Plats: Konsthallen (nedre plan)
Art Attack – 52 samtida konstnärer
Sommarens utställning Art Attack är inte längre möjlig att fysiskt besöka i Konsthallen, men du kan fortfarande besöka den digitalt här på sidan. Utställningen föddes ur Coronakrisen, då vi fick ändra planerade utställningsprogram och hoppas nu att utställningen kan fungera som en ”konstattack” för att stimulera våra sinnen på ett förhoppningsvis positivt sätt i en osäker tid. Just nu när vi själva och världen i stort möter utmaningar kan konsten bidra till reflektion och perspektiv på vår tillvaro kring eviga existentiella frågor.
I utställningen presenteras hela 52 samtida konstnärer, där många av dem lämnat avtryck i det svenska konstlivet under de senaste decennierna. Ett flertal är verksamma eller har sin bakgrund i Västsverige, några har nordiska kopplingar framförallt till Finland. Olika generationer möts i utställningen, några av dem är födda på 1930-talet, den yngre på 1980-talet. I utställningen visas många tidiga verk av konstnärerna.
Urvalet till utställningen baseras huvudsakligen på några samlares verk, där måleri, teckning, skulptur och fotografi ingår. Samlandet kan innebära att ägna ett helt liv åt att bygga sin samling, att få tag precis i det man länge tänkt att förvärva. Stundens infall och psykologi har säkert också en viss betydelse. Samlandet handlar om begär och passion men också kunskap och nyfikenhet och kanske om att aldrig vara helt nöjd. Att konstnären får avyttra sina verk innebär ofta att verket på sikt får ett länge liv och kretslopp. Många samlare donerar sina verk vidare till offentliga institutioner och museer. Nu ges publiken tillfälle att se verk som i vissa fall inte tidigare visats för en större publik.
Mer om konstnärerna
I utställningen finns en äldre generation representerad som har arbetat nydanande inom sitt fält och har haft en stor betydelse för den samtida konsten och fotografin. Dick Bengtssons egensinniga bildvärld med politiska bottnar är ständigt levande och aktuell för efterkommande generationer. Gunnar Smolianskys intima fotografier med känsla för sinnrika valörer talar sitt eget lågmälda språk. Eva Klassons fotografiska bilder på den egna kroppen kom att bryta med en tydligt dominerande manlig dokumentär tradition. Just själva iscensättande av den egna kroppen har för många konstnärer i efterföljande generationer haft betydelse för hur genus, identitet, sexualitet och kropp definieras, frågeställningar som fotografen Tuija Lindström bearbetar i sin suggestiva bildvärld.
Under 1980-talet debuterade konstnärer som Ernst Billgren och Helene Billgren, där båda arbetar genreöverskridande och räds inte det låga material eller motiv. Begrepp som humor, kitsch, naturmåleri eller det banalt vardagliga tar plats i deras verk. Måleriet under 1990-talet får nya företrädare i Patrik Andiné, Carl Hammoud, Dan Perrin, Jens Fänge Johan Nobell och Olle Schmidt, där flera av dem gick på Valands målarskola i Göteborg under mitten av 1990-talet. Deras bildvärldar präglas av drömlika undanglidande motiv, precist och närgånget målade i en popsurrealistisk anda. Karin Wikström som är samtida med dem presenterar underfundiga målningar och teckningar, där mänskliga och djurlika figurer målas med koloristisk känsla.
Under 1990-talet debuterar också flera kvinnliga fotografer som Lotta Antonsson, Annika von Hausswolff och Maria Friberg upp som ifrågasätter patriarkala strukturer och den kvinnliga kroppens utsatthet i iscensatta fotografier. Temat kring förövare och offer tar Maria Miesenberger också upp i sina bilder, där de svärtade utsuddade figurer i bilderna relaterar till offer i samband med förintelsen. Esko Männikkö får också ett genombrott med bilder på ungkarlar och människor i den finska glesbygden, även inspirerad av Pekka Turunens bilder från norra Karelen. Nathalia Edenmont gör detaljerade fotografiska porträtt som relaterar till klassiskt måleri och livets olika faser, men har även blivit uppmärksammad för att använda sig av djur i sina fotografier.
Under 2000-talet får föreställande teckning, måleri och även skulptur återigen en stark position bland samtida konstnärer. Linn Fernströms måleri inbegriper både realism och surrealism, med inslag av mardröm, lekfullhet och allvar. Jeff Olsson tecknar fantasivärldar med kolkrita, där landskap, djur och människor befinner sig i apokalyptiska tillstånd. Ett skickligt handlag ligger också till grund för Tomas Lundgrens målningar, där han undersöker speciellt porträttets konventioner utifrån en historisk kontext. Cajsa von Zeipel arbetar ofta i större format där hennes avbildade androgyna skulpturer initierar samtal om makt, genus och identitet i det offentliga rummet. Under senare år kan vi se ett ökat intresse för abstrakt måleri bland yngre konstnärer. Fredrik Åkum presenterar ett måleri på gränsen mellan figuration och abstraktion, ett måleri mellan slump och absolut kontroll. Yngvild Saeter bearbetar i sina kraftfulla insektsliknade väggskulpturer traumatiska nära döden upplevelser, verk som även refererar till motorkulturens subvärldar.
Medverkande konstnärer
Patrik Andiné, Lotta Antonsson, Dick Bengtsson, Erik Berglin, Ernst Billgren, Helene Billgren, Helena Blomqvist, Ida Borg, Catti Brandelius, Ann-Sofie Claesson, Nathalia Edenmont, Thomas Edetun, Ann Eringstam, Linn Fernström, Maria Friberg, Jens Fänge, Peter Geschwind, Carl Hammoud, Erla S. Haraldsdottir, Annika von Hausswolff, Tommy Hilding, Lars Hillersberg, Peter Johansson, Stefan Karlsson, Eva Klasson, Nina Korhonen, Elin Källman, Magnus Larsson, Tuija Lindström, Tomas Lundgren, Katarina Lönnby, Maria Miesenberger, Esko Männikkö, Johan Nobell, Sebastian Nordbeck, Cecilia Parsberg, Dan Perrin, Jeff Olsson, Lovisa Ringborg, Roger Risberg Dana Sederowsky, Olle Schmidt, Jennifer Spångerud, Gunnar Smoliansky, Yngvild Saeter, Morgan Stenman, Pekka Turunen, Karin Wikström, Martin Wickström, Cajsa von Zeipel, Pernilla Zetterman och Fredrik Åkum.