Innehåll

1. Förhållningssättet i en kulturmiljö
2. Vad säger lagen?
3. Vägledning vid förändringar
4. Underhåll

Du som tänker bygga om, eller till, ett hus i en kulturmiljö, behöver ha ett varsamt förhållningssätt. Förändringar bör gå ”i stil” med det befintliga, och du bör inte ändra så mycket att viktiga egenskaper hos huset går förlorade. Du bör utgå från husets egna egenskaper och hämta inspiration där, liksom utifrån vad som finns i den omgivande miljön. Det finns flera traditionella tillbyggnadssätt som kan vara förebild. Plan- och bygglagen ställer krav på varsamhet, och har ett förbud mot förvanskning, för att bygglov ska kunna lämnas. Även underhåll måste ske på ett varsamt sätt, och kan räknas som ändring om underhållet också ändrar husets karaktär.

1. Förhållningssättet i en kulturmiljö

Måste allt se ut som förr? Ska inte vår tid få lämna avtryck? Det kanske många frågar sig, men hus och bebyggelsemiljöer från olika tider är en resurs som vi måste handskas med på ett varsamt sätt. Hus berättar historia och ett välbevarat hus bidrar till att olika tiders sätt att leva och bygga förblir synliga. Det berikar vår livsmiljö och ger oss perspektiv på vår samtid. I en utpekad kulturmiljö måste vi därför arbeta på ett sätt som låter miljöns värden fortleva.

1.1 Varför varsamhet?

I kulturhistoriskt värdefulla miljöer arbetar man med ett positivt förhållningssätt till de värden som finns. Målet är att dessa miljöer ska behålla sin tidstypiska karaktär i både utseende, utförande och material, och därmed den upplevelse som de förmedlar och uppskattas för. Man gör därför förändringar på sätt som inte förtar den befintliga karaktären eller minskar förmågan hos en byggnad eller miljö att förmedla sin ursprungstids historia.

1.2 Varsamhet förvaltar och ger möjligheter

Ibland är det nödvändigt att förändra eller bygga nytt. Varsamhet är det verktyg som möjliggör förnyelse på ett sätt som samtidigt tar tillvara platsens kvaliteter, så att många kan fortsätta ta del av miljöns och bebyggelsens värden. Nutiden lämnar därmed sina spår även hos äldre hus och byggda miljöer. För att husens kvaliteter ska bestå över tid måste ändå huvudinriktningen vara att behålla de egenskaper som gör husen uppskattade. Det är också det synsätt som stöds av lagstiftningen.

Kustort med välbevarad bebyggelsemiljö. Foto: Bohusläns museum.

1.3 Byggnadens och kulturmiljöns värde

Byggnader kan vara värdefulla genom sina egna egenskaper som husets form, volym och gestaltning, liksom detaljer i form av bevarade snickerier, fönster och takmaterial. Regelbundet underhåll av huset gör det enklare att utföra praktiska åtgärder, vilket i sin tur för med sig att de egenskaper som gör huset värdefullt bevaras.

Underhåll av hus genom skrapning inför ommålning. Foto: Bohusläns museum.

Utöver byggnadens egna egenskaper kan byggnaden också vara en viktig del av en värdefull kulturmiljö. Utpekade kulturmiljöer återfinns i kommunernas kulturmiljöprogram vilka ofta finns tillgängliga på kommunens hemsida. Även andra platser och hus än de som är i kulturmiljöerna kan ha värden som är viktiga att behålla.

1.4 Låt det egna huset vara utgångspunkt

Kunskap kring ditt hus historia och vilka utföranden, material och karaktärsdrag som hör till olika tider kan ge dig som fastighetsägare inspiration till de vägval som görs. Var också medveten om att äldre hus kan ha andra kvaliteter än de moderna husen. Risken är annars att de kvaliteter som gör äldre hus uppskattade renoveras bort.

Hus med flera olika snickeridetaljer. Foto: Bohusläns museum.

1.5 Återställa eller bevara befintligt utseende

Byggnader kan ha förändrats under årens lopp, en del mer än andra, och har kanske inte sina ursprungliga detaljer kvar. Om det är så, gör då ett övervägande om det är det befintliga utseendet som ska behållas, eller om det är ett återställande till ett äldre utseende som ska ske. Om ett återställande blir aktuellt och om husets egna äldre detaljer eller äldre fotografier av huset saknas som förlaga, använd då de lokala snickeritraditionerna i närområdet som förebild.

