Bohuslans Museum

← Tillbaka till sökresultat

Balladen om Axel och Valborg

Folkvisan om Axel och Valborg och deras tragiska kärlekshistoria var mycket populär i Norden under lång tid, inte minst i Bohuslän. Här kan du läsa om balladens historia, dess innehåll och om hur visan speglar medeltidens höviska kultur.

Historia

Riddarballaden handlar om den tragiska kärlekshistorien mellan riddaren Axel Tordsson och jungfrun Valborg Ingemarsdotter. De trolovas när Valborg ännu är ett litet barn. Åren går, och prins Håkon som förälskat sig i den sköna Valborg, lyckas få deras trolovning ogiltigförklarad. Mot sin vilja måste Valborg i stället förlova sig med Håkon. När prinsen sedan stupar hämnas han av Axel, som i sin tur själv mister livet. Visan slutar med att den sorgsna Valborg lämnar allt och går i kloster.

Varifrån kommer balladen?

Vi vet inte vem som är upphovskvinna eller upphovsman eller när balladen kom till. Men den anses vara från slutet av medeltiden eller från femtonhundratalet. Den finns i varje fall med i danska handskrifter från tidigt sextonhundratal.

Den danske prästen och historikern Anders Sørensen Vedel lät 1591 trycka sin Hundredvisebog, med etthundra danska visor. Balladen om Axel och Valborg finns med som ett tillägg i en utgåva från 1655. Den folkkära visan publicerades sedan i många nordiska visböcker. Man gav även ut den som ett uppskattat skillingtryck. Språket i visan är danska, men både ortnamn och personnamn är norska.

Handlar balladen om Dragsmarks kloster?

Visan handlar om Norge, men det finns inte någon koppling till en bestämd plats. Prästen Johan Ödman är den förste som vi vet förlägger händelserna till klostret i Dragsmark. Han nämner den sorgliga kämpevisan i sin bok om Bohuslän från 1746. Men det är inte bara Dragsmark som har traditioner med anknytning till balladen, utan även Giske, Lesja och Tönsberg i Norge.

Men vi vet att traditionen åtminstone är levande i Dragsmark i början av 1800-talet. Afzelius skriver 1814, i sin vissamling Svenska folkvisor från forntiden, att allmogen i Dragsmark ganska väl känner till skön Valborgs händelser. De visar hennes grav och sjunger hennes visa.

Intresset för Dragsmarks kloster och den gripande kärlekssagan blomstrar i mitten av 1800-talet. Då har Axel Emanuel Holmberg författat en broschyr som inspirerar, inte bara bohusläningar, utan även många badgäster, att göra romantiska utflykter till Dragsmarksdalen. Med hjälp av legenden och fantasin blev den gamla ruinen befolkad och levandegjord. Säkert en stor kontrast mot industrialismens ofta brutala verklighet.

Som en liten roman

Visan om Axel och Valborg är mycket lång, och består av hela 200 strofer. Den kan nästan betraktas som en hel liten roman. Man har gjort flera försök att placera berättelsen i tid och rum. Men likt många andra medeltida ballader, kan berättelsen vara helt uppdiktad eller utbroderad under årens gång. Det finns som sagt ingen tid eller plats i Norge, där man säkert kan placera in visans personer och händelser.

Balladen och den höviska kulturen

Även om balladen inte är baserad på en historisk verklighet, ger den en inblick i riddaradelns höviska ideal. En riddare och hans familj skulle kunna föra sig vid hovet, alltså vara hövisk, vilket innebar krav på artighet, självbehärskning, gott bordsskick, trohet och god moral. Kvinnorna måste som ogifta vara ärbara kyska jungfrur, och som gifta goda och ädla fruar. Riddaren själv var skyldig att ädelmodigt göra krigstjänst när kungen krävde.

Den höviska kulturen fick sin spridning genom riddarromaner och trubadurdiktning, som ofta just handlade om olycklig kärlek.

