Bohuslans Museum

← Tillbaka till sökresultat

Hamnholmarna

Det var inte bara bronsålderns människor som ristade in figurer i de bohuslänska berghällarna. Även sjöfarare på 1400-, 1500- och 1600-talen ristade in bomärken, initialer, årtal, namn, kompassrosor och sköldar, när de tog natthamn utmed Bohuskusten. Ögruppen Hamnholmarna är den plats som har flest maritima ristningar i Sverige. Här finns ca 1200 ristningar.

Historia

Platsen

Hamnholmarna är samlingsnamnet för en ögrupp bestående av Hamnholmen, Skutholmen och Vedholmen, som tillsammans bildar flera skyddade hamnlägen. Här ligger en av de äldsta, och kanske den mest kända, naturhamnen i Bohuslän. Den har sedan lång tid varit en viktig knutpunkt längs den bohuslänska farleden och finns med på historiska sjökort från mitten av 1500-talet. Ögruppen ligger rakt väster ut från Hamburgsund i Tanums kommun.

Ristningarna är drygt 1200 till antalet och finns på Skutholmen och Hamnholmen. Hällarna är översållade med bomärken, initialer, årtal, personnamn och danska ortnamn som Århus, Holstebro och Køge. Här finns också två kompassrosor på krönet av Skutholmen och elva unika adelssköldar från slutet av 1400-talet och början av 1500-talet, som tillhört medeltida danska adelssläkter.

På hamnbassängens botten har man hittat många trasiga föremål vilka dumpats överbord från besökande skepp. Bland annat 45 kg keramik, kritpipor, djurben, skosulor med mera. Keramiken kan dateras till 1500- och 1600-talen, men här finns även en hel kanna i keramik från 1300-talet av nordtyskt ursprung.

Fynden, ristningarna och de historiska källorna tyder på att Hamnholmarna varit en mycket välbesökt övernattningshamn under medeltiden fram till 1600-talets slut. Århundraden då många fiskebåtar, handels- och fraktskutor seglade utmed kusten och använde naturhamnarna för övernattning eller som skydd vid dåligt väder.

Vid början av 1700-talet verkar hamnens betydelse ha avtagit. Keramik, kritpipor och ristningar från denna och senare tid saknas. En anledning kan vara att seglationen förändrades. Handeln utfördes med större skepp utrustade med bättre navigationsinstrument och sjökort vilka bidrog till att man inte längre behövde segla lika nära kusten eller söka natthamn på samma sätt som tidigare.

Vad är maritima ristningar?

Maritima ristningar är ristningar från historisk tid i en maritim miljö. Ofta finns de vid naturhamnar och historiska hamnlägen, på utkikspunkter och vid lotsuppassningsplatser.

Det var alltså inte bara bronsålderns människor som ristade in figurer i de bohuslänska berghällarna. Även sjöfarare under historisk tid ristade, eller snarare knackade, i berget när de besökte naturhamnar och utkiksplatser utmed Bohuskusten. I dag känner vi till ett tjugotal platser med maritima ristningar, från Vinga i söder till Koster i norr. De äldsta ristades på 1400-talet, men ristandets verkliga storhetstid var på 1500- och 1600-talen, när Bohuslän fortfarande tillhörde Norge.

Handels- och fraktsjöfarten har alltid varit viktig för Bohuslän. Under medeltiden var handels-förbundet Hansans skepp en vanlig syn utmed kusten. Skeppen kom från norra Tyskland, Östersjöområdet, Nederländerna eller England. Även efter Hansans nedgång under 1500-talet var handeln med dessa länder omfattande. Handelstrafiken mellan Danmark, Norge och Sverige över Skagerack och Kattegatt var också mycket stor. På skeppen fanns köpmän, skeppare och sjömän. Det är dem som vi tror står för de äldre maritima ristningarna.

Även det rikliga fisket utmed Bohuskusten lockade folk från när och fjärran. Många av årtalen vid naturhamnarna är från tiden 1550–1589, vilket sammanfaller med en stor sillperiod, då många kom till Bohuslän för att fiska sill.

Det finns också maritima ristningar från 1700-, 1800-, och 1900-talen, men de är inte alls lika talrika som under tidigare århundraden. De har ristats av exempelvis fiskare, stenhuggare eller av semesterfirare.

Vilka typer av ristningar ser vi ute i de historiska hamnarna?

De absolut vanligaste ristningsfigurerna i hamnarna är bomärken, initialer och årtal, därefter kommer ort- och personnamn, sköldar och kompassrosor. Att det finns flest bomärken på klipphällarna visar hur populärt användandet av bomärken var under denna tidsperiod. Det var viktigt att markera sin personliga närvaro för andra besökare i hamnen.

De olika ristningstyperna förekommer både i enskilda utföranden och i kombinationer av olika figurer. Namn, årtal, bomärke och ort i en och samma ristning ger större möjlighet att återfinna dem som en gång besökte hamnen.

Sköldar finns i olika varianter. De flesta hör inte till adeln utan kallas för borgerliga sköldar. De dateras till 1500- och 1600-talen och omramar bomärken, initialer och årtal.

