1500-talets sillperiod
Rikliga sillfisken är ett återkommande inslag i Bohusläns historia. Här kan du läsa om det stora sillfiske som inträffar under slutet av 1500-talet. En bister och kall tid med ett myller av fiskare, saltare och främmande köpmän som kämpar om den åtråvärda sillen. Motbokens stränga ordningsregler ger oss en inblick i livet på fiskeläget.
Historia
Under åren 1556 till 1589 inträffar en mycket rik sillperiod utmed Bohuskusten. Många utländska och inhemska köpmän kommer för att handla med sill, och det är nu som flera av Bohusläns fiskelägen för första gången nämns i skriftliga källor. Sedan medeltiden hade det skånska sillfisket i Skanör-Falsterbo dominerat i Norden. Men under 1500-talet får det skånska fisket konkurrens, först av det nederländska och senare även av det bohuslänska sillfisket.
Motbok med ordningsregler
Det fanns redan ordningsregler för det skånska sillfisket. En så kallad motbok reglerade hur man skulle bedriva och beskatta fisket. Och när sillen började strömma till under 1560-talet kom bestämmelser om att dessa regler även ska gälla för det bohuslänska fisket.
Snart inser man att det behövs en särskild motbok för Bohuslän. Därför utfärdas en sådan för Marstrand och andra fiskelägen i Viken, år 1575. Och den är med sina 50 olika punkter, en viktig källa till kunskap om fisket och sillhanteringen. Den reglerar tullar, skatter, hur man ska bedriva fisket och behandla sillen.
Det kan lätt bli osämja när så många samlas på en och samma plats. Därför finns det regler i motboken om ordning och säkerhet. Det är inte tillåtet att bära omkring vapen i fiskeläget, och man får inte gå på gator och stränder nattetid utan lykta. Och man får inte heller tappa upp brännvin eller annan dryck förrän söndagsgudstjänsten är avslutad. Dessutom är det strängt förbjudet att förolämpa eller tala illa om varandra. Allt för att förhindra kiv och träta.
Trots reglerna förekommer konflikter, och risken är också stor för skador och olyckor under själva fisket. Därför är det knappast överraskande att Jacob Pommer blir bardskärare i Marstrand 1576, med rätt att ta hand om alla sårade i staden.
Det är inte bara många människor på fiskelägena utan också ofantliga mängder med avfall från all sill. Det leder till ett förbud mot att slänga sillgrums inne i fiskeläget. I stället måste man föra ner renset till stranden, för att förhindra giftig stank och lukt.
Sillfiske i Bohuslän 1587. Enbladstryck av Bartholomäus Käppler, 1588.
Fisket
Sillfisket i Bohuslän var ett kustnära fiske, med små båtar och sättgarn. Här fanns inte resurser att bedriva storsjöfiske med större båtar ute till havs. Enligt motboken fick man inte fiska på natten, och tullaren måste ge sitt märke innan fiskaren fick sätta ut sina garn. Dessutom måste sillgarnen sättas ned varsamt så att det inte blev skador för andra fiskare.
Detalj ur motboken för Marstrand och Viken från 1575.
Tullare och tullbodar
År 1564 är Michael Zelle tullare i Marstrand. Hans uppgift är att uppbära tull och skatt, och sedan redovisa detta för räntmästaren i Köpenhamn. Därtill måste han kontrollera att de som besöker sillfisket, noga följer motbokens alla ordningsregler.
När Peter Jude blir överstetullare i Marstrand 1572, inrättar man tullbodar även i Mollösund, Härmanösund, Beckevik (nu Tullboden på Sotenäset) och Hamburgsund. Här ska man även salta in och förvara kungens sill. Dessutom ska det vara tillsyn när det årliga sillfisket är slut. Salt, timmer eller annat som kan finnas kvar i bodarna måste tas tillvara.
Behovet av fler tullbodar berodde på att sillstimmen som först kom till trakterna runt Marstrand hade flyttat norrut. Och man hade därför börjat fiska sill på fler platser utmed Bohuskusten.
Trots protester från Marstrandsborna, får utländska köpmän tillåtelse att salta sill i de nya fiskelägena. Bodhyran som dessa köpmän tidigare betalat hade varit en viktig inkomst för Marstrandsborna, och som de nu riskerar att gå miste om. Att strandsittare och andra handlar varor direkt med utländska köpmän och sedan säljer till bönderna, är också ett stort avbräck för stadsborna.
För att tillmötesgå Marstrandsborna införs begränsningar av denna handel, men då klagar i stället andra köpmän. Genom nya förordningar försöker kungamakten reglera fisket så att parterna blir nöjda och fram för allt så att kronans inkomster inte tar skada.
Tullsmitare
Relationen mellan tullare och de som hanterar sillen är inte alltid konfliktfri. Norska invånare hade enligt motboken rätt att fiska och salta in sill till husbehov utan att betala tull. Många norrmän klagar på att de blir motarbetade av tulltjänstemännen. Å andra sidan finns det nog köpmän som gärna vill tänja på hur mycket sill som kan räknas till ”husbehov”.
Ju längre sillperioden pågår desto fler knep börjar man använda för att undkomma tullen. En del främmande köpmän utger sig för att vara antingen norrmän eller adelspersoner, för att fritt få köpa och salta in sill. Andra köper upp färsk sill direkt av fiskare ute till sjöss för att på detta sätt slippa tullen. Ytterligare ett sätt är rökning. I slutet av sillperioden verkar många försöka undkomma avgifterna genom att röka i stället för att salta in sillen. Därför blir det förbjudet 1586, för både inhemska och utländska personer att föra ut rökt sill.