Berättelsen om Axel och Valborg ger oss alltså en bild av norsk adelskultur. Här förekommer titlarna Herr och Fru som började användas av riddaradeln under tolvhundra- och trettonhundratalen, när riddarväsendet växte fram i Norden.

Under medeltiden var Bohuslän en del av det norska riket. Flera norska riddare och stormän hade anknytning till Bohuslän (Bohus län och Viken). Några exempel är Erik Sämundsson på Jored i Kville, Erik Björnsson på Röe, Jon Reidarsson Darre och drotsen Orm Eysteinsson.

Lek och spel

Visan berättar om hur fru Juli och drottning Malfred spelar brädspel och tärning, ett populärt nöje bland de förmögna. Vid utgrävningar av borgruinerna på Ragnhildsholmen vid Nordre älv och Röe på Stångenäset har man funnit både spelbrickor och tärningar.

Valborg som bara är ett litet barn sitter på golvet och leker med äpplen och päron, medan hennes mor har besök av drottningen. På storgårdar och borgar fanns ofta särskilda frustugor, där kvinnorna ostört kunde arbeta och umgås.

Kunde man läsa och skriva på medeltiden?

När kristendomen etablerades i Norden, fick skriftspråket sitt genombrott inom kyrkan, klostren och vid hovet. Kyrkans språk var latinet men redan på tolvhundratalet började man skriva lagtexter och andra dokument på norska.

Vi vet inte hur många bohusläningar som verkligen kunde läsa och skriva, men bevarade handskrifter visar att även privatpersoner lät skriva ner överenskommelser under senmedeltiden. Groa Thorleifsdotter, Kristin Nikulasdotter, Ulfhild Abrahamsdotter och Ingrid Karlsdotter är några exempel på adliga kvinnor, med anknytning till Bohuslän, som utfärdade brev och beseglade med egna sigill.

I balladen skickas Valborg till ett kloster för att lära sig sy och läsa. En riddardotter måste ha en god uppfostran och det var klostren som stod för den undervisningen. Säkert var det viktigt att hon kunde läsa sin egen bönbok, det finns åtminstone flera medeltida bönböcker bevarade som tillhört nordiska kvinnor.

Och blev den unga jungfrun sällskapsdam vid hovet kanske hon fick läsa högt ur en riddarroman som lyfte fram den höviska kulturen. Eufemiavisorna är tre riddarromaner som man tror att den norska drottningen Eufemia lät översätta till svenska i början av 1300-talet.

Trolovning

I balladens början får Valborg, som då är ett litet barn, en guldring av Axel när han fäster henne som sin lilla brud. Det var inte ovanligt i mäktiga familjer att mycket små barn trolovades med varandra för att skapa allianser. Men enligt den kristna rätten var trolovningen inte giltig, om inte båda hade gett sitt samtycke.

När Axel kommer tillbaka till Norge efter sin utlandsvistelse har Valborg lämnat klostret. Hon vistas nu vid drottning Malfreds hov. Axel söker upp Valborg, de lovar varandra trohet, och Axel ger Valborg fem guldringar.

Trolovningen blev rättsligt bindande när man gav varandra äktenskapslöfte inför Gud och bekräftade med handslag. Ett norskt diplom från 1355 nämner en guldring (fingergull) som fästningsgåva.

Skilsmässa

Livet under medeltiden präglades av kyrkan som då var katolsk och underordnad påven. I den katolska kyrkan är skilsmässa inte tillåten, men ett äktenskap kan ändå ogiltigförklaras. I Axel och Valborgs fall är deras trolovning ett hinder för kungasonens och släktens giftermålsplaner. Balladen berättar om hur dominikanermunken svartebror Knut tar fram en släktbok där det framgår att Axel och Valborg är släkt och dessutom dopsyskon, vilket innebär att det burits till dopet av samma kvinna.

