Bohuslans Museum

← Tillbaka till sökresultat

Stenålderskvinnan från Österöd

På gården Österöd på Härnäset i Lysekils kommun påträffades år 1903 mänskliga ben i en skalgrustäkt. 30 år senare grävdes skelettet fram och togs omhand. Därefter dröjde det många år innan skelettet blev analyserat. Men då kom häpnadsväckande uppgifter fram. Om kön, ålder, kroppsliga krämpor och vad hon ätit. Här kan du ta del av de spännande upptäckterna om en kvinna som levde i Bohuslän för 10 000 år sedan.

Historia

Den gamla kvinnan satt på stranden med utsikt över inloppet från havet. Hon hade levt ett långt, hårt liv. Hennes ben gjorde ont; hennes nacke gjorde ont; hon visste att slutet var nära. Efter åren av vandring från Doggerland och hit upp till den stora ön, på jakt efter mat och skydd, var hon redo att gå vidare.
Det här skulle kunna vara början på en roman. Men det är en fiktiv version om en verklig kvinna som levde i nuvarande Bohuslän för 10 000 år sedan. Berättelsen om hennes liv och vad som hände henne efter sin död är både fascinerande och banbrytande. Vem var hon? Hur levde hon? Var kom hon ifrån? Och hur kunde hennes kvarlevor bevaras i tusentals år? För att svara på detta måste vi först veta mer om hur hon upptäcktes.

Upptäckten

På Härnäset i Lysekils kommun finns det flera mäktiga skalgrusbankar. Gårdarna i området hade sedan år 1850 haft tillstånd att gräva upp och använda skalen. En del användes som hönsfoder men det såldes också vidare, bland annat till porslinsfabriken i Rörstrand. Vid ett grävarbete i skalgrus på gården Österröds marker år 1903, hittade arbetarna några ben i gruset. Det verkade vara ett människoskelett i stående ställning i skalgruset. Enligt Jan-Erik Eriksson i Stångenäs hembygdsförening, vars farfar var med vid upptäckten, så tillkallades landsfiskalen. Landsfiskalen, som skötte polisärenden på landsbygden, antog att benen var mycket gamla och inte från något aktuellt mordfall. Han sa till arbetarna att gräva ned benen i ”harpehögen” en bit bort. I harpehögen hamnade de skal som inte kunde användas.

Men ryktet om upptäckten spred sig och år 1927 fick arkeologen Johan Alin höra talas om skelettet. Ahlin var då i området för att dokumentera stenåldersboplatser och passade på att besöka fyndplatsen. År 1933, hela 30 år efter den första upptäckten, återvände Alin, tillsammans med läraren Axel Stene, till platsen för att gräva fram skelettet. Benen låg då i oordning men de flesta delar tycktes finnas där. Karl Ahl, stenarbetaren som hittat benen, kunde beskriva skelettet som han hittade det. Han berättade att de hade då känt igen benen som mänskliga och sett att jorden närmast skelettet var mörkare än jorden runt omkring.

Karl Ahls beskrivning, och alla andra kända fyndomständigheter, antecknades av Alin och finns bevarade. Alins tolkning av uppgiften om stående, var att den döda suttit på huk. Benen samlades omsorgsfullt in och flyttades till Göteborgs arkeologiska museum. Flera år senare ville Åke Fredsjö, arkeolog i Göteborg, låta analysera skelettet och skickade det till Anatomiska institutionen i Lund. Men det skulle dröja ytterligera många år innan benen faktiskt undersöktes och länge antogs de också vara förlorade. Inte förrän 2007 återfanns skelettet av forskaren Torbjörn Ahlström från Lunds universitet.

Vad kan ett skelett berätta?

