Bohuslans Museum

← Tillbaka till sökresultat

Anklagad och oskyldigt dömd

Här kan du läsa om häxprocesser i Bohuslän. Om förhör och avrättningar av personer, främst kvinnor, anklagade för trolldom. Från fruktansvärda bålbränningar till kedjeartade massprocesser. Och också om hur elaka rykten fick dödliga konsekvenser.

Historia

Anklagad för trolldom

Den fjärde mars 1629 blir Gundel Anderses i Kungälv fängslad, och nedsänkt i den mörka fasansfulla fängelsehålan i tornet Fars hatt på Bohus fästning. Hon hade blivit anklagad som trollkvinna av stadens fogde Jacob Claussen. Två män vaktar henne dag och natt. Hon pinas i detta hemska fängelse under 26 dagar tills hon inte längre står ut, utan i förtvivlan hänger sig i cellen. Fångenskapen, förhören, tortyren och tanken på den ohyggliga avrättningen måste ha varit så outhärdlig, att det till och med överskuggade rädslan för helvetet. En självspilling, det vill säga en person som begick självmord betraktades som en mördare, och fick inte begravas i vigd jord på kyrkogården.

Rannsakning

Men vi börjar med vad som hände innan det tragiska slutet är ett faktum. Först börjar rannsakningen med att rådhusrätten utsätter henne för omfattande förhör. De viktigaste frågorna är om den anklagade skadat någon med hjälp av trolldom, och om några fler varit delaktiga? Man inkallar vittnen som får redogöra för den åtalades rykte, och skadan det handlar om.

Gundels enda möjlighet att försvara sig är om hon kan få 11 kvinnor, att tillsammans med henne själv, gå ed på att hon är oskyldig. Hon ber om hjälp, men alla de tillfrågade kvinnorna nekar. Vi vet inte varför, men rädslan för att kanske vittna falskt kan säkert ha spelat roll. För knappast någon på den tiden tvivlade på att trolldom var en verklighet.

Pinliga förhör

Skräcken måste ha varit fruktansvärd. Bara fångenskapen i sig, var ett ohyggligt lidande under extremt svåra förhållanden. Men detta var inte nog, av länsräkenskaperna förstår vi att bödeln plågade henne på olika sätt. Vi vet inte exakt hur tortyren gick till. Men rackarebänken, som man lät tillverka, användes säkert för att pina henne, och saxen för att klippa av henne håret. Dessutom torterades hon genom att hissas upp, kanske bakbunden, mot taket.

Inte bara rätten utan också prästen förhörde den anklagade. Det var hans uppgift som själasörjare att få den dömde att bekänna och ångra sina synder, för att på så sätt rädda sin själ. Prästerna var också skyldiga att följa den dödsdömde hela vägen fram till avrättningen.

Ett fruktansvärt dödsstraff

Straffet för trolldom var eld och bål. Den anklagade skulle alltså brännas levande på bål. Det är en fruktansvärt plågsam avrättningsmetod. Man trodde att om den dödsdömde vägrade bekänna, kunde den smärtfulla avrättningen ändå rädda själen från det eviga helvetesstraffet.

Och trots att Gundel redan är död ska bålstraffet verkställas. Bödeln tar ner hennes kropp, och för ut liket till avrättningsplatsen. Där tänder man bålet. När elden brunnit ut blir straffet än värre när askan sannolikt grävs ner på avrättningsplatsen. För även efter reformationen trodde folk fortfarande att den kyrkliga begravningen var en förutsättning för själens salighet.

Var finns berättelsen om Gundel Anderses?

Anklagelserna mot Gundel Anderses är nedskrivna i Kungälvs rådhusrätt och magistrats dombok. Protokollet beskriver hur hon blir anklagad, fängslad, förhörd och slutligen begår självmord.

Dessutom finns uppgifter i länsräkenskaperna om utgifterna för själva trolldomsprocessen och om eventuell kvarlåtenskap för att täcka kostnaderna.

En kedjeprocess

Enligt den dansk-norska lagen fick tortyr först användas efter att man avkunnat dödsdomen. Syftet med tortyren var nämligen inte att fälla någon för trolldom, utan att få den dömde att bekänna om det funnits en djävulspakt, och om fler varit delaktiga. Det var alltså dessa framtvingade vittnesmål eller utpekande, som satte i gång de kedjeartade häxjakterna. Samma dag som Gundels kropp brändes, blev Marette Folckers insatt i fängelset på Bohus fästning. Under tortyren och förhören hade Gundel angett Marette som medskyldig. En kedjeprocess hade startat.

Det går inte att följa hela förloppet i domboken, men enligt länsräkenskaperna bränns fyra kvinnor i Kungälv 1629. Två av dessa kvinnor hade redan begått självmord. Marette Folckers och Karen Mök är dock vid liv när de förs ut till bålet i allas åsyn. Den offentliga avrättningen hade ett avskräckande syfte.

