← Tillbaka till sökresultat

Bohuslän blir svenskt 1658

Detta är en berättelse om kriget då Bohuslän blev svenskt. Om en orolig och kall tid då stora svårigheter drabbade både soldaterna och befolkningen. När kriget börjar tillhör Bohuslän Norge och kungen heter Fredrik den tredje, när kriget är slut har Bohuslän blivit svenskt och Karl den tionde Gustav är kung.

Målning av ett hundratal ridande soldater. På ett islagt vatten i bakgrunden står ytterligare tusentals grupperade soldater.

Tåget över Stora Bält 1658, av Johann Philip Lemke. Nationalmuseum.

Historia

Alla dessa krig

Den bohuslänning som föds år 1600 och blir 80 år får genomlida många krig. Flera omgångar med bränder, härjningar, plundringar, ockupationer och regelrätta slag. Dessutom plågas bohuslänningarna av återkommande utskrivningar och skattehöjningar.

Fredrik den tredje rustar för krig

Våren 1657 är krigshotet åter ett faktum. Den danske kungen Fredrik den tredje vill ha revansch för freden i Brömsebro, och rustar därför till krig mot Sverige. Krigsförberedelser och nya utskrivningar av soldater och båtsmän blir en tung belastning för de krigströtta och motvilliga bohuslänningarna. De vill inte gärna strida mot sina svenska grannar.

Kvar på de bohuslänska gårdarna måste kvinnor och äldre män sköta allt det tunga jordbruksarbetet. Visserligen skulle gårdar som drivs av änkor vara förskonade från utskrivning, men så är inte alltid fallet. Och varje socken måste även ställa hästar till krigsmaktens förfogande.

Länsmännen har fullt upp; de måste se till att det finns kulor, krut, gevär, hästar, kärror, kläder, skor och proviant. Dessutom ska varje soldat träna sig att skjuta skarpt, för att på så sätt vänja sig vid smällar och krutrök.

Men trots att det fortfarande saknas fullständig utrustning, anser kung Fredrik att det är dags att förklara krig. Han tror nämligen att svenskarna är försvagade, eftersom de är inblandade i flera andra konflikter. Men när krigsförklaringen kommer den 1 juni 1657 lämnar Karl den tionde Gustav hastigt Polen. Och fortsätter sedan med sina svenska trupper genom Nordtyskland och upp genom Jylland. Kriget brukar benämnas för Karl den tionde Gustavs första krig.

Krabbefejden

Under hösten 1657 pågår strider vid den västra fronten i gränstrakterna utmed Göta älv. Generalmajor Ivar Krabbe leder den norska huvudhären, och därför brukar krigshändelserna i Bohuslän kallas för Krabbefejden. Johan von Fircks är chef för det norska Baahusiske regimentet.

Slaget vid Hjärtum

De mest omfattande striderna i Bohuslän äger rum vid Hjärtums kyrka i september 1657. Här kan du ta del av en beskrivning över slaget från ”en trovärdig man i Kungälv”

Gulnad boksida med äldre text.

Beskrivning av slaget vid Hjärtum 1657. Av en "trovärdig man från Kungälv."

Gulnad boksida med äldre text.

Fortsättning av beskrivningen av slaget vid Hjärtum.

Först beskriver mannen från Kungälv hur generalmajor Ivar Krabbe skickar ut en rekognosceringsstyrka den 17 september. Syftet är att undersöka hur det förhåller sig med de svenska trupperna. De har under ledning av Erik Stenbock, lämnat Göteborg och är på väg upp mot Vänersborg. När så den norska spaningstruppen träffar på en grupp svenskar uppstår en mindre strid. Enligt skribenten blir 9 svenskar nedskjutna och 27 ryttare tas till fångna. Bara en dragon bland norrmännen blir skjuten till döds och en annan blir sårad i handen.

Sedan fortsätter den ”trovärdige Kungälvsbon” med att beskriva själva slaget vid Hjärtum den 27 september. Tidigt under morgonen hade den svenska armén tagit sig över älven vid Hjärtum och påbörjat ett infall i Bohuslän. Där möter de norska styrkor under ledning av Ivar Krabbe. Det blir en skarp strid som varar från klockan 8 på morgonen till aftonen då mörkret skiljer de bägge stridande arméerna åt. Senare under natten  sätter den svenska hären eld på flera platser, och retirerar därefter under stort buller med trumslagare, pukor och trumpeter. Allt för att norrmännen ska tro att svensk förstärkning är på väg.