Här kan du läsa mer om Bohusläns byggnadstradition

1.6 Fornlämningar

Om det finns en fornlämning där du tänkt bygga till ditt hus, är det inte säkert att tillbyggnaden går att genomföra som först planerat. Om det inte går att hitta en lösning där fornlämningen inte berörs, måste du ta kontakt med Länsstyrelsen. Fornlämningar är skyddade enligt lag och Länsstyrelsens handläggare ger dig information om hur du kan gå vidare. För ytterligare information se avsnittet Fornlämningar där jag vill bygga

2. Vad säger lagen?

Plan- och bygglagen ställer krav på varsamhet, och på att särskilt värdefull bebyggelse inte förvanskas, för att bygglov ska beviljas. Detta gäller även för bygglovsbefriade åtgärder. Bygglovsbefrielse för vissa åtgärder gäller dock inte alltid inom utpekade kulturmiljöer. I samband med planering av ändring måste utgångspunkten vara husets och platsens befintliga egenskaper. I flertalet äldre bebyggelsemiljöer innebär det att det traditionella byggnadssättet blir utgångspunkten. Men det finns också miljöer där bebyggelsen har en annan karaktär, och då är det den karaktären som får vara utgångspunkt. Kulturmiljöprogram med kulturmiljöernas motiveringar och värden hittar du via din kommuns hemsida.  Läs mer i avsnittet Vad säger lagen om kulturvärden?

Äldre hus med senare tillkomna eternitplattor. Foto: Bohusläns museum.

3. Vägledning vid förändringar

En varsamt genomförd förändring innebär att de nya tilläggen på byggnaden går i stil med huset, och tar hänsyn till de kvalitéer som huset har. Då behåller du husets karaktär, samtidigt som nya behov kan få sina lösningar.

Exempel på tillbyggd entré och snedtäcka. Foto: Bohusläns museum.

3.1 Varsamhet ger möjligheter

Varsamhet är ett krav i plan- och bygglagen (8 kap. 17 § PBL), och är det som styr vilka förändringar som är möjliga att genomföra. Detta gäller egentligen alla byggnader oavsett ålder, men är särskilt viktigt när det gäller äldre byggnader. Byggnader som är särskilt kulturhistoriskt värdefulla (enligt PBL 8 kap. 13 §) får dessutom inte förvanskas. Det innebär att byggnadens karaktärsdrag inte får försvinna eller kraftigt förändras. Detaljutformningen är en av de viktiga sakerna, att den nya utformningen fångar upp det som redan finns. Gamla foton, till exempel via söktjänsten DigitaltMuseum, och litteratur kan vara grund för inspiration. Lokala byggnadstraditioner är också viktiga som förebilder. Hämta därför gärna inspiration från din närmiljö. Dessutom är det viktigt att vara rädd om befintliga ursprungliga snickerier, fönster och andra detaljer.

På söktjänsten Digitalt museum finns foton från flera av våra bohuslänska orter, miljöer och hus. Parti av Storgatan i Grebbestad, år 1946, Bohusläns museums arkiv.

Moderna inslag, som exempelvis stora trädäck, helglasade fönsterdörrar, inglasade uterum med mera kan bli problematiska i detta sammanhang, eftersom de utseendemässigt avviker så mycket att karaktären påverkas.

3.2 Värt att behålla: Husets egna egenskaper

I flertalet fall har ditt hus egna värden som är viktiga att behålla. Det kan vara arkitektur, detaljutformning, snickerier, materialval med mera. Det kan också vara egenskaper som har med husets funktion och roll i samhället att göra. Att hus är små och enkla eller stora och påkostade berättar också något om dem som byggde huset: Om de exempelvis var fiskare eller stenhuggare, eller om det var någon som var mer välbeställd, eller om huset har haft någon specifik funktion som affär eller skola med mera. Låt huset fortsätta berätta sin egen historia.

3.3 Värt att behålla: Lokal snickeritradition

Karaktäristiskt för äldre bebyggelse i Bohuslän är husens snickeritradition: vilken sorts panel, locklist, takfot, snickarglädje, verandor, balkonger med mera som huset har berättar också om vilken tid, vilken sorts hus, och framför allt i vilken del av Bohuslän huset ligger. Behåll det som finns, och om det försvunnit med åren, sök förebilder lokalt på andra hus. Använd inte hus från andra delar av landet som förebild eftersom snickeritraditionerna ofta var lokala.

Det är detaljerna som gör det. Husets panelarkitektur med olika lösningar för snickarglädje är något som visar anknytningen till den lokala byggnadstraditionen. Foto: Bohusläns museum.

3.4 Traditionella förändringar som förebild

Det finns ett antal traditionella förändrings- och tillbyggnadssätt som gärna kan vara förebild, här berättar vi om några. De kan fungera på många hus, men inte på alla. Man måste också se vad exempelvis en detaljplan har för bestämmelser om byggrätt, byggnadshöjd eller andra föreskrifter.

3.5 Traditionella förändringar: Frontespis

För att få ökad boyta har man gjort olika former av om- och tillbyggnader. Ett exempel är en frontespis, som ger möjlighet till ytterligare ett rum på en vindsvåning. Frontespisen är en form av takkupa, där dess främre vägg går i liv med fasaden nedanför, utan mellanliggande takfall. Frontespiser förekom på herrgårdar och blev vanligt på enklare bostadshus från 1800-talets slut. Det blev också en vanlig form av tillbyggnad på äldre hus. En annan variant som blev vanlig vid 1900-talets mitt, är en taklätta. En taklätta har ingen egen taknock, utan dess tak är som att man ”lättat” (det vill säga lyft) på en del av husets stora takfall. Traditionella takkupor var relativt små och gav ljus till vindsrum.

Frontespis på ett bostadshus vid Gamla strandgatan i Lysekil. Huset är troligen från 1800-talet. Foto år 1920, Bohusläns museums arkiv.

3.6 Traditionella förändringar: Tillbyggnad av snedtäcka

Ett annat sätt att bygga till huset var genom en så kallad snedtäcka. Det är en tillbyggnad i marknivå, oftast på husets långsida men ibland på gaveln. Snedtäckan har vanligen en lägre takhöjd än bostadshuset. Snedtäckans tak är ofta en förlängning av byggnadens befintliga tak, men kan ibland vara lägre och ansluta under husets takfot.

Snedtäcka, en typ av tillbyggnad på långsidan, och där det stora takfallet fortsätter i tillbyggnadens tak. Hus i Gamlestan, Lysekil. Foto: 1916, Bohusläns museums arkiv.

3.7 Traditionella förändringar: Tillbyggnad av gaveltrapphus

Äldre hus har inte alltid haft en ordentlig vindstrappa från början. Därför är det inte ovanligt att ett trapphus byggdes på gaveln i samband med att vinden gjordes i ordning för boende. Efter sekelskiftet 1900 kan sådana trapphus ha byggts redan från början. Det är inte ovanligt att gaveltrapphus har ”sneda” hörn så att de alltså inte är kvadratiska, utan femkantiga.

Hus med gaveltrapphus med ”sneda” hörn. Foto: Bohusläns museum.

3.8 Traditionella förändringar: Förstukvistar, Glasverandor och Balkonger

En förstukvist med snickarglädje blev vanlig från mitten av 1800-talet. Den praktiska funktionen var att skydda ytterdörren från regn, men den markerade också finingången i huset. Mot slutet av 1800-talet blev glasverandor och balkonger vanliga. Nya hus, om de var lite större, byggdes med veranda och gamla hus fick en tillbyggd veranda. De tidiga verandorna kunde vara öppna, men glasverandor blev det vanligaste. De var ofta dekorerade med snickarglädje.

På västkusten hänger balkongens funktion samman med badortslivet. På balkongen kunde badgästerna njuta av fint väder och titta på gatulivet nedanför. Få äldre hus är byggda med balkong från början, men från 1900-talets början och framåt har det blivit vanligare att bygga till en balkong, frihängande eller ovanpå en veranda. Gemensamt för förstukvistar, verandor och balkonger är att de ofta smyckats med snickarglädje och att det varit en viktig detalj för husets utformning. Balkongerna är oftast placerade symmetriskt, på långsidan eller gaveln.

Hus med balkong på verandataket med utgång från en frontespis, ett vanligt ”motiv” på hus från 1900-talets början. Balkongräcket är något moderniserat. Foto: Bohusläns museum.

Fyrmästargården i Marstrand. Träbyggnad med veranda, balkong och frontespis. Huset är troligen från 1800-talet. Foto: år 1927, Bohusläns museums arkiv.

Bostadshus med glasveranda försedd med snickarglädje. Foto Bohusläns museum.

3.9 Flera ändringar

Fasader, snickerier, fönster, takmaterial med mera är ofta en del av det som bär husets värdefulla egenskaper. Åtgärder som uppfattas som löpande underhåll kan innebära en ändring och därmed kräva bygglov om exempelvis fasadens locklister helt eller delvis byts ut.

