← Tillbaka till sökresultat

Klosterkullen och Kungahälla

Vid Nordre älvs strand, väster om dagens Kungälv, låg under medeltiden staden Kungahälla. Bohuslän tillhörde då Norge, och Kungahälla var dess sydligaste stad. Den började bebyggas under slutet av 1000-talet och blev efter några decennier alltmer betydelsefull. På kullen byggdes en kungsgård och så småningom ett kloster och på Ragnhildsholmen tvärs över älven, en kungaborg.

I medeltida norska brev och andra dokument finns uppgifter om staden, kungsgården och klostren. Och de norska kungasagorna berättar om dramatiska eller vardagliga händelser. Arkeologiska undersökningar har fyllt på med fakta från jorden. Inte långt bort ligger gravfältet Västra Porten-Stora Smällen med gravar och byggnadslämningar på den plats som tolkas som Kungahällas föregångare. Och utmed Kyrkbäcken mellan staden och gravfältet finns spår efter en handelsplats.

Färgfoto i dova färger på torrt gräs med stenar i formationer framför en ridå av kala träd.

Ruiner efter Kastelle kloster på Klosterkullen. Till höger i bakgrunden syns en flik av Nordre älv. Foto: Kristina Lindholm, Bohusläns museum år 2007.

Historia

Platsen

Staden Kungahälla började byggdes vid Nordre älvs norra strand i slutet av 1000-talet och var då Norges sydligaste stad. Platsen var väl vald av flera skäl. Nordre älv som utmynnar i havet cirka en kilometer åt sydväst, var under äldre medeltid en av huvudströmmarna för handel och varuutbyte mellan kustbygd och inland. Ett ras i nedre Göta älv på 1100- eller 1200-talet stärkte Nordre älvs roll, och det gynnade staden.

Ett stycke österut, där Nordre älv viker av från Göta älv, möttes gränserna för de medeltida norska, svenska och danska rikena. Därför var stadens placering redan i sitt äldsta skede strategisk för den norska kungen.

På Klosterkullen i stadens norra kant kan vi idag se stengrunder efter Kastelle kloster och tvärs över älven ligger ruinen efter kungaborgen på Ragnhildsholmen.

Knappt två kilometer härifrån, ett litet stycke sydväst om Ytterby nya kyrka ligger ett stort område med gravar och betydande byggnadslämningar från järnåldern och vikingatid. Det är ett av Bohusläns största järnåldersgravfält med en användningstid som sträcker sig över drygt 1500 år. Platsen tolkas som Kungahällas föregångare och kallas Västra Porten-Stora Smällen efter de torp som låg där på 1800-talet.

Mellan staden och gravfältet rinner Kyrkbäcken. Vid undersökningar på senare år har det påträffats ett stort antal föremål som tyder på att här legat en handelsplats.

Färgfoto med gröna och bruna åkrar, stora träd och en älv som rinner genom landskapet. I bildens mitt ligger en gårdsbebyggelse.

Platsen där den medeltida staden Kungahälla legat. Staden låg på den stora åkerytan till vänster i bild. Direkt till höger om den ses den trädomgärdade kullen där Kastelle kloster låg. På andra sidan Nordre älv, längst till vänster i bild, syns Ragnhildsholmen med ruinerna efter borgen. Foto: Daniel Lindskog år 2020.

Kungahälla i sagorna

Kungahälla finns omnämnd i Sigurd Jorsalafars, Eysteins och Olavs saga i den tidigmedeltida sagosamlingen Heimskringla. Där berättas om kung Sigurd Magnusson resor till Palestina. Det var korsfarartid och Sigurd var en av dem som i kristendomens namn gav sig av mot östra Medelhavsområdet för att strida mot oliktänkande och göra ett pilgrimsbesök i Jerusalem. Han fick därefter namnet Jorsalafar som betyder Jerusalemfarare. Värdefullast av de saker han tog hem till Norge var kanske den relik, en träbit av Kristi kors, han fått i gåva av kung Balduin av Jerusalem.

