← Tillbaka till sökresultat

Redaren Maria Bagge

Detta är berättelsen om Maria Bagge, en framgångsrik redare som blir en av de mest förmögna i det blomstrande Uddevalla under 1700-talet. Men också om en mor som under ett långt liv kärleksfullt uppfostrar sina barn och bidrar till att en mer jämlik syn på kvinnan börjar spira i Uddevalla.

Historia

År 1724 får Elisabet Bäck och hennes man tobaksspinnaren Gudmund Berg i Uddevalla en liten dotter som de ger namnet Maria. Vi har anledning att tro att hon växer upp i en miljö påverkad av tidens religiösa reformrörelser. Av hennes faddrar är morbrodern Paul Bäck känd som radikalpietist och mostern Christina Bäck som mor till herrnhutaren Gudmund Dahl.

Vid 21 års ålder gifter sig Maria med handelsmannen och redaren Olof Svensson Bagge. Han brukar gå under beteckningen junior eftersom det redan fanns en köpman i staden med samma namn och som alltså kallades för Olof Svensson Bagge senior. Denne Olof Bagge senior blir fadder till Maria och Olofs äldsta dotter Christina. Tillsammans får makarna fem barn, men det är bara fyra som når vuxen ålder; Christina född 1745, Gudmund 1748, Elisabeth 1752 och Samuel 1761.

Änkan Maria blir redare

Sommaren 1766 insjuknar Olof Bagge junior i dödlig feber, och Maria blir änka. Den yngste sonen Samuel är då endast 5 år gammal. Det framgår av hennes testamente, som skrivs långt senare, att hon självständigt fått förmyndarskapet för barnen.

Efter Olof Bagges död fortsätter Maria sin makes rederiverksamhet. Den 6 oktober 1766 kan man läsa i Inrikes tidningar att två skepp som tillhör änkan Maria Bagge är ankomna till Uddevalla. Det är skeppet Två Systrar från S:t Ybes (Setúbal) och jakten Maria från Lissabon som båda är lastade med salt.

Under 1700-talet präglas Uddevalla av en blomstrande utrikeshandel. Med en egen handelsflotta exporterar man trävaror, järn och sill. På vägen tillbaka för skeppen med sig olika varor, främst salt och spannmål, och det är nu Uddevalla får en viktig roll i den svenska salthandeln.

Riskfyllda resor till medelhavet.

Det går bra för Maria, 1767 tillhör hon de borgare som är högst beskattade i Uddevalla. Vi har inte någon fullständig förteckning över hennes fartyg men vi vet att år 1800 avseglar två av hennes skepp till medelhavet. Det är snauskeppen Två bröder och Två systrar som båda är lastade med plank. Men resorna är farofyllda. Risken är stor att nordafrikanska kapare ska beslagta  skeppen och hålla besättningen som gisslan eller som slavar. För att säkert kunna segla förbi har man med sig turkiska sjöpass eller fribrev. Trots detta är det många svenskar och flera Uddevallabor som råkar ut för kapare och blir tillfångatagna. En av dessa är Marias egen sonson Samuel Gudmundsson Bagge. Han avlider i fångenskap i Tripoli år 1801, endast 17 år gammal.

Målning.Två skepp under attack från ett tredje skepp

Även i nordsjön fanns kapare. Här anfaller en engelsk kapare två svenska snaubriggar 1793. Sjöhistoriska museet.

Fastighetsägaren Maria Bagge

Ett sätt att förvalta förmögenheten är fastighetsköp. Maria Bagge blir ägare till flera fastigheter i Uddevalla. På Unneröd (idag vid Bäve kyrka) hade ett bostadshus byggts redan 1750, alltså medan hennes man Olof var i livet. År 1783 äger Maria, förutom landeriet Unneröd, två egna fastigheter i staden och en del i Spinnaretomten där hennes far och sedan hennes bror drivit tobaksspinneri (nu Kungsgatan 26). Själv bor hon i ett hus vid Långgatan på tomt nr 112. (Efter branden 1806 kallas denna tomt nr 82, nu Norra Hamngatan 12).

Svartvitt foto av trähus i två våningar med tegeltak.

Unneröds gård.

Barnen växer upp

Maria uppfostrar sina barn till att ta ansvar och vara kärleksfulla mot varandra. Äldsta dottern Christina förblir ogift och bor kvar hemma tillsammans med sin mor. Sonen Gudmund som senare blir Gustafsbergsdirektör gifter sig  med Anna Kristina Busck. Tillsammans får de 11 söner. Dottern Elisabet blir rådmanska i Lidköping när hon gifter sig med sin kusin Gudmund Claes Skarin. Den yngste i barnaskaran  Samuel går i faderns fotspår och blir handelsman i Uddevalla.

