← Tillbaka till sökresultat

Så klädde sig Ivar Dyre

Kläder är, och har genom alla tider varit, ett sätt att tydligt visa social status. Modet ändrades snabbt under 1600-talet, även för ett adelsbarn som Ivar Dyre på Sundsby. Fina tyger, dyrbar dekor och många byten visar att adelsfamiljen Dyre i Bohuslän var förmögen och kunde följa med sin tid.

Historia

Ivar Dyre på Sundsby

Ivar Dyre, Margaretha Huitfeldt och Thomas Dyres yngste son, föds den 11 november 1644. Syskonen Bente och Hartvig hade avlidit tidigt, och år 1651 dör även hans far. Ivar får sin undervisning i hemmet tills han är 12 år gammal. Då är det dags att lämna Sundsby säteri på Tjörn, och resa till Danmark. Tillsammans med andra pojkar från adliga familjer får han lära sig hovetikett, juridik, historia och språk i Sorö riddarakademi. Med andra ord, kunskap som är nyttig för en framtid inom den kungliga statsförvaltningen. Men de är inte bara stillasittande, pojkarna får också träna på traditionella adliga färdigheter som fäktning, jakt och dans.

År 1661 påbörjar Ivar sin stora bildningsresa genom Europa. Men resan som skulle fullända hans utbildning slutar i tragik. Han blir allvarligt sjuk och dör i staden Montpellier, den 14 augusti 1663.

Tomas Dyres bouppteckning

När fadern dör år 1651, är Ivar knappt sju år gammal. I den bouppteckning som upprättas året därpå, finns även Ivars kläder upptecknade. Allt från de små babykläderna som Ivar och hans syskon använt, till en fullständig vapenutrustning för en 7-åring.

Kläderna är uppdelade i två grupper, dels underkläder av linne, så kallade linkläder, dels de övriga klädesplaggen under benämningen gångkläder. Här kan du ta del av ett par sidor ur bouppteckningen, utifrån den tryckta avskriften från 1879.

Sida med tryckt text

Ivar Dyres gångkläder och linkläder.

Sida med tryckt text.

Ivar Dyres linkläder, fortsättning.

Sida med tryckt text.

Tomas Dyres gångkläder.

Kläder för lindebarn

I likhet med andra spädbarn vid den här tiden, lindades de nyfödda barnen på Sundsby under det första året. Bouppteckningen redovisar spädbarnsutstyrsel som hattar, skjortor, blöjor och exklusiva svep och lister.

Det lilla barnet lindades tätt som i ett litet paket för att armar och ben skulle bli raka. Underst tog man på en tröja och en tygblöja av fint linne. Därefter lindade man om ett stort tygstycke (svepet). Till sist virades fina band (lister) runt svepet, för att hålla allt på plats.

Även de små babykläderna var påkostade i fina material. Förteckningen nämner ett svart svep av atlas (sidentyg) med brandgula blommor, och en röd mantel av kläde (finare ylletyg) med röda silkesgalloner (silkesband). Därtill en röd sammetslist med guldgalloner och foder av taft (ett glansigt sidentyg) och dessutom en annan list av kläde med silkesgalloner.

Målning med två döda barn klädda i vita svep och röda dekorerade lister..

Två lindebarn på en minnestavla, ett så kallat epitafium, Vor Frue Kirke (Nyborg) i Danmark. Foto från Livinghistory.dk

Dopkläder

Under 1600-talet hade adeln ofta dopceremonin i hemmet. Istället för medeltidens enkla vita dräkt var dopkläderna mycket dyrbara. Bouppteckningen tar upp en dopmantel av röd sammet med spetsar och 7 rader guldbroderade band, dessutom en pärlbesatt dopmössa.

Barnkläder

När barnen blev lite större fick de liknande kläder som de vuxna använde. Bilden visar ett epitafium (minnestavla) i Vittskövle kyrka. Längst till höger ser vi Kjell Kristian Barnekow som är ca 4 år, och bär en liknande dräkt som sin far på bilden.

Målning med en man två kvinnor och 6 mindre barn.

Christian Barnekow med sina två fruar, Else Rammel och Birgitte Skeel, och deras 6 barn. Epitafium i Vittskövle kyrka. Foto från Livinghistory.dk

På epitafiet är de redan avlidna personerna avbildade i dräkter, enligt den tidens mode då de var i livet. De efterlevande däremot är klädda i sorgkläder. Svart som var tidens populära modefärg symboliserade också sorg, vilket syns på Kjell Kristians helsvarta dräkt som inte är gulddekorerad, utan enbart försedd med svarta fransar.

Oljemålning. En pojke i 7-årsåldern. Han bär en svart knälång kjortel med tätt sittande bruna knappar.

Detalj från Epitafiet med Kjell Christian Barnekow.