Under tidig medeltid var det förbjudet med äktenskap mellan personer som var besläktade med varandra upp till sjunde led. Inte heller äktenskap mellan personer som ansågs ha ett andligt släktskap, till exempel så kallade dopsyskon, var tillåtet. År 1215 insåg kyrkan att det var nödvändigt att begränsa denna definition till att gälla släktskap till och med fjärde led. Ett nära släktskap innebar alltså att trolovningen kunde ogiltigförklaras mot de trolovades vilja.

Visan beskriver hur Valborg och Axel tvingas bryta sin förlovning. Bedrövade måste de gå in i kyrkan och fram till altaret där de får ett handkläde i sina händer. Hanklädet skärs sedan i två bitar som ett tecken på att de för alltid ska leva åtskilda. Man tar av Valborg guldringarna, men Axel vill inte ha tillbaka sin fästningsgåva utan offrar i stället guldet på altaret till Sankt Olof.

I striden

Balladen berättar sedan om att kungens son Håkon rider till härfärd. Hur han sammankallar alla som kan bära svärd och att Axel blir hans hövitsman. Ridande och iklädd sin brynja strider Axel med svärd och sköld.

Omkring sekelskiftet 1900 undersöktes lämningarna efter flera borgar i Bohuslän. Då fann man sporrar, hästskor, pilar och lansspetsar som vittnar om oroligheter och strider. Riddaren som satt till häst under striden hade en stor och otymplig rustning som skulle skydda mot pilar och hugg. Det var bara de rikaste som hade råd, för en sådan rustning var både dyrbar att tillverka och underhålla.

När jungfrurna vid hovet får besked om att prins Håkon avlidit tar de av sig sitt röda silke och klär sig i vitt lin, för att sörja vid prinsens likbår. Vita sorglin eller änkedok användes fortfarande i slutet av 1600-talet.

Valborg går i kloster

Balladen slutar med att Valborg ger bort sina värdefulla ägodelar och går i kloster.

Det var en religiös plikt under medeltiden att hjälpa nödlidande och ge allmosor till de fattiga. Man menade att allmosorna kunde ge givaren syndaförlåtelse och hjälpa de döda genom skärselden.

Valborg donerar till kyrkor och skolor, hon ger till änkor, faderlösa barn och fattiga som vandrar om kring. Hon stiftar även en daglig mässa och ger sin guldkrona till helgonstatyn som föreställer Sankt Anna.

Denna typ av gåvor förekom också i Bohuslän. I Hede kyrka finns en medeltida Mariaskulptur. Det är sannolikt till denna staty som ett par personer gjort donationer, enligt en jordebok från slutet av medeltiden.

Källor

• Et hundrede udvalde Danske Viser. Från 1695 (Pdf) Digitalt tillgänglig via det Kongelige biblioteket i Köpenhamn. (Ballad XXIII) Börjar på sid 564 i den digitala utgåvan och slutar på sid 584 med en kommentar om visan.
• Aftonbladet den 22-11-1856, bild 3. Digitalt tillgänglig via Kungliga bibliotekets tidningsdatabas.
• Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 11-12-1874. Digitalt tillgänglig via Kungliga bibliotekets tidningsdatabas.
• Holmberg, Axel Emanuel. Dragsmarks kloster och sagan om Axel och Valborg. 1856.
• Ödman, Johan. Chorographia Bahusiensis. 1746.

Vill du veta mer?

Visste du att

• Kvaddans eller kedjedans dansas på Färöarnat till gemensam sång men utan instrument. Sångerna är långa medeltida ballader med omkväden.
• I balladen om Axel och Valborg är omkvädet ”Och lyckan vänder sig ofta om”.

Platser att besöka

• Dragsmarks klosterruin (artikel)

Du kanske även är intresserad av

• Groa Thorleifsdotters testamente (artikel)
• Trolovning på Bohus fästning (artikel)
• Folkmusik från Västra Götaland (länk till Intstitutet för språk och folkminnen)

← Tillbaka till sökresultat