Kommande utställning

Flykten till Marstrand  

24 september - 20 november 2022 

Plats: Västerhallen

Flykten till Marstrand  

I november 1969 placerades tvåhundra polsk-judiska flyktingar på Marstrand, för att bo på ön under vinterhalvåret och lära sig svenska. De hade blivit fördrivna från sitt hemland, där de levt i generationer, och började sina nya liv på en kall och ödslig klippö. Vissa hade överlevt Förintelsen, andra hade vuxit upp efter kriget utan att känna till sin judiska bakgrund. Polens antisemitiska kampanj blev en chock som förändrade allt.

Anna Grinzweig Jacobsson var själv en av flyktingarna, då sex år gammal och för liten för att kunna minnas. Nu, femtio år senare, har hon närmat sig sin historia genom att söka upp de andra och låta dem berätta. Frågor hon ställde var:  Vad var det egentligen som hände i Polen? Hur kändes det att hamna på just Marstrand, den första platsen i Sverige där judar blev tillåtna att bosätta sig på 1700-talet? Hur blev livet i det nya landet?  

Resultatet av arbetet har blivit en bok och utställningen Flykten till Marstrand. I utställningen Flykten till Marstrand kan du ta del av en okänd historia med stark koppling till högaktuella frågor såsom antisemitism, flykt, minne, språk, exil och identitet.  

Utställningen består av fotografier, texter och film samt föremål från några av de personer som  flydde till Sverige.
 

 

Bakgrund


Polen 1968 – slutet på en tusenårig judisk historia  

De första judarna kom till Polen redan på 1000-talet. Under 1600- och 1700-talet rymde polsk-litauiska samväldet den största judiska befolkningen i världen och blev centrum för en blomstrade judisk kultur. Ungefär 70% av världens judar idag stammar från detta geografiska område som idag spänner över Polen, Litauen, Ukraina, Belarus, Lettland och delar av Ryssland. 

Före andra världskriget var antalet judar i Polen över 3 miljoner, ungefär en tiondel av landets befolkning. Efter kriget, 1945, var bara 300 000 av dessa kvar i livet. De hade oftast överlevt genom att fly österut, till Sovjetunionen. Många valde direkt efter krigsslutet att emigrera till Palestina, USA och andra länder. 

År 1946 inträffade det otänkbara – ett fyrtiotal judar mördades av polacker under en pogrom i staden Kielce. Inom loppet av bara några månader emigrerade 70 000 judar. Fler emigrationsvågor följde efter att staten Israel bildats 1948. När den antisemitiska kampanjen bröt ut 1968 fanns det bara 25 000 – 30 000 judar kvar i Polen. Så gott som alla var assimilerade och sekulära. 

Vad var det som hände 1968? Pragvåren hade inspirerat Polens studenter att demonstrera för större frihet. Slagorden var ”Socialism med ett mänskligt ansikte”. Den 8 mars 1968 slogs studentdemonstrationerna i Warszawa ned brutalt av myndigheterna. Förste partisekreterare Władysław Gomułka höll ett TV-sänt tal där han beskyllde judarna (sionisterna) för oroligheterna, kallade dem landsförrädare och uppmanade dem att lämna Polen.  

Den antisemitiska kampanjen ledde till att hälften av Polens judar, ungefär 13 000 personer, emigrerade. Initialt var det främst Israel, Kanada och USA som tog emot de judiska flyktingarna. 

Under hela den antisemitiska kampanjen skickade svenska ambassaden i Warszawa täta och detaljerade rapporter om situationen. Dessutom ansträngde sig ambassadör Erik Kronvall hårt för att påverka de svenska myndigheterna att dela ut så många visum som möjligt. Under lång tid var intresset på hemmaplan svalt men Erik Kronvall lyckades till slut.   

Sommaren 1969, direkt efter att Danmark öppnade sina gränser, följde Sverige efter. Totalt kom det ungefär 3000 polska judar till Sverige. Av dessa placerades tvåhundra på Marstrand i november 1969.