En annan ristningstyp längs Bohuskusten är kompassrosen. De kan vara strategiskt placerade på hamnarnas högsta utsiktspunkter med vida utblick över omgivande horisont. De är ofta mycket vackert konstruerade, men syftet med att rista en kompassros är ännu inte helt klarlagt. Teorier finns om att de använts för att ta ut färdriktning eller vindriktning när man skulle segla ut från hamnarna.

Vapensköldarna

På 1990-talet upptäcktes åtta unika sköldar från senmedeltiden på Skutholmen. Att det fanns många ristade sköldar med bomärken och initialer var känt sedan tidigare, men dessa var speciella. Det rörde sig om vapensköldar eller heraldiska sköldar, som var symboler för gamla adelsätter med rötter i medeltiden. Sedan dess har ytterligare tre vapensköldar hittats, den senaste upptäcktes så sent som år 2017.

Alla vapensköldarna utom en är försedda med hjälmar och fladdrande hjälmtäcken. Vapensköldarnas former tyder på att de ristats under andra halvan av 1400-talet och första halvan av 1500-talet. Två av sköldarna är lite yngre än de övriga, troligen har de ristats kring 1500-talets mitt. Hjälmarna är av typer som användes av riddare vid tornerspel och liknande. Flera av hjälmarna är utsmyckade med horn, kammar och flaggor.

Undantaget är skölden med ett fyrkantigt utseende med ett bomärke på. Istället för hjälm är skölden dekorerad med vad ser ut att vara tre olika verktyg. Det innebär att det inte är en adlig sköld, utan en borgerlig. Under skölden står namnet Perk ristat. Vi vet ännu inte vilken person eller släkt skölden syftar på.

En av sköldarna är avdelad på mitten med en schackrute-indelad balk. Hjälmen har horn och ett dekorativt hjälmtäcke ramar in skölden. Den har troligen tillhört adelsätterna Rosenkrantz eller Friis af Haraldskær. Båda ätterna kommer från Jylland.

Sköldarna är sannolikt inte ett resultat av ett möte mellan flera adelspersoner vid ett och samma tillfälle, även om det inte kan uteslutas att några av sköldarna ristats samtidigt.

Bohuslän var vid den här tiden en del av Norge, som i sin tur stod under dansk överhöghet. Sverige, Norge och Danmark var i union med varandra. På grund av detta var det många ur adeln som ägde gods och gårdar eller hade handelsintressen i alla tre länderna och därför ofta seglade över Skagerack och Kattegatt. Vi tror att de använde Hamnholmarna som övernattningshamn under sina resor. Slutet av 1400-talet och början av 1500-talet var en otroligt turbulent period i Norges, Danmarks och Sveriges politiska historia. Kalmarunionen var i upplösning, ett flertal uppror pågick och kungar avsattes och tillsattes. Släktrelationer och allianser av olika slag var mycket viktiga och kanske ristades sköldarna för att markera släktskap eller allianser med de andra adelsätterna som rörde sig utmed kusten.

Var finns det maritima ristningar?

I Sverige hittar vi maritima ristningar främst utmed Bohuskusten och i Roslagsskärgården. I Norge finns dessa ristningar utmed hela kusten ända upp till Ishavet och i Finland finns en stor samling med ristningar vid Hangö nära Åbo på sydvästkusten. De förekommer på klipphällarna i kustbandet vid historiska naturhamnar, lotsutkikar och gamla fiskelägen.

Förutom Hamnholmarna finns många platser med ristningar utmed Bohuskusten. Bland annat kring Smögen vid naturhamnen mellan Norra och Södra Buskär, men det finns också ristningar på Hållö och på Smögenön. De äldsta dateras till 1500-talets mitt, och de yngsta till 1900-talet.

Andra platser med maritima ristningar i Bohuslän är exempelvis Vinga, Kalvsund, Marstrand, Mollön, Väderöarna, Otterön, Hällsön och på Syd-Koster. Sjökort från 1500-talet visar att alla dessa platser var etablerade hamnar hos sjöfarten vid den tiden.

Ett utsatt kulturminne

Bohuskustens maritima ristningar är utsatta för vittring och slitage. Ett problem är de lavar som växer på klipphällarna, vilket gör att ristningarna är svåra att se och gör dem känsliga för olika typer av erosion. Väderutsatthet och rester av gammal plastfärg kan också medföra erosion, till exempel genom frostsprängning.

Hamnholmarna är en populär naturhamn för fritidsbåtar, som under sommarmånaderna är full med båtgäster. Detta gör att hällarna kring hamnen är utsatta för slitage under delar av året.

Dokumentation av maritima ristningar

Sedan år 2010 har Bohusläns museum arbetat med att dokumentera och på olika sätt lyfta fram de olika ristningsplatserna utmed Bohusläns kust. Sedan 2014 dokumenteras Hamnholmarna i samarbete med Vitlycke museum. Dokumentationerna görs eftersom ristningarnas omfattning och innehåll inte tidigare varit kända. Dessutom vill vi ta reda på mer om sjöfararna som ristade, var de kom ifrån och om deras samtid.