Ett långt liv

Skelett ger många ledtrådar till en persons liv. Ålder, längd, kön och delar av livshistoria kan bestämmas av experter som kan läsa ledtrådarna. Torbjörn Ahlström är osteolog, benexpert, och har studerat skelettet från Härnäset. Genom sitt arbete har Ahlström fastställt att skelettet tillhörde en kvinna som troligen var cirka 170 cm lång. Genom analys av hennes blygdbenfog och en bit av bäckenbenet bedömde han att kvinnan sannolikt hade levt omkring 70 år. Hon hade skador som under hennes liv hade påverkat höger fotled och därmed hennes underben. Hon hade också tecken på ledinflammation i nacke, handleder och fotleder. Även om skadorna säkert gjorde att kvinnan kände både smärta, stelhet och ledvärk, föreföll hon ändå frisk och stark för sin ålder.

Vad du äter syns i ditt skelett

Genom att datera en tand från Österödskvinnan med 14C-metoden, där kol-atomer som bevarats i skelettet analyseras, fick forskarna fram ett fantastiskt resultat: kvinnan hade levt för cirka 10 000 år sedan! Trots att enstaka dateringar kan ha vissa felkällor visar dateringen att detta skelett är ett av de äldsta som har hittats i Skandinavien.

Genom att analysera och jämföra förhållandet mellan två kol-atomer i skelett går det att mäta ett så kallat delta-c-tretton-värde (δ13C-värde). Det värdet ger en uppfattning om hur stor del av proteinet i en människas föda som kommit från havet. Analysen av Österödskvinnans tand visar att hon under sin barndom främst åt mat från landdjur. Endast cirka en tredjedel av hennes kost kom då från havet. Det tyder på att hon under sin tidiga uppväxt huvudsakligen levt någon annanstans än på en ö ute i havsbandet.

DNA-forskning

Tack vare osteologiska analyser vi vet att kvinnan från Österöd troligen var ungefär lika lång som skandinaver idag. Men hur mycket mer liknade hon oss? Under de senaste 15 åren har många genomiska studier gjorts, det vill säga studier av arvsmassan, för att försöka besvara den frågan. De här studierna kan även visa var olika människogrupper har kommit ifrån. Och de har visat att Skandinavien började befolkas av jägare-samlare i slutet av istiden, för cirka 12000 år sedan.

När isen hade dragit sig tillbaka i de norra delarna av dagens Norge – Finland – Ryssland, bildades en öppning för jägare-samlare att följa flockar av renar och älgar till nya områden. Samtidigt rörde sig människor från söder, det som nu är kontinentala Europa, uppåt mot Skandinavien. En intressant iakttagelse i genomen visar att människorna från söder mestadels var mörkhyade med blå ögon. De från nordost var däremot ljushyade och hade olika ögonfärger. Med tiden träffades grupperna och deras respektive genetik blandades.

Samma år, 1903, som vår kvinna hittades, påträffades ett mansskelett i en grotta i Cheddar i sydvästra England. Det visade sig att han kom från samma tidsperiod. Han hade mörk hud och blå ögon, vilket tyder på att han var från den sydliga gruppen. Innan mer tester görs på kvinnan från Österöd kan vi inte veta vilken grupp hon kom från, eller om hon kan ha varit en blandning av de två.

Hur kunde kvinnans ben bevaras?

Norra Bohusläns berggrund består till övervägande del av granit och gnejs. Men den består även av sura bergarter vilka ger dåliga bevaringsförhållanden för organiskt material som ben och trä. Snäckskal däremot, är idealiskt för bevarande av ben på grund av dess rika innehåll av kalciumkarbonat.

Som ett resultat av den marina miljön, skapades under årtusenden stora avlagringar av snäckor och ben i och runt bergssprickorna i havsbandet, så kallade skalbankar. Skalbankar finns på många ställen i Bohuslän och den största ligger i Uddevallatrakten.

Vissa av äldsta stenålderns bosättningar låg nära en skalbank. Och de människoben från stenåldern som har påträffats har kunnat bevaras i tusentals år på grund av skalens speciella förutsättningar att bevara dem.