I Heimskringla beskrivs också hur Sigurd Jorsalafar på 1120-talet, några år efter återkomsten till Norge, bygger en kastal på kullen ovanför Kungahällas bebyggelse. Själva kastalen, eller kastellet, var en försvarsanläggning av torv och sten med en grävd vallgrav runtomkring. Inuti kastalen uppfördes en kungsgård och år 1127 en kyrka. I kyrkan förvarades reliken av korset som Sigurd Jorsalafar tagit till Kungahälla för att skydda staden. Kyrkan kallades därför Korskyrkan.

Sagorna berättar också om stadsinvånarnas arbetsplikt i bygget. Alla män och pojkar över nio år som bodde i staden och dess närhet skulle var nionde månad bidra med fem stenar till vapen och fem störar som var fem alnar, cirka tre meter, höga och vässade i änden.

Staden och kastellet finns även omnämnda i Magnus den Blindes och Harald Gilles saga. Där beskrivs hur venderna anfaller staden år 1135. En häftig strid utbryter och stora delar av staden bränns ner. Kastellet blir intaget och nedbränt liksom kyrkan och kungsgården.

 

Färgfoto på runt sigillavtryck i gulmetall med stadsvapnet, föreställande en stiliserad stadsport, i mitten omgiven av latinsk text.

Avtryck av Kungahälla stads sigill, ”Sigillum Civitatis Konongsell”, troligen från 1200-talet.

Färgfoto av en brosch på rött underlag. broschen föreställer ett ansikte med två runda hål i mitten med en "mun" under.

Silverbrosch från Kungahälla.

Det finns uppgifter om Kungahälla i sagorna från 900-talet men när det gäller de äldsta uppgifterna är det sannolikt inte staden det handlar om utan dess föregångare, kungsgården, som låg cirka två kilometer norrut.

Vad betyder ”saga” här?

Begreppet ”Saga” ska i det här sammanhanget inte förväxlas med de folksagor eller andra berättelser vi idag vanligtvis menar med begreppet. De här sagorna bygger på muntliga berättelser av händelser som går tillbaka till 800-talet och de började skrivas ner av olika historieskrivare under 1100-talet. Det var en tid när det muntliga historieberättandet förde historien vidare och sagalitteraturen består av återberättade beskrivningar som ofta är mycket detaljerade.

En av de mest välkända historieskrivarna var den isländska hövdingen och skalden Snorre Sturlasson. I början av 1200-talet samlade han ett antal norska kungasagor i samlingen Heimskringla. Där finns också drottningsagor, som berättar om Sigrid Storråda, Estrid, Ingeborg och många andra mäktiga kvinnor och deras roller i det komplicerade maktspel som präglade de nordiska länderna vid den här tiden. Där släktrelationer, giftermål och arv styrde ens möjligheter och maktposition.

Forskare har länge diskuterat sanningshalten i sagorna som sannolikt skiljer sig åt beroende på ålder. På senare tid är de flesta forskare överens om att de norska kungasagorna ska ses som historiska berättelser där ramberättelsen sannolikt har verklighetsbakgrund medan detaljerna oftare kan ha förändrats genom århundradens återberättande.

Spåren av staden

Kungahälla finns omnämnt flera gånger i de norska kungasagorna men där finns knappast några uppgifter om det dagliga livet i staden för de hantverkare, sjömän, soldater och andra som bodde i staden. Och i de officiella brev och andra dokument som rör Kungahälla är det nästan bara kungligheter och präster som syns. Spår av hur staden sett ut och vilka som har bott och verkat där kan i stället främst hämtas från det som kommit fram vid de arkeologiska utgrävningarna.

Eftersom de utgrävda delarna av fornlämningen blivit borttagna eller omrörda går det sällan att efteråt gå tillbaka till den riktiga källan för att kontrollera. Det är i stället föremålsanalyser, dokumentationsritningar, foton och tolkningar vid utgrävningstillfället som blir källmaterialet efter fornlämningen.