Teckning av ett mörkt landskap där ett hundratal soldater står i klungor runt tre brinnande bål

Svenska soldater med bloss, kanske inspirerad av svenskarnas återtåg, efter slaget vid Hjärtum. Tryck från Kungliga Bibliotekets bildsamling, Köpenhamn.

Utpinade gränsområden

Men kriget är inte över, attackerna fortsätter från båda sidor längs den svensk-norska gränsen. Soldaterna lider stor brist på mat och plundrar därför böndernas förråd. I slutet av oktober är det Krabbes trupper som härjar på den svenska sidan, men gränsprovinserna är så utpinade och hans egna förråd så små att han måste dra sig tillbaka. Under dessa omständigheter finns ingen annan utväg än att hemförlova en del av soldaterna.

Den grymma kylan

Till råga på allt kommer vintern med en mycket sträng kyla. Vi är mitt i det kallaste århundradet i den period som brukar benämnas ”den lilla istiden”. Och trots att svenskarna gör ett nytt infall i Bohuslän och Krabbe åter måste samla sina norska trupper, bidrar den grymma kylan, sjukdomar och soldaternas dåliga utrustning till ett läge där inte mycket kan uträttas.

Dessutom hade många norska knektar redan rymt från sina kompanier och ska som desertörer bestraffas med döden. Men Krabbe behöver alla knektar han kan få tag på. Därför utfärdar kung Fredrik en amnesti den 12 november, under förutsättning att soldaterna godvilligt inställer sig vid sitt kompani senast innan julafton. Om de inte kommer, ska de straffas genom hängning. Dessutom kommer man att sätta upp ett anslag med deras namn på galgen, och  införa namnet i ett register som varje år ska läsas upp på tinget. Avsikten är tydlig, alla ska varnas och vara medvetna om att ingen kommer glömma ett förräderi, utan skammen kommer vara fullständig.

En fasansfull reträtt

I januari 1658 är den svenska hären åter på väg in i Bohuslän, nu mot Kvistrum. Men de norska trupperna är så försvagade av sjukdom och desertörer, att generalmajor Krabbe beslutar att retirera. Han har förgäves bett om förstärkning, eftersom han bedömer att den svenska hären är allt för övermäktig.

Krabbe lämnar Kvistrum i mitten av januari och beger sig med sina trupper i riktning mot Svarteborg. Han fortsätter sedan tillbakatåget via Naverstad och Skee, för att undkomma fienden på sin väg mot Halden. Det är en fasansfull reträtt, kölden är grym, snön djup och soldaterna är i en fruktansvärd kondition. Många, både officerare och soldater, dör snabbt av förfrysning eller blir för alltid fördärvade av frostskador. När de utmattade soldaterna till slut når fram till Skee får de åtminstone vila, men måste alla trängas i en tillfällig förläggning. Så äntligen, den tredje februari, anländer förstärkningen och Krabbes trupper kan skyndsamt med nya krafter börja marschen mot Uddevalla.

Tåget över isen

Samtidigt som både de norska och svenska trupperna plågas av den grymma kylan i Bohuslän, blir isen allt tjockare nere i Danmark. Och då man tror att isen är tillräckligt stark, påbörjar Karl den tionde Gustav och hans trupper den riskabla och mytomspunna marschen över Lilla och Stora Bält. När de norska trupperna erövrar Uddevalla skans den 12 februari, har den svenska armén redan landstigit på Själland. Danskarna ser den svenska armén närma sig Köpenhamn och chockade inser de att kriget är över.

En svartvit karta över danska Själland, Fyn och omkringliggande mindre öar. Trupper är utritade här och var på kartan.

Tåget över Lilla och Stora Bält i februari 1658. Grafiskt blad i Kungliga bibliotekets bildsamling i Köpenhamn.

