← Tillbaka till sökresultat

Vrångstad gravfält

Vid Vrångstad i Tanums kommun kan du uppleva landskapets förändringar och spår efter 5000 år av mänskliga aktiviteter. Promenadstigar på knappt två kilometer tar dig till en megalitgrav från stenåldern, hällristningar från bronsåldern och gravfält från järnåldern. Från 1800-talet finns en stenbro bevarad och år 1935 byggdes här en vackert murad kanal.

Färgfoto på en skogsstig mellan raka mörka stammar. Längst bort i bild anas stenar på en ljus yta.

Längs vandringen runt Vrångstad gravfält går det att upptäcka olika gravar från järnåldern där tallskogen öppnar upp sig. Foto: Christina Toreld, Bohusläns museum 2022.

Historia

Gravhögarna vid sjön

Knappt 100 meter norr om parkeringsplatsen ligger runda kullar som är gravhögar på ett järnåldersgravfält. Idag ligger gravarna invid åkermark men under järnåldern var åkern en sjö. Järnåldersgravfälten låg ofta vid den tidens vägar och vattenleder. Vattenvägen från havet gick via Bottnafjorden, genom ett smalt pass till sjön. Vid passet låg gravfältet väl synligt. Järnålderns gravar var inte bara vilorum för de döda, de fungerade också som viktiga symboler i landskapet Kanske berättade gravfältet om rikedom och landägande för dem som passerade förbi.

Under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal förändrades landskapet kring gravfältet. Det fanns behov av ny odlingsmark så kanaler grävdes för att leda om sjöns vatten. När de grävde i marken fann de flera lerkrukor med brända benbitar. Det var urnor från järnålderns begravningar. En kittel av täljsten hittades också. Täljstenskittlar var vanliga att laga mat i under vikingatiden, men den här var fylld med brända ben och hade använts som gravurna. År 1935 hittades en guldring som är betydligt äldre än täljstenskitteln, förmodligen från århundradena efter Kristi födelse. Fynden tyder på att människor begravts här under en väldigt lång period, kanske så länge som tusen år.

Gravarna på åsen

Vrångstadsgravfältet fortsätter mot sydväst längs den höga åsen. På den här delen av gravfältet finns ungefär 60 gravar. Det är framför allt runda högar, men även så kallade långhögar, resta stenar och en domarring.

År 1879 grävde arkeologen Emil Ekhoff ut några av gravarna. I samtliga gravar hittade han brända ben. En av högarna innehöll ett stenröse och i dess mitt fanns en trekantig kammare. I kammaren stod en urna av röd keramik, täckt med en flat sten. I urnan fanns den dödas kremerade ben. Ovanpå benresterna låg gravgåvorna: en kam av ben, en sländtrissa, ett bältesspänne av järn och en sten som kan ha använts för att glätta tyg. Gravgåvorna har förmodligen bränts tillsammans med den döda. Genom att titta på föremålen och jämföra dem andra fynd kan vi datera graven till romersk järnålder och folkvandringstid. Personen som begravdes här dog någon gång mellan år 200 – 600 efter Kristus.

Västerut på åsen ligger en så kallad storhög tillsammans med ett antal mindre gravhögar. Storhögen mäter 16 meter i diameter och är tre meter hög. Eftersom den här högen inte är undersökt går det inte att med säkerhet säga hur gammal den är. Utgrävningar av andra storhögar har visat att de byggdes under övergången mellan romersk järnålder och folkvandringstid ungefär år 400 efter Kristus.

Färgfoto på öppet skogslandskap med enstaka träd och några människor.

Uppe på åsen finns resta stenar och fler än 60 gravhögar. I söder breder Bottnadalgången ut sig mot havet. Foto: Christina Toreld, Bohusläns museum 2019.

Vrångstads domarringar

Öster om åsen ligger två domarringar intill varandra. Den större består av tolv stenar och den mindre av åtta, men det är svårt att avgöra om detta är det ursprungliga antalet. Av en tredje domarring återstår idag bara tre stenar. Domarringarna är inte utgrävda av arkeologer, så därför kan de inte dateras exakt, men troligen anlades de under århundradena
efter Kristi födelse. De dödas brända ben lades i en urna tillsammans med gravgåvor, exempelvis glaspärlor, en kam av ben eller ett dräktspänne.

Domarringar har fått sitt namn på grund av att man i äldre folktro tänkte sig att de användes som tingsplatser under forntiden. Då föreställde man sig att det stod en domare vid varje sten när ett tvistemål skulle avgöras. Eftersom domarringar oftast har ett ojämnt antal stenar kunde resultatet vid omröstningar inte bli oavgjort. Om domarringarna verkligen användes som tingsplatser vet vi inte, men vi vet att de i första hand anlades som gravar.

Färgfoto av gräsyta framför berg. På ytan står ett antal knappt meterhöga stenar i cirklar.

Domarringarna vid Vrångstad. Foto: Christina Toreld, Bohusläns museum 2022.

Dösen – en grav från stenåldern

Men även långt innan järnålderns människor lät sina döda vila på gravfältet vid Vrångstad användes området för begravningar. Några hundra meter söder om domarringarna ligger det en dös, en grav från yngre stenåldern. Graven består av en kammare av fem stenhällar med ett stort takblock ovanpå. Kammaren ligger i en hög av jord, som omges av en ring med nio resta stenar.

Dösar kallas också för stenkammargravar och de är de äldsta gravmonument som finns bevarade i Bohuslän. När dösen vid Vrångstad byggdes för omkring 5000 år sedan, låg havsvattennivån omkring 25 meter över dagens. Dalgången i söder var en grund havsvik och närområdet var en skyddad innerskärgård. De som byggde dösen var troligen bofasta. Trots närheten till havet livnärde de sig på främst jordbruk och boskapsskötsel.

