← Tillbaka till sökresultat

Karl XII:s balsamering

Efter att kung Karl XII dödats i en skyttegrav i Fredrikshald förs hans kropp genom Sverige för att slutligen begravas i Stockholm. I Uddevalla balsameras den döde kungen innan liktåget fortsätter färden mot huvudstaden.

Installation. En skulptur föreställande Karl den tolfte som lik. Han vilar på en brits av trä och är klädd i vit skjorta.

Karl XII:s balsamering i utställningen Uddevalla genom tiderna på Bohusläns museum, Uddevalla.

Historia

På kvällen den 13 december är hela Uddewalla på benen. En ryttare har meddelat att likföljet från Norge snart kommer. Vi har väntat på detta i elva dagar. Då spreds ett rykte att konungen stupat på Fredrikshald. Kan detta verkligen vara sant?

Nu skall jag berätta vad som händer här. Jag är piga i Börje Nilsson Bagges och Margareta Hansdotters hus vid Torget och vet förstås redan att det är hit som Hans majestät skall föras. Min husbonde är vice borgmästare och familjen är rikast i hela Uddevalla.

Ute i snögloppet vimlar det av nyfikna stadsbor, främlingar och soldater. Många bär tända facklor. Alla drar sig genom porten vid Norrtull för att möta den högtsalige konungen. Trampet av flera hundra livdrabanter och officerare till ljudet av taktfasta dova trummor är skrämmande. Jag skymtar en enkel kista som bärs på en bår. I den ligger vår allernådigste konung.

Mitt i stora salen ligger kungens kropp på ett långt bord, runtom står en hedersvakt. Jag har kikat in i det svartklädda likrummet flera gånger och kan själv se det stora hålet i vänster tinning där kulan har gått in: konungens banesår.

Där står drabantkorpralen, en kapten vid livgardet, livknekten och konungens kammarlakej. Melchior Neuman heter kungens livmedicus och det är han och två medhjälpare som balsamerar den kungliga kroppen. Husets folk tisslar och tasslar om de främmande potentaterna som rör sig ut och in hela tiden. Allt är upp och ner här med all mat som skall serveras de höga gästerna.

Juldagen den 25 december 1718

Vi har väntat många dagar på att balsameringen äntligen skall påbörjas. Först på juldagens afton kom den tungt lastade slädforan från Göteborg med mångahanda ingredienser till balsameringen. Här i Uddevalla finns inte alla vätskor och kryddor och medel som gamle Neuman påstår att han behöver för balsameringen.

Neumann och hans två fältskärer arbetar trenne dagar med konungens döda kropp. Läkaren tar ur, tvättar, bestryker och torkar. Fem torra och fem flytande preparat av sjuttio olika välluktande kryddor, örtextrakter, salveburkar och tinkturer behövs. Därtill många kannor fint franskt brännevin till tvagningen, holländsk linnelärft av bästa slag och äkta bivax. De balsamiska kryddorna stöts till välluktande pulver i stora stenmortlar. Det behövds flerahanda kärl för de olika blandningar som Neuman gör.

Jag får löpa av och an. Det är så mycket arbete med detta och ett väldigt spring här i huset, vi har knappt en lugn stund innan Neuman är nöjd. Nu vet jag hur balsameringen går till fast jag förstår inte alltsammans. Neuman talar mest på det tyska språket. Jag tycker det är hemskt.

Herr Börje och fru Margaretha är lättade när balsameringen är klar. Slutligen kommer överstinnan Charlotta Piper och flera andra högvälborna fruar för att svepa liket och lägga det i en kista av ek. Den är tillverkad av en mästersnickare i staden, Simon Snickare. Den var klar redan två dagar före dopparedan. Kistan är klädd med äkta sammet som också kommit från Göteborg. Men jag undrar om han får något betalt. Det är ont om penningar.

Den 2 januari samlas hela konungens följe i gryningen. 300 personer, 466 hästar och hundratalet vagnar skall ledsaga honom hela den långa vägen till Stockholm. Det är knappt plats för alla på torget. Kungens kista skall färdas i en särskild vagn där vagnskorgen hänger i remmar för att mildra stötarna. Det är dags för uppbrott. Hela det storståtliga följet drar ut genom Östertull. Vägarna kantas av stora skaror som vill bjuda farväl. Den högtsalige konungen väntas ankomma till Vänersborg i afton.