3.10 Flera ändringar: Fönsterbyte

Att byta fönster kan räknas som ändring, om fönsterbytet också ändrar husets utseende, vilket det i stort sett alltid gör. Nya fönster måste inte bara ha samma visuella utseende som de tidigare, de måste också vara uppbyggda på ungefär samma sätt för att det inte ska räknas som en ändring.

Har huset ursprungliga fönster bör de behållas, då det är sällsynt att äldre hus har sina ursprungliga fönster kvar. Ursprungliga fönster har stor betydelse när det kommer till att förmedla byggnadens karaktär och är som regel svåra att byta ut utan att byggnadens uttryck påverkas och kulturvärde minskar.

Ursprungliga fönster blir allt mer sällsynta. Byt inte ut dem! Viktiga för fönstrens uttryck är också fönsterfodren som ofta är ett uttryck för den lokala snickeritraditionen. Foto: Bohusläns museum.

Om orsaken till fönsterbytet är underhållsbehov, är det bra att tänka på att äldre fönster ofta är av hög kvalitet och att det därför som regel lönar sig att underhålla de gamla fönstren. Det är ovanligt att alla fönster är i så dåligt skick att alla måste bytas, ofta är det ett mindre antal som kan kräva mer omfattande reparation. Om husets ursprungliga eller äldre fönster trots allt måste bytas är det lämpligt att välja fönster i samma utförande, material och storlek som de gamla. Om det är senare tillkomna fönster som ska bytas, fundera på att byta till en fönstertyp som passar till husets karaktär och arkitektoniska formspråk.

Om det planerade fönsterbytet är en energieffektiviseringsåtgärd bör möjligheten att energieffektivisera de befintliga fönstren utredas, till exempel genom att sätta lågenergiglas i innerbågarna. Att kassera fungerande fönster och ersätta dem med nytillverkade kan vara sämre ur ett livscykelperspektiv, jämfört med att göra vad man kan med de befintliga.

Nytillverkat fönster med äldre fönster som förlaga. Foto: Bohusläns museum.

3.11 Flera ändringar: Ändring av fasad och snickerier

Att byta fasadmaterial kan innebära en ändring och därmed kräva bygglov om det nya fasadmaterialet skiljer sig i utseende och/eller material mot det tidigare. Fasaden är inte bara själva panelbrädorna utan också locklisterna och andra snickeridetaljer, inte minst fönsterfoder. Det är här de lokala snickeritraditionerna syns och de är viktiga att behålla. Var därför mån om dessa detaljer när arbeten med fasaden görs.

Att endast reparera befintligt och inte göra allt för omfattande arbeten är att föredra, och då undviker du dessutom en bygglovsprövning. Om fasaden ändå måste åtgärdas, se då till att hus med äldre träpanel får behålla den paneltyp som finns liksom utformningen på snickerier, locklist med mera.

Var noga med detaljernas (snickarglädje, locklister, fönsterfoder med mera) utformning. Säkerställ att rätt förlagor används: det egna huset, -eller lokal snickeritradition. Se till att dokumentera och mäta upp utseende, dimensioner och profiler innan arbeten påbörjas, så att det nya kan göras likadant som det befintliga.

Har fasadmaterialet bytts tidigare, exempelvis till plåt, eternit, eller förenklat utseende jämfört med det ursprungliga, får du göra en avvägning om du vill behålla det som det är, eller försöka återgå till ett mer ursprungligt utseende. I sådana fall är det viktigt att försöka hitta foton som visar hur huset såg ut före dessa ändringar. Om foton saknas, kan äldre hus i omgivningen vara förebild. Använd inte hus från andra delar av landet som förebild, eftersom snickeritraditionerna ofta var lokala.

Nytillverkat fasadparti på en tillbyggnad, med husets snickerier som förebild. Jämför bild längre ner på sidan, under 4.2 Foto: Bohusläns museum.

3.12 Flera ändringar: Byte av takmaterial

Att byta takmaterial kan räknas som ändring, om det ändrar husets utseende. Det kan till exempel vara att takpannor byts ut till plåt, eller byte från enkupigt lertegel till tvåkupiga betongpannor. Taktegel har en lång livslängd.  Ofta är det den underliggande pappen och läkten som kan behöva ersättas, inte takpannorna. Behåll därför lerteglet om det inte måste bytas. Teglet som takbeläggningsmaterial blev vanligt under 1800-talet hos allmänheten. Enkupigt lertegel var vanligast fram till 1920-talet då tvåkupigt blev vanligt.

