← Tillbaka till sökresultat

Björnkvinnans grav

På järnåldern för ungefär 1800 år sedan begravdes en kvinna vid en strand i närheten av Strömstad. Vem var hon och varför kallas hon för Björnkvinnan?

Foto. En rad med nio brandskade björnklor.

I Björnkvinnans grav hittades elva björnklor. Foto: Cecilia Ahlsén/Bohusläns museum.

Historia

Upptäckten

Det var sent på eftermiddagen och arkeologerna var egentligen redo att sluta gräva för dagen. Med hjälp av en grävmaskin hade de grävt kring en konstig hög med stenar, men inte hittat något. En av arkeologerna övervakade, medan grävskopan tog de sista spadtagen. Plötsligt skrek hon till och stoppade grävmaskinisten. De andra sprang dit och såg att skopan stoppats i rättan tid. Bara några decimeter från skopan syntes den översta delen av något som såg ut som en hink av lera. Hinken var full med små bitar av brända människoben.

Vi hade hittat Björnkvinnans grav.

Foto. En kvinna i orange väst står framför en gul grävmaskin. Runtomkring henne syns mörka fläckar i den öppna jorden. Till höger löper en motorväg.

En arkeolog övervakar grävmaskinens schaktning vid en arkeologisk undersökning nära E6:an. Foto: Martin Gollwitzer/Bohusläns museum.

Begravningen

För omkring 1800 år sedan, när Björnkvinnan skulle begravas, var kremering vanligt. En stor hög av torr ved byggdes upp och ovanpå lades Björnkvinnan tillsammans med en björnpäls och flera keramikkrukor. Veden tändes och gravbålet brann i ungefär två till tre timmar. När bålet brunnit ut samlades kvinnans brända ben ihop och lades i en särskild kruka, en så kallad urna. Det enda som var kvar av björnpälsen, nämligen klorna, lades också i urnan.

En bit från bålplatsen grävdes urnan ned och stenar lades ovanpå. Över urnan och bålplatsen byggdes en gravhög, som blev 13-15 meter i diameter och omkring två meter hög. Släkt och vänner fanns förmodligen på plats under tiden och såg till att bålet brann, att urnan grävdes ned och att högen byggdes. Säkert fanns det traditioner som var viktiga att följa vid begravningar och kanske hade man en fest med mat och dryck till den dödas ära.

Foto. En hög, cirka 60 cm i omkrets, med små bitar av brända ben.

Björnkvinnans kremerade kvarlevor. Urnan innehöll nästan 1,9 kg brända ben. Foto: Cecilia Ahlsén/Bohusläns museum.

Gravarna vid fjorden

Platsen för Björnkvinnans grav ligger idag i en dalgång med ett flackt odlingslandskap kantat av bergshöjder bevuxna med barrskog. På Björnkvinnans tid såg landskapet helt annorlunda ut. Havet stod omkring sju meter över dagens nivå och dalgången var istället en skyddad fjord. Lövträd och buskar var den dominerande växtligheten och säkert betade kor, får och getter utmed strandkanterna och i bergen.

Satellitkarta som visar platsen för Björnkvinnans grav.

Satellitkarta över området runt Strömstad och Skee. Utsnittet visar var strandlinjen gick för omkring 2000 år sedan. Dalgången vid Skee var en skyddad fjord och Björnkvinnans grav låg vid stranden.

Precis som flera andra gravar i trakten låg Björnkvinnans grav nära stranden. Gravarna kunde ligga för sig själva eller vara samlade i gravfält. Gravformerna var varierade, vanligast var gravhögar och stensättningar. En stensättning är en anläggning av stenar som läggs ovanpå kvarlevorna, oftast brända ben, en gravurna och gravgåvor. Gravar kunde också markeras med resta stenar, domarringar eller skeppssättningar, som exempelvis vid Blomsholmsgravfältet fem kilometer nordost om Strömstad.

Gravurnan och gåvorna

Björnkvinnan begravdes i ett så kallat spannformat kärl. Det såg ut som en hink med raka kanter och hade en dekor av parallella horisontella och vertikala streck. Leran i kärlet hade blandats upp med finmalen täljsten. Detta gav kärlet en silveraktig färg och gjorde att det tålde upphettning till höga temperaturer. Som gravgåvor fick hon flera keramikkoppar med slät yta. Kopparna är en slags finkeramik som ofta förekommer som gravgåvor vid den här tiden.