Att betala för sin egen avrättning

Den som dömdes till döden var skyldig att betala både för rättegången och för sin egen avrättning. Det var kostnader för maten i fängelset och vakthållningen. Bödeln skulle ha ersättning för att han torterade och för själva avrättningen. Prästerna skulle också få betalt för sin medverkan och stadsskrivaren för nedtecknandet av domen. Om den anklagade inte hade någon egendom, var det staten som stod för kostnaderna. Men först gjorde man en värdering av kvarlåtenskapen och där finns ibland enstaka uppgifter om kläder.

Gundel Anderses hade bara en klädeskåpa men Marette Folckers ägde förhållandevis många klädesplagg. Det var en kjortel av vadmal och en gammal tröja av kläde. Hon hade också tre kåpor, två av vadmal och en av kläde. Dessutom fyra gamla förkläden av blångarn och fyra halskläden av kläde.

Bakgrund

Låt oss blicka bakåt till början av femtonhundratalet. Även om svart magi som syftade till att skada någon varit förbjuden sedan medeltiden, är det först efter reformationen som häxprocesserna eller rättare sagt trolldomsprocesserna tar fart i Norden. Reformationen innebär att mycket som tidigare ansetts som rätt och heligt, inte längre är värt någonting. Katolska ritualer, Mariakulten och helgondyrkan betraktas till och med som avgudadyrkan, inspirerad av djävulen. Samtidigt förändras förhållandet mellan staten och kyrkan, inte minst när det gäller rättsväsendet. De värdsliga domstolarna får nu i uppgift att behandla frågor som kyrkan tidigare ansvarat för.

Men för människorna är övernaturliga krafter fortfarande en realitet, och lika verkliga som tron på Gud och djävulen. Det magiska och den underjordiska världen har en funktion i vardagen; korstecken, välsignat vatten och signerier används vid sjukdom, för att hjälpa lyckan på traven och för att förhindra olycka.

En misslyckad bröllopsresa

År 1589 är det dags för ett kungligt bröllop. Den danska prinsessan Anna ska resa till Skottland för att gifta sig med kung Jacob den förste. Men resan misslyckas, förfärliga stormar gör att skeppet inte kan ta sig över Nordsjön utan driver tillbaka, och brudföljet hamnar i stället på den norska sydkusten. Många, även kungarna Christian den fjärde och Jacob den förste, menade att den misslyckade resan berodde på trolldom och djävulens makt. Följden blir förfärlig, 13 personer avrättas i Danmark och trolldomsförföljelserna i Skottland fullkomligt exploderar i början av 1590-talet.

Ett förändrat rättsväsende

Rättsväsendets struktur förändras i Norge omkring år 1600. Bygdetinget på landet och rådhusrätten i staden blir de första dömande instanserna och får domsrätt även i svårare mål. Domarna kan överklagas till lagtinget som blir den andra instansen i domstolsordningen.

Det är först under 1680-talet, som svensk lag och rättegångsordning blir fullt gällande i Bohuslän. Då kallas de lokala domstolarna för häradsrätt på landsbygden, och rådhusrätt i städerna. Alla dödsdomar måste tas upp av Hovrätten.

1617-års förordning om trollfolk

I samband med 100-årsjubileet av reformationen, ger Christian den fjärde ut en förordning mot ”Troldfolk och deras medvidare”. Förordningen innebär att de som anses vara trollfolk ska straffas, oavsett om det rör sig om svart eller vit magi. Vilket innebär att även vit magi som signerier och magiska besvärjelser ska räknas som trolldomskonster. Dessutom ska de som tar emot sådan hjälp bestraffas. Med den skillnad att straffet för vit magi är ett ekonomiskt straff med landsförvisning medan utövare av den svarta magin, de så kallade rätta trollfolken som är i pakt med djävulen, ska brännas levande på bål.

Christian den fjärde ger ut flera förordningar som gör att rättsväsendet får en starkare religiös prägel i överenstämmelse med den mosaiska lagen i gamla testamentet. Som kyrkans överhuvud ansvarar kungen för att det är den rätta lutherska tron som praktiseras i landet. Alltså anser han att folket måste disciplineras och att all avvikande tro eller trolldom ska straffas hårt.

Trolldomsprocesserna ökar

Efter tillkomsten av lagen 1617 ökar trolldomsprocesserna i Danmark och Norge. Statens ämbetsmän är nu också skyldiga att åtala alla så kallade trollfolk som de får kännedom om. Under perioden 1587-1658  när Bohuslän fortfarande tillhör Norge, anklagas åtminstone 41 bohusläningar för trolldom, och ett flertal av dessa bränns levande på bål. De är kända utifrån domboken från Kungälvs rådhusrätt och länsräkenskaperna över Bohus och Viken. Där återges alltså kostnaderna för respektive process, och värderingen av den dömdes egendom som skulle ersätta rättegångskostnaderna.

