Jul på Överby prästgård

Detta är en berättelse om hur Edvard Ström firade jul på Överby prästgård i början av 1800-talet. Han minns sina barndoms jular och tar dig med på slakt, ljusstöpning, brödbak och mycket mer.

Historia

Edvard Ström firar jul

Edvard Ström föddes på Orust 1811 men växte upp på Överby prästgård i Tossene socken på Sotenäset 1814-1825. I slutet av 1800-talet låter han teckna ner sina levnadsminnen. Här följer ett utsnitt där Edvard Ström på ett livfullt sätt beskriver sin barndoms jular. Vi får ta del av allt som ska göras på prästgården inför julhögtiden, det är ölbryggning, slakt, ljusstöpning, brödbak och inte minst allt julstök. Han berättar också om hur familjen firar Lucia och hur han som liten pojke i spänning väntar på julaftonens julklappar.

Utsnitt ur Edward Ströms ”Minnen från en lång lefnad”

På Öfverby som annorstädes i orten, gjordes stora o. vidt omfattande tillredelser för Julen. Inom mig hyste jag den största glädje vid tanken på den annalkande högtiden, men en demon, som ofta fördystrade mig, var tanken på det instundande husförhöret. Jag förskräcktes, då jag föreställde mig att inför allmogen stå svarslös, då någon fråga kastades åt mig. Hvad som likväl mest uppmuntrade mitt sinne voro vintrens utmärkta skridskoisar, hvilka flitigt begagnades. Först efter det fruktade husförhöret, hvilket vanligtvis hölls i november i någon af granngårdarna, kunde jag lössläppa mina lifliga fantasibilder om julfröjden.

Julöl

Till den annalkande högtiden företogs först bryggandet af julölet, hvaruti min mor var särskildt berömd, o. hon omfattade med mycken omsorg denna bryggd. Sedan ölet någon tid legat på tunnor, skulle det tömmas på buteljer o. korkas, hvilket min syster Mina med mycken skicklighet utförde i källaren. Jag var då hos henne en flitig åskådare o. tömde stora portioner af det välsmakande ölet. I julen var drycken som bäst, o. bjöds till ankommande gäster o. åtnjöt stort anseende. Något annat spirituöst bjöds vanligen icke. –

Svinslakt och korvgille

– Enligt gammalt bruk skulle svinslagtet verkställas Lucia-dagen o. utfördes af torparne Andreas o. Jakob. Arbetet började kl. 2 på morgonen o. vid dagens inbrytande voro de 3 stora välgödda svinen rakade o. upphängda i brygghuset samt inelfvorna urtagna. Min Far o. Mor samt de af barnen, som det önskade, begåfvo sig då till brygghuset för att besiktiga dessa stora slagtoffer, hvilka nästan alltid voro till stor tillfredsställelse. Ett fäkreatur slagtades alltid samtidigt med svinen. Sedan de kallnat buros de ned i saltboden, der de, då allt som skulle vara till korfven undantagits, sönderhöggos o. under min Mors uppsigt nersaltades.

Wid tillredningen af korfven sattes hela qvinliga personalen i rörelse o. placerades vid ett utslaget bord i pigkammaren för att skära kött o. fläsk samt bearbeta korfmaten o. deraf tillreda korfvar. Bekanta unga män placerade sig hos de köttskärande för att vid behof slipa deras knifvar, hvarunder samtalet o. skämtet flitigt underhölls. Hela denna tillställning intresserade mig ofantligt o. jag vistades flitigt i detta glada lag.

Lucia

Lucia-dagen firades vanligtvis på så sätt att någon af mina systrar hvitklädd, med brinnande ljus i en grön krans på hufvudet, tidigt på morgonen medan alla lågo, inkom till dem o. på en stor bricka bjöd kaffe. Någon annan följde efter med en bricka med hvetekrans o. småbröd på, hvilket allt smakade utmärkt. Så snart vi alla uppstigit serverades en god frukost.

