← Tillbaka till sökresultat

Stenålderns skafferi

De första människorna som kom till Bohuslän och de som valde stanna kvar levde av vad havet och landet gav. Trots att det har gått tusentals år sedan de avslutade sina måltider så kan arkeologer ännu idag hitta spår av vad som fanns i stenålderns skafferi. Här kan du läsa om ett par platser där matresterna har bevarats särskilt väl.

Historia

Havet och landets rikedomar

Några kilometer sydöst om Ellös på Orust ligger Huseby klev. I början av 1990-talet undersökte arkeologer välbevarade spår av en stenåldersboplats på platsen. Flera meter ned i marken, djupt inbäddade i skyddande blågrå lera fanns föremål av sten, ben och horn och spår av matavfall. För 10 000 år sedan låg platsen helt strandnära och erbjöd då ett fantastiskt läge för de människor som tagit sig dit över land och hav.

En karta med blått hav och vita landytor. Text markerar Ellös, Henån, Varekil, Svanesund. I kartans vänstra del under texten Ellös finns en röd punkt.

För 10 000 år sedan täckte havet stora delar av dagens landyta. Ön Orust bestod då av flera större och mindre öar. Den röda pricken markerar stenåldersboplatsen vid Huseby klev.

Havet och landet var fullt av mat. Orusts första bosättare fiskade, jagade och samlade. Bland deras efterlämnade föremål finns fiskekrokar av ben och pilspetsar av flinta. De lämnade sitt matavfall på land och kanske i havet och de välbevarade benen visar på en varierad meny.  Fiskrätterna baserades på stora fiskar som torsk och långa. Kolja, pigghaj och sill var andra arter som fiskades upp. Från havet fångades också däggdjur som säl, tumlare och vitnosdelfin.

Foto: Vit krok i form av ett J. En skalstock visar att kroken är cirka 4 centimeter lång och 1,3 centimeter bred.

Fiskekrok av ben för fångst av större fiskar. Äldre stenålder, Huseby klev, Orust. Foto: Bohusläns museums samlingar.

Foto. En rund vit skelettdel som har tre utskott i sin övre del. En skalstock visar att kotan är 4x6 centimeter.

Ryggradskota från vitnosdelfin. Äldre stenålder, Huseby klev, Orust. Foto: Bohusläns museums samlingar.

Hasselnötter och vildäpplen plockades och från björkarnas näver kokades tjära som barn och ungdomar tuggade. Nötskal och äppelskrott slängdes på avfallshögen tillsammans med utspottade tuggummin och 10 000 år senare kunde arkeologerna samla in dem. I skogarna jagades vildsvin, kronhjort och rådjur. Ibland kanske sjöfågel serverades till middag, i det bevarade benmaterialet finns den nu utdöda garfågeln tillsammans med bland annat gås, svan och trut.

Foto. En ljusbrun skelettdel i form av ett brett U. En skalstock visar att benet är 3 centimeter långt.

Nyckelben av garfågel. Äldre stenålder, Huseby klev, Orust. Foto: Bohusläns museums samlingar.

Kökkenmöddingar

Under stenåldern samlades musslor, snäckor och ostron in som föda. De slängda skalen bildade efter hand stora högar på boplatserna. I högarna lades också andra matrester och föremål av horn och ben som bevarades bra tack vare att skalen gjorde marken rik på kalk som bromsade nedbrytningen. De mänskligt skapade skalhögarna har fått namn efter ett danskt ord, kökkenmöddingar, som eftersom fenomenet först uppmärksammades vid Limfjorden i Danmark på 1800-talet.

I Bohuslän finns flera kökkenmöddingar, både från äldre och yngre stenålder. Vid den äldre stenåldersboplatsen Huseby klev fanns en kökkenmödding med ostronskal intill en spåren efter en hydda. Delar av kökkenmöddingen togs in som så kallat preparat för att kunna studeras närmare och sedan visas i museets utställningar.

Foto. En meterstor fyrkantig trälåda fylld till kanten med vita ostronskal, brun sand och några stenar.

Preparat av kökkenmödding och hyddbotten. Äldre stenålder, Huseby klev, Orust. Foto: Bohusläns museums samlingar.

I Tanums och Strömstads kommuner finns fyra kökkenmöddingar från yngre stenålder vid Rörvik, Sandhem, Dafter och Ånneröd. De har undersökts i mindre skala under 1900- och 2000-talen. Välbevarade benrester och föremål visar att delar av befolkningen effektivt utnyttjade kustens rika matresurser. De fiskade torsk, långa, makrill och oxögonfisk, de jagade säl, vitnosdelfin och alkor och samlade ostron, snäckor och musslor även då jordbruk och boskapsskötsel hade slagit igenom och erbjöd nya maträtter.  De levde i närheten av och interagerade med dåtidens bönder.