Enligt historikern Gunnar W Knutsen, som undersökt trolldomsprocesserna på det norska östlandet, kan fler personer blivit avrättade än de som anges i länsräkenskaperna. Knutsens undersökning visar att det var särskilt många trolldomsprocesser under 1620-talet, men det är inte fråga om stora massprocesser. De har långt ifrån den omfattning som väntar i Bohuslän.

Massprocesserna 1669–1672

I slutet av 1660-talet drabbas Bohuslän av omfattande trolldomsprocesser. Då har Bohuslän nyligen blivit svenskt, och liknande massprocesser förekommer redan i andra delar av landet. Denna häxhysteri som sprider sig till olika orter i Sverige, brukar kallas ”det stora oväsendet”. Inte alla vittnen anses som trovärdiga, och en del av de anklagade blir friade. Men ungefär 300 kvinnor och män blir dömda och avrättade under den här tiden i Sverige.

Alla kunde bli misstänkta för trolldom oavsett kön, social status eller ålder. Men för en kvinna med elakt rykte var risken många gånger större, än för en man med en bra position i samhället. Omfattningen var så stor att myndigheterna upprättade särskilda trolldomskommissioner.

De bohuslänska massprocesserna börjar i juni 1669, när Söffren murmästare anklagar Anna i Hålta för trolldom. Och fortsätter under några år, då ett mycket stort antal bohusläningar hamnar inför rätten. Sammanlagt dör minst 38 personer, 28 blir avrättade och ytterligare tio dör av tortyr eller svåra fängelseförhållanden. Nio personer frikänns, och för några av de misstänkta är utgången oklar.

Tortyr och vattenprov

De bohuslänska processerna kännetecknas av att det var vuxna, och inte barn som utpekade andra för trolldom. Dessutom förekom här både omfattande tortyr och vattenprov. Man menade att tortyren var viktig för att få fram en fullständig bekännelse så att syndaren kunde bli försonad med Gud. Rätten följde alltså inte rättsreglerna, utan de åtalade utsattes för både svår tortyr och vattenprov innan domen hade fallit.

Tortyren kunde innebära att den åtalade hölls vaken, och på så sätt blev alldeles utmattad och förvirrad när det var dags för förhör. Man använde även tumskruvar som långsamt krossade fingrarna i syfte att få fram en bekännelse.

Ett annat sätt att avslöja om en person var trollkunnig, var att kasta den anklagade bakbunden i vattnet. Man ansåg det som bevis på trolldom om personen inte drunknade, utan flöt på vattnet. Metoden var inte legitimerad, vare sig i den svenska eller dansk-norska lagen. Men att använda vattenprov, var inte någon nyhet vare sig i Norge eller Sverige. I Norge förekom det särskilt i samband med de samiska trolldomsprocesserna i Finnmarken. Och i Sverige blev det alltså vanligt med vattenprov  i Bohuslän.

Ett elakt rykte

Inte alla, men många av de anklagade var äldre kvinnor. Det kan bero på att de under långt tid haft ett rykte förknippat med trolldom. Hade man dessutom en släkting med ett liknande rykte var man extra utsatt. Tre av de anklagade 1669, är Kungälvskvinnorna Malin i Vik, Börta Sunnerborg och Karin Skötte. Alla tre hade en nära släkning som tidigare blivit avrättad för trolldom.

Tillbaka till Kungälv och trolldomsprocesserna 1629. Två av de anklagade kvinnorna är vid liv när de förs ut till avrättningsplatsen och det väntande bålet. En av dem är Karin Sköttes mor.

Vi vet att moderns fruktansvärda avrättning präglat Karins liv. Under de 40 år som gått sedan modern brändes på bål, har hon ständigt varit rädd att stadsborna även ska misstänka henne för trolldom. Hon har ofta undrat om man snackat sådant om henne. Och hon har rätt, i domen mot Karin står att hon haft ett trolldomsrykte allt sedan sin ungdom. Det gäller också Malin, vars mor brändes levande i Marstrand troligen 1623. Då var Malin endast 7 år gammal. Ett långvarigt och elakt trolldomsrykte räknades i själva verket, som ett starkt bevis för den åtalades skuld.

Oskyldigt dömd

Karin var alltså ung när hennes mor plågades ihjäl på bålet, men hon kan ännu minnas henne. Hon berättar för rätten att modern lärt henne ge malt och salt till en ko som kalvat för att få rikligt med mjölk. Men hon betygar om och om igen att hennes mor inte lärt henne någon trolldom. Hon nekar till anklagelserna, men inget hjälper. Karin döms till döden av rådhusrätten den 6 november 1669, tillsammans med Malin i Vik och Börta Sunnerborg.