Freden i Roskilde

Situationen är desperat och den danske kungen ber om fred. Man undertecknar fredstraktaten i Roskilde den 26 februari 1658. Förlusten för Danmark-Norge är hård. Freden måste köpas ohyggligt dyrt; Blekinge, Skåne, Halland, Bornholm, Bohuslän och Trondheims län blir nya provinser under den svenska kronan.

Därmed har Sverige fått en efterlängtad västkust, och Bohuslän är inte längre Norges sydligaste utpost. För norrmännen blir förlusten av Bohuslän smärtsam, men än värre är att gå miste om Trondheims län. Eftersom Norge kan inte bestå i längden, om landet klyvs på mitten.

Teckning av en fest i en överdådigt utsmyckad slottssal. Runt ett långbord sitter män med långt hår och kvinnor i långklänningar

Freds- och festbanketten på Fredriksborgs slott den 3 mars 1658

Åter krig

Trots freden i Roskilde är orostiderna inte över, eftersom Karl den tionde Gustavs avsikt är att helt krossa Danmark-Norge och inta Köpenhamn. Följden blir att svenska och norska trupper åter marscherar genom Bohuslän. Dessutom gör den norska skärgårdsflottan räder längs Bohuskusten med plundring och ödeläggelse. Fastän Jörgen Bjelke gör försök att återerövra Bohuslän, blir trots allt det viktigaste att återvinna Trondheim och hindra svenskarna att tränga längre in i Sydnorge. Det är först genom freden i Köpenhamn den 27 maj 1660, som kriget verkligen är över. Och Bohuslän fortsätter att vara ett av Sveriges nya landskap.

Gränsförhandlingar

Samtidigt startar förhandlingar om var gränsen mellan Bohus län och Akershus län egentligen ska gå. Orsaken till att det är svårt att komma överens är den viktiga timmerhandeln och flottningen på Enningdalsälven. Den nya riksgränsen vid nordöstra Bohus län blir klar först den 26 oktober 1661. Då undertecknar man ett gränsdokument på gården Nasslebacka i Naverstads socken. Resultatet blir att hela Enningdals socken får fortsätta att tillhöra Norge, som på så vis får kontroll över timmertransporterna till Halden. Så även om Sverige till slut fått sin kust blir den nya gränsdragningen problematisk, och bidrar till att den gamla lastplatsen Strömmen får stadsrättigheter med namnet Strömstad.

Källor

  • Extract Skriffvelse fra Aggers Huus-Leen, den 10. October, om huis som er passerit imellem H. Ifver Krabbe, oc General Stenbuck. Innehåller även Extract Skriffvelse fra en tro-verdige Mand i Kongelleve, om huis imellem den Norske oc Svenske Armée er passeret. (1658) Digitalt tillgänglig via Nasjonalbiblioteket i Norge.
  • Schnitler, Didrik Thomas Johannes. Det første aarhundrede af den norske hærs historie ved Didrik Schnitler. Digitalt tillgänglig via GoogleBooks.
  • Hasslöf, J.O. Rune. Bohus len i krig och fred : om norsk tid i landskapet Bohuslän 1530-1660 (2015)
  • Norska rigsregistranter  12 sid 154. Amnesti för desertörer den 12 novmeber 1567.

Vill du veta mer?

Visste du att

  • Krigshändelserna i Bohuslän brukar benämnas efter händelser eller personer av mer lokal karaktär som Brännefejden (1611-1613), Hannibalsfejden (1643–1645), Krabbefejden/Bjelkefejden (1657–1660) och Gyldenlövefejden (1675-1679).

Ur våra samlingar

I våra samlingar har vi föremål från 1600-talet. Här kan du se några exempel. Fler bilder kan du se på webbplatsen DigitaltMuseum.

Färgfoto av rund men starkt rostad kanonkula.

Kanonkulafrån 1600-talet, funnen i Bäveån, Uddevalla 1898. Foto Bohusläns museum.

Färgfoto med ett ur av silver med rik stämpeldekor

Ur tillverkat av John Bowen, senare hälften av 1600-talet. Foto Bohusläns muesum.

Färgbild av runt tennfat med brätte.

Tennfat, märkt 1643. Foto Bohusläns museum.

Du kanske även är intresserad av

← Tillbaka till sökresultat