Gustafsberg strax söder om Uddevalla räknas som den äldsta av Sveriges havsbadorter. 1800-talets första hälft var dess stora glansperiod.

Gustafsberg vid sekelskiftet 1900. Ute i vattnet de flytande kallbadhusen, bakom dem stora och lilla varmbadhuset och några av villorna.

Surbrunnen och saltvattnet

Ursprunget till kurortsverksamheten var den ”surbrunn”, eller hälsokälla, som än idag finns under restaurangen. Den analyserades 1729 av stadsläkaren i Göteborg, och befanns vara mineralrik och hälsosam. Stadsbor började ta sig hit för att koppla av och dricka av vattnet. Från 1770-talet känner man till ett brunnshus över källan. Det ersattes på 1790-talet av ett nytt, som i ombyggd form ingår i den nuvarande restaurangen. På platsen fanns då också ett skeppsvarv, och från 1776 ett ”barnhus”, en internatskola grundad av Anders Knape, som då ägde området.

Saltvattensbadande i badkar är känt från 1774, i särskilda rum i brunnshuset. Gustafsbergs popularitet ökade när den 4-årige kronprins Gustaf kurerats här 1804. Nya byggnader kom till, med varmbadhus 1814, flytande kallbadhus på 1820-talet, societetssalong 1836, och ett antal bostadshus. Direktionen var länge restriktiv till privata bostadshus, de flesta badgästerna bodde på ett pensionatsliknande sätt i Hotellet, Bikupan, Tvåan och Snäckan. Många bodde också inne i Uddevalla, och färdades med vagn eller båt ut till Gustafsberg.

Gustafsberg idag.

Idag: Gustafsberg är den bäst bevarade badortsmiljön på Västkusten, med flertalet av 1800-talets byggnader kvar. Det finns vandrarhem i varmbadhuset, hotellrum i Slottet och Tvåan, restaurangverksamhet i badrestaurangen och café i det tidigare bostadshuset Snäckan. Societetssalongen hyrs ut för olika evenemang och fester. 26 byggnader inom området är byggnadsminnesförklarade, och området ingår ett naturreservat. Både hus och mark har klassats som riksintressen. Huvudman är Gustafsbergsstiftelsen.