Mycket tyder på att Marias familj umgås i kretsen runt herrnhutarna Eva Christina Palmkrona och Jonas Bagge. Herrnhutarna brukade ingå äktenskap inom sin egen grupp och Marias son Samuel gifter sig 1791 med Jonas Bagges dotter Johanna Catharina.

Gudmund och Samuel får tidigt hjälpa till i rederiverksamheten. I själva verket har Maria mycket stort förtroende för sina söner och låter dem företräda henne när hon blir äldre. Att sönerna gör goda investeringar framgår av den skatt Maria betalar vid sekelskiftet 1800. Då tillhör hon de allra mest framgångsrika och mest förmögna i Uddevalla.

Maria skriver om sina söner : ”…och jag dessutom under min änketid haft tillfälle, att med innerlig glädje se och förnimma den broderliga kärlek och tillgifvenhet, hvarmed de så väl hvarandra inbördes, som sina båda systrar städse omfattat”

”Från flera år tillbaka hafwa bägge mina kära söner, på min begäran underskrifvit mitt namn så wäl å Bref, som Räkningar; såsom ock för min räkning uppburit och emottagit penningar samt derföre qvitto gifvit. Jag äger fullkomligaste öfvertygehlse om deras redliga förhållande härvid”
(ur Marias testamente från 1796)

En släkt med starka kvinnor

Maria lever som änka i 51 år. Hon har gott påbrå, hennes mor Elisabeth uppnår en ansenlig ålder och är också hon verksam som änka i mer än 50 år. När modern avlider 99 år gammal finns både skepp och handelsvaror upptagna i hennes bouppteckning. Att uppge sin självständighet genom omgifte tycks inte ha varit ett alternativ för någon av dem. Även Marias döttrar når en hög ålder, Christina blir 88 och Elisabeth blir 86 år gamla.

Allt läggs i aska

Den 29 juli 1806 drabbas Uddevalla av en fruktansvärd katastrof när en eldsvåda i stort sett utplånar hela staden. Maria och hennes familj, liksom alla andra Uddevallabor, drabbas mycket hårt. Hus, inventarier, varulager, allt blir till aska.

Det tar tid innan staden kan byggas upp igen. Sonen Samuel Bagge låter uppföra ett nytt hus utmed Norra Hamngatan och där får även hans mor och syster Christina flytta in. Marias egna hus i staden blir inte återuppförda under hennes egen livstid. Kvar finns endast den murade källaredelen på Spinnaretomten som klarade sig vid branden.

Maria Bagges testamente

Några år efter moderns död, år 1796 känner Maria att det är dags att upprätta ett eget testamente. Då är hon 72 år och har med råge  passerat medelåldern för kvinnor i slutet av 1700-talet.

Men Maria har många år kvar, det är först tjugo år senare den 17 mars 1817 som hon avlider av ålderdom, drygt 92 år gammal. En avskrift av testamentet finns medtaget i bouppteckningen som upprättas i april 1817.

Testamentet  inleds med orden: ”Då jag efter högsta försynens Nådiga behag redan uppnått den ålder, som dagligen påminna mig, att min återstående liftstid icke kan blifva långvarig… så har jag utaf jordiska omsorger, som för mig kunna återstå, ansedt för den wiktigaste och för mig som öm moder angelägnaste samt käraste…till mina fyra kära barns bästa, disponera om min qvarlåtenskap samt  stadga, huru dermed efter min död förhållas skall.
För att fullfölja sitt förmyndaransvar skriver Maria i testamentet att kvarlåtenskapen ska delas ”i fyra lagliga lotter, dock men undantaget att min kära dotter Christina skall, utom lott och byte, för sin lifstid nyttja och disponera det hus, gård och tomt under Långgatan nr 112 beläget som jag bebor, jemte nödigt husgeråd, till sitt fulla behof, så wida hon finner sig wid att lefva oförsörjd”

I bouppteckningen efter Maria återges inte bara själva testamentet från 1796 utan även 3 tillägg som hon låtit göra senare. Trots att hon kände sig gammal redan vid 72 års ålder, överlevde hon både den stora stadsbranden 1806 och sin äldste son Gudmund Bagge. Det är faktorer som gör att hon ändrar i sitt testamente. Till exempel finns huset vid Långgatan, som hennes äldsta dotter Christina skulle disponera, inte längre kvar efter eldsvådan. Hon får i stället en tredjedel av fastigheten Unneröd att disponera under sin livstid.

