← Tillbaka till sökresultat

Dårskilds högar

I en skog några kilometer öster om samhället Skee ligger Dårskilds högar, ett av norra Bohusläns största och märkligaste järnåldersgravfält. Här finns järnålderns vanliga gravformer som högar och stensättningar. Men det som särskilt utmärker gravfältet är de många och stora domarringarna. Vem var då Dårskild? Ja, där bjuder historien på olika tolkningar.

Foto. I en glänta i en tallskog står fem högresta stenar, cirka en och en halv meter höga.

Domarring och gravhögar. Foto: Christina Toreld, Bohusläns museum.

Historia

Dårskilds högar och Kung Dårskild 

Redan på 1700-talet nämner Tanumsprästen Johan Oedman Dårskilds högar i sin skrift om Bohuslän. Vikingakungen Dårskild ska ha stupat med sina män i ett krig invid åsen som löper längs med gravfältet. Över deras gravar byggdes högarna på gravfältet.

Gulnad boksida med text i frakturstil.

Utdrag ur Johan Ödmans bok Chorographia Bahusiensis från 1764, sidan 364.

Samma text i modern skrift:

…hög, och i var ring finns en udda sten: den största ringen består av 17, och den minsta av 7 stenar. Dessa ljungmoar kallas Dårskilds högar och det sägs, att där har bott en kung vid namn Dårskild som ligger där med sitt folk begraven.

Andra källor talar om att Thorkjell Dyrdil, styrman över vikingaskeppet Tranan och morbror till den norske kungen Olav Tryggvasson, förde de döda hit efter slaget vid Svolder omkring år 1000. Efter sin död fördes Torkjell själv hem till sitt Vettland och vidare till Dårskilds högar. Om den här historien stämmer kanske platsen egentligen skulle hetat Dyrdils högar. Efter stridigheterna inrättades landsgränsen mellan Norge och Sverige vid Idefjorden där Erik Ladejarl blev kung över den norska sidan och Olof Skötkonung fick den svenska sidan.

Ett gravfält med välbevarade gravar  

Under järnåldern var det vanligt att begrava sina döda i stensättningar eller högar. Vanligtvis kremerade man de döda och placerade dem i en urna eller annan behållareMedet som utmärker just rskilds järnåldersgravfält är de många och välbevarade domarringarna. En domarring är en rund eller oval krets av stora stenar, oftast ojämnt till antalet, uppställda med jämna mellanrum runt en rundad fyllning av jord och mindre stenar.

I en glänta i en barrskog formar nio stenar en cirkel. Stenarna är klumpformade, cirka en meter höga och delvis täckta av grön mossa.

En välbevarad domarring. Foto: Daniel Lindskog.

Inuti domarringen begravde man den, eller de, döda. På Dårskilds gravfält hittar man inte mindre än 10 domarringar där flera är byggda kring högar och stensättningar. Den största domarringen är 18 meter i diameter och består av 19 klumpstenar. Namnet domarring kommer sig av att man förr trodde att ringarna användes som tingsplatser. Idag vet vi genom arkeologiska fynd och utgrävningar, till exempel brända ben i urnor, att de användes för begravningar.

 I en glänta i en barrskog står nitton stenar i en cirkelformation som är cirka 20 meter i diameter.

Den största domarringen består av 19 stora stenar. Foto: Kristina Lindholm, Bohusläns museum.

Landskapet

Åsryggen som utgör landskapsbilden vid Dårskilds gravfält består av en 12000årig randmorän från den senaste istiden. Den har utgjort skydd från västerhavet i många tusen år vilket människor utnyttjatDe två hålvägarna som löper längs med gravfältet påminner om att här har människor färdats under långa tider. Kanske man redan på stenåldern tog den här vägen för att undvika sankmarker och andra sämre terrängförhållanden på sin färd. Under medeltid och senare användes vägen genom gravfältet som kyrkväg mellan Rämne Skee kyrka. 

Domarring i skogsbrynet och den röjda delen av åsen i bakgrunden.

Domarring i skogsbrynet och den röjda delen av åsen i bakgrunden. Foto: Christina Toreld, Bohusläns museum.

Besök platsen online

Följ med på en filmad rundtur med Christina Toreld och Kristina Lindholm från Bohusläns museum.

Filmen om Dårskilds högar syntolkad

Tillgänglighet

Informationsskyltar i området berättar mer de olika fornlämningarna. En lättpromenerad stig slingrar sig igenom området. Det finns parkeringsplats för ett par bilar vid gravfältet och en större parkeringsplats ca 400 meter norr om. Läs mer om tillgängligheten till Dårskilds högar i Tillgänglighetsdatabasen.

Källor

  • Ekomuseum gränslands hemsida. 
  • Riksantikvarieämbetets digitala register Fornsök 
  • Skee hembygdsförening. 2010. Kulturens vägar, Östra Skee kyrkväg, Kulturarvsdagen 2010.
  • Torgersson, Jarl. 2012. Strandfynd i Bohuslän – essäer. Sävedalen: Warne förlag. 
  • Ödman, Johan. 1746. Chorographia Bahusiensis thet är: Bahus-läns beskrifning, så til thesz natur, art och beskaffenhet under fred och feigd i gamla urminnes tider under danska regeringen, som til thesz nu warande tilstånd sedan thet kom, genom freds-fördrag: under Sweriges crono, både hwad inbyggarenas wäsende, handel ock näring i alla stånd widkommer, som ock alla the märckwärdigheter, man kunnat på alla orter i hwart giäl utur dystra mörckret upleta ock nu i dagsliuset bringa, efter mångas åstundan af Johan Þdman. Tillgänglig på Internet.

Vill du veta mer?

Visste du att

  • Historierna kring Dårskilds högar berättar också hur den gravida Drottning Astrid på 900-talets mitt flydde för sitt liv genom Bohuslän och Dårskilds trakter efter att hennes man kung Tryggve Olavsson blivit mördad av de maktlystna Gunhildssönerna. De ville överta kronan i Tryggves rike Viken, som området då kallades. Astrid hamnade till slut i en grotta på en ö i sjön Färingen och hennes son Olav föddesHan blev Norges första kristne kung. 
  • Strax norr om gravfältet uppe på Brudeberget ca 80 meter över havet finns ett stort bronsåldersröse. Sägnen berättar om en ung flicka som ramlade utför det branta berget och blev begraven i röset. En annan myt berättar om att ett helt Brudfölje dansade upp på berget och blev bergtagna, det vill säga försvann in i berget. 

Du kanske även är intresserad av

 

← Tillbaka till sökresultat