Ibland hände det att vi ungdomar, då godt slädföre inträffade, mycket tidigt på morgonen begåfvo oss till prestenkan Fru Svenberg på Prestgärde, der hon med son o. dotter bodde. Det färdigkokta kaffet tömdes på en kaffekittel, som nedsattes i het sand, för att hållas varmt till servering då vi framkommo. Uppträdandet var muntert. Någon gång hände det att man på vägen mötte vännerna från Prestgärde, stadde i samma ärende som vi, för att öfverraska oss i prestgården. Seden var då, att man skulle resa till det ställe, som var mötesplatsen närmast.

Akvarell. Kvinna med luciakrona lussar för yrvaken gubbe.

Ljusstöpning

Wid denna tid voro hvarken stearinljus eller lampor kända utan man nyttjade talgljus hela vintren, vid hvars sken allt arbete förrättades. Dessa ljus tillverkades i hemmet o. voro en vigtig hushållsgerning, hvilken förestods af min faster Anna Lisa. Tiden dessförinnan voro alla sysselsatta med att sno dertill behöfliga vekar. Talg erhölls dels af i prestgården slagtade fäkreatur o. dels genom köp.

Om morgonen då detta arbete skulle företagas inbars ett högt kopparkärl, ”stöpkerna” i pigkammaren, hvilket omvirades med filtar o. mattor, för att hålla värmen. Deruti slogs kokhett vatten till mer än hälften af kärlets rymd o. derpå fylldes varm smält talg så att kärlet blef fullt. Af de tillverkade vekarne hvilka voro dels af bomull, dels af blångarn träddes en 5 à 6 på hvarje ”ljusspeta” hvarefter de fort neddoppades i talgen o. hängdes upp för att kallna. Detta neddoppande förnyades tills ljusen fått den bestämda tjockleken, som återigen bestämdes af det ändamål hvartill de olika sorterna skulle användas.

Bomullsvekarna begagnades till de bästa ljusen o. blån-garnsvekarna till de sämre o. smalare, hvilka kallades ”dankar”. Dimensionerna voro mycket olika. Till firande af julen stöptes s.k. ”kronljus” hvilket var ett mycket svårt o. noggrant arbete. Det tillgick på följande vis. På en ”speta” inträddes en veke på midten, omkring denna veke anbringades en rundel af vide, som fästades på ”spetan”, på denna rundel inträddes så många vekar, som ljuset skulle erhålla grenar (4 till 10). Wekarne ordnades så att det blef lika långt emellan grenarne. Omkring en 8 tum nedom sammanbundos vekarne o. bortklipptes, med undantag af två. Neddoppandet af denna sammansatta apparat fordrade mycken försiktighet o. vana, så att ej grenarna skulle brytas.

”Stöpkernan” skulle alltid vara fulll hvarför den ofta fick på spädas med kokhet talg. Det var en hederssak att ljusen skulle vara raka, hvita o. släta, ty ordspråket lydde: ”En rund kaka o. ett rakt ljus pryder qvinnan i sitt hus”. Mängden af tillverkade ljus var ganska betydlig, ty de skulle räcka hela vintren. Waxstaplar fabricerades äfven.

Julbak

Såsom en vigtig del af behofven för julens firande var brödet, o. bakningen deraf räckte i 3 hela dagar. De olika slags bröd som tillreddes var så mångfaldig att det är omöjligt att uppräkna dem. Af råg o. hvete bakades kakor i alla dimensioner o. tjocklekar, vörtbröd o. randbröd d.v.s. ett hvarf af vörtdeg o. ett af hvetedeg. Särskildt till ”julhögar” o. till de fattige, som i stor mängd infunno sig dagen före julafton.

