Radesygen – en ohygglig sjukdom
Det här är en berättelse om den bohuslänska radesygen, en plågsam sjukdom som kunde drabba både barn och vuxna. Men också om en tid med stor begreppsförvirring och förväxling av olika sjukdomar. Det var en tid innan penicillinet kunde bota den ohyggliga sjukdomen som både dödade och vanställde de drabbade.
Målning av Hans Holbein the Younger, 1523.
Historia
På kurhuset i Strömstad 1812
Soldaten Gustaf Borg är sjuk, och det är även hans hustru Helena och deras lille fem år gamla son Olof. Något måste göras, och de blir alla inlagda på kurhuset i Strömstad den 23 december 1812. I familjen finns också den ett år gamla sonen Josua. Och trots att den lille inte blivit sjuk måste han ändå läggas in på kurhuset tillsammans med övriga familjen. Diagnosen de får är Lepra endemica eftersom läkaren Simon Landeberg inte känner till något annat namn på den ohyggliga sjukdom som även kom att kallas radesyge. Behandlingen han ger dem är en dryckeskur.
Intagna på kurhuset i Strömstad 1812.
Detta år är 47 patienter intagna på kurhuset i Strömstad med diagnosen venerisk smitta, och ytterligare 18 med sjukdomen som kallas radesyge. Gustaf Borg och hans familj ingår bland de 17 patienter som får vara kvar på sjukhuset till nästföljande år.
Hur gick det sedan?
Förmodligen blev Gustaf, Helena och deras barn utskrivna 1813, åtminstone är de tillbaka i Forshälla när deras dotter Ingrid föds den 13 juli 1815. Vi vet inte hur svårt sjuka de var, eller om de blev helt friska. Det var inte ovanligt att man insjuknade på nytt. Kanske klarade sig Gustaf och Helena förhållandevis bra, de får nämligen ytterligare två barn och dör själva i, en för den tiden hög ålder, Helena blev 71 och Gustaf 82 år.
Landeberg rapporterar om en ohygglig sjukdom
Ur Simon Landebergs årsrapport 1812.
Elefantiasis är här även mycket gångbar. Den kallas här Radesyge eller Norsk spetälska. Den anses av många som venerisk. Näsan går merendels förlorad och gomvalvet fräts upp, på kroppen blir stora revormslika sår med tjocka svartbruna skorpor under vilka finns ett grönt illaluktande var. På benen uppkomma större och mindre hårda knölar. Karlar är lika exponerade härför som kvinnor.
Dessa olyckliga människor är för övrigt friska, hava gott hull, god sömn och god aptit. Förkylningar och dålig föda bidrar säkert till att frambringa denna ohyggliga sjukdom, ty man finner den högst sällan hos annat än fattigt folk. Under loppet av detta år har jag noga examinerat över 30 personer av detta slag, och därvid funnit att allesammans varit blottställda för köldens åverkan och att deras huvudsakliga föda bestått av fisk.
Landebergs rapport 1813
I sin rapport för 1813 skriver Landeberg att han vill lära sig mer om sjukdomen innan han ger en utförligare beskrivning, men att han redan funnit att den inte är av venerisk natur och att han tidigare misstagit sig om detta.
Landebergs rapport 1821
År 1821 skriver han att radesygen fortsätter att föröda landet, trots att kurhuset i Uddevalla är utvidgat. Återfallen inträffar ganska ofta, inte sällan tre till fyra gånger hos en och samma patient, vilket lett till en ovilja hos allmogen mot kuranstalterna. De betalar hellre betydande penningar för att bli botade i Fredrikshald.
Vad är radesyge för sjukdom?
Veneriska sjukdomar var mycket vanliga, inte minst under 1700 och 1800-talen. Hur länge Syfilis har funnits i Europa är omdiskuterat. En teori är att den fördes hit i samband med upptäcktsresorna till Amerika i slutet av 1400-talet.
Eftersom symtomen har vissa likheter med de hos smittkoppor, psoriasis och lepra kan det vara oklart vilken sjukdom som avses i äldre källor. I de första stadierna av syfilis får den sjuke hudutslag, som förr kallades pockor/pokker (av engelska ordet pox). Syfilis kallades därför ibland store pokker till skillnad från smittkoppor som kallades små pokker (smallpox).
Radesyge eller saltfluss
Under 1700-talet och början av 1800-talet uppmärksammades den så kallade radesygen som ett stort och allvarligt hälsoproblem i Norge. Ordet betyder stygg eller ond sjukdom. Begreppet kom under första hälften av 1800-talet att användas som diagnos även i Sverige och har ofta kopplats särskilt till Bohuslän.
Sjukdomen gick under olika beteckningar och kallades även för saltfluss. Eftersom den officiellt betraktades som en venerisk sjukdom skulle patienterna vårdas på särskilda kurhus. Diagnosen var mycket omdiskuterad och det förekom förväxling med flera andra sjukdomar som skörbjugg, spetälska och elefantiasis. Så småningom slutade man att ange radesyge som sjukdomsdiagnos och menade att sjukdomen troligen var en särskild form av endemisk syfilis som inte måste vara venerisk.
Behandlingen var den samma som man brukade ge vid syfilis, det vill säga kvicksilverbehandling. För att motverka en kronisk kvicksilverförgiftning gav man jodkalium och föreskrev ångbad, frisk luft och särskild svältdiet.
