Bohuslans Museum

← Tillbaka till sökresultat

Gullholmen

Gullholmen utanför Orusts västsida är ett av Bohusläns tätast bebyggda kustsamhällen. Här bodde människor redan på 1500-talet. Försörjningen på Gullholmen byggde på fisket och fraktfarten, och under de goda tiderna ökade invånare och bebyggelse . Som flest bodde här drygt 800 invånare år 1910. Gullholmen var då ett självständigt samhälle, med kyrka, skola och postgång.

Historia

Platsen

Gullholmen består till största delen av berg. Ön ligger skyddad mellan huvudön Orust ett stycke åt öster och den större Hermanö alldeles intill. Väster om Hermanö är det öppet hav till Skottland. Läget är en viktig anledning till att människor bosatt sig här.

Sundet mellan Gullholmen och Lilla Härmanö är ett tryggt och säkert hamnläge. Ännu in på 1700-talet, innan landhöjningen grundade upp sundet för mycket, gick här också en av segellederna utmed bohuskusten. Här på holmens västsida bör den äldsta bebyggelsen ha legat i området mellan “Stranna” och Gatan.

Bebyggelsebilden är oregelbunden där bostadshusen ligger, och mer regelbunden i sjöbodsraderna. Landhöjningen har med åren ökat avståndet mellan dem och vattnet och så småningom har nya sjöbodar byggts utanför de äldre.

Bebyggelse

Gullholmen är omnämnt första gången vid 1500-talets slut. Fartyg från Gullholmen finns då registrerade i Öresundstullens räkenskaper. I ett brev som är daterat 30 september 1588 nämns att Jens OIpekop och Jakob Skredder har byggt sig bodar på Gullholmen. Det är det äldsta säkra belägget för bosättning på Gullholmen. Befolkningen ökar därefter och enligt en så kallad extra skattemantalslängd från år 1610, där alla skatteskyldiga förtecknades, fanns det då 24 bofasta.

Sillperioderna har i många fall haft stor betydelse för de bohuslänska kustsamhällenas framväxt, så även för Gullholmen. Särskilt ”Den stora sillperioden” mellan åren 1748-1808 gav samhället ett rejält ekonomiskt uppsving. Då byggdes under 1700-talets sista decennier så många som 74 nya hus. Kring 1800 fanns ungefär etthundra bostadshus på ön och cirka 400 invånare. Dessutom fanns ekonomibyggnader, sjöbodar och magasin samt byggnader för sillhantering.

Under åren fram till nästa sillperiod uppfördes endast ett tjugotal hus, men när sillen åter gick till på 1870-talet började byggnadsverksamheten att skjuta fart. Till en början byggde man till sina hus men snart uppfördes även nya hus. Hela Gullholmen och Lilla Gullholmen blev fullbyggda. Bebyggelsen delades av de smala prång och gränder som går ner till boden och bryggan. Bebyggelsen idag speglar i mycket hög grad perioden från 1800-talets mitt och fram till första världskriget och bostadshusen från decennierna kring 1900 delar en gemensam snickeritradition vad gäller detaljutformningen.

Gullholmens kyrka byggdes år 1799 på Lilla Härmanö på andra sidan sundet. Det var ägaren på Morlanda säteri, Abraham Gustaf Bildt, som lät uppföra kyrkan med hjälp av Gullholmsborna. Den är byggd av timmer och klädd med panel.

Befolkningen var som störst decennierna kring sekelskiftet 1900, med som flest drygt 800 invånare år 1910. Den som växte upp här då, hade inte långt till någonting. Grannar, släktingar, skola, kyrka, affär, båtar och bryggor, allt fanns på några minuters avstånd.

1920 fanns här ungefär 150 hus och ett hundratal bodar och magasin. Bristen på mark gjorde att man även byggde bostadshus med magasin i källaren, liksom att man fortsatte att bygga tvärs över sundet på Lilla Härmanö. Från 1930-talet och framåt har i stort sett all ny bebyggelse skett på Härmanösidan.

Kronoholme

Gullholmen var kronoholme vilket betyder att ön ägdes av staten. Marken styckades inte upp i tomter utan husen stod på så kallad ofri grund. De boende ägde sina byggnader och betalade skatt till staten för att få bo på platsen. Man byggde där det fanns plats och där man inte var i vägen för andra och den omgivande marken sågs som gemensam. Byggnaderna ligger mycket tätt och liksom i andra bohuslänska fiskelägen, ses här mönstret med brygga, bod och bostad.

Då de enskilda husägarna inte hade skäl att hävda marken som sin egen, fanns ingen anledning att uppföra stängsel och staket mellan husen. Gatunätet utvecklades successivt genom att folk valde att färdas utmed hävdade stigar, prång och gränder mellan husen. Det var möjligt att ta sig fram i stort sett överallt. Mitt på ön, från söder till norr, går fortfarande huvudvägen ”Gatan”. Först 1999 styckades Gullholmen upp i enskilda tomter.

