Bohuslans Museum

Här följer några utsnitt från den del av reseskildringen då Mary Wollstonecraft vistas i Göteborg och färdas genom Bohuslän. Texten som är hämtad från den svenska översättningen från 1798 är här kompletterad med underrubriker.

Om staden Göteborg

Andra Brefwet. Götheborg är en nätt, glad Stad, bygd i Nederländska smaken. Gatorna äro på flera ställen genomskurna af Canaler, och prydda med Alleer, som skulle göra dem rätt angenäma, om icke Stenläggningen wore så beswärlig. Här finnas åtskillige rika Handels-hus, af hwilka de som härstamma från Skottland, drifwa mästa rörelsen…

Lilla torget och stora hamnkanalen i Göteborg. Målning av Justus Fredrik Weinberg 1796.

En måltid i Göteborg

Därpå börjas gemenligen måltiden med en salt skinka eller bringa, och förlåt mig om jag uppehåller er en minut med beskrifningen af det som ofta twå til tre timar fästat mig wid en smärtande ledsnad, hwarje rätt sändes med et högtideligt prångel omkring bordet til Hwarje gäst: om nu den olyckan inträffar at Ni ej har appetit för första rätten, hwilket ofta hände mig, så måste Ni wänta til dess ordningen åter kommer til eder; ty utan at stöta Swenska artigheten, kan Ni icke taga för eder något af et annat fat. Med litet tålamod likwäl får Ni dock mat nog.

I twå hela timar följer fat på fat af kött, fisk, fogel, puddingar och kakor, m. m. Nästan så mycken tid åtgår sedan til Deserten, som genast framsatt på bordet jämte Punch och smultron, til sin nödtorft insupit ångorna af köttmaten. Genast efter måltiden drickes Caffe, hwilket hwarken Punchen eller Engelska Ölet, eller bakelsen eller rökta Laxen kan utesluta.

Livet vid kusten

Närmare hafwet, där Sill fångas i öfwerflöd, åtminstone på denna trackten, förrådas få spår til landtbruk. Spridda eländiga kojor synas hänga på de nakna klipporna, och bygda af grofwa stockar, trotsa de obarmhertige Elementerne: Ja så litet har man warit sorgfällig om walet af deras anläggning, at knapt en fotstig mellan klipporna kan wisa wägen därtil.

Wore det wäl underligt om detta arma folket, ej sällan utsatt för en köld, en genomträngande blåst, som sammansnörper skinnet och förstoppar lifsandarne, skulle finna en rå förnöjelse i Bränwins-supande, och i sina samqwäm sätta starka drycker i främsta rummet? i synnerhet som de mäst lefwa af starkt saltad mat och torrt bröd, hwilket bakas på en gång för hela året.

Ett ojämlikt samhälle – tjästefolkets och särskilt pigornas svåra villkor

Detta tjenstfolks belägenhet, särdeles qwinkönets, bewisar i alla afseenden, huru mycket det rätta begreppet af en förnuftig jämlikhet ännu ligger i sin linda. Här kan en husbonde under namn af aga ostraffadt slå sine tjensthjon, ehuru han gifwer dem en så ringa lön, at den på intet sätt swarar emot den nytta de tilskynda honom. Man besinnar icke, at ju mera man handterar en människa som slaf, ju mera gör man den trolös och efterlåten i goda seder. Särdeles sätter det starkare könet sin ära i det swagares förtryck.

Kvinnor som tvättar på isen av Jahn Ekenaes. 1891.

De mästa och tyngsta syslor inom hus äro ålagde de arma lastdragande pigorna. Jag har ofta sjelf sett dem släpa med wattusåen och pusta under bördan, särdeles i Ladugården; och man har berättat mig, at de arma flickorna om wintern måste i kalla watnet anställa twätt, då deras händer och armar ofta sönderskäras af isen eller spricka af kölden och blöda, medan ingen karl så mycket en gång bemannar sig, at han hjelper dem up med et enda ämbar.

De gå gemenligen denna årstid utan skor och strumpor, utan twifwel därföre at deras lön är så otilräcklig, bestigande sig knapt til 20 a 30 Engelska skilling. Det säges wäl, at de til Jul eller Nyåret eller eljest wid något tilfälle hafwa at wänta sig en liten skänk: men kan wäl detta tilfredsställa dem för et tungt arbete, då de plågas af brist på lifwets nödwändigaste förnödenheter?