Ett svartvitt foto på dösen vid Vrångstad omgiven av ljung och låga enbuskar. I bildens mitt ses några meterhöga uppresta stenblock som sticker upp från marken. Över fem stenblock ligger ett stenblock som ett tak. På takblocket sitter en kvinna. Kvinnan har en stor hatt, jacka, kjol och högklackade skor.

I början av 1900-talet var området kring dösen skoglöst. Dösens mäktiga takblock gick bra att sitta på. Foto: Erik Almqvist 1922. Bohusläns museums samlingar.

Färgfoto på samma motiv som föregående bild från 1922.

I början av 2000-talet har skogen vuxit upp vid dösen. Men det går fortfarande bra att sitta på dösens takblock. Foto: Kristina Lindholm Bohusläns museum 2019.

Hällristningar från bronsåldern

Öster om parkeringen vid Vrångstad gravfält ligger en berghäll med hällristningar: Ett skepp, en fyrhjulig vagn och ett tiotal skålgropar. Skeppet är 1,65 meter långt och är avbildat från sidan. Långt ifrån alla hällristningar går att datera, men skeppsbilder kan oftast tidsbestämmas genom jämförelser med skeppsavbildningar på daterade bronsföremål. Skeppet på hällen kan på så sätt dateras till bronsålderns mitt, ungefär år 1000 före Kristus. Bronsålderns båtar var kanotliknande farkoster som kunde användas såväl för fiske som för handelsresor.

Vagnen på hällen har fyra hjul med en skålgrop som markerar navet i mitten. Vagnar av den här typen ristades från och med bronsålderns mitt. Det innebär att vagnen och skeppet kan vara ristade samtidigt. De första fyrhjuliga vagnarna har förmodligen importerats till Skandinavien från Centraleuropa.

Skålgropar är de vanligaste hällristningsmotiven i Bohuslän. De förekommer redan på stenåldern och man fortsätter att göra dem långt efter det att hällristningstraditionen dött ut. Skålgropen är också den symbol som är svårast att tolka. Den finns som enskilt motiv, i grupper med andra skålgropar eller som här som en del av en större hällristning. Skålgroparnas betydelse varierade förmodligen beroende på när de gjordes, var de gjordes eller vem som gjort dem.

Svartvitt foto på berghäll med vitmålade konturer av en vagn och ett skepp.

Hällristningarna vid Vrångstad målades i med vit färg när de dokumenterades på 1940-talet. Foto: Åke Fredsjö 1943. Bohusläns museums samlingar.

Kanaler och kvarnar

Vid Vrångstad finns också spår i landskapet av människors arbete under senare tid. Från den tidigare sjön leder ett vattendrag ner mot havet. Kraften från det vattnet drev sex kvarnar. Under 1800- och 1900-talet dämdes sjön upp för att få tillgång till mer odlingsmark och då upphörde förutsättningarna för vattenkvarnarna. Fortfarande går det att hitta grunder efter flera av kvarnarna utefter vattendraget.

Till en början leddes vattnet från sjön genom diken. Med tiden så växte dikena igen och något mer hållbart behövde byggas. Lösningen blev en 230 meter lång och 1,60 meter djup kanal i sten. Kanalen började byggas år 1935 och tog två år att bli färdig med dubbla murar och stensatt botten. Stenen hämtades med häst och vagn från ett stenbrott i närheten och arbetskraften hämtades från en stor grupp arbetslösa. Fyra man arbetade i stenbrottet och fyra man grävde och stensatte kanalen. De fick 50 öre i timmen för sitt arbete.

Färgfoto av välbyggd stenbro och stensatt kanal.

Över den stensatta kanalen i höjd med parkeringen vid Vrångstad gravfält går en bro i sten. Foto: Christina Toreld, Bohusläns museum 2022.

Tillgänglighet

Fornlämningarna ligger i skogsmark med röjda ytor. Det går anlagda, delvis branta, stigar genom området och det finns flera skyltar som informerar om fornlämningarna. Läs mer om tillgängligheten i Tillgänglighetsdatabasen.

Hitta hit

Gravfältet ligger längs väg 891, tre kilometer nordöst om Gerlesborg och 5 kilometer sydväst om Sjöröd. Det finns en anvisad parkeringsyta för några bilar i anslutning till gravfälten.

Källor

  • Ekhoff Emil, 1880. Qville härads fasta fornlemningar. I: Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns forminnen och historia. 1880.
  • Riksantikvarieämbetes digitala fornlämningsregister.

Vill du veta mer?

Visste du att?

På 1300-talet skrevs namnet Vrångstad som Raungstadha. Rangr var ett mansnamn som betyder vrång, ondskefull eller hätsk. Slutleden ”-stad” betyder boplats. Kanske bodde det en arg man på platsen för längesedan.

Förr i tiden kallades platsen där dösen ligger för Dyrhusmoen. Dyrhus är ett gammalt ord för stenålderns gravar av stora stenblock.

Efter första världskriget drabbades Sverige av en lågkonjunktur och många blev arbetslösa. Stenindustrin i Bohuslän var hårt drabbad. Några fick jobb via nödhjälpsarbeten som drevs av Arbetslöshetskommissionen, så kallade AK-arbeten. Kanalen vid Vrångstad gravfält var ett sådant arbete.

Ur våra samlingar

Digitalt museum kan du se fler fotografier från Vrångstads gravfält.

Du kanske även är intresserad av

 

← Tillbaka till sökresultat