Foto. Sju delar av ett spannformat lerkärl med inristade ränder. En av delarna utgör kärlets botten och är sammanfogad av mindre bitar.

Det spannformade kärlet som användes till gravurna åt Björnkvinnan. Foto: Cecilia Ahlsén/Bohusläns museum.

Björnkvinnan – vem var hon?

Vi vet inte vad kvinnan i graven hette, men vi kallar henne för Björnkvinnan på grund av de elva björnklorna som hittades i hennes gravurna. Allt tyder på att hon varit svept i en björnfäll när hon begravdes. Björnklor i gravar har hittats på andra håll i Bohuslän, i både kvinno- och mansgravar. Att Björnkvinnan fick en björnfäll med i graven tror vi är ett tecken på att hon var mäktig, rik eller hade en särskild ställning i samhället. I järnålderns samhälle fanns en styrande elit, som hade makt och kunde bestämma över andra. Alla människor var inte fria; det fanns de som levde som trälar eller slavar. Vi tror att Björnkvinnan hörde till de mäktiga, eftersom hon fick fina gravgåvor och begravdes i en stor grav.

Osteologen undersöker benen

Efter att arkeologerna tagit hand om fynden undersöktes benen av en osteolog. Benen berättar att Björnkvinnan varit 25-35 år gammal när hon lades i graven, men tyvärr går det inte att säga varför hon dog. På järnåldern dog många före det att de fyllt 40 år, kanske i samband med sjukdomar, olyckshändelser eller vid graviditet och förlossning. Vi kan jämföra med medellivslängden för kvinnor i Sverige idag, som är cirka 85 år.

När Björnkvinnan levde bodde hon troligen i en stor gård eller i en by nära havet. Vid den här tiden var jordbruk och boskapsskötsel en viktig del av livet för de flesta, men Björnkvinnans ben visar att fiske också varit betydelsefullt. Upp till hälften av all den mat som Björnkvinnan åt kom från havet; det vill säga fisk, skaldjur, musslor och marina däggdjur som exempelvis säl.

Foto. En lerskärva med små runda intryckta punkter. En skalstock visar att skärvan är ungefär 10 centimeter stor.

Del av kopp med dekor av punkter. Kopparna användes som dryckesbägare eller serveringskärl och var järnålderns motsvarighet till finporslin. Foto: Cecilia Ahlsén/Bohusläns museum.

Källor

  • Brorsson, Torbjörn & Ytterberg, Niklas. 2018. Stil, kronologi och struktur. Bohuslänsk keramik i ett långtidsperspektiv. Bohusläns museum och Kontoret för keramiska studier. Kulturhistoriska dokumentationer nr. 32. Borås.
  • Lönn, Marianne & Claesson, Pia (red). 2003. E6 Bohuslän Skee-Hogdal, inklusive trafikplats Skee och lokalväg vid Blomsholm. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska förundersökningar. UV Väst rapport 2003:15.
  • Lönn, Marianne & Ängeby, Gisela. 2009. Järnåldersgravar i Skee. Delområde 2 inom sträckan E6, Lugnet-Skee. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska undersökningar. UV Väst rapport 2009:2.
  • Lönn, Marianne. 2009. För gamla ben i ett spannformat kärl. Viking. Norsk arkeologisk årbok. Bind LXXII. Norsk arkeologisk selskap. Oslo.
  • Lönn, Marianne 2011: Björnkvinnans grav. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten. Mölnlycke.

Vill du veta mer?

Visste du att

  • Järnåldern pågick mellan cirka 500 f.Kr. och 1050 e.Kr. Björnkvinnan begravdes cirka 200 e.Kr., under den del av järnåldern som kallas romersk järnålder.
  • Björnkvinnans grav låg i Bastekärr i Skee, cirka 5 km sydost om Strömstad.
  • Björnkvinnans grav hittades år 2002 i samband med arkeologiska undersökningar inför byggandet av motorvägen E6. Graven grävdes ut i sin helhet år 2007.
  • På platsen där graven låg ligger idag Skeemotet på E6:an.

Ur våra samlingar

På Digitalt museum, finns fotografier av flera av fynden från Björnkvinnans grav.

Du kanske även är intresserad av

 

← Tillbaka till sökresultat