För min del var det mitt största nöje att vara i köket o. påse allas brådska. När jag gick för mycket i vägen utforslades jag ofta, men kom snart igen. Emellertid njöt min friska mage af det ymniga färska brödet med smör. Mängden af tillredt bröd var ganska betydlig, men det skulle också räcka hela julen. Från fiskläget ”Näset” hemtades färsk stor Långa o. Torsk samt en väldig Heljeflundra, hvilken sednare nedgräfdes i den vid denna årstid vanliga snödrifvan i trädgården o. upptogs endast då någon del deraf afskars till begagnande, hvarefter den åter åter nedsänktes i sin kalla bädd. Den kunde på detta sätt länge hållas färsk.

Wid alla hushålls-sysslors verkställande var min Mor den som med lugnt jemnmod o. stor sakkunskap ordnade allt o. styrde allt, tänkte på allt o. glömde intet.

Julstök

Nu börjades det egentliga julstöket, som bestod deruti, att allt skulle putsas, städas o. rengöras, möblerna borstades o. piskades, silfret tvättades o. torkades, ljusbrickor o. ljussaxar polerades o.s.v. med ett ord allt skulle framdragas o sättas i julskick. Ett par af oss barn fick det hedrande updraget att stöta stark – o. kryddpeppar samt ingefära o. dervid begagna de fina ostindiska siktarne, olja o. ättika tömdes på flaskorna i bordstället o. så fylldes kryddorna på de dertill hörande flaskorna.

Närmaste dagarna före högtiden företogs stora städningen o. skurningen. Faster Anna Lisa med en gåsvinge i handen biträdd af en piga med sopqvast utförde rengöringen af vinden, der alla kistor o. bråte flyttades o. afdammades. Derjemte skurades o. dammades i alla rummen o. dagen före julafton gick man boningsrummen närmare på lifvet o. skurade sängkammaren o. Fasters rum, de två enda rum, som af familjen begagnades och eldades om vintren. Denna närgångenhet misshagade min far högeligen, så att han i vredgat sinne tog sin pipa o. tobakspung o. vandrade bort till en af torparne, hvarifrån han återkom först på e.m. o.var då försonad med hela tillställningen.

Nästan hela denna dag hvimlade det i köket af fattiga åt hvilka alla det utdelades en brödkaka hvardera o. jag tror ett ljus. På e.m. koktes ”klenätterna” hvarvid jag var en flitig åskådare, ty alla, som gingo sönder fick jag lof att äta upp o. jag önskade derföre icke så stor hållfasthet hos dessa bakelser. Under den oroligaste delen af dagen uppehöll jag mig på isarne eller med kälkåkning i någon backe om väderleken det medgaf. När jag på aftonen gick till sängs kunde jag knappt somna vid tanken på nästa dag o. julfröjden lyste genom alla drömmar.

Julafton

När jag påföljande morgon vaknade kände jag stor glädje att hafva uppnått den efterlängtade dagen o. hela mitt sinne jemte omgifningen hade en högtidlig prägel. Hela omgifningen var lugnare o. sysselsatte sig med att ställa allt i ordning.

Systrarna hade då att i hemlighet afsluta arbetet med julklapparne hvilka väl icke voro få, men icke dyrbara, såsom nästan alltid tillverkade af gifvaren. Jag märkte icke sällan hemlighetsmakeri o. undrade mycket om det gälde min person. En hvarje år återkommande julklapp till min far var en tobakspung af gult sämskskinn med tapisserisöm.

Wid en så stor högtid borde icke en gång djuren vara lottlösa, hästar o. boskap erhöllo då särdeles godt o. vid skörden undantaget hö o. en stor hafrekärfve fastbands på ändan af en lång stång, hvilken fastspikades på ena gafveln på kostallet. Kringboende sparfvar märkte snart detta företag o, församlades der i stor mängd o. liksom högtidligt stämda fråssade de af denna erbjudna måltid, som icke kostade dem någon möda.

