Dan Isaac Wallins svartvita storformatsfotografier är utförda med en teknik som stämmer överens med motivet – ett gammalt kameraformat och ”gammal-modern” polaroidfilm. Åldrade redskap, de flesta av trä, avbildade mot vit botten. Att bilderna är fotograferade mot en bakgrund uppspänd på ytterväggen av själva fiskeboden där redskapen hämtats, skapar ett sammanhang som kittlar betraktarens nyfikenhet. Detta är inte godtyckliga loppisfynd, utan redskap som tillverkats och använts av den egna familjen i flera generationer.

Under sin tid i Grebbestad, nära fiskesamhället Edsvik där hans far och farfar växte upp i en fiskarsläkt, återuppväcktes Dans intresse för familjens historia och platsen den utspelats på. Den gamla fiskeboden som finns kvar i släkten utövade en stark dragningskraft. Vid upprepade besök växte projektet från dokumentation till något större. Genom att känna tyngden och den nötta formen i redskapen skapades en kroppslig förståelse för det levda – en återetablerad länk till tidigare generationer. Det mjuka träet, välet, det skrovliga järnet, doften av tjära… materialiserade minnen som blivit liggande sedan de slutade användas. En påminnelse om dem som gått ur tiden och en del av dem som, i likhet med Dan, samlar ihop minnena och bär dem vidare.

I Konsthallen visas ytterligare två bildserier från Dan – Pacifico och Woolgather. Samtliga fotografier i serien Pacifico är tagna från en bergstopp i Mexico. En plats som Dan dagligen besteg under ett antal månader för att fotografera Stilla havet i olika skepnader. Bildserien Woolgather förmedlar det isländska landskapets storslagna kraft. Syftet är inte att skildra dokumentärt, utan att förmedla upplevelsen – en drömsk melankoli och mytisk närvaro.

”Jag har alltid fascinerats av landskapets långsamma växlingar. Att vara ute i naturen är ren meditation – timmar på samma plats vilande över horisonten som ständigt förändras. Mina bilder fångar vårt behov av tystnad och reflektion. Vad kan vara mer grundläggande än havet, bergen och jorden?” – Dan Isaac Wallin