Ett landskap i förändring

Under den senaste istidens kallaste period var Nordsjön, Skandinavien och delar av de brittiska öarna täckta av inlandsis. Isens rörelser och gruset som isen förde med sig polerade de underliggande bergen. Eftersom stora mängder vatten var uppbundet i inlandsisar stod havsytan betydligt lägre än idag och de brittiska öarna ihop med den europeiska kontinenten i en enda stor landmassa. När inlandsisen smälte täcktes landmassan av vatten men både marinarkeologer och fiskare har gjort fynd från området vi idag kallar Doggerland. I området, som till en början var en karg, trädlös stäpp, levde ullhåriga mammutar, ullighåriga noshörningar och sabeltandade kattdjur, uroxar, älgar och renar.

När klimatet blev varmare för cirka 18 000 år sedan började inlandsisarna sakta smälta. Doggerland blev ett skogslandskap med en lång kustlinje och stora våtmarker med en stor variation av djur och växter. Här fanns rika resurser för de mesolitiska nomaderna, stenålderns jägare och samlare som vandrade och levde i området. De har lämnat efter sig redskap som yxor, hackor, harpuner, pil- och spjutspetsar tillverkade av sten, ben och horn. Landet sträckte sig nästan ända fram till nuvarande Bohusläns kust, så människorna kunde lätt färdas till fots och med båt mellan områdena. Kanske var Österrödskvinnan en av dem som kom vandrande. Doggerland försvann långsamt under Nordsjön när smältvattnet ökade, vilket till slut skar av landvägen till Skandinavien.

Landskapet förändrades snabbt när isen smälte. Uppskattningar tyder på att landmassan höjdes så mycket som med 10 centimeter per år till en början. Idag höjer sig landet i genomsnitt 5 millimeter per år. De första människorna som kom till det som skulle bli Bohuslän bosatte sig vid de dåvarande öarna och stränderna, men idag återfinns spår av deras boplatser långt ifrån havet. Österödskvinnans skelett hittades på 54 meter över dagens havsnivå men under hennes livstid låg platsen bara 12–14 meter från havet.

Utrinningen av sötvatten från den smältande isen gjorde att det varma vattnet i Golfströmmen kom allt närmare den skandinaviska kusten. Längs Bohusläns tidiga kust och skärgård fanns boplatslägen som var skyddade från väder och vind. Havsmiljön var mycket näringsrik och lockade med ett överflöd av fisk och havslevande däggdjur som valar och sälar. När landet höjdes stängdes tidigare utlopp i havet av, vilket skapade sjöar som gav färskvatten. Djurarter på land fanns det också gott om, vilket möjliggjorde en varierad kost. På markerna växte kråkbär, enbär och hassel. I skogarna växte rikligt med stora alar, almar och ekar.

Livet i Bohuslän under äldsta stenålder

De första bosättarna och besökarna i Bohuslän levde på jakt, insamling och fiske. Det krävde specialverktyg för att fånga bytena och hantera fångsterna. Flera av dessa verktyg lämnades eller tappades på boplatserna och har i modern tid grävts fram av arkeologer. Även om inga verktyg återfanns med Österödskvinnan så har föremål funna på andra platser daterats till samma tid som hon levde. Därför kan man dra slutsatsen att hon använde liknande verktyg.

Borrar i flinta var effektiva verktyg för att bland annat göra hål till hornyxor och för att tillverka metkrokar i ben. Stickel var ett multiverktyg i flinta som använts till ben- och hornhantverk. Den mejselformade eggen fungerade bra till att skära ut skåror och smala flisor. De rätvinkliga kanterna var användbara till att skrapa hårda material med. Mikroliter är mycket små, vassa avslag av flinta som fästes på en pilspets. Pilarna var effektiva vid storviltsjakt. Vissa verktyg påminner om de som användes av renjägare i norra Tyskland vid samma tid. Kanske tog människorna med sig verktygen på sina långa vandringar, och/eller så tog de med sig tekniken för att tillverka verktygen på plats.

Viktig forskning

Österödskvinnan är det äldsta kända skelettet från de som först bosatte sig längs i Skandinavien. Hon är därför unik och viktig för forskningen. Med tanke på vad vi kan utläsa utifrån hennes skelett, bodde hon inte vid kusten hela sitt liv. Det betyder att hon har förflyttat sig mellan inland och kust, kanske följt årstiderna och tillgången på mat. Tillsammans med andra vandrade hon till de bästa ställena för att hitta mat, skydd och en bra plats att vara på. Det tar idag ungefär sex dagar att gå från Österöd till det område i Tyskland där den första befolkningen tros ha kommit ifrån. Att veta hur gammal hon blev och när hon levde gör det lättare att förstå hur hennes liv kunde ha sett ut.

Men det finns fortfarande många obesvarade frågor. Troligen får vi aldrig säkert veta hur våra förfäder levde. Men ju mer information vi hittar, desto bättre är våra chanser att förstå hur de levde och överlevde.

Källor

• Ahlström, T., & Sjögren, K.-G. 2006. Kvinnan från Österöd – ett tidigmesolitiskt skelett från Bohuslän. i: In Situ 2006.
• Bergquist, R. 2023. Prehistoric human migrations: a prospective subject for modelling using geographical information systems. Geospatial Health, 18(1).
• Breivik, H., Jonsson, L., Persson, P., Reide,F., Skar,B, 2017. The Ecology of Early Settlement in Northern Europe. Conditions for Subsistence and Survival. The Early Settlement of Northern Europe, Volume 1. Tillgänglig digitalt på https://www.researchgate.net/.
• Brace, S., Diekmann, Y., Booth, T. J., van Dorp, L., Faltyskova, Z., Rohland, N., Mallick, S., Olalde, I., Ferry, M., Michel, M., Oppenheimer, J., Broomandkhoshbacht, N., Stewardson, K., Martiniano, R., Walsh, S., Kayser, M., Charlton, S., Hellenthal, G., Armit, I., … Barnes, I. 2019. Ancient genomes indicate population replacement in Early Neolithic Britain. Nature Ecology and Evolution, 3(5).
• Eriksson Jan-Erik ordf. Stångenäs hembygdsförening. Muntlig uppgift 2023-09-07.
• Riksantikvarieämbetets Kulturmiljöregister Fornsök: L1970:5567 / Bro 413:2
• Schmitt, L. 1999. Comparative points and relative thoughts: The relationship between the Ahrensburgian and Hensbacka assemblages. In Oxford Journal of Archaeology (Vol. 18, Issue 4. Blackwell Publishing Ltd.
• Schmitt, L. 2015. The continental connection: A coastal excursion in time, geography and culture. Norwegian Archaeological Review.
• Sjögren, K.-G., & Ahlström, T. 2013. Early Mesolithic Burials from Bohuslän, Western Swedern. Mesolithic Burials International Conference.
• Skoglund, P., Malmström, H., Raghavan, M., Storå, J., Hall, P., Willerslev, E., Gilbert, M. T. P., Götherström, A., & Jakobsson, M. 2012. 1: Origins and genetic legacy of neolithic farmers and hunter-gatherers in Europe.

Vill du veta mer?

Visste du att

• Kalciumkarbonat är den viktigaste komponenten i skal av marina organismer, till exempel snäckor. Medicinsk kalciumkarbonat används idag bland annat för att bygga upp skelettet och undvika benskörhet.
• Holocen kallas den geologiska period som startade vid istidens slut för knappt 12 000 år sedan, och som fortfarande pågår.

Ur våra samlingar

I Bohusläns museums samlingar finns tusentals föremål från stenåldern. De har framför allt hittats vid arkeologiska undersökningar eller vid jordbruksarbete. På Digitalt museum, finns fotografier och information om flera av fynden från olika boplatser.

Du kanske även är intresserad av

• Spår efter de första människorna i Uddevallatrakten (artikel)
• Kökkenmöddingar i Bohuslän. (artikel och film)
• Stenålderns skafferi (artikel)
• Stenålderns bostäder (artikel)
• Världens äldsta tuggummi? (artikel)
• Hagadösen (Platser att besöka)
• Vrångstad gravfält (Platser att besöka)

← Tillbaka till sökresultat