Om sjukliga små barn

Qwinnorna äro ganska flitige at spinna och sticka: men af en missförstådd ömhet för sina barn, inswepa de dem winter och sommar i ylletyger; och som de sjelfwe hafwa en medfödd afsky för kallt watten, så syntes mig dessa fattiga kräkens smutsiga utseende, at icke beräkna den skada som et af utdunstningens ångor upfyldt wadmal måste tilskynda hälsan, lätt beswara den fråga som jag mer än en gång gjort mig sjelf, hwarföre man i byarne här i landet får se så få barn? I sjelfwa werket hafwa också dessa likasom i sin knopp förtwinande barn, föga af sin ålders friskhet och behag, hwartil, efter min öfwertygelse, mödrarnes okunnighet är mera skulden, än Climatets hårdhet.

Redan kranke af den förstämda utdunstning hwari de lefwa, och hwarigenom alla deras porer insupa en skadelig fugtighet, njuta de, medan de ännu ligga wid modrens bröst, salt och grof mat, kanske ock bränwin, och under hela barndomen samma starka föda, hwaraf föräldrarne, uthärdande et tungt arbete i fria luften, finna sig i behof, och den de såleds, men icke barnen, utan illamående kunna smälta. I förmögnare Ståndspersoners hus antagas här, såsom annorstädes, ammor at ge barn di.

Torftiga levnadsvillkor i norra Bohuslän

Gårdarna äro här små och dåliga. De fläste hus jag såg, förrådde fattigdomens eller åtminstone den swaga utkomstens tryckande hand: Sjelfwa ofruktsamheten tycktes personifierad wilja wisa sig. Ingen trägård eller kåltäppa, icke en gång et Potatoes-land lofwade at gifwa en krydda åt de torra fiskar, som hängde på en sticka utanför stugudörren: och de inskränkta korn- eller hafrelyckor ty hwete och rågåkrar såg jag ej bjödo knapt et magert bröd därtil.

Skörd och foderbrist

Wäderleken war ganska wacker, och landtfolket, wimlande på åkrarne at skära sin säd, at binda den i kärfwar och däraf upställa skylar, lifwade den glada utsigten obeskrifligt. Bohusländska klipporna, det är sant, döljde nu minst sin kala och ängsliga drägt; men som wägen et ansenligt stycke löper utmed en wacker å, på andra sidan följd af ymniga betesmarker, så war ofruktbarhetens bild icke den herrskande.

Böndernes kojor äro dock sämre, än de Norrskes; och träden, jämförde med deras Skogars Nestorer, likasom födde i går. Qwinnor och barn togo somligstädes löf af björkar, bokar och ekar: detta sätt at afhjelpa foderbristen, är wäl icke utan sin skada för de wackra lundarne; men hwad skall man göra då wintern är så långwarig at hö-förrådet icke räcker til. Af et sådant foder måste dock kor icke gifwa mycken mjölk.

Ett lass med råg och bilden av en fars kärlek (sid 178)

Det war Lördag, och aftonen owanligt klar. Öfwer alt i byarna gjordes anstalter för Söndagen. Jag for förbi et råglass, som för penseln och hjertat wisade det yppersta föremål jag någonsin kan ärinra. En liten Gosse satt grensle på en långhårig häst, och swängde en påk öfwer sit hufwud. Utmed wagnen gick fadren, bärande et barn i sina armar, som med wacklande steg måtte hafwa kommit honom til mötes, framsmekande ännu dess hälsning med sine små armar om dess hals: bakefter lasset följde en pilt i en urwäxt råck, sträfwande at med en tjuga hindra kärfwarne at falla ned. Mina ögon följde dem ända til stugan, och en sjelfmant suck hwiskade til mit hjerta, at jag afundade modren.

Målningen Paternal Love av Etinne Aubry. The Barber Institute of Fine Arts.

Jag tänkte på mit barn, som aldrig skall ärfara huru ljuf en faders kärlek och omsorg är. Det bröst, som närt henne, häfde sig wid denna föreställning med en ångest, som endast en olycklig moder kan känna. Sjuttonde Brefwet. Jag hann omsider åter til Götheborg. Döm om min förtjusning at återfinna Fanny. En dylik känsla låter ej beskrifwa sig.