Måste takpannorna bytas, är röda tegelpannor att föredra. Svarta takpannor är inte traditionella i de historiska miljöerna. Takets plåtdetaljer som ventilationshuvar, ränndalar med mera bör också vara röda. Använd inte svart plåt, (svart plåt är traditionellt i östra Sverige, men har aldrig varit det på Västkusten).

Ett tak med återanvänt äldre enkupigt tegel. Foto: Bohusläns museum.

4. Underhåll

”Underhåll ska utföras varsamt så att byggnadens särskilda värden bevaras och hänsyn tas till både byggnadens och områdets kulturvärden” (8 kap. 14 § PBL). Varsamt underhåll gäller alla byggnader och är det ”verktyg” som möjliggör förnyelse på ett sätt som samtidigt tar tillvara byggnadens kvaliteter. Gränsen mellan underhåll och ändring är inte alltid helt tydlig. Grundläggande är att om underhållet blir så omfattande att husets utseende och karaktär påverkas, så är det en ändring.

Dags att byta panel? Nej, behåll den gamla, med sina detaljer. Med ommålning och reparation av de delar som är dåliga kan panelen leva i många år till.  Foto: Bohusläns museum.

Byggnader som är särskilt kulturhistoriskt värdefulla får inte förvanskas (8 kap. 13 § PBL). Detta innebär att byggnadens egenskaper inte får försvinna eller kraftigt förändras, inte heller vid underhåll. En del av de särskilt värdefulla egenskaperna kan vara sådant som ursprungliga och äldre snickerier, fönster och andra detaljer. Att reparera, underhålla och bevara i stället för att byta och bygga nytt är dessutom ofta bättre resurshushållning och därmed mera klimatsmart.

4.1 Underhåll: Fönsterrenovering

Idag är det mindre vanligt att äldre hus (från 1800-tal och tidigt 1900-tal) har sina ursprungliga fönster kvar. Om de finns kvar är det därför särskilt värdefullt att ta vara på dem. Äldre fönster som uppfattas som ”dåliga” är ofta tillverkade av kärnvirke och fullt möjliga att reparera och renovera, och kan därmed ges en lång livslängd. Det lönar sig därför att underhålla de gamla fönstren, eller låta renovera om det finns större underhållsbehov. Vid renovering av gamla fönster räcker det att byta ut de skadade delarna, som oftast uppstår på bågens nedre del. Om något av fönstren behöver bytas är det lämpligt att låta tillverka en kopia av det gamla fönstret. Att byta äldre fönster mot nya räknas inte som underhåll, det räknas som ändring.

Även något yngre fönster, från 1930- 1940- och 1950-talen, kan vara av god kvalité och värda att låta renovera i stället för att byta ut, även om de inte har ett ursprungligt utseende. Yngre fönster, från 1960-talet och framåt, kan vara tillverkade på flera olika sätt och möjligheterna att renovera varierar.

Före- och efterbilder på fönster där det nedre högra hörnet är renoverat. Foto: Bohusläns museum.

4.2 Underhåll: Fasadrenovering

En träfasad drabbas förr eller senare av skador. Att reparera skadan och låta fasaden behålla samma utseende som innan är det varsamma förhållningsättet. Att i stället byta hela fasaden kan räknas som ändring, och innebär ofta att åtgärden är mer omfattande än vad som är motiverat. Till fasaden hör också detaljer som snickarglädje, fönsterfoder, takfot med mera. Det är ofta dessa detaljer som skapar den lokala anknytningen och gör fasaden unik. Att ta vara på dessa detaljer är viktigt.

Fina snickeridetaljer i en ursprunglig träfasad på Gullholmen, med locklist, figursågad lockstöt, och profilerade takstolstassar under takfoten. Jämför bild tidigare på sidan under 3.11. Foto: Bohusläns museum.

På äldre hus kan panelbrädorna vara olika breda vilket bidrar till att ge fasaden ”liv”. Från 1800-talets början var fasadpanelens locklister breda, ofta med profilerad kant. Från mitten av 1800-talet blev locklisterna smalare och fick en mer profilerad och rundare form. Under 1900-talet fick locken en enklare och rektangulär form utan profileringar.