Kjell Kristian är klädd i en skjorta av fint linne med trekvartsärm. Han har en helsvart dräkt, bestående av knäbyxor och en löst hängande kjortel (överdel) som når till knät. Under kjorteln syns svarta spetskantade kanoner (en sorts spetsmanschetter för knän), som förmodligen är fastsydda på byxorna. Svarta strumpor och skor. Runt halsen en vit rynkad kravatt och i handen en svart hatt.

Ivar Dyres kläder

Det går tyvärr inte att veta klädernas snitt eller längd utifrån bouppteckningens uppställning. Men mycket tyder på att flera av Ivars klädesplagg, hade stora likheter med den dräkt som Kjell Kristian bär på bilden. Ivar äger en svart fin kledning (dräkt bestående av kjortel och byxor) av kläde. Dessutom har han ytterligare en svart kjortel, fodrad med rävskinn, en svart fin hatt och ett par parfymerade handskar med svarta spetsar av silke. Även Ivar har flera par knätäckande kanoner, de finaste är svarta och försedda med bred vävd spets.

Förutom svart, blir rött en exklusiv modefärg under 1600-talet. Ivar har en karbinndskappa (troligen en cape med huva) av rött kläde med stora guldknappar.

Linkläder

Under rubriken Linkläder tar bouppteckningen upp underplagg av linne eller andra finare tyger som silke. Det är till exempel skjortor, kragar, halsdukar och strumpor.

Importerade stickade silkesstrumpor är en verklig lyxvara under 1600-talet. Faktum är att de är så eftertraktade att strumporna, enligt Lorentzo Magalotti, är mycket lönsamma som smuggelgods. Till och med lille Ivar har ett par exklusiva silkesstrumpor.

Det tidiga sextonhundratalets stora pipkragar har blivit omoderna, nu är det spetskragar som gäller. Ivars far ägde 14 knypplade kragar, fyra kragar av kammarduk med bred söm, och åtta som var släta enligt klädförteckningen. Ivar själv får nöja sig med 16 släta kragar.

Förteckningen tar också upp handstrumpor. Det är manchetter eller lösärmar, krusade eller släta, som ska matcha de fina kragarna.

Nattkläder

Det är inte någon ny företeelse att klä sig i bekväma hemmakläder. Sextonhundratalets motsvarighet till myskläder eller morgonrock är nattröjan, åtminstone om den är av finare material. Och nattmössan, den är ett absolut måste. Att vara varm om huvudet är nog så viktigt i tidens kalla och dragiga hus.

Ivar äger bland annat en röd nattröja av sammet, med fina guld- och silverdekorationer. Den används alltså inte för att sova i, och det gäller även de påkostade nattmössorna av sammet och silke, med spetsar av guld och silver. Däremot tar nog Ivar på sig någon av de bekvämare spetsförsedda natthattarna (mössorna) av linne, när det är dags att blåsa ut ljuset och krypa till kojs.

Hygien

Ofta beskrivs hygienen under 1600-talet som mycket undermålig, även hos de mest förmögna. Att dåtidens hygienrutiner inte är jämförbara med dagens är uppenbart. Men renlighet var knappast oviktigt, även om det fanns en rädsla för att vatten kunde vara smittsamt. Vad som anses som bra och ändamålsenligt har därför varierat genom historien.

Enligt bouppteckningen har Ivar Dyre 14 egna handdukar. Fadern äger 34 handdukar, och av dessa är 14 grova och avsedda för dagligt bruk. Vid den här tiden anses det som mer hälsosamt att avlägsna orenheter genom att noga gnida kroppen med en handduk än dagliga bad.

Dessutom är det ett tecken på rikedom att ofta kunna byta underkläder. Ivar har 8 och hans far äger 15 skjortor. Dessa var säkert ordentligt långa, eftersom de även skulle skydda underkroppen. Kalsonger hade nämligen ännu inte kommit i bruk.

Om familjen på Sundsby följde råden i de läkarböcker som fanns på gården, kan vi nog förutsätta att de nyttjade karbad med olika örter, åtminstone när de var sjuka.

Frisyr

I mitten av 1600-talet förekommer peruker för män, men det är först ett par decennier senare som de stora perukerna verkligen blir ett mode. Men snygg frisyr är viktig även för ett litet adelsbarn. För pojkar gäller halvlångt hår med krusade lockar. Ivar har ett eget kamfoder med tre kammar, en spegel, sax och krusjärn.

Vapenrustning

Trots att Ivar endast är 7 år, när bouppteckningen skrivs, äger han ett gehäng av svart skinn, en värja, tre pistoler och två par sporrar. Till utrustningen hör också sadlar och seldon. Han har alltså samma vapenutstyrsel som en vuxen man.

Vi kan konstatera att klädd, friserad och färdig ser den 7-åringe Ivar knappast ut som ett nutida barn, utan som en liten vuxen.

Ung man med halvlångt krusat hår.