Dopp i grytan

Wid 12-tiden började den egentliga Julafton, med den s.k. ”Doppningen”. För detta ändamål dukades på det hvitskurade köksbordet o. derpå framsattes smör, ost, skurna brödskifvor af många slag, svinhufvud med sylta, klenäter, julöl o. brännvinsflaskan med glas. I god tid förut hade man satt på spisen en gryta hvari koktes fläsk, kött o. korf.

Då allt var i ordning tillsades min far och de öfriga familjemedlemmarna att komma till ”doppningen”. Min far gaf mig då tillsägelse att skynda bort till vår närmaste granne, den hederlige o. vänlige gubben Vilhelm Hansson i Heller. I fyrsprång gaf jag mig åstad o. inom få minuter var jag framme o. inbjöd gubben att komma o. deltaga i ”doppningen”. Under säker väntan på inbjudningen var gubben redan vid min ankomst färdigklädd o. i ordning att begifva sig åstad o. inom kort tid voro vi i prestgårdens kök der vi alla välkomnade gubben, som fann tillfället ganska trefligt.

Måltiden börjades af min far o. gästen med en sup och halfvan fick gubben helt säkert äfven. Derefter tog min far en brödskifva, som han doppade i grytan dervid det feta fastnade på brödet. Detta exempel följdes af oss samtliga, som läto oss brödet väl smaka. Sedan denna manöver en tid fortfarit slogs ölet upp i glas o. förtärdes o. berömdes. Man fortsatte derefter omvexlande med doppning, öldrickning o. förtärandet af svinsylta, hvarefter klenätter kringbjödos.

Grannen hade af detta blifvit allt muntrare o. oupphörligt småhostande prisade han sin ”goe granne”. Sedan alla voro mättade skildes vi åt o. gubben Vilhelm tackade sin ”goe granne” o. min mor tog afsked af oss öfriga. Någon annan middag serverades ej den dagen. Sedan vi lämnat köket fortsattes ”doppningen” på samma sätt af tjenstfolket. –

Julaftonsväntan

Under väntan på dagens slut, hvilket jag tyckte kom krypande, förströdde jag tiden, som vanligt med skridskoåkning. När mörkret inträdde kom jag hem, men fann tiden så odrägligt lång innan den egentliga högtiden började att jag lade mig på pigornas säng med ansigtet nerborrat i kuddarne o. pustade af längtan.

Julhögar

Ändtligen började min mor att ordna tjenstfolkets ”julhögar” af hvilka hvar o. en erhöll en hög af olika slags bröd. På min fasters byrå i hennes rum breddes en hvit duk hvarpå barnens julhögar uppsattes. Öfvrst på hvardera låg en hvetekaka, försedd med egarens initialer. På byrån sattes äfven ett kronljus o. slutligen dukades i samma rum thebordet, hvarpå kopparne framsattes samt tvenne ljus af bästa slag hvardera försedt med sin ljussax o. bricka. Äfven i sängkammaren insattes ljus med tillbehör, hvilka afbrändes för att sedan lättare kunna tändas.

Julhög med fyra brödkakor, överst i högen lussekatt och äpple.

Tedags

Nu började hvar o. en att kläda sig till högtiden o. omsider ungefär kl. 6 inbars theet o. familjen samlades. En påtänd vaxstapel öfverlämnades till min far hvars värf det var att tända julljusen. The o. åtskilliga småbröd förtärdes derefter af oss samtliga. Efter alla de mångfaldiga göromålen o. jägtandet instälde sig nu hos alla ett högtidligt o. gladt lugn o. under lifliga samtal o. under förtärandet af nötter o. framsatta frukter gick tiden ganska fort.

Aftonmåltid och julklappar

Kl. omkring 9 var aftonmåltiden serverad i sängkammaren o. vi gingo att intaga den. Min far satt som vanligt öfverst vid bordet i soffan vid förmaksdörren o. vi öfriga intogo våra bestämda platser. Till aftonmåltiden bjöds de vanliga julrätterna: färsk kokt långa, dallrande lutfisk, gröt och klenätter.

