Folktro i C G Bernhardsons folklivsmålningar
Folktron kring havet och fisket har varit rik i Bohuslän. En del av dessa föreställningar har varit levande ända fram till vår tid. Många kan härledas till medeltiden men har troligtvis sina rötter ännu längre tillbaka. I folklivsmålaren Carl Gustaf Bernhardsons bilder möter vi både folkliv och den bohuslänska folktron.
Historia
Vem var Carl Gustaf Bernhardson?
Folklivsmålaren Carl Gustaf Bernhardson (1915-1998) levde på Skaftö i mellersta Bohuslän. Han intresserade sig tidigt för den gamla kulturen på sin hemort. Lyssnade på de äldres berättelser och samlade på gamla föremål. Han har i sina målningar skildrat skärgårdsbornas levnadssätt under årtiondena runt sekelskiftet 1900. Här möter vi kvinnorna och männen i deras slitsamma och skilda vardag, barnens arbete och lekar samt tron på det övernaturliga. Det är de bohuslänska kustbornas liv och föreställningsvärlds som står i centrum.
Fisket och den maritima miljön innebar inte bara många arbetskrävande sysslor för människorna i skärgården utan förde också med sig en hel föreställningsvärld. Människor har genom århundradena berättat historier för varandra om det övernaturliga och magiska. Från en generation till en annan.
Den ständiga oron
Många skärgårdsbor levde dagligen i en farofylld miljö. Oavsett om man var på land eller till sjöss så fanns det en ständig oro i tillvaron. Både religionen och magin har därför spelat en stor roll för att ge balans i livet. Det är just i dessa särskilda tillstånd av stress och osäkerhet som människor sökt stöd i magin. Om man följde och utförde de regler och ritualer som traditionen krävde så kunde man känna sig lite lugnare. Det var till exempel viktigt att på olika sätt försöka försäkra sig om att ingen olycka inträffade.
Enligt folktron kunde man styra framtidens händelser inom vissa begränsade ramar. Man måste vara försiktig så att man inte genom oförnuftiga handlingar framkallade olyckan. Framför allt fanns det en del tabun som skulle respekteras innan man gav sig ut på havet. I Carl Gustaf Bernhardsons målningar möter vi flera av dessa tankesätt.
Vi får också bekanta oss med folktrons olika väsen samtidigt som han ger en bild av hur den folkliga föreställningsvärlden fungerade i vardagen. När det var dags för fiskaren att ge sig ut på havet skulle till exempel fiskarhustrun på avresedagen inte utföra fler sysslor hemma än de absolut nödvändiga. Om hon gjorde för mycket kunde det påverka och förstöra fiskelyckan för mannen så länge han var till havs. Ville det sig riktigt illa kunde hon till och med ”sopa ut maken” så att han aldrig mer återvände.
Att skydda fiskelyckan genom hugg
Att skydda fiskelyckan genom hugg. Foto Bohusläns museum. Upphovsrätt.
Bilden visar hur några män ombord på båten springer på däck och hugger i luften längs fartygets sidor. I händerna har de stora så kallade fläckknivar. Detta var ett sätt att skydda fartyg och redskap samt jaga bort allt otyg ombord, allt för att återställa fiskelyckan.
De dödsmärkta i fejmansbäcken
Bilden visar en övernaturlig båtbesättning som vadar i bäcken så att det skummar kring stövlarna. Foto Bohusläns museum. Upphovsrätt.
Texten som Carl Gustaf Bernhardson bifogat bilden berättar om en man som var ute och gick i ”fejmansvär”, alltså så dåligt väder att fartyg kunde förlisa. Plötsligt fick han se en hel båtbesättning vada i en bäck. Han förstod genast att de var ”fej” det vill säga dödsmärkta. Detta ansågs förebåda att en båt snart skulle gå under eller att den redan hade förlist med man och allt. Ibland kunde man, som på detta sätt, få övernaturliga meddelanden som berättade att något hade hänt eller att något inte stod riktigt till. Ofta handlade de om människor som stod en nära eller som man kände väl.
