Bohuslans Museum

← Tillbaka till sökresultat

Att vara barn i ett konfliktområde

Detta är en berättelse om barns utsatthet under de medeltida inbördesstriderna i Ranrike (nu Bohuslän). Om hur små barn på ett våldsamt sätt utnyttjades i maktkampen mellan de olika kungakandidaterna, under perioden som brukar kallas borgerkrigstiden i Norge.

Historia

Barn och väpnade konflikter

Barn är utsatta och drabbas hårt av krig. Vid en väpnad konflikt kan de själva bli skadade eller dödade men de kan också vara med om att se sina föräldrar eller andra släktingar bli misshandlade och mista livet. Det är minnen som är oerhört plågsamma och som sätter spår. Det händer även att barn utnyttjas på olika sätt av de stridande parterna.  Så var det även på medeltiden. I Norge pågick inbördesstrider under perioden 1130 – 1240. Perioden brukar kallas borgerkrigstiden och man stred om vem som skulle vara kung och styra landet. I Håkon Herdebreis saga kan vi läsa om den lille pojken Aamunde. Begreppet saga motsvarar här en sorts biografi.

Detalj ur The Becket leaves. Brittish library (Loan MS 88)

Aamunde Gyrdsson 5 vintrar gammal

Året är 1160, på Vettlands gård i Ranrike bor lendermannen Halldor Brynjulvson och hans hustru Sigrid (syster till Gregorius Dagson). På gården finns även Sigrids systerson, en liten pojke, Aamunde bara 5 vintrar gammal. Aamunde är själv född i en stormannafamilj och även hans mamma är syster till den mäktige lendermannen Gregorius Dagson. Förmodligen är Sigrid och Halldor Aamundes fosterföräldrar. Det var nämligen vanligt, bland de rika och inflytelserika, att barnen fick sin uppfostran hos någon släkting eller någon annan som föräldrarna ville liera sig med.

En fasansfull natt

En natt får lille Aamunde vara med om något fasansfullt. Vi anar att några män i skydd av mörkret närmar sig gården där husets invånare ligger och sover. Några av inkräktarna börjar kanske stapla bråte framför dörren, det flammar till och elden tar sig snabbt i virket. Allt går fort, plötsligt är hela huset fyllt av rök. Halldor och Sigrid lyckas dock ta sig ut tillsammans med Aamunde och husets övriga invånare.

Där ute väntar nästa fasa, för angriparna är redo att attackera. Aamunde får se hur Halldor och 20 andra män blir nedhuggna och dödade. Inkräktarna låter hustru Sigrid springa till skogs i bara nattsärken, men lille Aamunde tar de med sig som gisslan. Tyvärr vet vi inte hur det går för Aamunde, men det är lätt att föreställa sig skräcken och hur övergiven han måste ha känt sig i händerna på dem som just dödat hans vänner och nära släkting.

Kampen om tronen

Låt oss inte gå händelserna i förväg, än har angriparna inte satt eld på Vettlandsgården och Aamunde sover fortfarande lugnt. Men det är oroliga tider. Inbördeskriget, eller borgerkrigstiden som perioden också kallas, rasar i Norge, inte minst i det folkrika Viken dit Ranrike hör.

Det finns ännu ingen stark norsk kunglig administration och det pågår en maktkamp mellan olika personer som gör anspråk på kungatronen. Just Viken hade sedan länge varit ett eftertraktat gränsområde mellan Norge, Danmark och Sverige. Från mitten av 1000-talet hade den danska kungamakten fått ge sig när norska kungar fått kontroll över Viken. Men nu under 1100-talets inbördeskrig söker norska kungakandidater hjälp och stöd hos kungen i Danmark, som i sin tur gärna vill återfå herraväldet över Viken.

Kungar och lendermän

I början av 1160-talet står kampen mellan den unge Håkon Herdebrei och Inge Krokrygg, som båda anser att de har rätt till kungatronen. De får stöd från olika lendermän, det vill säga lokala stormän som allierar sig med kungen mot att de i gengäld får kunglig jordegendom. Inge Krokrygg har stöd av lendermannen Gregorius Dagson och hans släktingar, medan Håkon Herdebrei har starkt stöd av sina fosterbröder Ånund och Andres Simonsson.