Ristningarna kan vara mycket svåra att upptäcka om klipphällarna är överväxta med lav eller när de är mycket tunt inhuggna. Därför är en försiktig rengöring av den ristade berghällen viktig innan ytan kan avsökas. Laven borstas därför bort med mjuka borstar innan dokumentation. På Hamnholmarna övertäcktes en häll under nästan ett år. Genom att allt ljus blockerades dog laven och kunde därför enkelt borstas bort med ett minimalt slitage på hällytan.

I de flesta fall är ljusförhållandena helt avgörande för att få syn på ristningar. Ett välriktat naturligt släpljus fungerar allra bäst, framför allt från en lågt stående sol. Även erfarenhet och känsliga fingertoppar är till stor hjälp för att känna skillnad mellan en naturlig och en huggen linje. Ristningarna beskrivs, mäts in och fotodokumenteras. Slutligen målas de i med en mer permanent vit färg, för att de ska synas bättre. Eftersom ristningarna är skyddade som fornlämningar, har vi fått Länsstyrelsens tillstånd enligt Kulturmiljölagen för att få genomföra dokumentationerna och imålningen.

På senare år har 3D-tekniken blivit lättillgänglig och därför fotograferas ett urval av ristningarna på ett särskilt sätt, som kallas för digital fotogrammetri eller Structure from motion (SFM). Fotografierna behandlas i ett dataprogram, som sedan genererar en 3D-modell av hällytan. Länsstyrelsen har också testat rödlaserskanning på Hamnholmarna. Med hjälp av en skanningsapparat skapas en noggrann digital 3D-modell av hällytan. Tack vare 3D-modellerna upptäcks detaljer i ristningarna som är svåra att se med blotta ögat.

Besök Hamnholmarna online

Följ med på en filmad rundtur på Hamnholmarna med Linnea Nordell och Christina Toreld från Bohusläns museum.

 Filmen om Hamnholmarna syntolkad

Tillgänglighet

Ristningarna ligger ofta i populära naturhamnar, där de utsätts för mycket slitage. För att besökarna ska kunna se och uppleva ristningarna målas ett urval i med färg. Färgen försvinner med tiden och behöver målas i igen med 3–5 års mellanrum.

Ö-gruppen Hamnholmarna ligger i Fjällbackaskärgården rakt väster om Hamburgsund och nås endast med båt. Öarna är bitvis svårtillgängliga att ta sig runt på och kräver klättring på flera ställen.

Källor

• Bergstrand T, 2015. Hamnholmarna – omtag på en historisk hamn i Bohuslän. Tjop tjop! Vänbok till Christer Westerdahl med anledning av hans 70-årsdag den 13 november 2015. Red. von Arbin, S et.al. Båtdokgruppen AB, Riga.
• Lundin I, 1999. En inventering och dokumentation av maritima ristningar. Från Vinga till Koster. Delrapport för projekt Blå Skagerrak 1999:44. Bohusläns museum. Uddevalla.
• Lundin I och Nordell L, 2012. Ristade tecken i hamnarna, I: Bohuslän årsbok 2012. Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund. Uddevalla.
• Lundin I och Nordell L, 2015. Inventering och dokumentation av maritima ristningar på Hamnholmarna. Rapport av steg 1. Bohusläns museum.
• Lundin I och Nordell L, 2019. Spåren efter sjöfararna – maritima ristningar i Bohuslän. I: Fynd. Tidskrift för Göteborgs stadsmuseum och Fornminnesföreningen i Göteborg. Längs Bohuskusten 2018. Göteborg.
• Lundin I, Nordell L och Strid L, 2022. Maritima ristningar på Hamnholmarna. Bohusläns museum rapport 2022:22. Tillgänglig på Internet.
• Riksantikvarieämbetets digitala register Fornsök.

Vill du veta mer?

Visste du att:

• Bomärken är tecken som användes för att markera identitet, ägande eller tillverkare av handelsvaror och är ursprunget till dagens varumärken.
• Användandet var främst utbrett i norra Europa och nådde sin absoluta höjdpunkt under 1500-talet och början 1600-talet, därefter avtog deras betydelse.
• Bomärken användes av alla; från adel, präster, köpmän, hantverkare, fiskare, sjömän, bönder, pigor och drängar. Vem som helst hade rätt att ta sig ett eget bomärke. Under medeltiden ökade bomärkenas popularitet och särskilt köpmän var ivriga användare av dem.
• I Sverige är alla maritima ristningar som har tillkommit före år 1850 skyddade enligt Kulturmiljölagen.

Ur våra samlingar

• På webbplatsen DigitaltMuseum kan du se fotografier på maritima ristningar och på föremål från hamnens botten.

Att se i museet

• I  utställningen Kustland på Bohusläns museum kan du se föremål från Hamnholmarna.

Du kanske även är intresserad av

• 1500-talets sillperiod (artikel)
• Aspeberget (artikel)
• Maritima ristningar på Hamnholmarna(rapport 2022)

← Tillbaka till sökresultat