Delar av stadsområdet undersöktes arkeologiskt första gångerna 1883 och 1891 – 1892. År 1894 och 1942 genomfördes undersökningar av bebyggelselämningarna efter klostret på kullen. Lämningar nere i staden från en kyrkogård samt efter ytterligare ett kloster, ett Franciskanerkonvent, undersöktes 1959. De mest omfattande arkeologiska undersökningar som gjorts i staden skedde inom Kungahällaprojektet, ett stort tvärvetenskapligt projekt som pågick mellan år 1985 och 1994.

Trots omfattande utgrävningar är det endast en liten del av stadsområdet som är undersökt och det finns sannolikt lämningar kvar i jorden. Men bevaringsförhållandena har varit dåliga eftersom marken använts och jorden rörts om i århundraden. Undersökningarna visade att matjorden bitvis endast var cirka 20 cm tjock över bebyggelseresterna. Dessutom flyttades en del av åkerjorden till andra åkrar inom gården på 1800-talet. Det har framför allt drabbat de övre kulturlagren negativt, det vill säga de senare århundradenas spår av staden.

Svartvitt foto av landskap med symboler i form av streck och cirklar som visar stadens utsträckning under olika perioder.

Stadens utsträckning såsom den tolkats efter utgrävningarna inom Kungahällaprojektet. Ur boken Kungahälla – problem och forskning kring stadens äldsta historia.

Stadens bebyggelse

Resterna efter tio byggnader undersöktes inom Kungahällaprojektet och de har daterats till åren mellan 1080 och slutet av 1200-talet. Att senare byggnader saknas beror på jord tidigare flyttats och/eller att lämningarna i de övre, senare, lagren bevarats sämre. Storlekar på byggnaderna varierande mellan 5,5 och 18 meter långa och 3,5 och 5 meter breda. De var delvis byggda ovanpå varandra i olika bebyggelsefaser.

Husen hade två eller tre rum med dels trägolv dels lergolv. Utifrån grundläggningarna att döma tycks alla byggnader utom ett var uppförda i skiftes- eller stavverksteknik. De har haft lerklining i väggarna, och var i en våning. Det påträffades avfall från olika hantverk men ingen brunn i anslutning till byggnaderna. Slutsatsen blev att byggnaderna troligen inte varit bostäder utan ekonomibyggnader eller verkstäder för hantverkare.

Den äldst daterade byggnaden låg längre österut än de andra undersökta. Det var det enda hus som tolkades som en bostad. Den var åtminstone tre gånger 5, 5 meter i storlek och hade två rum, ett med lergolv ett med trägolv som bestod av cirka 15 cm breda ekbrädor. Flera stora stenar i golvnivån tydde på att det funnits en eldstad. Huset hade utsatts för en kraftig brand.

Av resultaten framgår att staden redan i sitt äldsta skede tycks ha haft en organiserad struktur med tomtdiken som gränsmarkeringar. Undersökningarna har visat att hela stadsområdet inte varit bebyggt samtidigt. Bebyggelsen har tillkommit successivt inom det utstakade området och de äldsta delarna ligger i den östra delen. När området skulle utvidgas avgränsades nya markstycken med tomtdiken. Hela stadsområdet var inte bebyggt samtidigt och det tycks ha skett en förskjutning eller utökning av bebyggelsen västerut på 1140-talet, mot Kastellegårdens gamla trädgård. En förändring som i tid ligger strax efter de härjningar som venderna enligt sagorna åstadkommit i staden.

Färgfoto med numrerade åkrar, ängar, bebyggelse och vatten.

Detalj av geometrisk karta över Kastellegården 1750. Enligt de undersökningar som gjorts låg stadens äldsta delar inom den åker som på kartan har nummer 14 och kallas Tomterne. Lantmäteristyrelsens arkiv.

Kungahällas storhetstid

Staden tycks ha haft sin höjdpunkt under kung Håkon Håkonssons regeringstid på 1200-talet. En tegelugn som fanns i bruk under perioden 1250-1350 vittnar om en omfattande byggverksamhet. Då spreds bebyggelsen återigen österut och i stadens norra del byggs ytterligare en kyrka. År 1277 testamenterar Håkon Håkonsson pengar till ett Franciskanerkloster. I mitten av 1200-talet byggs också borgen på Ragnhildsholmen på andra sidan älven.

Foto av ritning.

