Bohuslans Museum

Tryggves grav

Historia

Tillgänglighet

Vill du veta mer?

Högst upp på ön Tryggö, nordväst om Väjern, finns ett stort stenröse. De gamla norska kungasagorna berättar att vikingakungen Tryggve Olavsson begravdes här i Tryggverör år 963. Men röset har ett utseende som är typiskt för äldre bronsålder, alltså 2500 år äldre. Därför betraktades länge kopplingen till Tryggve-sagan som osannolik. Men så kom det fram en spjutspets från vikingatid som hittats i röset.

Tryggö. Foto: Kristina Lindholm, Bohusläns museum år 2020.

Historia

Platsen

Tryggö ligger direkt söder om Ramsvikslandet och cirka 4 kilometer norr om Smögen. Ön består mest av berg och klappersten och lite lägre delar med gräs. Högst upp på ön finns ett stort röse som kallas kung Tryggves grav, eller Tryggverör. Röset liknar i sitt utseende och placering gravrösen som daterats till äldre bronsålder, det vill säga cirka 3000–3500 år gamla.

Det karga Tryggö med öppet hav mot väster. I mitten av bilden ses röset. Foto: Daniel Lindskog år 2020.

Vem var kung Tryggve?

Tryggve Olavsson var kung över Ranrike, som norra Bohuslän kallades, på 900-talet. 900-talet tillhör vikingatiden och det var ständigt olika strider om makten. I en av striderna hade Tryggves far Olav Haraldsson dödats av sin bror Erik Blodyx. Om Tryggve berättas det i sagorna att han var större och starkare än någon annan. Han var ofta på vikingafärd och härjade både på Irland och i Skottland. Tryggve var i ständig fejd med Erik Blodyx söner. När de i sin tur blev ovänner med varandra tänkte Tryggve utnyttja detta genom att slå sig ihop med den ene brodern, Gudröd. Men det gick inte riktigt som Tryggve tänkt sig.

Sagan berättar att kung Gudröd seglade segelleden österut till Viken och sedan sände han bud till kung Tryggve att denne skulle komma honom till mötes och att de båda skulle fara i österled och härja över sommaren. Kung Tryggve seglade honom till mötes och de möttes vid en plats som heter Vägga, strax utanför nuvarande Kungshamn. Men när de gick till rådsmötet sprang Gudröds män fram och dödade kung Tryggve och tolv män med honom. Han begravdes i Tryggverör.

Vad menas med ”saga” här?

”Saga” ska i det här sammanhanget inte förväxlas med de folksagor eller andra berättelser vi idag vanligtvis menar med begreppet. Saga betyder här berättande historia från nordisk förhistorisk tid och tidig medeltid och som sammanfattande brukar kallas sagalitteratur. Det var en tid när det muntliga historieberättandet förde historien vidare. Sagalitteraturen består av återberättade beskrivningar som ofta är mycket detaljerade.

Sagorna bygger på flera muntliga berättelser av händelser som går tillbaka till 800-talet och de började skrivas ner under 1100-talet av olika historieskrivare. En av de mest välkända är islänningen Snorre Sturlasson som levde cirka 1178–1241. Han var en isländsk hövding, historiker, författare och skald. I början av 1200-talet skrev han ner de nordiska kungasagorna, som är bland våra äldsta historiska dokument.

Men det finns också drottningsagor, som berättar om deras roller i det komplicerade maktspel som präglade de nordiska länderna vid den här tiden. Där släktrelationer, giftermål och arv styrde ens möjligheter och maktposition. Bland annat berättelsen om drottning Astrids flykt efter att Tryggve dödats.

Gravplatsen

Graven på Tryggö är ett röse från äldre bronsålder men Tryggves död beräknas till omkring 963 e.Kr. När Tryggve mördades hade graven alltså redan funnits i två tusen år. Under alla århundraden har röset varit utsatt för vädrets makter, rovgrävningar med mera och i början av 1900-talet var röset ganska nedrasat.

I samband med att röset rekonstruerades på 1920-talet genomfördes, på initiativ av Bohuslänska fornminnessällskapet Vikarvet, en arkeologisk utgrävning. En två meter lång gravkista byggd av flata stenar hittades i rösets mitt. I kistan fanns en nitnagel av järn, ett flintavslag, några små bitar obrända djurben samt två små flisor obrända ben från en människa. Inget av det tydde på en begravning av en vikingatida kung.

En grupp med barn, kvinnor och män på utflykt till röset på Tryggö år 1910. Röset var då mycket nedrasat. Foto: Hugo Hallgren, Bohusläns museums samlingar.

Därför har forskarna inte trott på att detta är Tryggves grav. Det var först när ett hemligt föremål plockades fram ur gömmorna i mitten av 1900-talet som man fick börja tänka om.

