Bohuslans Museum

← Tillbaka till sökresultat

Runstenen i Hoga

I kanten av den stora Vrälandsslätten ligger Orusts enda runsten. Med ett budskap som ristades in för över 1000 år sedan. På höjden strax intill runstenen finns gravhögar från järnåldern och lite längre fram ett par domarringar. På en promenadvänlig stig kan man passera dessa och fortsätta en slinga i skogen.

 

Historia

Platsen

Runstenen står upprest i kanten av Vrälandsslätten på fastigheten Nedre Hoga. Hoga betyder högar vilket stämmer fint med både topografin och kulturhistorien. Området utgörs av ett höjdparti och det finns flera gravhögar från järnålder på platsen. Det äldsta belägget för ortnamnet Hoga kommer från år 1388. Namnet antas ha förhistoriska rötter eftersom det syftar just på gravhögarna som omger byn.

Att tyda runor

I Sverige finns mer än 4 000 runinskrifter med budskap och meddelanden från 200-talet efter Kristus och framåt. De äldsta finns på lösa föremål som spännen och vapen men också på stenar. Den äldre runraden bestod av 24 olika tecken. I början 700-talet skapades en ny runrad med endast 16 olika tecken, som ersatte den äldre. Runraderna kallas äldre och yngre futharken utifrån de tecken som ingår i runorna. Runstenar från vikingatiden brukar följa samma innehåll. Ofta är det en eller flera namngivna personer som låter resa stenen till minne av sin döde släkting. Ibland berättar texten om resor som den döde gjort. Många gånger står det också vem som har ristat runorna.

Vad står det egentligen på Hogastenen?

Hogastenen är en av bara fem kända förhistoriska runstenar i Bohuslän och den dateras till vikingatidens början, omkring år 800 efter Kristus. Stenen är nästan tre meter hög och runraden med sina 22 runor står ristad på stenens ena kortsida.

Genom åren har många försökt läsa runorna på Hogastenen. Den första beskrivningen av stenen gjordes år 1643 då den danske läkaren och fornforskaren Ole Worm gav ut en avhandling om runstenar. På mitten av 1800-talet besökte fornforskaren och målaren Gustaf Brusewitz Hogastenen. Han beskrev platsen där runstenen står som ”en kal och ful trakt.” Av folk i trakten fick han reda på att runstenen kallas för kung Ramunders häll. Runraden på stenen läste han som ”II auri a. m: tain thonn a raamunt” vilket på svenska enligt Brusewitz blir ”två öresbol vid denna sten äger Ramunder” och betyder att Ramunder äger en bit mark där runstenen står.

År 1921 kom arkeologerna Ivar Lindqvist och Johan Alin till platsen och uppfattar det som att runstenen måste ha blivit flyttad. De tänker sig att den tidigare stått på en gravhög och att någon senare ville ha den som exempelvis grindstolpe. Enligt Ivar Lindqvist är runorna svårtolkade och ovanliga och han daterar inskriften till 700-talet. Med viss osäkerhet läser han raden: ”iiAuR iAmt Ain wan i Arb munt” som på svenska skulle bli: ”IaurR (Ioufur) nyss (bliven) änkeman fick brudmansgåvan i arv”. Lindqvist tolkar runraden som ett dokument om arvsrätt som berättar att hustrun till mannen IaurR (Ioufur) dog i barnsäng och kort efter födseln så dog också deras barn. Ioufur ärvde både sin fru och sitt barn. På hustruns och barnets grav ville mannen rista några ord som skulle påminna alla om hur ”munden”, som kan ha varit en gård, hade blivit hans.

Den senaste tolkningen av Hogastenens runrad gjordes år 1992 och finns på Riksantikvarieämbetets hemsida. När runorna translittereras och skrivs om till dagens bokstäver står det ”JoR i Am [s]tæin vann/þann her a mula”. Översättningen till nutida svenska blir: Jo i Å utförde/denna sten här på mulen. Jo är ett namn på en person, Å är en plats eller en ort och ”mula” är ett annat ord för en höjd eller ås. Genom att jämföra runorna på Hogastenen med runor på andra stenar har Riksantikvarieämbetet kunnat datera Hogastenen till 800-talet efter Kristus.