Ritning av grundstenar i tegelugnen. Ritningen har gjorts i två nivåer, i olika färger, som sedan lagts ovanpå varandra. Utvändiga mått är cirka 9,6 gånger 6,7 meter. Alla stenar är uppmätta till sin storlek och läge. Jämför fotot nedan. Ur boken Kungahälla – problem och forskning kring stadens äldsta historia.

Färgfoto av stengrunder på jord.

Tegelugnen i Kungahälla under utgrävning 1993. Fotot har samma utsnitt och riktning som ritningen ovan. Foto Jens Rytter. Ur boken Kungahälla – problem och forskning kring stadens äldsta historia.

Kungahälla var vid den här tiden ett hantverks- och handelscentrum. Bitar av keramik och olika djurben som påträffats i stadens kulturlager tyder på att de västeuropeiska kontakterna var omfattande redan under tidigt 1100-tal. Under 1200-talet förändras kontaktnätet successivt mot att också bli mer regionalt.

Att kungen och adeln besökte och bodde i staden, gav den en aristokratisk karaktär som har efterlämnat spår. Ett exempel är den stora mängden duvhöksben som påträffats inom stadsområdet. Jakt med tränade duvhökar, så kallad falkenering, var ett nöje för samhällets överklass. Men trots det kungliga intresset, flera viktiga institutioner och en omfattande handel var Kungahälla till storleken en ganska liten stad jämfört med sina samtida.

Kastelle kloster

På kullen där kungsgården och korskyrkan legat, grundades under 1160-talet ett Augustinerkloster. Kullens tidigare funktion som kastell följer med i namnet till det nya klostret, Kastelle kloster. Till klostret överfördes Korskyrkans egendomar som bestod av ett stort antal gårdar i närliggande socknar. Klostret blev därmed en av Bohusläns största jordägare och i klostrets ladugård förvarades alla inkomster i form av säd och andra produkter från gårdarna.

År 1484 överlämnade ärkebiskopen Kastelle kloster med alla underlydande gårdar samt ladugården, senare Kastelleladugården, till klosterföreståndaren Arne Gunnarsson.

Namnet ”Castell ladegården” dyker upp i skriftliga dokument första gången år 1485. Ladugården nämns då tillsammans med Kungahälla, ”Kwngelde litle…som er ladhegaarden till Castelle”, i en jordebok i ärkebiskop Gautes Registrum (register) 1498 över Kastelle kloster. Att ladugården i texten knyts till begreppet ”Kungahälla lilla” har tolkats som att den låg i anslutning till det tidigare Kungahälla, det vill säga bebyggelsen som legat invid det stora gravfältet Västra Porten – Stora Smällen i nuvarande Ytterbys tätort.

I en avtalstext från 1529 anges klostret som en förläning till adelsmannen och väpnaren Jörgen Stensson, vilket betyder att han hade nyttjanderätten till egendomen. Då hade munkarna troligen lämnat klostret och det hade upphört att vara en kyrklig institution.

Svartvitt foto som visar mörkfärgade grundmurar mot vit bakgrund.

Ritning av bevarade grundmurar på Kastelle kloster. Grundstenarna till vänster i bild, det vill säga åt väster, tillhör klosterkyrkan. Längan som går ut åt höger är en del av klostret. Wilhelm Berg 1894.

På kullen finns idag vissa grundmurar till klostret och klosterkyrkan kvar samt resterna efter en stensatt brunn. De flesta murarna står på kullens norra del och består av långa huggna stenar som sammanfogats med murbruk och i ytterkant kilade med mindre stenar.

Fler spår av staden

År 1863 påträffades drygt 1300 brakteater av silver från åren 1200 – 1260 inom stadens område. Brakteat är ett mynt eller amulett som är präglat endast på ena sidan. Därtill har otaliga enstaka fynd hittats av arrendatorer och andra under årens lopp och på älvens botten nedanför staden har keramik och annat fyndmaterial påträffats.

Men den systematiska och största insamlingen av föremål har skett i samband med de olika arkeologiska undersökningarna. Vid undersökningarna under 1990-talet samverkade flera olika arkeologiska kompetenser vilket bidrog till att föremålen kunde ge nya kunskaper och slutsatser om staden beträffande handel, hantverk och levnadsförhållanden.