Men även mellan fiskare och tullare uppstår tvister. En del fiskare hävdar att tulltjänstemännen använder för stora mått när de mäter upp sillen. Tullare å sin sida menar att somliga fiskare inte levererar den största sillen, som de enligt motboken är skyldiga att göra.
Skärgårdens alla bodar
Allt eftersom sillperioden pågår kommer fler skepp och människor till Bohuslän. Den tidigare ganska öde skärgården förändras genom alla de många bodar som kommer till.
Vi vet inte omfattningen, Peder Clausson har anklagats för att överdriva både mängden människor och bebyggelsen storlek. Men ett köpebrev från 1587 visar att enbart på Henrik Gyldenstiernas ägor stod mer än 300 bodar av olika slag, som innehades av strandsittare, borgare och adelsmän. Inte bara män, utan även en del kvinnor var bodinnehavare.
Ett överfullt hospital
Det är förenat med stora risker att fiska sill under det sena 1500-talet. Inte minst för att fisket sker under vinterhalvåret, under en period då klimatet är oerhört bistert. Enligt Marstrands borgare finns inte något annat hospital i Norge-Danmark som har så många krymplingar och sjuka som just det i Marstrand. Många fiskare far illa av frosten och den svåra kölden. Vilket leder till att de måste tas in på hospitalet, eftersom de är så eländiga när de kommer till staden. Därför beslutar kungen år 1581, att årligen avsätta 100 Daler av silltullen till en hospitalsföreståndare och till de fattiga i Marstrands hospital.
Hur såg det ut i Marstrand under sillfisket?
Detalj av karta över en del av Norges och Sveriges kust. Lucas Janszoon Waghenaer, 1588.
Den lilla illustrationen ovan är ett utsnitt från Waghenaers sjökarta 1588. Vi ser tät bebyggelse, en kyrka och ett korsformat sjömärke på bergets topp. Vi vet inte i detalj hur det såg ut i Marstrand under sillperioden, men vi vet att när sillfisket blomstrade blev det goda inkomster för både staden och kungamakten. Före sillfiskeperioden var Marstrands borgare skyldiga att betala 500 Daler i skatt. När fisket är på topp får Marstrandsborna en skattenota på 1000 Daler. En så hög skatt ses inte med blida ögon och efter protester sänks den till 600 Daler.
Fiskmarknad, 1608. Claes Janszoon Vissche. Public domain.
Bilden ovan är gjord av den nederländske konstnären Claes Jansz 1608. Den föreställer en hamn med fiskmarknad. Även om inte alla detaljer stämmer ger den ändå en känsla av hur det kan ha sett ut i Marstrand med hamnen full av båtar, mycket folk och en omfattande handel.
Mot svårare tider
Men goda tider kan snabbt förändras. I början av 1587 drabbas Marstrand av en allvarlig eldsvåda. Det är inte första gången staden brinner och man beslutar att bredda gatorna för att försöka förhindra nya bränder. Ett par år senare är staden ännu inte helt återuppbyggd och det behövs mer timmer för att kunna bygga och reparera kyrkan, hospitalet och rådhuset. Till råga på allt minskar tillgången på sill och Marstrands invånare har inte ens råd att själva underhålla en skolmästare. Resultatet blir att stadens skatt måste reduceras till 400 Daler.
Den bistra sanningen är att sillstimmen försvinner från kusten, de främmande skeppen kommer inte längre tillbaka, larmet tystnar och många av fiskelägena lämnas öde. Den överflödande sillperioden är verkligen över, åtminstone för denna gång.
Källor
- Norske Rigs-Registranter 2 och 3. Digitalt tillgänglig via det norska Nasjonalbiblioteket.
- Hela motboken finns publicerad i Norske Rigs-Registranter 2, sidorna 168-174.
- Norske herredags- Domboger, 1578. Digitalt tillgänglig via det norska Nasjonalbiblioteket.
- Boeck, Axel. Det bohuslenske sildefiskeries historie. 1873.
Vill du veta mer?
Visste du att
- Bohuslän var en del av Norge fram till freden i Roskilde 1658.
- Det har varit flera stora sillperioder i Bohuslän, bland annat en mycket stor under senare hälften av 1700-talet.
- Under en del av sillperioden (1563-1570) pågick det så kallade Nordiska sjuårskriget mellan Sverige ocht Danmark-Norge vilket drabbade både Bohuslän och sillfisket.
Ur våra samlingar
- Museet har flera föremål från fiskeläget Skiöldenborg från 1500-talet. Här kan du se några exenpel. Du kan ta del av fler föremål från Skiöldenborg på DigitaltMuseum.
Del av ett fat av rödgods, från Skiöldenborg. Foto Bohusläns museum
Del av krönlist till en kakelugn Skiöldenborg, Foto Bohusläns museum
Del av gryta från Skiöldenborg. Foto Bohusläns museum
Att se i museet
Bladkakel med reliefdekor från 1500-talet. Har troligen haft grön glasyr. Motivet som man bara kan ana, föreställer en person klädd i barettliknade huvudbonad. Föremålet kommer från utgrävning av fiskeläget Sköldenborg ytterst på Härnäset och visas i basutställningen Kustland på museet.
Platser att besöka
- Fiskeläget Skioldenborg (artikel)
- Hamnholmarna (artikel)
- Sladholmarna – trankokeri och tomtningar (artikel)