Bohuslans Museum

← Tillbaka till sökresultat

Hagadösen

Den välbevarade dösen på gården Haga på Orust är kanske Sveriges mest kända och finns avbildad i nästan alla böcker som handlar om vår förhistoria. Gravmonumentet byggdes för mer än 5000 år sedan vid den tid vi kallar yngre stenåldern.

Historia

Stenålderns stora stengravar

Under den yngre stenåldern byggde man stora stenkammargravar som kallas för megaliter. “Mega lit” betyder ”stor sten” på grekiska. Megaliterna har delats in i olika typer efter hur de ser ut. De äldsta typerna är dös och gånggrift. Hällkistan är något yngre. En dös består av en gravkammare, ett rum, med väggar och tak av stora stenblock. Gånggrifterna har dessutom en gång uppbyggd av sten som leder in i gravkammaren. Hällkistan är en kista med sidor och tak av stenblock som är nedgrävd i marken. Samtliga megaliterna har byggts på med jord och sten runt om så att ibland bara takstenen syns. Just i det här området på sydvästra Orust finns Bohusläns största samling megalitgravar.

I en dös eller gånggrift kan det ligga många människor begravda, ibland flera hundra. De har oftast använts under lång tid och för flera begravningar. Man vet inte om människorna som begravdes i de stora megalitgravarna tillhörde samhällets ledarskikt. Om man tänker på hur stora och ståtliga gravarna ofta är så är det lätt att tänka sig att det var så. Men inne i graven ligger skeletten ofta i oordning. Det var vanligt att skeletten delades upp i mindre delar och placerades på olika ställen inne i graven.

Seden att bränna de döda på bål, kremera, förekommer också under yngre stenåldern. Vid arkeologiska utgrävningar av vissa megalitgravar har arkeologerna hittat rester av brända ben tillsammans med olika gravgåvor.

Undersökningar av Hagadösen

År 1915 undersöktes Hagadösen av arkeologerna Wilhelm Ekman och Arvid Engqvist. I kammarens mitt fanns en omsorgsfullt lagd stenläggning med en rund grop, täckt av en flat sten och med en flat sten i gropens botten. I graven fanns en liten yxa (en så kallad skafthålsyxa), ett skifferhänge, en flintskrapa, två flintspån, en spjutspets av flinta och en liten pärla av bärnsten. Föremålen förvaras på Statens historiska museum.

Sedan 1900-talets början har inga fler arkeologiska undersökningar gjorts vid Hagadösen. Men forskare fortsätter att intressera sig för den yngre stenålderns samhälle och gravritualer. De diskuterar frågor som: Varför restes de stora stenmonumenten, vilka nätverk fanns mellan de megalitbyggande människorna och hur såg landskapet och kusterna ut på den tiden? Under perioden 4000–1800 före Kristus. skedde stora förändringar för människorna i södra och mellersta Skandinavien – de började odla marken och hålla tamboskap. Havsnivån var högre än i dag, så Hagadösen låg strandnära med kala klippor ned mot havet och innerskärgården.

I marken kring Hagadösen finns fortfarande växtpollen från stenåldern kvar. Analyser visar att pollen från sädesslagen enkorn och emmervete dyker upp under yngre stenåldern, samtidigt som trädpollen minskar. Det visar att marker i närheten av Hagadösen röjdes från träd och odlades. De boskapsskötande, jordbrukande och fiskande människorna som bodde här då begravde sina döda i stora gravhus, byggda av sten. Det kan vi se spår av än idag.

Besök Hagadösen och Lunneslätts gånggrift online

Följ med på en filmad rundtur till Hagadösen med Christina Toreld och Kristina Lindholm från Bohusläns museum.

Filmen om Hagadösen syntolkad

Tillgänglighet

Från väg 178 finns en hänvisningsskylt mot Hagadösen. Där vägen tar slut vid gården Mällby finns en enklare skyltad parkeringsplats på sidan av gårdsplanen. Därifrån börjar stigen, först mot åkerkanten och sedan in i skogen. Mer information om tillgängligheten till Hagadösen hittar du i Tillgänglighetsdatabasen.

Källor

• Brusewitz, G H. 1864. Elfsyssel, södra Bohus-län, historiska minnen. Göteborg 1864.
• Gustafsson A & Karlsson H. 2004. Plats på scen. Bohusläns museum Kulturhistoriska dokumentationer nr 17. Uddevalla 2004
• Schultz-Paulsson B. Pågående forskning om megalitsamhällen och sjöfart publicerad på Göteborgs universitets hemsida.
• Sjögren, K-G. 2003. ”Mångfalldige uhrminnes grafvar…”, Megalitgravar och samhälle i Västsverige, diss. Göteborgs universitet, Göteborg 2003.
• Statens historiska museer. Söktjänsten Sök i samlingarna.
• Riksantikvarieämbetets digitala register Fornsök.

Vill du veta mer?

Visste du att:

• Olaus Magnus beskrev megalitgravar i sin “Historia om de nordiska folken” år 1555: ”ofantliga stenar, som med jättekraft blifvit dels uppresta, dels upplagda i horisontell ställning, så att de på ett underbart sätt äro förenade till en hög port…” Ännu in på 1800-talet kallades stenkammargravar för jättealtaren. Efter att mera vetenskapliga undersökningar gjorts, blev 1800-talets fornforskare klara över att det rörde sig om gravar.

Ur våra samlingar

I våra samlingar har vi fotografier på Hagadösen som du kan se på webbplatsen Digitalt museum.

Du kanske även är intresserad av

• Backa hällristningar
• Västra porten – Stora smällen

 

← Tillbaka till sökresultat