Fiske, fiskberedning och fraktfart

Framtiden var för de flesta utstakad. Även om det fanns andra yrken, som skomakare, tullare och segelmakare, så var det fiskarfamiljerna som var den stora gruppen. Pojkarna fick via de äldre männen som sysslade med hemmafiske sina första inblickar i yrket. Flickorna deltog i de många sysslorna hemma på ön. Ett ganska självständigt kvinnoliv eftersom man hade hela ansvaret hemma när männen var ute. Kanske var det också jobb på Hallgrens konservfabrik under några ungdomsår.

Storsjöfisket var grunden i ekonomin från 1800-talet och fram till 1900-talets mitt. Från 1880-talet och fram till 1920 gav makrillfiske bra inkomster, och 1913 fanns exempelvis så många som 70 segelfartyg här, varav 57 var kuttrar inköpta från England för att ersätta de äldre sjöbåtarna. Båtarna bar stolta engelskklingande namn: Conquest, Discovery, Liberator, Pride of the Ocean. Fisket kombinerades ofta också med fraktfart.

Sjöfarande och arbeten till havs var i äldre tider förenat med stora risker. Vardagslivet på Gullholmen präglades av närheten till havet, fisket och sjöfarten. Och liksom andra fiskelägen har Gullholmen haft flera svåra olyckor till sjöss som drabbat nära och kära som var kvar i land.

På Gullholmen fanns också fiskberedningsindustri fram till 1960-talet. Den startades i 1850-talet av Johan Jacob Hallgren och Emelia Gerle. Företaget började sälja brissling, inlagd skarpsill, på 1850-talet och 1864 startade de konservfabrik på Gullholmen som senare döptes till J. J. Hallgren & Söner.

Företaget introducerade flera nyheter inom ansjovisindustrin, bland annat Sveriges första skinn- och benfria delikatessill. Man var också först med att lägga in ansjovis i hermetiskt slutna kärl av bleckplåt. 1898 köptes Hallgrens konservfabrik upp av det nybildade storföretaget AB Sveriges Förenade Konservfabriker (SFK).

Badort och turister

Efter första världskriget började Gullholmen bli känt som badort. Från Göteborg gick ångbåtsturer utmed kusten och resan till Gullholmen tog fyra timmar. I början hyrde badgästerna på till exempel Nilssons pensionat eller i privatbostäder men så småningom började också bostäder köpas för sommarnöje. 1942 byggde det folkrörelseägda Reso semesteranläggningen Gullholmsbaden. Numera är de flesta av husen på Gullholmen bebodda av delårsboende och liksom de flesta fiskelägena utmed Bohuskusten så är kontrasten stor mellan ett mörkt tyst vinterhalvår och en sommar med mångdubblad befolkning.

Avfolkning och delårsboende

Efter toppåren kring 1910–talet började befolkningen att minska. 1920- och 1930-talens osäkra ekonomi gjorde att många lämnade ön och befolkningsminskningen fortsatte.

2010 fanns det tio fastboende på själva Gullholmen men närmare 100 på Hermanö. Pendlarna åker färja till Tuvesvik och därefter åker skolbarnen buss till skolorna på Orust och arbetspendlarna till arbetsplatser på Orust och kommunerna runt omkring.

Tillgänglighet

Gullholmen nås med Västtrafiks färja från Tuvesvik på västra Orust. Färjeläget ligger i Gullholmens hamn på nordöstra Hermanö och därifrån går en bro över till Gullholmen. Gästhamn finns i södra delen av hamnbassängen, öppen under säsongen. Läs mer om tillgängligheten på Gullholmen i Tillgänglighetsdatabasen.

Källor

• Arbin von, Staffan & Bergstrand, Thomas. 2012. Gullholmens hamn. Bohusläns museum rapport 2012:39. Vänersborg.
• Bohusläns museum. Kulturmiljöer på Orust Del 2: Beskrivning och rekommendationer Bohusläns museum Rapport 2020:14 del 2.
• Carlsson, Helene. 1994. Orust Historia och miljö – Kulturmiljöprogram för Orust kommun. Kulturhistoriska dokumentationer; 7. Uddevalla: Bohusläns museum.
• Johansson, Sune och Sändare, Göran. 2015. Kutterepoken på Gullholmen och i Bohuslän. Länspumpen 2015:4.
• Klippner-Johansson Valborg, 1968. Gullholmen. En ö i äkta västkustmiljö.
• Norske Riks-Registranter. Tilldeels i uddrag. Udgivne efter offentlig foranstaltning. Tredie bind 1588–1602, sid14. Christiania 1865.
• Petterson, Johan. 1999. Skärgårdsverken i Bohuslän. Trankokerier och sillsalterier under 1700-talets sillperiod. Kungälv.
• Pettersson Johan, 2001. Skärgårdsbebyggelsen i Bohuslän under norska tiden. Uddevalla 2001.
• Riksantikvarieämbetes digitala register Fornsök

Vill du veta mer?

Ur våra samlingar

• I våra samlingar har vi många bilder på föremål, fotografier och annan bildkonst från Gullholmen. Du kan se dem på webbplatsen DigitaltMuseum.

Att se i museet

• Utställningen Kustland

Du kanske även är intresserad av

• 1500-talets sillperiod (artikel)
• Fiskeläget Skioldenborg (artikel)
• Trangrumsstriden (artikel)

 

 

← Tillbaka till sökresultat