Om delar av fasadmaterialet måste bytas, välj då fasadmaterial som är så likt det äldre befintliga som möjligt med avseende på dimensioner och ytstruktur (ny panel har en finsågad yta, det vill säga lite ”ruggig”, medan äldre panel ofta är hyvlad, det vill säga slät). Kontakta gärna en snickare som kan tillverka nytt fasadmaterial med det befintliga som förlaga.

Exempel på nytillverkad locklist och äldre locklist, nytillverkad överst. Den äldre locklisten var förlaga vid tillverkning av ny locklist med profilerad och rund form. Foto: Bohusläns museum.

4.3 Underhåll: Takrenovering

Att behålla de traditionella tegeltaken är att föredra, då bevaras husets och miljöns karaktär bäst. Andra takmaterial är falsad plåt och på mindre byggnader takpapp. Plockar du ner ett äldre tegeltak, kan trasiga pannor behöva kompletteras vid återläggningen. Lägg då pannor av samma sort på husets olika takfall. Behöver du lägga om taket, kan du också behöva byta ut en del plåtdetaljer som ränndalar, ventilationshuvar med mera. Välj då röd plåt. Använd inte svart plåt (svart plåt är traditionellt i östra Sverige, men har aldrig varit det på Västkusten).

4.4 Underhåll: Målning och färgsättning

Även om valet av färgtyp är viktigt vid ommålning, så är färgsättningen, det vill säga kulörvalet, det som framför allt påverkar husets och miljöns utseende. Om det är aktuellt att ändra färgsättning, bör du försöka ta reda på hur huset har varit färgsatt tidigare. Du kan leta efter rester av färgskiktet på fasaden, titta på äldre foton eller utgå från husets tillkomsttid för att hitta en färgsättning som stämmer med husets historia.

Affisch Färgtradition i Bohuslän, utvändig färgsättning av trähus, fiskeläget, gården, staden och badorten, Bohusläns museum, producerad i samarbete med Målaremästarnas Riksförening, Svenska Målareförbundet och konstnär Jonny Ahlborg. Affischen finns till försäljning i Bohusläns museums butik.

En historiskt baserad färgsättning är ofta ett bra val. Så kallat brutet vitt, var vanligt på bostadshusen, men också ockragult och andra färgnyanser. Oftast hade fönster, fönsterfoder och dörrar en annan kulör än fasaden. Helt vita hus var ovanligt, det är en sentida företeelse. Färgen var linoljefärg, med kulörer brutna med de traditionella pigmenten, exempelvis ockra som ger gula, röda och bruna nyanser och umbra som ger bruna och gråa nyanser. Oavsett vilken färgtyp du väljer, bör kulörerna hämtas ur den traditionella färgskalan. När det under 1800-talet blev vanligt att måla sina hus, var Falu rödfärg (slamfärg) den färg de flesta använde. Oljefärg var dyrt och användes endast på finare byggnader. Mot slutet av 1800-talet blev dock oljefärgen överkomlig för fler. Det var vanligt att ekonomibyggnaderna målades med slamfärg och att bostadshusen målades med ljus oljefärg, ett färgsättningsmönster som präglar mycket av bebyggelsen i Bohuslän. Enklare bostadshus, som torp eller mindre fiskarstugor, var dock ofta fortsatt rödfärgade, liksom en del gårdsbebyggelse i det inre av Bohuslän.

Bostadshus målade i olika ljusa nyanser. Foto: Bohusläns museum.

Linoljefärg och slamfärg är de traditionella färgtyperna för utvändig målning. Rätt använda har linoljefärg och slamfärg goda egenskaper och ger fullgott skydd för fasaderna, och det finns flera olika färgtillverkare. Traditionellt baserad färgsättning bygger dessutom på de kulörer som går att få fram med de traditionella pigmenten. Med modernare färgsystem skapas kulörrecept via NCS-systemet som efterliknar de ursprungliga kulörerna, men som inte blir precis som dessa.

På Riksantikvarieämbetets hemsida hittar du information om traditionell linoljefärg och hur den har blandats för att skapa olika kulörer. Sök via internet på Riksantikvarieämbetet/kulturkulör.

Ändrad färgsättning kan vara bygglovspliktig. Det kan finnas regler i detaljplan eller områdesbestämmelser som styr.

Andra sidor i Bygga i Bohuslän:

• Bygga i Bohuslän (startsida)
• Bygga i bebyggelsemiljö
• Bygga i landskapet
• Fornlämningar där jag vill bygga
• Vad säger lagen om kulturvärden

Bygga om, bygga till och underhålla är en del av  Bohusläns museums rådgivningsmaterial Bygga i Bohuslän.