Keramiken visar på omfattande västeuropeiska kontakter redan under tidigt 1100-tal. Kontaktnätet förändras under 1200-talet dels mot handel med östra England, dels mot att bli mer regionalt. Hantverks- och handelsaktiviteterna har tydliga paralleller med andra samtidiga städer.

I och runt byggnaderna i den västra delen av stadsområdet fanns stora mängder avfall från olika hantverk, såväl råmaterial som halvfabrikat och färdiga föremål. Bland de föremål som bevarats fanns bland annat kammar av olika slag, spelbrickor och tärningar och vikter. Det fanns smeder i staden och en pärlmakare.

Djurbenen berättar att invånarna i staden åt mycket fisk. Ben till minst 23 fiskarter har identifierats, bland annat torsk, långa och abborre. Och precis som keramiken blev vissa arter handelsvaror. Även nötkött ingick i kosten liksom get, svin och höns.

Klosterkullen

Vid utgrävningarna av Kastelle kloster åren 1894 och 1942 påträffades bland annat nycklar, hållare för bloss, kammar, saxar, sländtrissor och knivar. Och under golvet i kyrkan hittades ett femtiotal skelett efter munkar som begravts där.

Och fortfarande dyker det upp nya oväntade fynd. År 2007 hittade en privatperson en träplanka som sköljts fram av regnet i den forna vallgraven runt Klosterkullen. Den 170 centimeter långa plankan är av ek och med hjälp av dendrokronologi har den daterats till år 1154, vilket är det år som trädet fällts. Plankan har tydliga huggmärken och är skrädhuggen i en vikingatida/tidigmedeltida bearbetningsteknik. Troligen är det en byggnadsdetalj som varit placerad stående i en byggnad.

Färgfoto på plankan som hålls upprätt i vattnet i diket.

Plankan där den hittades i diket. Foto Bohusläns museum.

Färgfoto på plankan.

Plankan i närbild med märken efter huggteknik. Foto Bohusläns museum.

Från stad till arrendegård och kulturmiljö

Flera gånger under medeltidens slut och även senare drabbades staden av de återkommande gränsstriderna i området. Svenskarnas attack år 1612 innebar slutet för Kungahälla. Då bestäms att staden ska flytta och påföljande år grundas Ny-Kungelf direkt nedanför Bohus fästning. Av den medeltida staden Kungahälla syns idag ingenting med blotta ögat.

I samband med att staden flyttas så får ”Kastelleladugården” sin nuvarande placering vid Kungahällas gamla stadsmark. Gården har sedan dess drivits som jordbruk genom förläning, översteboställe och, sedan 1821, som arrendegård i statlig ägo. Kastellegårdens nuvarande fastighet är en liten kvarvarande del av Kastelle klosters stora jordegendomar. Gården är numera statligt byggnadsminne och dess äldsta byggnader är från tidigt 1800-tal.

De olika delarna i kulturmiljön: Kungahälla, Klosterkullen, borgen på Ragnhildsholmen och framför allt deras samhörighet visar på platsens betydelse. Och till sammanhanget hör också det stora område med gravar och byggnadslämningar vid Västra Porten – Stora Smällen som tolkas som Kungahällas föregångare och spåren av en handelsplats utmed Kyrkbäcken.

Även namnen vittnar om den tidigmedeltida historien. I gårdsnamnet Kastellegården finns Sigurd Jorsalafars tidigmedeltida kastell och namnet på kullen, Klosterkullen, berättar om det medeltida klostret.

Besök platsen online

Följ med på en filmad rundtur med Christina Toreld och Kristina Lindholm från Bohusläns museum.

Filmen om Kungahälla och Klosterkullen syntolkad.

Tillgänglighet

Ungefär mitt för Ytterby kyrka går en infart åt söder mot Kastellegården. Klosterkullen och området för staden Kungahälla ligger idag inom Kastellegården. Klosterkullen är tillgänglig för besök medan större delen av området i övrigt är privat mark.

