Frågor och svar om Kulturmiljöer

Vad är en ”kulturmiljö”?

Begreppet ”kulturmiljö” används oftast för platser som har någon form av skydd, men i princip är alla platser med bevarat historiskt innehåll kulturmiljöer. Det är alla spår efter mänsklig verksamhet i den fysiska miljön runt omkring oss. Det är också platser med anknytning till historiska händelser, tro eller traditioner.

Det är alltså platser i landskapet med historiskt innehåll: Fornlämningar, bebyggelse, kulturlandskap, eller annat historiskt innehåll. Det historiska innehållet är också så pass väl bevarat att det har ett kulturhistoriskt värde, att det är värt att bibehålla. En kulturhistoriskt värdefull plats.

Vem bestämmer vad som är en kulturmiljö?

Varje miljö med historiskt innehåll, som någon (förening, privatperson, kommun, stat) bestämmer sig för att ta ansvar för och bevara, är en kulturmiljö.

Om man menar att samhället ska ha ett ansvar, så är det dels den egna kommunen, som har fattat beslut om de kommunala kulturmiljöerna, och dels staten, som har fattat beslut om riksintressen.

Som underlag för dessa beslut finns kulturhistoriska utredningar och inventeringar, liksom det kommunala kulturmiljöprogrammet. Ett kulturmiljöprogram ska revideras med jämna mellanrum, och det är vid sådana tillfällen som också urvalet kulturmiljöer kan påverkas.

Hur är kulturmiljöer skyddade?

Alla kulturmiljöer som är skyddade har en tydlig avgränsning och en beskrivning av sitt innehåll. I de flesta fall hittar man detta i respektive kommuns översiktsplan, avsnittet om kulturmiljöer.

Det finns flera skyddsformer:

• Kulturmiljöprogram. Kulturmiljöprogrammen är kommunala, och är framförallt ett inriktningsbeslut, samt innehåller ofta också fakta kring miljöerna, vilket kan fungera som beslutsunderlag för kommunen. Det är däremot inte något formellt skydd.
• Översiktsplan. En översiktsplan styr vad mark ska användas till i en kommun. Om kulturmiljöprogrammet kopplas till eller infogas i den kommunala översiktsplanen, blir skyddet starkare.
• Riksintresse: Enligt miljöbalken är ett antal områden i landet klassade som av intresse för riket, dvs riksintresse. Riksintressen finns för flera områden, b la kulturmiljövård. Riksintressen ska skyddas mot påtaglig skada. Kommunerna är de som hanterar riksintressen, Länsstyrelsen har viss tillsyn i frågan.

Detta är de formella skydden, som gör att kulturmiljöaspekten kan bli en fråga vid olika typer av tillståndshantering. Det viktigaste skyddet är dock ett engagemang och intresse hos boende och fastighetsägare.

Fördjupning kring lagstiftning som berör kulturmiljöer

Kulturmiljölagen säger att ”Ansvaret för kulturmiljön delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön undviks eller begränsas.” Däremot hanteras inte skyddet av kulturmiljöer av Kulturmiljölagen, som främst hanterar fornlämningar, byggnadsminnen och äldre kyrkor.

• Plan- och bygglagen, som hanteras av kommunerna, är den lag som främst hanterar kulturmiljöer. Dels genom att de finns med i kommunens översiktsplan, och dels vid varje tillfälle en ny detaljplan eller ett bygglov hanteras.
• Miljöbalken hanterar riksintressen i sitt tredje och fjärde kapitel. Miljöbalkens 3 kap 6 § reglerar riksintressen för naturvården, kulturvården och friluftslivet. Områden av riksintresse ska skyddas från påtaglig skada: ”Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön”, ”Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.” Vilka områden som är av riksintresse för kulturmiljövården har beslutats av Riksantikvarieämbetet. https://www.raa.se/samhallsutveckling/riksintresse-for-kulturmiljovarden/