ibland.” … ”Karlarna förtennade, lagade bleckkärl, köpte hästrumpor (tagel). Så gjorde de vävskedar och sålde och lagade vävskedar. Fruntimrena tiggde och spådde – det var jöleri!” (Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg. IFGH 5012:40)

En bild på en man som sitter och slipar knivar

Skärslipare från Nättraby i Blekinge på besök i Bohuslän i augusti 1923. Foto: Johan Johansson. Bohusläns museum UMFA 53464:0360.

Det har alltid varit täta kontakter mellan resande och majoritetsbefolkningen i byarna och städerna med ett ömsesidigt beroende människor emellan. Det kunde handla om behov av försörjning eller av varor, om barn som lekt med varandra, om människor som har förälskat sig. Samtidigt som byborna kunde upprepa fördomar om att ”tattarna” (som resandefolket tidigare kallades) var ”tjuvaktiga och lögnaktiga”, så pratade människor väl om de resande som de kände personligen. Som i samhället i övrigt syns här föreställningarna och rädslan för det okända och acceptansen för det bekanta.

Livet på Mon

På Mon, några kilometer från Snarsmon i Bullaren i norra Bohuslän, bodde Augusta och Karl-Albin och deras barn, från 1880-talet och fram till 1913. Deras hus låg intill landsvägen, strax öster om den ökända backen Ejde Bratta på dåvarande sträckningen av 164:an. Huset var en liten torpstuga med ett rum och en liten täppa till. Vid det lilla torpet låg också några enkla bostäder där familjens släktingar bodde ibland. På Mon bodde familjen i över 20 år och de flesta av barnen växte upp här. Det finns inga säkra uppgifter om hur många barn familjen hade, olika uppgifter säger elva, tretton eller till och med nitton barn. En granne har berättat för sitt barnbarn att det stack upp huvuden överallt i stugan när han kom på besök på morgonen. Flera av barnen gick säkert i skolan, antagligen tillsammans med barnen från resandeboplatsen Snarsmon, inte långt därifrån. Augusta och Karl-Albin försörjde familjen genom hantverk och handel liksom de flesta andra resande. Karl-Albin var en duktig silver- och plåthantverkare som också tillverkade enekorgar och annat.

Bild på grunden efter bostadshuset på Mon

Spismursröse och syllstenar efter familjens lilla hus på Mon. Foto: Bohusläns museum 2011.

Till fots, häst, cykel, bil eller båt

I flera hundra år har resandefolket vandrat eller åkt mellan byar och gårdar och erbjudit varor och tjänster. Färdsättet har varit beroende på vad som har stått till buds och vad som behövts. Augusta gick till fots på sina handelsresor där hon bland annat sålde varor som Karl-Albin tillverkat. Hennes handelsområde sträckte sig från det lilla torpstället på Mon i Bullaren, på slingriga vägar till Skee och Strömstad, till gårdar runt om på landsbygden och ut på öarna. På sina vandringar samlade Augusta också lump och tagel från kor och hästar. Det mellanlagrades i vedboden hos hennes vänner på gården Elsängen i Skee i väntan på transport till uppköparen, P A Steiner från Strömstad.

1913 fick Karl-Albin tjänst som järnvägsman i Varp ett par mil västerut och familjen flyttade dit. Augusta fortsatte sina vandringar i ungefär samma område som hon vandrat i tidigare även efter flytten. Hennes bekanta har berättat att hon rökte kritpipa på sina vandringar. Ofta vandrade Augusta ensam men ibland fick en grannpojke som var sex-sju år följa med henne en bit på vägen. Då fick han en låtsaspipa av trä som Augusta täljt åt honom.

Många resandefamiljer har berättat om hur de fått känna av omgivningens intolerans och fördomar. Ett positivt undantag är vänskapen mellan familjen Andersson på gården Elsängen i Skee och resandefamiljen på Mon. 1911 fick 18-åriga dottern Ingrid på Elsängen transportera några nyinköpta möbler från Strömstad till Mon. Som tack för hjälpen fick Ingrid en silverbrosch som Karl-Albin tillverkat. Broschen och minnen om Augusta har bevarats av Ingrids son Torsten Torstensson och broschen finns nu utställd i utställningen Möt resandefolket på Bohuslän museum.

brosch_2_kant[2]

Resandefolket

I flera hundra år har resandefolket funnits i Sverige, vandrat mellan byar och gårdar och erbjudit varor och tjänster. Idag är resandefolket en del i den nationella minoriteten romer. Sedan 2004 arbetar Bohusläns museum och resande tillsammans för att lyfta fram resandefolkets historia som en del av vår gemensamma historia.

Resandekartan

resandekartan.se (extern länk)
Broschyr om Resandekartan (pdf)

Mer om resandefolket

Utställningen Möt Resandefolket!
Resandeboplatsen Snarsmon
Resandefolkets kulturminnen på kartan
Varifrån kommer resandefolket?
Vilka är resandefolket?
Cirkusliv
Tänkeboken 1512
Utvärdering av verksamheten om resandefolket