Resandefamilj på gården Skistad på 1920-talet. Foto: Johan Johansson/Bohusläns museum

Den största gåtan och kanske den mest laddade frågan när det gäller resandefolket är den som handlar om ursprunget. Det är inte bara forskare som har skilda teorier om de resandes härstamning. Även de resande själva har olika uppfattning och frågan är kontroversiell. En del resande känner stark samhörighet med romerna. Andra upplever sig ha en egen resandeidentitet som skiljer sig från de andra romska gruppernas.

De första romerna kom från Indien till Europa på 1100-talet e.Kr. Första säkra noteringen är från Konstantinopel år 1320. Därefter finns noteringar i Tyskland 1407, Frankrike 1419, Holland 1420, Wales 1430, England 1440, Skottland 1505, Danmark 1511 och Sverige 1512. I Stockholms stads Tänkebok står det att läsa om en okänd folkgrupp med främmande utseende, annorlunda seder och obegripligt språk som kom till Stockholm den 29 september 1512. Detta anses vara den första immigrationen av romer till Sverige och de kallades då ”tatare”. Många av dagens resande anser sig vara ättlingar till dessa.

Men det kan ha funnits resande i Sverige ännu tidigare. Forskaren Laurentius Rabenius skrev 1791 i en avhandling att det fanns resandefolk i Sverige på 1300-talet, men utesluter inte att de kan ha kommit till Sverige redan i slutet på 1200-talet. Rabenius pekar på en förordning undertecknad av kung Birger Magnusson år 1303 där det konstateras att det finns utländska kringvandrande skojare i skogarna i Kolmården. Vissa forskare menar att skojarna kom till Sverige från Tyskland via Danmark där de bott på de jylländska hedarna. De tillhör ursprungligen Jenische, en folkstam med indoeuropeiskt ursprung (förmodligen kelter med inslag av bl.a. romer och judar).

I Danmark kallades folkgruppen ”jydske zigeunere”, kjœltringer, natmœnd och skøjere, och i Sverige för kältringar, nattmän och skojare. Det förekommer att äldre resande i Sverige själva kallar sig skojare, ett ord som kan härledas till östfrisiskans Schooier, det vill säga benämningen på en fattig ”kringvandrande person”. I etymologiska ordböcker står det om folk som ”skoja kring landet” i betydelsen att ”vandra omkring på vägarna”.

Många av dagens resande ser sig som ättlingar till de legosoldater som kom till Sverige på 1700-talet. Soldaterna blev utan arbete efter kriget mot Frankrike och lär ha anslutit sig till Karl XII:s ”främlingslegion” under den svenska arméns reträtt genom Europa 1714. Dessa soldater härstammar från flera olika europeiska folkgrupper som levt i utanförskap. Bland dem fanns även romer som ansågs duktiga på att hantera vapen och hade bra handlag med arméns hästar. Många av dem rekryterades bland sinter och Jenische i Tyskland. Flera resande har genom släktforskning kunnat visa att deras förfäder bar tyska eller svenska soldatnamn.

Sammanställt 2012 av Bo Hazell, författare till boken Resandefolket – från tattare till traveller.