Radesygen i Bohuslän
Under de första decennierna av 1800-talet var venerisk smitta och radesyge ett särskilt stort problem i Bohuslän. Man inrättade ett kurhus i Strömstad 1803 och där var Simon Landeberg ansvarig läkare under perioden 1812 till 1834. År 1815 hade dessutom lasarettet i Uddevalla en särskild kurhusenhet.
Provinsialläkaren Johan Adolph Levén
Provinsialläkaren Johan Adolph Levén i Uddevalla skriver 1808 att den veneriska sjukdomen brett ut sig sedan sillen återkommit till norra skärgården 1806. Han menade att den stora mängden folk som levde tillsammans i samband med sillhanteringen bidragit till sjukdomens utbredning. Men att också hemkomna soldater medverkat till utbrottet.
Redan 1799 hade han rapporterat att det hastigt inom några månader utbrutit venerisk smitta på fiskeläget Ellös i Morlanda pastorat. Där hade det alltså på ett enda ställe funnits 15 personer som i olika grad var angripna av sjukdomen. Dessutom var flera av de insjuknade små barn.
Målningen Inheritance av Edvard Munch, cirka 1898. Public domain.
Kurhusläkaren C J Kjerrulf
1850 ger lasaretts- och kurhusläkaren C J Kjerrulf ut en beskrivning av radesygen och saltflussen. Han utgår från de erfarenheter han gjort i Uddevalla på 1840-talet. Kjerrulf inleder sin artikel med orden: ”Få sjukdomsbegrepp torde för närvarande vara så obestämde som radesygens, och det både inom den lärda och olärda verlden.”
Sjukdomen minskar
Omkring 1800-talets mitt börjar sjukdomen avta. År 1851 uppger Sundhets-Collegiet att man tidigare ansett att radesygen varit en särskild sjukdom som speciellt drabbat kustlandskapen, men att den visat sig förekomma nästan lika ofta i inlandet. Under senare delen av 1800-talet slutade man därför att använda radesyge som en särskild diagnos. Och sjukdomsbegreppet som en gång varit så skrämmande, blev så småningom allt mer ovanligt i Bohuslän.
Ett svårt lidande
Men oavsett om radesygen egentligen var ett annat namn på en särskild form av syfilis, så var det en mycket grym sjukdom som inte bara dödade utan också vanställde många människor. Den drabbade både barn och vuxna, och de smittade kunde dessutom vara sjuka i flera decennier. Den sjuke fick stora värkande och illaluktande sår, och ofta vanställt ansikte med skador på näsa och gom. Många människor led svårt, inte bara fysiskt utan även psykiskt. Det är verkligen inte svårt att förstå att Simon Landeberg kallade den fruktade radesygen för en ohygglig sjukdom. En sjukdom som gjorde många människor förtvivlade och olyckliga.
Källor
- Forshälla kyrkoarkiv. Digitalt tillgänglig Riksarkivet.
- Intagna på kurhuset i Strömstad 1812. Collegium medicum, Årsberättelser från provinsialläkare, SE/RA/420606/E 3/7 (1812-1814), bildid: A0009107_00110. Digitalt tillgänglig Riksarkivet.
- Landebergs årsberätteles, Strömstad 1812. Collegium medicum, Årsberättelser från provinsialläkare, SE/RA/420606/E 3/7 (1812-1814), bildid: A0009107_00058. Digitalt tillgänglig Riksarkiv
- Landebergs årsberättelse, Strömstad 1813. Collegium medicum, Årsberättelser från provinsialläkare, SE/RA/420606/E 3/7 (1812-1814), bild 205. Digitalt tillgänglig Riksarvet.
- Landebergs årsberättelse, Strömstad 1821. Sundhetskollegium, Årsberättelser från provinsialläkare, SE/RA/420608/E 5 A/3 (1821-1826), bildid: A0009109_00083. Digitalt tillgänglig Riksarkivet.
- Levéns årsberättelse, Uddevalla 1799. Collegium medicum, Årsberättelser från provinsialläkare, SE/RA/420606/E 3/4 (1801-1807), bildid: A0099001_00056
- Levéns årsberättelse, Uddevalla 1808. Collegium medicum, Årsberättelser från provinsialläkare, SE/RA/420606/E 3/5 (1807-1808), Image ID: A0009105_00315. Digitalt tillgänglig Riksarkivet.
- Kjerrulf, C. J. Ukast till den Bohuslendska Saltflussen eller radesygens nosografi..Ur Hygiea: medicinsk tidskrift, Volym 12 Nr 4 1850. Digitalt tillgänglig Google Books.
- Sundhets-Collegii underdåniga berättelse om medicinalverket i riket 1851. Digitalt tillgänglig Internet Archive.
Vill du veta mer?
Visste du att
- Att särskilda kurhus började byggas under senare delen av 1700-talet.
- En venerisk sjukdom är en könssjukdom som alltså överförs genom sexuellt umgänge.
Ur våra samlingar
- I våra samlingar finns objekt med koppling till sjukvård. Här kan du se några exempel. Fler objekt är tillgängliga via DigitaltMuseum.
Ådersnäppare har använts vid åderlåtning. Foto Bohusläns museum.
Medecinsk handbok från 1700-talet. Foto Bohusläns museum
Svenshögens sanatorium. Foto Bohusläns museum.
Att se i museet
- Åderssnäpparen ovan visas i utställningen Gränsland.
Du kanske även är intresserad av
- Digerdöden i Bohuslän (artikel)
- Koleran på Tjörn 1850 (artikel)
- Psykisk ohälsa på 1600-talet (artikel)