Fest, lek och spel har man ägnat sig åt i alla tider. Vi tycker om att ha roligt och att vara tillsammans. Idag firar vi födelsedagar, jul, påsk och midsommar. Vi äter, dansar, spelar, sjunger och leker och ibland ger vi varandra presenter. Vi spelar spel, kollar nätet, läser böcker, ser på film och leker lekar. Hur roligt var det på Orust under förhistorien? Vad finns kvar av stenålderns, bronsålderns och järnålderns musik, spel, lekar, fester och berättelser?

Fest, lek och spel har man ägnat sig åt i alla tider. Vi tycker om att ha roligt och att vara tillsammans. Idag ställer vi till med fest när vi vill fira något särskilt med familjen som till exempel en födelsedag. Vissa dagar på året betyder fest för olika människor. Vi firar till exempel jul, påsk och midsommar. Vi gör olika saker på de olika festerna, ibland sitter vi mest och äter, ibland dansar och leker vi och ibland ger vi varandra presenter. På vissa fester sjunger vi särskilda sånger och kanske spelar en viss sorts musik. På en del fester spelar man musik hela tiden – festivaler. En del tycker om att lyssna, andra gillar att spela instrument.

Idag spelar vi väldigt mycket spel. Ibland spelar man själv framför sin dator eller sitt tv-spel. Ibland träffar man kompisar på nätet som man spelar tillsammans med. Men man kan också spela sällskapsspel tillsammans eller kortspel några stycken. En del spelar tärning, andra spelar kula. Att läsa en bra bok, lyssna på en spännande saga, se en rolig film eller kolla på nätet är några sätt som vi idag tar till när vi vill fly bort från verkligheten ett tag, lära oss något nytt eller veta vad andra har gjort.

Men vad finns kvar efter våra fester när det har gått en tid, syns det att vi har firat jul efter ett halvår när sommarlovet börjar? Leker du samma lekar på rasten som din mamma? När du sparar en nivå i ditt online-spel – hur länge finns det kvar? Hur kan vi veta hur man lekte, spelade och festade under förhistorien? Hur fick man reda på nyheter då?

Stenålder

Det finns inga spår kvar efter de första Orustbornas ringlekar. Men det finns fynd av stenåldersinstrument från andra delar av världen. Världens hittills äldsta instrument är en 35 000 år gammal flöjt av fågelben som hittades i en grotta i Tyskland. Fågelben var bra att göra flöjter av eftersom de är ihåliga. Forskarna tror att musik kan ha haft stor betydelse för sammanhållningen bland de här tidiga människorna och att man till exempel har spelat i samband med fester, danser och ritualer.

På lite närmare håll, i Danmark, har man hittat bitar av en trumma som inte är fullt så gammal men väl 7 000 år. Trumman var gjord av ett djurskinn som spänts över en lerkruka. Vi kan inte vara riktigt säkra på att det faktiskt var en trumma, det kan ju också var en kruka med skinnlock. Eller så var det båda sakerna samtidigt, en trumkruka. Andra troliga musikinstrument som man funnit från stenåldern är till exempel rasselinstrument, brummare, snurror och skrapor. Musikinstrument av till exempel blad, vass och grässtrån tror man också har funnits, men ännu har inga bevarade hittats.

Även om inte vi hittar några spår av stenålderns danser, sånger, lekar, instrument eller berättelser på Orust så betyder det inte att man inte har sjungit, dansat, spelat och lekt här. Att sitta framför elden och berätta historier för varandra eller lyssna till en spännande saga var lika spännande då som nu.

Europas äldsta flöjt av fågelben. Illvet.se

Bronsålder

När vi kommer fram i bronsåldern finns det plötsligt många fler tecken och bevis på dans och musik. Nu finns det både bilder och föremål som visar detta. På hällristningarna som knackades in bergen under bronsåldern finns människofigurer som slår volter, dansar och blåser i lurar. När man gör en hällristning använder man en rund sten som passar bra i handen och knackar små märken i berget. Man får knacka ganska länge för att det ska bli en figur som syns. En del forskare tror att det knackande ljudet också var viktigt, och inte bara bilden som blev kvar i berget när man hade knackat klart. Kanske knackade man i olika takter och rytmer? Andra forskare tror att hällristningarna är bilder från berättelser som man ville komma ihåg. Kanske berättar hällristningsskeppen om äventyrliga resor över haven som någon släkting gjort för att hämta hem koppar och tenn till de värdefulla bronsföremålen?

Bakåtvolter över skepp. Sotetorp Tanum. Foto: Vitlycke Museum.