Hällristningar och gravar längs vägen

Söder om Hogastenen går en gammal väg som sträcker sig väster och söderut upp över åsen. Invid vägen ligger det hällristningar och gravfält vilket kan betyda att vägen kanske har funnits här ända sedan järnåldern.
Hällristningarna har knackats in på en slät skifferliknande berghäll i gnejs som sticker upp alldeles nedanför en stengärdsgård. På hällen finns 27 skålgropar och två linjer. Linjerna skulle kunna vara påbörjade skeppsfigurer. Det är svårt att datera hällristningen utifrån skålgropar och linjer. De kan ha ett tidsmässigt samband med gravarna från järnålder, men de kan också vara från bronsålder och då visa på att platsen har varit betydelsefull för människor under mycket lång tid.

Söder om den gamla vägen ligger ett gravfält med 25 synliga gravhögar och stensättningar och längre upp längs vägen ligger flera högar och två domarringar. Det har inte gjorts några arkeologiska undersökningar vid något att gravfälten men 1964 skadades en hög då man grävde efter sand. I högen fanns ett 50-tal krukskärvor och cirka 3/4 liter brända ben. Krukskärvorna kommer från ett odekorerat ljusbrunt lerkärl som dateras till yngre järnålder, cirka år 500-700 efter Kristus. Fynden förvaras på Bohusläns museum.

Besök platsen online

Följ med på en filmad rundtur till runstenen och gravfälten med Christina Toreld och Kristina Lindholm från Bohusläns museum.

Filmen om runstenen i Hoga syntolkad.

Tillgänglighet

Hitta hit

Från väg 160, strax söder om Vräland, finns en hänvisningsskylt till en skyltad parkeringsplats med informationsskyltar. Följ därefter vägen till fots upp för backen till runstenen och vidare mot gravfältet och domarringarna.

Strax efter backkrönet står runstenen inne i en beteshage. Vägen fortsätter förbi gravfälten och domarringarna i en 1 ½ km lång slinga genom skogen och tillbaka igen till runstenen (håll till höger vid delet efter domarringarna). Läs mer om tillgängligheten i Tillgänglighetsdatabasen

I området går betande djur, visa omtanke och hänsyn.

Källor

• Adolf Iwar Arwidsson, A I, 1834. Svenska Fornsånger. Första delen. En Samling af Kämpavisor, Folk-Visor, Lekar och Dansar, samt Barn- och Vall-Sånger., Stockholm, 1834.
• Allardt, A, 1889. Nyländska folkseder och bruk, vidskepelse m.m. http://runeberg.org/nylsedbruk/0115.html
• Andersson, T & Toreld, A, 2015. Hällristningarna på Orust.
• Brusewitz, G, 1846. Elfsyssel. Södra Bohuslän historiska minnen.
• Lindqvist, I, 1920. Runinskriften på Hogastenen i Bohuslän. Ett rättsdokument från 700-talet. I: Göteborgs och Bohusläns Fornminnesförenings Tidskrift 1920
• Orust kommun, 2020. Kulturmiljöer på Orust. Del 2: Beskrivning och rekommendationer. C.Wingård, L.Nordell, T.Brandt. 2020
• Riksantikvarieämbetets digitala register Fornsök.
• Riksantikvarieämbetet, Runstenar i Sverige; Bohuslän.
• Projekt Runeberg, Svenska Fornsånger, Första delen.  http://runeberg.org/fornsang/1/0138.html

Vill du veta mer?

Visste du att

I Sverige och Finland finns många ställen som blivit uppkallade efter Ramunder. Ramundervisan handlar om den starke, jättelike Ramunder den unge som dödar jättar. Det finns också sägner om jätten Ramunder som inte gillade kyrkklockor och som rövade bort jungfrur. Namnet kan komma från det fornnordiska ordet rammr som betydde stark, kraftfull. Vem kung Ramund var som det talades om på Orust på 1800-talet kan vi inte med säkerhet veta.

På Riksantikvarieämbetets hemsida finns information om runor och runstenar. https://www.raa.se/kulturarv/runor-och-runstenar/runskolan/

Ur våra samlingar

I våra samlingar har vi fler fotografier på runstenen i Hoga. Här kan du se några exempel. Fler bilder på runstenar i Bohuslän kan du se på webbplatsen DigitaltMuseum.

 

Du kanske även är intresserad av

Stenehed

Håby-Torp gravfält

Blomsholm

Vrångstad gravfält

 

← Tillbaka till sökresultat