Det finns en mindre parkering i direkt anslutning till Klosterkullen. Från parkeringen leder en stig upp på kullen och följer vallen runt. Från kullen har man utsikt över åkern där staden legat och över älven. Utmed stigen finns informationsskyltar som berättar om kungsgården, klostret och staden. Läs mer om tillgängligheten på Klosterkullen i Tillgänglighetsdatabasen.

Källor, urval

  • Andersson Hans m.fl. red, 2000. Kungahälla – problem och forskning kring stadens äldsta historia. Bohusläns museums förlag. Uddevalla.
  • Bengtsson Kristina, 2014. Om storpolitik runt Kungahälla: Göta älv som kunglig mötesplats. I Fynd, Tidskrift för Göteborgs Stadsmuseum och Fornminnesföreningen i Göteborg 2014.
  • Bengtsson Kristina, 2016. Om Kungahällas föregångare: Handel och hantverk i Kungahälla yttre. I Fynd, Tidskrift för Göteborgs stadsmuseum och Fornminnesföreningen i Göteborg 2016.
  • Berg Wilhelm, 1894. Augustinerklostret i Konungahälla. Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia. Femte bandet. Göteborg.
  • Biskop Eysteins jordebok, Röde bok. Digitalt tillgänglig via Internet Archive.
  • Biskop Jens Nilssøns visitatsbøger og reiseoptegnelser 1574-1597, Digitalt tillgänglig via Nasjonalbiblioteket i Oslo.
  • Den isländska sagadatabasen innehåller alla isländska familjesagor från vikingatid och tidig medeltid.
  • Diplomatarium Norvegicum, Norskt diplomatarium, DN band VI och IV. Tillgänglig på Internet.
  • Fredén Curt, 1987. Jordfallet vid Bohus. I Fynd, Tidskrift för Göteborgs stadsmuseum och Fornminnesföreningen i Göteborg, nr 2 1987.
  • Heimskringla samlar de flesta isländska sagor och norska kungasagor. De är tillgängliga via databasen Heimskringla.no.
  • Lantmäteristyrelsens arkiv, Geometrisk avmätning 1750. Aktnummer N 135-13:1.
  • Lundberg, Erik B, 1942. Klosterruinerna i Dragsmark och gamla Kungahälla. Göteborg och Bohusläns fornminnesförenings tidskrift 1942
  • Regesta Norvegica, Norska riksregistranter RN VIII:777, om Baggegården i Kungahälla. Digitalt tillgänglig via norska arkivverket.
  • Riksantikvarieämbetets digitala register Fornsök.
  • Riksarkivet i Stockholm. Jordeböcker från medeltiden, nr. D 10, erkebiskop Gautes Registrum 1498 over Kastelle kloster.
  • Vigerust Tor, 1991. Kastellet kloster i Konghelles jordegods ca 1160-1600. Hoveduppgave i historie, Universitetet i Oslo.

Vill du veta mer?

Visste du att …

  • Regesta Norvegica innehåller alla kända dokument till Norges medeltidshistoria. Det har hittills kommit ut tio band i serien vilka rör åren 822–1430.
  • Diplomatarium Norvegicum (DN) är en samling norske brev och dokument från äldsta tid till år 1570.
  • Sagalitteraturen är bland våra äldsta historiska dokument. Flera av sagorna finns bevarade i medeltida avskrifter men ytterst få finns i ursprungligt original.
  • Strukturen på bebyggelsen, i långsmala tomter med diken som avgränsar, liknar andra samtida medelstäder som Oslo, Lödöse, Skara med flera.
  • I jordeböckerna förtecknades gårdarnas storlek, avkastning, ägarens namn med mera vilket användes som underlag för beräkning av skatt.

Ur våra samlingar

  • I våra samlingar har vi många fotografier på platsen och föremålen från Kungahälla och Klosterkullen som du kan se på webbplatsen Digitalt Museum.

Att se på museet

  • I utställningen Gränsland på Bohusläns museum finns många föremål från medeltidsstaden Kungahälla och borgen på Ragnhildsholmen.

Du kanske även är intresserad av

 

← Tillbaka till sökresultat