Bland bronsålderns musikinstrument finns lurar i brons bevarade som man kunde spela melodier på. Bronslurarna var väldigt svåra att tillverka, brons var en lyxvara så de var säkert värdefulla också. De flesta bronslurar man hittat har legat på platser som under bronsåldern var sjöar eller kärr och forskarna tror därför att de blev offrade till olika gudar som man trodde på. När man blåste i bronsluren lät det ungefär som en trumpet. De bronssköldar som är hittade från bronsåldern var så tunna att om man slog på dem med ett svärd så gick svärdet rakt igenom. Inget vidare skydd! Man tror att sköldarna mest var till för att visa upp eller offra till gudarna men kanske användes de också som instrument. Om man slog lite lätt på dem så klingade de fint– som en slags cymbal. Sedan fanns det säkert också musikinstrument som inte har bevarats så bra som flöjter, rassel, bjällror, trummor och kohorn. Sjöng gjorde man säkert också, visslade och klappade händer och gjorde andra ljud med kroppen, men precis som på stenåldern så finns inget av detta bevarat så att arkeologerna kan hitta det.

Lurar i brons från Danmark. Foto: Nationalmuseet.

I Danmark har man hittat små statyer av brons som föreställer flickor som gör bakåtvolter. Statyerna har bar överkropp och korta kjolar. Samma slags kjolar har man hitta i gravar och i sjöar, det är kjolar av snören som har små bronsrör fastsatta i snörena. När man rörde sig klingade bronsrören mot varandra – det lät säkert jättefint när man dansade. På en hällristning vid Övre Hoga gör en mansfigur en bakåtspark med ena benet och viftar med armarna – kanske är det en riktig Orustdans från bronsåldern.

Akrobat från Danmark                         Hogamannen från Orust
Nationalmuseum                                    Dk hallristning.se

Fossumkvinnan från Tanum Vitlycke museum

Järnålder

Från järnåldern finns fler och fler exempel på hur man använde sång, musik och berättelser. I romarriket fanns det människor som hade som jobb att resa runt i världen och skriva ned hur människor i andra länder levde – historieskrivare. De här nedskrivna berättelserna finns bevarade. Till exempel fanns det en man som hette Tacitus som jobbade som historieskrivare för 2 000 år sedan. Han berättar om germanerna, de människor som bodde i norra Tyskland, Danmark och kanske södra Sverige. Tacitus skriver att germanerna inte skrev ner sina historier utan berättade dem för varandra genom dikter och sånger (kväden). Han skriver också att germanerna hade en speciell sorts sång som de använde när de gick ut i strid. Den sången lät olika beroende på om de var rädda eller om de själva ville skrämmas. Sången lät som ett bröl som blev starkare genom att de höll sina sköldar framför ansiktet.

Under järnåldern börjar man också att använda ett slags skrift. Det finns inga papper eller böcker kvar, men som tur var så skrev man på sten. Man ristade runor. På runstenarna finns kortare och längre berättelser. Ibland berättas det bara om vem som lät göra stenen, kanske för att visa att man var rik eller mäktig nog att betala någon för att sätta upp en stor sten med tecken på. Vissa runstenar berättar om personer som rest långt bort på vikingafärd och inte kommit hem igen. På Orust ristade någon en sten vid gården Hoga. Man tror att runorna betyder ”Ior i Åm utförde stenen här på mulen”. Mule är ett äldre ord för kulle.

Runor SHM                            Runstenen på Hoga och till höger runraden på Hogastenen.                                                          www.orust.se

I välbevarade järnåldersgravar på Birka nära Stockholm har man hittat delar av många olika slags musikinstrument. Det fanns flöjter och stränginstrument, man hade olika typer av bjällror och klingande klockor. Man spelade också säckpipa, mungiga och lergök. I några gravar var barn begravda. De hade fått med sig små bjällror som kanske var skallror och ”snurrben” – en liten benbit som man trätt en tråd igenom. När man tvinnar tråden och drar i den låter det ungefär som en humlas surr.

Bjällror och snurrben från Birka. Foto: Statens historiska museum.

I många gravar har man också hittat spelpjäser och spelbräden, att spela spel verkar ha varit populärt under järnåldern. Man spelade både tärning och med pjäser. Spelpjäserna kunde vara av ben, horn, tänder, trä, glas eller bärnsten. Ett vanligt brädspel var Hnefatafl. Det spelades på ett bräde av två personer där kungen skulle anfallas och försvaras. Spelet liknar schack och är ett strategispel som kräver tanke och list.

Spelpjäser i glas från Birka. Foto: Statens historiska museum.

Spelpjäser i glas från Birka. Foto: Statens historiska museum.

En del lekar och sporter som vi ägnar oss åt idag gjorde man redan på vikingatiden. Det var bra att hålla sig i form och vara stark, spänstig och smidig. Höjdhopp, längdhopp och dragkamp känner de flesta till men hur är det med ”rövkrok”, ”dra hank” och ”herre på stången”? Regler till lekarna hittar ni under ”Diskutera och arbeta vidare”.

Bronsåldersmusik:

Benflöjt: