Den äldsta säkra noteringen om resandefolket i Sverige är en anteckning i Stockholms stads tänkebok den 29 september 1512. Där står om ett sällskap thaatra på besök i staden. I Olaus Petris "En Swensk Cröneka" från samma år nämns samma sällskap som kringresande från land till land och att de inte tidigare varit i Sverige.

Tänkeböcker skrevs av rådhusrätterna i städerna under medeltiden. I böckerna noterades sådant som hände i staden; hus som bytte ägare, byggen och tvister och mycket annat. Bilden ovan visar texten i original. Översatt till dagens språk står det ungefär:

”Thaatra. På ärkeängeln Sankt Mikaels dag kom tatra till staden, vilka sades komma från Lilla Egyptens land. De hade sina hustrur och med barn med sig, och somliga hade späda barn. De fick husrum i Sankt Lars gillestuga och var trettio par. Deras hövitsman hette Anthonius, en greve med sin grevinna. De var i härberget, hos Lasse Matsson etc. Staden skänkte dem tjugo mark.”

Begreppet tatra/tattare i kombination med kringresande var uppenbarligen bekant för skrivaren. Även i Olaus Petris krönika från samma år framgår det att tatra inte varit i Sverige tidigare men att folkgruppen och deras levnadssätt var bekant för Olaus Petri. Vid detta första besök i Sverige togs de alltså väl emot av staden som också skänkte dem 20 mark.

Redan från några år tidigare finns en uppgift i ett brev som sannolikt handlar om samma sällskap. Det är ett brev som kung Jakob IV av Skottland 1505 skickar till danska kung Hans där Jacob ber Hans ta emot hertigen Anthonius Gagino med sällskap.