Porträtt av Ivar Dyre. Det Kongelige Biblioteket i Köpenhamn. Sannolikt gjord 1664, i samband med hans likpredikan.

Porträttet av Ivar Dyre

Nu lämnar vi den lille gossen Ivars garderob och tar en titt på tonåringen Ivar Dyre. Den svartvita bröstbilden, troligen från 1664, visar inte hans dräkt i sin helhet. Men man kan ana att den löst hängande kjorteln har ersatts av en mer figurnära kortare jacka (dublett). Den har armbågslånga slitsade ärmar, så att den rynkade skjortan eller lösärmarna blir väl synliga. Jackan är rikligt dekorerad med snörmakeriarbeten. Ofta är dessa garneringar gjorda av vävda band, med inslag av metalltrådar i guld eller silver. Den platta kragen med rundade hörn, förmodligen av venetiansk upphöjd nålspets, är absolut enligt tidens senaste mode. Vi ser inte byxorna men kan anta att de är breda och löst hängande ner till knäna.

Över dräkten bär Ivar ett brett dekorerat axelgehäng. Kanske är det faderns vävda gehäng, med inslag av guld, silver och svart silke. Och förmodligen är det fortfarande Ivars eget krusade hår vi ser på bilden.

”Grand tour”, Ivars stora bildningsresa

Ivar besöker alltså det franska hovet i Paris under sin stora bildningsresa, för att se och ta del av dess skick och manér. Lämpligt nog är den dansk-norske kronprinsen Christian (den femte) samtidigt i Paris när Ivar kommer dit. Som en i kronprinsens följe, får Ivar möjlighet att träffa åtskilliga furstliga personer och delta i allehanda festligheter. Inte minst solkungen själv, Ludvig den fjortonde, gör intryck. Det är nämligen solkungen, tidens stora modeikon, som alla unga adelsmän vill efterlikna.

Ett föränderligt mode

Modet ändras snabbt, de tidiga 1600-talets enorma pipkragar och kragstövlar har blivit omoderna nu är det exklusiva spetskragar, silkesstrumpor och klackskor som gäller. Möjligen har inte det sena sextonhundratalets manliga dräkt med justacorps helt slagit igenom när Ivar besöker hovet i Paris 1663. Det är först något senare den knälånga åtsmitande rocken blir en del av en tredelad ensemble, som också inkluderar knäbyxor och väst. Och det är först då, när Ludvig den fjortonde börjar klä sig i svart allongeperuk som det blir otänkbart att visa sig ute med eget bart hår. Bilden på Ivar, som troligen är tecknad efter hans död, visar att han tagit intryck av sitt besök vid hovet i Paris. Hans kläder, inte minst den fina spetskragen, är dyrbara och av senaste snitt.

Bröstbild av ung man med långt mörkt hår.

Porträtt av Ludvig den fjortonde, målat av Charles Le Brun ca 1662, Slottet i Versailles. Lägg märke till kragen. Samma typ av krage har Ivar Dyre på bilden från 1664.

Norsk, dansk eller svensk

Att Ivar, född i Norge, liksom sin far ska studera på Sorö i Danmark är säkert en självklarhet. För den bohuslänska adeln är kontakten med släkten och den kungliga administrationen i Danmark viktig. När Ivar påbörjar sin stora bildningsresa är Bohuslän inte längre en del av Danmark-Norge. Men det är knappast av betydelse, när han år 1663 deltar i den danske kronprinsens följe i Paris.

För Margaretha innebär dock Ivars tragiska död att hon saknar bröstarvingar. Tre veckor efter sonens begravning riktar hon blicken mot det svenska Göteborg, och donerar sin stora förmögenhet till ett gymnasium i staden. Men oavsett om den bohuslänska adeln betraktar sig som norsk, dansk eller svensk, är det mot Paris intresset riktas. För franskt mode och kultur har verkligen kommit för att stanna.

Källor

  • Bouppteckning efter Thomas Dyre till Sundsby, år 1652. Ur Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia, första bandet sid 447ff. Digitalt tillgänglig via Internet Archive.
  • Huitfeldt-Kaas, Henrik Jørgen. Efterretninger om Familjen Huitfeldt. 1908.
  • Henrik Smid’s Lægebog. 1599. Digitalt tillgänglig via Google Books.

Vill du veta mer?

Visste du att

  • Enligt Petrus Magni Gyllenius dagbok 1622–1667, badade han ungefär en gång i månaden antingen i karbad eller i badstuga då han samtidigt blev koppad.
  • Lorenzo Magalotti beskriver offentliga badhus med bastu och karbad, i sin skildring av Sverige från 1674.
  • De intagna på tugt- og børnehuset i Köbenhavn 1621, skulle klippas, åderlåtas, tvättas och badas några gånger i månaden.

Att se i museet

Platser att besöka

Du kanske även är intresserad av

← Tillbaka till sökresultat