Här är tyst och bitande kallt. Alla de höga dignitärerna drar nu bort. De sjuka soldathoparna, allt annat krigsfolk och hästar är kvar. Hur skall det gå för oss? Är kriget slut? Är ofredstiden äntligen till ända?

Melchior Neumans berättelse

Kungens livmedicus Melchior Neumans har själv skrivit om balsameringen av vår allernådigste konung Carolus XII. Läs här: ”Sedan jag öppnat högstsalig Hans Kungl Maj:t Carl XII:s lekamen och uttagit alla inre delar, vilka alla voro rätt friska och sunda, blevo de med varmt salt vatten väl sköljda och renade. Därefter lades de i ett kärl, fyllt med gott franskt brännevin, vilket i tvenne dagar förnyades varannan timma. Caviteterna, såväl bröstets som bukens, befriades väl ifrån alla blod- och vattenaktiga vätskor, samt tvättades åtskilliga gånger med brännevin. Sedermera beströks och tvättades hela kroppen såväl utan- som innantill med spiritu vini rectaficatissimo, stark agua apoplectica och spiritu carbunculi var timma tills middagen den 26 december. Eftermiddagen beströkos alla caviteterna då och då med tinctura myrrhae et aloes, vilka voro blandade med andra balsamiska kryddor. Härmed fortsattes till den 27 kl 7 på kvällen. Klockan 8 samma kväll torkades yttre kroppen ganska väl med servietter ren, sedan smordes de inte caviteterna åter med balsam och därpå ingneds det balsamiska pulvret. Jämte detta balsamerades tillika hjärtat, som var skiljt ifrån de andra inälvorna och lades på sitt ställe i bröstet igen. Bukens och bröstets caviteter uppfylldes sedan med aromatiska kryddor. Huden och musklerna på bröstet och buken, som öppnade blivit, syddes ihop. Sedan detta var gjort, tvättades åter hela kroppen med balsamen, därpå ströddes de aromatiska kryddorna. Slutligen lindades hela kroppen, lår och ben efter konsten med Hollands lärftbindlar, som förut voro i vitt vax, blandat med välluktande oljor, idoppade.” Ur Wilhelm Djurberg. Om regementsfältskären Melchior Neumann och Karl XII:s blessyrer. Karolinska förbundets årsbok I – II 1912-1913, en översättning från latinet i Balsamatione Regius Caroly XII, ur Neumanns egenhändiga ant. Uppsala Universitetsbibliotek.

Slaget vid Fredrikshald där Karl XII blev dödad 1718.

Svartvit plansch med fästning och grupper av soldater.

Belägringen av Fredrikstens fästning 1718. Zooma in och se om du kan hitta den döde kungen,

Källor

  • Djurberg, Wilhelm . Om regementsfältskären Melchior Neumann och Karl XII:s blessyrer, 1913. Digitalt tillgänglig via Internet Archive.
  • Swenska konungars olyks-öden, krops-skador, sinnes och krops-stälning, siukdom, död, balsamering och begrafning i korthet beskrefne: beledsagade med en föregående afhandling om balsameringar, och utgifne af H. Schutzercrantz, 1775. Digitalt tillgänglig via Göteborgs universitetsbibliotek.

Vill du veta mer?

Visste du att

  • Karl XII ligger begravd i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Gåtan kring hans död har lett till att graven öppnats för undersökning tre gånger, 1746, 1859 och 1917. Flera forskare vill undersöka kungen igen. Man hoppas att modern teknik skall avslöja mer om med vilken typ av kula han sköts. Var det ett fiendeskott eller sköts han av svenskarna själva?
  • Balsamering är behandling en död kropp för att skydda den mot förruttnelse. Konserveringen och uttorkningen skedde förr med starkt välluktande flytande ämnen, idag med kemikalier. Balsameringskonsten har sina rötter i Egypten.

Ur våra samlingar

Färgfoto med brun ansiktsmask.

Karl den tolftes dödsmaks i brons. Foto Bohusläns museum.

Svartvitt foto med personer vid ett högt tornprytt minnesmonument omgivet av ett gjutjärnsstaket.

Karl den tolftes monunment vid Fredrikstens fästning 1925. Foto Johan Johansson/Bohusläns museum.

Färgfoto av fyrkantigt plåtmynt av koppar med avklippta hörn och flera stämplar.

Plåtmynt 1 daler silvermynt, präglat under Karl den tolftes regeringstid. Foto Bohusläns museum.

Att se i museet

Du kanske även är intresserad av

← Tillbaka till sökresultat