Gastarnas rop och oväsen
Bilden visar två präster som gått ut för att få gastarna att sluta gasta. Foto Bohusläns museum. Upphovsrätt.
Ett vanligt väsen inom folktron var gasten. Man trodde att omkomna personer som inte blivit begravda i vigd jord, alltså på en kyrkogård, kunde föra oväsen och gå igen.
I många uppteckningar berättas att gastarna ropade utifrån sjön när det skulle bli väderskifte. Enligt en annan föreställning ropade gasten när någon hade drunknat eller kommer att drunkna. Ibland troddes gastarna även kunna ge viktiga budskap.
En gång hittade man på stranden på Skaftö en engelsman, troligen en kapten från ett fartyg som hade förlist utanför kusten. Engelsmannen begravdes på kyrkogården men så en natt började han gasta. Strax därefter hittade man ytterligare en engelsman, som man trodde var hans styrman. Sedan man begravt även honom i vigd kristen jord upphörde gastandet helt och hållet.
Holmarna ute i skärgården ansågs vara vanliga tillhåll för gastar. Det berodde på att man förr i världen hade ”rössat” drunknade sjömän där, när man inte haft möjlighet att föra dem iland till en
kyrkogård. I stället hade man ordnat en provisorisk begravningsplats där man byggt en enkel kista av sten och sedan täckt över den döde med småsten. På så vis blev det ett avlångt röse. Det berättas om märkliga ting som ägde rum på dessa holmar och att man kunde höra gastarna ropa från sådana rösen.
De bohuslänska nessarna
Bilden visar hur nessarna (nissarna) smider skridskor under logen. Foto Bohusläns museum. Upphovsrätt.
Tomten eller gårdsnissen har varit mycket populär i Bohuslän. Det handlar då om folktrons tomte som är mycket gammal. Han har troligtvis sin förankring långt före medeltiden.
Folktrons nisse skiljer sig från vår mer modernare tomte även om det finns vissa gemensamma drag. Folktrons tomte var en ganska snarstucken och argsint liten man som höll stäng ordning på gårdens folk. Han hjälpte till med arbetet och drog rikedom till gården. Men bara så länge gårdens folk gjorde honom till lags, om inte försvann han genast och tog lyckan med sig.
Det var även ganska vanligt att det fanns nissar ombord på bohuslänska båtar. Två bönder på Tjörn hade en skuta som slet sig under en storm. Som tur var fanns två nissar ombord, de seglade skutan och satte den på grund. Så visst kunde nessarna vara till stor nytta ibland.
Källor
- Bernhardson, Carl Gustaf. Bohuslänskt folkliv, 1978.
- Bernhardson, Carl Gustaf. Bohusläns sed och folktro, 1980.
- Bernhardson, Carl Gustaf. Bohuslänska kustbor 1983.
- Gustavsson, Anders. Vardag och folktro: Carl Gustaf Bernhardsons folklivmålningar från Bohuslän, 1989.
- Schön, Ebbe. Folktro i Bohuslän, 1983.
- Målningar av Carl Gustaf Bernhardson ur Bohusläns museums samling.
Vill du veta mer?
Visste du att:
- Carl Gustav Bernhardson tidigt hade med sig en tanke om att han ville berätta hur det var att växa upp i Grundsund på Skaftö.
- Carl Gustav Bernhardson målade för att berätta så som han kom ihåg att det var.
- Prosten Johan Oedman 1746 beskriver den bohuslänska seden att hålla sig väl med tomtegubbarna som bodde i gårdens bo-trän (vårdträd) så att de inte skulle försvinna med all välsignelse.
Ur våra samlingar
- I museets samlingar finns många av Carl Gustaf Bernhardsons bilder. Här har du fått se några exempel. Fler bilder hittar du på DigitaltMuseum.
Att se i museet
- I Bernhardsonrummet visas målningar av folklivsskildraren Carl Gustaf Bernhardson. De berättar om vardagsliv och vidskepelse för hundra år sen i mellersta Bohusläns övärld.
Du kanske också är intresserad av
- Jul på Överby prästgård (artikel)
- Anklagad och oskyldigt dömd (Artikel)
- Stenehed (artikel)