Hämnd och åter hämnd

På många sätt är det en förskräcklig tid med våld, blodiga strider, övergrepp, mord och kidnappning. Innan attentatet mot Vettland hade Gregorius och hans män i själva verket redan angripit gården Sörbo i Sörbygden och bränt huset där de trodde att Håkon Herdebrei och hans män låg och sov. Så när lilla Aamunde vaknar i det rökfyllda huset på Vettland har Håkons män just påbörjat sin hämndaktion. Men det är bara en i raden av alla grymma attacker mellan de olika parterna.

Pål Flida

I kung Sverres saga kan vi läsa om ett annat barn som blir tillfångataget tjugo år senare. Nu står maktkampen mellan kung Magnus Erlingsson och kung Sverre Sigurdsson som båda menar att de har rätt till den norska kungatronen. Denna gång utspelar sig inte händelsen på en gård, utan ute vid kusten på några skepp.

Våren 1181 hade nämligen kung Sverres följe, de så kallade birkebeinarna, tagit det lilla barnet Pål Flida tillfånga tillsammans med dennes fosterfar. När så Sverre och hans män lägger till med sina skepp i Saltösund (vid Tjärnö) får de se hur kung Magnus kommer seglande söderifrån med många skepp. Kung Sverre låter blåsa i luren för att hålla rådslag med sina män. De bestämmer sig för att ro ut ur hamnen i stället för att vänta på strid. Men så fort de fått upp seglen kommer kung Magnus skepp snabbt emot dem genom sundet.

Räddningen

När skeppen är alldeles nära, binder en av kung Magnus män sin skuta vid skeppet med Pål Flida. Då springer Påls fosterfar fram, tar Pål i famnen och springer över till skutan med pojken, lossar sedan förtöjningen mellan båtarna och skjuter ifrån. Den lille pojken är räddad och fadern Nils Kuvung får äntligen ta emot sin son.

Det går alltså bra för Pål Flida som sedan når vuxen ålder. Men berättelsen slutar ändå mycket tragiskt. Sverre och hans män hade nämligen fått kontroll över två av kung Magnus skepp och där dräper de varje barn som är med ombord.

Barndomen

För medeltidens barn var döden verkligen inte långt borta. Barnadödligheten var stor och överlevde barnet självt kanske några syskon dog i späd ålder. Att vara barn på medeltiden innebar framför allt att förbereda sig för vuxenlivet. Tidigt fick de lite äldre barnen hjälpa till med att passa yngre syskon och att delta i gårdens sysslor.

Barn till kungar och stormän fick också finna sig i att bli brickor i det politiska spelet. En pojke kunde till och med blir antagen som kung medan han fortfarande var ett litet barn, kanske bara några år gammal. Kungadöttrar blev ibland bortgifta medan de fortfarande låg i vaggan. Allt för att skapa allianser mellan kungariken och högättade familjer. Stormännens söner måste tidigt lära sig krigskonsten och vid den här tiden var det ofta strider till sjöss. Så det verkar vara vanligt att även mycket små pojkar kunde vara med på krigsskeppen.

Gisslan som säkerhet

Det var förmodligen inte bara för att lära stridskonsten som barnen var med på skeppen. Både Aamunde och Pål Flida hade ju blivit tagna som gisslan. Bruket att ta gisslan är mycket gammalt och har använts både under antiken och medeltiden som säkerhet vid fredsförhandlingar mellan två krigförande parter. Gisslantagande kunde också fungera som en garanti för att uppehålla fredsavtalet eller vapenvilan, men även för att skapa lojalitet. Det var ofta stormännens söner som fick fungera som denna säkerhet. I Olav den heliges saga berättas att några av de stormän som tog emot kristendomen, gav kungen sina söner till gisslan för att visa honom sin trohet.

Källor

• Haakon Herdebreds saga, kapitel 13, (Håkon Herdebreis saga) . Digitalt tillgänglig via heimskringla.no och Bibliotheca Polyglotta (HK 15 kapitel 13).
• Sverres saga, kapitel 52. Digitalt tillgänglig via heimskringl.no
• Olav den heliges saga, kapitel 111. Digitalt tillgänglig via heimskringla.no.

Vill du veta mer?

Visste du att

• trots alla stridigheter under 1100-talet stärktes kyrkans makt och på många platser i Bohuslän byggdes sockenkyrkor av sten.

Ur våra samlingar

• I museets samlingar finns många objekt med anknytning till medeltiden. Här kan du se några exempel. Fler objekt hittar du på DigitaltMuseum.

Du kanske även är intresserad av

• Idrott på medeltiden (artikel)
• Mirakelberättelsen om Estrid 3 år (artikel)
• Groa Thorleifsdotters testamente  artikel)

← Tillbaka till sökresultat