Rätten påpekar att varken Karins eller Malins mor gjort någon bekännelse förrän de kommit till avrättningsplatsen, och då hade de knappast sagt något. De allra flesta bekänner till slut för att rädda sin själ, rätten ser därför mödrarnas nekande som ytterligare ett bevis på att de var trollkonor. Och samma sak gäller för både Karin och Malin. Men att de i likhet med andra trolldomsdömda vid den här tiden inte ska brännas levande, utan avrättas genom halshuggning innan kropparna bränns.

Hovrätten bekräftar domen, och i april 1670 är det dags för avrättningen. Men då är Malin i Vik ensam kvar, Karin och Börta är redan avlidna.

Framför bålet

Vi kan knappt föreställa oss hur det är för Karin innan hon drar sin sista suck, eller för Malin då hon står på avrättningsplatsen och väntar på svärdet. När ved, näver och tjärtunnor staplas till ett kraftigt bål som snart ska tändas.

Kanske går tanken till den lilla flickan som en gång stod framför bålet, och såg sin mor kedjas fast vid den kraftiga pålen. Hur mästermannen gav henne kruset med vin, den enda lindring som åtminstone Maret Mök fick, innan elden tändes. Den lilla flickan som kanske måste sänka blicken, när hennes mor i grymma plågor, förtärs av giftig rök och eldens heta lågor.

Malin och Karin är döttrar som likt sina mödrar, utan möjlighet till försvar, plågas och slutligen oskyldigt krossas på grund av vidskepelse och elaka rykten.

Källor

Vi vet inte säkert hur många trolldomsprocesser som verkligen ägt rum i Bohuslän. Processerna tycks öka efter reformationen, men det finns få rättsliga källor bevarade från 1500-talet. Det finns länsräkenskaper från Bohusläns norska tid under 1600-talet, men det saknas protokoll från de lokala domstolarna med undantag av Rådstugurätten i Kungälv.

När vi kommer fram till de stora massprocesserna under senare delen av 1600-talet, finns det även protokoll från trolldomskommissionerna och Hovrätten. Vittnesmålen tar upp många namn, och en del gäller redan avlidna personer. Det kan därför vara svårt att få en fullständig överblick av hur många som verkligen blev anklagade för trolldom.

• Alm, Ellen. The Quantitative Scope of Witchcraft Trials in Norwegian Bohuslen 1587–1658 A Survey Based on Primary Sources. UrARV Nordic Yearbook of Folklore Vol. 78 – 2022.
• Almegius, Folke. Lensregnskaber for Båhus og Viken. Riksarkivet i Köpenhamn.(Opublicerade avskrifter)
• Knutsen, Gunnar W. Trolldomsprosessene på Østlandet : En kulturhistorisk undersøkelse. 1998.
• Malmstedt, Göran. En förtrollad värld : förmoderna föreställningar och bohuslänska trolldomsprocesser 1669-1672. 2017.
• Svenungsson, Lars Manfred. Rannsakningarna om trolldomen i Bohuslän 1669-1672. 1970.
• Kungälvs rådhusrätt och magistrat  AIa1a (1615-1629) Sida 561ff
• Kungälvs rådhusrätt och magistrat AIa:1b (1629-1651)  Sida: 571ff
• Kungälvs rådhusrätt och magistrat AIa:2 (1658-1674) Bild: 109 Sida: 115 -163
•  Göta Hovrätt – Huvudarkivet EVaa:50 (1669) Bild: 7520
• Kommission i Bohus län ang trolldomsväsendet 1669. SE/RA/310180/1 . Digitalt tillgänglig via Riksarkivet.
• Kommissorialrätt i Bohus län ang trolldomsväsendet. SE/RA/310181/1. Digitalt tillgänglig via Riksarkivet.

Vill du veta mer?

Visste du att

• Bröllopet mellan Jacob I och prinsessan Anna sker i Oslo, eftersom resan till Skottland misslyckades. Efter vigseln i Oslo färdas brudparet på släde genom Bohuslän på väg till Köpenhamn. Därifrån seglar de så småningom till Skottland.

Ur våra samlingar

I samlingarna har många objekt med koppling till folktro. Här kan du se några exempel. Fler objekt finns på DigitaltMuseum.

Att se i museet

Bernhardsonrummet (utställning)  Här visas målningar av folklivsskildraren Carl Gustaf Bernhardson. De berättar om vardagsliv och vidskepelse för hundra år sen i mellersta Bohusläns övärld.

Du kanske även är intresserad av

• Misshandeln av Trine? (artikel)
• Psykisk ohälsa på 1600-talet (artikel)
• Bohuslän blir svenskt 1658 (artikel)

 

← Tillbaka till sökresultat