Det hörde då till att man skulle äta sig öfvermätt o. hos ingen uppstod tanken att någon skulle må illa deraf. Efter gammal sed inkastades julklapparne under måltiden, ehuru detta vållade någon oreda, var dock glädjen så stor att föga deraf märktes. Med skarp hörsel förnam man någon rörelse i förmaket o. uppmärksamheten rigtades åt förmaksdörren vid hvars öppnande julklapparne en i sender inkastades. De upptogos af någon som läste adressen, o. lemnades till egaren. Julfröjden stod nu på sin spets. Hastigt men försigtigt öppnades paketen o. innehållet var alltid högst välkommet. Det hörde till att icke tacka gifvaren äfven om han var känd. Alla julklapparne inlades på Fasters byrå för att vidare betraktas följande dag.

Efter måltidens slut o. bordets afdukning dröjde det icke länge innan hvar och en sökte att på sitt nattliga läger njuta julero.

Juldagen

Juldagsmorgon vaknade jag glad i hågen vid tanken på de erhållna julklapparna o. nöjen, som den öfriga julhögtiden kunde medföra. Den tid min fars hälsa tillät det, predikade han högtidsdagarna o. var derföre i god tid uppe för att göra sig i ordning. Han var alltid noga med den bestämda tiden o. började messan i Askum kl.9 o. i Tossene kl 1.em. För altaret messade han med sin klara tenorstämma hvad som var brukligt o. förrättade gudstjensten med en viss högtidlighet.

Prästens ”juloffer”

Den tiden hörde det till kyrkoherdens löneförmåner att hvarje jul-, påsk- o. pingstdag upptaga offer i alla pastoratets kyrkor. Sedan presten nedgått från predikstolen o. afslutat en del af altartjensten, utbreddes en hvit näsduk på ena hörnet af altaret, der offret nedlades. Klockaren uppstämde då ”offerpsalmen” o. sjelfva offringen började. De i främsta stolen sittande karlarne började att gå fram, gick igenom altarringen o. nedlade dervid på sitt ställe sin skärf o. något tilldelades äfven klockaren. I ordning efter stolnumren fortgick vandringen tills hvarje stol blef tom o. det ansågs för en outplånlig skam om någon blef qvarsittande. Hela den långa raden avancerade mycket sakta under en egen vaggande gång. Sedan kommo de personer som suttit på läktaren o. sist fruntimmerna i samma ordning som karlarna. Slutligen afslutades gudstjensten på vanligt vis.

Om aftonen, sedan ljus blifvit tända, framtogs det erhållna offren för att räknas o hela familjen var dervid biträdande för att sortera mynten. Alla norska mynt deribland delades mellan barnen o. önskades då af dem att norrmännen gjort stora inköp i vårt land. Juldagen erhöll man vanligtvis intet besök, men annandagen hände det ofta att goda vänner o. grannar kommo o. helsade på oss, då man förströdde tiden med skämt, sång o. lekar.

Övriga juldagar

Öfriga delar af julen förflöt fort under icke sällan gjorda o. emottagna besök. Annandagen hölls s.k. ”kock-offret” i kyrkorna, hvilket erlades af dem, som föregående dag varit hemma såsom kockar o. tillredt maten åt de från kyrkan återvändande.

Källor

Biografi i Lunds universitetsbibliotek av Oscar Severin Edvard Ström; Minnen av en lång levnad, del 1 (1811-1825). Renskrift av Gunnar Uddén efter en handskriven avskrift från 1930-talet.

Vill du veta mer?

Visste du att

Edvards Ströms far Carl Christian Ström hade varit skeppspräst och Ostindiska kompaniet-
Redan på 1860-talet betraktades korvgillen som en ålderdomlig företeelse i Göteborg. Källa: Göteborgsposten 1869-10-16.