Foto. Skogsmark med två stubbar och en kulle. I kullen har det grävts ett avlångt schakt. I nedgrävningskanten finns svart jord, vita snäckskal och stenar.

Arkeologisk undersökning av kökkenmöddingen vid Ånneröd. Foto: Riksantikvarieämbetet.

Tillagningsmetoder

Under stenålder tillagades mycket mat över öppen eld, den grillades, kokades, stektes eller rostades. Ett sätt att förlänga matens hållbarhet var att torka den. Stora fiskar kunde hängas upp på torkställningar utomhus och köttstycken kunde hängas högt upp i hyddans tak ovanför elden. Ett annat sätt att hålla maten fräsch var ställa ner den i svala gropar som invändigt var klädda med lera. Gropen fungerade nästan som ett kylskåp, eller kanske snarare som ett skafferi.

Källmaterialet

De primära källorna vi använder oss av för att få kunskap om stenålderns mat är arkeologiska undersökningar. Arkeologerna samlar in föremål och avfall som kol och benbitar. Även prover från marken som jord och lera samlas in. Vissa föremål och material är lätta att koppla till mat, som fiskekrokar till fiske, pilspetsar till jakt och hasselnötsskal som visar på uppätna nötter. Andra föremål och prover behöver analyseras vid olika laboratorier för att specialister ska kunna svara på vad till exempel ett fastbränt material i en keramikkruka innehåller. Makrofossilanalys visar vilka pollen och fröer jordproverna innehåller. Osteologisk analys identifierar vilka djur, fiskar och fåglar benresterna representerar.

Dokumentation, bilder och analyser samlas i en rapport som i vissa fall trycks och i andra fall publiceras digitalt. Alla handlingar, rapporter och dokument från undersökningar i Bohuslän finns på Bohusläns museums arkiv, Göteborgs stadsmuseums arkiv eller på ATA i Stockholm (Antikvariskt och Topografiskt Arkiv). Föremål, material och vissa analysprover från undersökningarna förvaras i Bohusläns museums, Göteborgs stadsmuseums eller Statens historiska museums magasin.

Källor

  • Hernek, Robert, Jonsson, Leif & Streiffert, Jörgen. 2004. Boplatser och kökkenmöddingar från yngre neolitikum. UV Väst Rapport 2004:22
  • Nordqvist, Bengt. 2005. Huseby Klev. UV Väst Rapport 2005:2
  • Wigert, Linda, Toreld, Andreas, Swedberg ,Stig och Vajking, Erik. 2022. Ånnerödsboplatsen, Skee L1968:4251, Strömstads kommun, Västra Götalands län. Arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning av boplatsområde från mellanneolitikum. Kulturlandskapet rapporter 2022:8
  • Riksantikvarieämbetets Kulturmiljöregister Fornsök.

Vill du veta mer?

Visste du att?

Tuggummina från stenåldersboplatsen vid Huseby klev var av björktjära och smakade inte gott. Forskare tror inte att de tuggades för nöjes skull utan för att mjuka upp tjäran så att den blev användbar som ett slags klister eller tätningsmedel. Björktjära kan ge en svidande och brännande känsla i munnen och det var kanske därför tuggummina spottades ut.

På stenåldersboplatsen vid Huseby klev hittades förstenade hundbajsar, så kallade koproliter. Det har inte gjorts några analyser på koproliterna så vi vet inte vad hundarna åt.

Ur våra samlingar

I Bohusläns museums samlingar finns tusentals föremål från stenåldern. Här kan du se några exempel. Fler bilder och information om föremålen får du på webbplatsen Digitalt Museum. Ange tillexempel sökord: stenålder & jordfynd eller Huseby klev.

Foto. Avlång, liggande, grå pilspets av sten, avsmalnande i båda ändar. Långsidorna är taggiga. En skalstock visar att pilspetsen är 7 centimeter lång.

Spånpilspets av flinta från Ånneröd, Strömstad. Yngre stenålder.

Foto. 11 vita snäckskal och ett blågrått musselskal är placerade i två rader med sex skal i varje. En skalstock visar att det största skalet är 5 centimeter brett och det minsta 2 centimeter brett.

Snäck- och musselskal från Huseby klev, Orust. Äldre stenålder.

Att se i museet

  • Hej havet!
  • Kustland

Utflyktsmål

Stenåldersboplatsen vid Huseby klev är helt borttagen och idag går en väg över platsen. Rester av yngre stenålderns kökkenmöddingar finns kvar i landskapet men de ligger otillgängligt till och ibland på privat mark vilket gör dem svåra att besöka

Du kanske även är intresserad av

 

← Tillbaka till sökresultat