Dottern Christina blir myndig

Marias äldsta dotter Christina hade alltså levt som ogift tillsammans med sin mor ända fram till dennes död. Enligt 1734 års lag var en ogift kvinna inte myndig utan måste ha en förmyndare. I första hand var det fadern som hade förmyndaransvaret. Gifte sig kvinnan övergick ansvaret till den äkta mannen.

Normalt sett var det endast om en kvinna blev änka som hon betraktades som myndig. Men det fanns en möjlighet att söka kunglig dispens och på så sätt bli myndigförklarad. En av dessa kvinnor som tidigt ansökte om myndighet var just Marias dotter Christina.  I bouppteckningen efter Maria anges Christina som ogift, men vilkorligen myndig förklarad. I brodern Samuels bouppteckning några år senare finns ett tillägg undertecknat Christina Bagge där hon testamenterar 4000 Riksdaler Banco till sin bror som ersättning för att hon fått bo hos honom efter branden 1806.

Christina skriver: ”Och som jag sjelf wunnit myndighet att min egendom förvalta och disponera, samt den sjelf om händer  haft…”

Inom herrnhutarkretsar var det viktigt med jämlikhet för både kvinnor och män utifrån en religiös utgångspunkt. Och av Marias testamente framgår att det var viktigt för henne att Christina som ogift kvinna inte ska ha det sämre ekonomiskt än sina syskon.

Christina behövde alltså inte myndighetsförklaringen för att kunna försörja sig, men man förstår av hennes tillägg i broderns bouppteckning att möjligheten att fullt kunna disponera sin egendom måste ha kännts oerhört viktig.

Christina bär med sig ett arv efter sin starka mormor Elisabeth och sin framgångsrika mor Maria och blir med sin nya myndighet en i raden av självständiga kvinnor som banar väg för kvinnokampen i Uddevalla.

Källor

  • Uddevalla kyrkoarkiv SE/GLA/13595/C/2-4
  • Elisabet Bergs bouppteckning SE/GLA/11954/F II a/9 (1789-1794), bildid: C0108616_00168
  • Maria Bagges bouppteckning SE/GLA/11954/F II a/16 (1815-1818), bildid: C0108623_00165
  • Maria Bagge arvskiftet SE/GLA/11954/F II a/17 (1818-1820), bildid: C0108624_00019
  • Samuel Bagges testamente SE/GLA/11954/F II a/18 (1820-1823), bildid: C0108625_00093
  • Historiska kartor över Uddevalla, Lantmäteriet
  • Tidningsdatabasen, Kungliga biblioteket

Vill du veta mer?

Visste du att

  •  det var fadern som var den rätta förmyndaren för sina barn. Om han dog övergick förmyndarskapet till modern men hon måste samråda med mannens manliga släktingar.
  • vid själva arvskiftet skulle den kvarlevande maken först få sin del, därefter skiftades arvet mellan arvingarna. För städerna gällde stadsrätten och där var en dotters arvslott lika stor som en sons. Utanför städerna gällde landsrätten och där var sönernas arvslott dubbelt så stor som döttrarnas. Avsikten var att jorden inte skulle splittras utan hållas intakt inom familjen.
  • enligt Ärvdabalken 1734  måste en kvinna ”af hwad ålder hon wara må” ha en förmyndare såvida hon inte blir änka, för en ” Enka råde sig och gods sitt sielf.”
  • en ogift kvinna kunde få dispens av kungliga majestät genom att göra en myndighetsansökan. Även om dispensansökningarna ökade under 1700-talet  var det ytters få av alla ogifta kvinnor som gjorde en sådan ansökan och blev myndigförklarade.
  • Fredrika Bremers roman Hertha eller En själs historia från 1856 var ett viktigt inlägg i debatten om de ogifta kvinnornas myndighet.

Ur våra samlingar

Svartvitt foto visar en gatuvy med kaj och vattedrag framför.

Vy över kvarteren Koch, Bagge och Åberg, 1860-tal. Maria bodde efter branden hos sonen Samuel, i kvarteret Åberg. Foto Josefina Rydholm/Bohusläns museum.

Färgfoto visar ett omålat klappträ med rika sniderier.

Klappträ som möjligen kan ha tillhört Maria Bagges mor Elisabeth Reggertsdotter Bäck (1692-1791) Foto Bohusläns museum.

Svartvitt foto av tubkikare.

Tubkikare som tillhört Maria Bagges sonson kofferdikaptenen Joseph Bagge. Foto Bohusläns museum.

Att se på museet

Platser att besöka

  • Uddevalla

Du kanske även är intresserad av

← Tillbaka till sökresultat