Vad är skräp? Kan vi föreställa oss en värld utan skräp? RE:USE! berättar om hur människan har hanterat skräp genom historien, hur vi gjorde igår, hur vi gör idag och utmanar besökarnas tankar kring hur vi kan göra imorgon. RE:USE är världsunik i sin utformning eftersom den är 100% återvunnen och till stor del 3D-utskriven av olika former av skräp. Följ med på en spännande historia där du utöver 3D-utskrivna föremål har möjligheten att bekanta dig med skräpjägaren Bim, spela specialdesignat TV-spel och ta del av en mängd intressanta föremål från våra samlingar.

I utställningshallen får du upptäcka 3D-skrivna föremål skapade av material som i många fall är unika i sammanhanget. Samtliga 3D-utskrivna föremål är skapade av material framtagna av skräp och organiska och nedbrytbara material, främst från Bohuskusten och Västra Götaland. Arbetssättet bottnar i ett spännande samarbete med Tillväxtavdelningen på Uddevalla kommun och en vilja från oss på museet att finna nya, miljövänligare sätt att bygga utställningar. I berättelsen om skräp undersöker vi alltså samtidigt huruvida det är möjligt att använda lokalt skräp för att bygga utställningsrum som efteråt kan återvinnas fullt ut. Anledningen till att vi använder just 3D-utskrift som metod beror på möjligheterna i att omvandla skräp till resurs, minska produktionssvinn och förbättra förutsättningarna för att arbeta mer cirkulärt.

Från fiskenät till självlysande alger

3D-utskrift är i sig ingenting nytt, hela tiden upptäcker nya samhällsområden metodens möjligheter – det är snarare konceptet och storleken på de printade föremålen som gör utställningen unik i sin framställning. Tillsammans med samarbetspartners har mängder av skräp samlats ihop för att bli byggmaterial åt 3D-skrivarna. Aldrig tidigare har exempelvis spökgarn – det vill säga övergivna fiskande fiskenät i haven, fugerat som utskriftsmaterial. I RE:USE har spökgarnen med hjälp av Chalmers robotförening och PLASTIX global blivit till självlysande alger i utställningen.

Algerna skrivs ut lager för lager. Foto: Fred Hedenberg

Skräpet och havet

Bohuslän är ett landskap med en stark identitet kopplad till livet vid vattnet på den svenska västkusten. Av den anledningen ligger tyngdpunkten av utställningen på skräp i havet. Enligt organisationen Håll Sverige Rent, spolas fem fulla badkar med skräp upp på Bohuskusten varje timme. Mellan 5-13 miljoner ton skräp hamnar i våra hav varje år.

Varje dag spolas enorma mängder skräp upp på våra stränder. Foto: Jens Marklund

Majoriteten av avfallet vi finner är av plast. Materialet har en långsam nedbrytningsprocess och kan aldrig helt försvinna utan blir istället till små plastpartiklar som inte bara flyter i havet, utan inuti havsdjur och tillslut även i oss människor som konsumerar mat från havet. De redan nämnda spökgarnen består även de av plast, vilket innebär att de till skillnad från sina organiska föregångare inte bryts ned utan fiskar på botten tills någon tar hand om dem.

Snäckan är en av våra större 3D-utskrivna föremål i utställningen. Skapad av återvunnen plast. Foto: Sebastian Thorén, Bohusläns museum

En del av framtidens 3D-park

Genom att skapa cirkulära flöden där bland annat näten omhändertas för att bli printbara resurs är ett exempel på vad utställningens samarbetspartner Tillväxtavdelnigen i Uddevalla vill realisera genom en 3D-park i stan. RE:USE är en del av projektet, där vi i vår berättelse om skräp också blir ett skyltfönster för möjligheterna som följer i mötet mellan innovation och cirkulär ekonomi.

Skapande förskola – RE:USE!

I ett projekt initierat av de norra förskolorna i Uddevalla kommun har ett samarbete mellan Bohusläns museum, Mediapoolen och de norra förskolorna knutits till utställningen RE:USE. Under våren 2019 har barn på förskolorna Hovhult, Skogslyckan, Dalaberg, Fjällräven, Balladen och Myntet förvandlat skräp i naturen till konst: det har blivit skulpturala maneter och animationer. Både maneterna och animationerna visas i det kollektiva konstverket som växer fram i workshopdelen av utställningen RE:USE på Bohusläns museum. Projektet kommer att pågå fram till mars 2020.