Ett spännande gravfynd

Det var år 1956 som Karl-Villy Jonson, föreståndare för Vikarvets museum i Lysekil, kontaktades av en avlägsen släkting. Hon ville överlämna en släktklenod. En spjutspets i järn från vikingatiden, som hade hittats av hennes svärfar Karl. Som pojke hade Karl hört historierna om kung Tryggves grav och om hur folk i trakten hade letat skatter i graven, trots att detta inte var tillåtet.

När Karl blev lite äldre rodde han tillsammans med tre andra ynglingar ut till ön. De gick upp till röset som var söndergrävt vid tidigare plundringar. I mitten av röset syntes en täckt stenkista. De lyfte bort täckhällen, men kistan var tom. De andra klättrade besvikna ner igen men Karl dröjde sig kvar. Han tittade in bland stenarna och fick syn på ett rostigt föremål vid sidan av kistan. Han tog tag i det och fick fram en spjutspets av järn.

Utan att säga ett ord till de andra släppte han kvickt ner spetsen i stövelskaftet och drog byxbenet över stöveln. Det var ju han som hittat ”skatten” och han var rädd för att de andra skulle prata bredvid mun. Han ville inte att historien skulle nå länsmans öron för redan då var det förbjudet att ta fornfynd. Detta hände runt år 1870.

Spjutspetsen i järn från gravröset på Tryggö. Bohusläns museums samlingar.

I hela sitt liv behöll Karl hemligheten för sig själv men mot slutet bestämde han sig för att berätta historien om kung Tryggves spjut för sin son. I förtroende och mot tystnadslöfte berättade han om hur det gick till när han hittade spjutspetsen.

Att återanvända äldre gravar har varit en utbredd sed. Det finns många exempel på att stora monumentala gravar har använts för flera begravningar under lång tid. Fyndet av den vikingatida spjutspetsen gör att det finns en möjlighet att Tryggve-traditionen faktiskt är sann och att en begravning skedde i röset på Tryggö även under vikingatid.

Men historien slutar inte där. Med moderna naturvetenskapliga metoder undersöktes år 2010 små, små bitar av innandömet i spjutets holk i förhoppningen att få fram en säkrare datering. I rapporten sammanfattas resultatet så här:

Vilket betyder att det finns tecken som kan betyda att spjutspetsen är av mer sentida datum. Och där får vi lämna dateringsfrågan så länge, men vem vet – med nya moderna metoder kanske vi en dag får veta ännu mer om rösets historia?

Röset var tidigare mycket skadat av gravplundrare men det rekonstruerades på 1920-talet. Foto: Christina Toreld, Bohusläns museum år 2020.

Besök Tryggves grav online

Följ med Christina Toreld och Kristina Lindholm från Bohusläns museum på en guidad vandring till röset på Tryggö.

Filmen om Tryggves grav syntolkad.

Tillgänglighet

Tryggö ligger söder om Ramsvikslandet i Sotenäs kommun. Cirka fem kilometer söder om Hunnebostrand tag av åt väster, kör över bron över Sotekanalen mot Ramsvikslandet och följ därefter vägen åt söder. Från parkeringsplatsen finns en markerad stig. Vid högvatten gäller att vada ett stycke sista biten ut till Tryggö. Stigen upp till Tryggöröset är bitvis svårtillgänglig med klättring på berg och närmast öster om röset ett klapperstenfält. Läs mer om tillgängligheten till Tryggöröset i Tillgänglighetsdatabasen.

Tryggö ligger inom ett naturreservat.  Var vänlig respektera reservatsbestämmelserna och betande djur.

Vill du veta mer?

Källor

• Bengtsson Kristina, 2012. En vikingatida spjutspets funnen i ett bronsåldersröse. I: Fynd, Föremål med Historia. 2012. Tidskrift för Göteborgs stadsmuseum och Fornminnesföreningen i Göteborg.
• Bohusläns museums samlingar, spjutspets, inventarienummer UM029401.
• Grandin, L. 2010. Tryggöspjutet. Metallografisk analys och 14C-datering av järn. Bohuslän, Sotenäs, Askum Raä 395, Tryggö. UV GAL rapport 2010:9. Geoarkeologisk undersökning.
• Heimskringla i Snorre Sturlassons Norges konungasagor. Översatta bland annat av Emil Olson, C.W.K. Gleerups Förlag Lund 1919–26. Tillgänglig på Internet via Heimskringla.no.
• Riksantikvarieämbetets digitala fornlämningsregister Fornsök.
• Statens historiska museum, inventarienummer 17190.

Ur våra samlingar

• I våra samlingar har vi flera fotografier på Tryggves gravröse som du kan se på webbplatsen Digitalt Museum.

Du kanske även är intresserad av

• Idrott på medeltiden (artikel)
• Jul på Överby prästgård (artikel)