Välkommen till en lördag med olika perspektiv på den bohuslänska maritimhistorien. Det blir två program: Anders Gunnarsson tolkar skalden Fredrik Nycander i ord och ton och ett föredrag av Ingalill Andreasson med bildvisning om spännande kvinnoöden längs kusten.
Bohusskalden Fredrik Nycander i ord och ton. En trio bestående av Birgitta och Anders Gunnarsson och pianist Lowe Pettersson framför visor baserade på bohusskalden Fredrik Nycander diktning. Nycander föddes i Bohuslän 1867.
Tid för lunch på egenhand. Restaurang Kajkanten håller öppet där du bland annat kan köpa dagens lunch. Medtagen fika kan ätas i Båthallen, fråga i receptionen om du behöver hjälp att hitta dit.
Författare Ingalill Andreasson har följt kvinnors vardag i Bohuslän förr. Genom att ta del av personliga berättelser från ca 300 gamla brev har hon skrivit boken ”Töser ville jag inte ha”. Idag tar hon oss med på en historisk resa med avstamp i mitten på 1800-talet och visar även ett 40-tal bilder under sitt föredrag.
Hela programmet kostar 50 sek per person, om du bara vill gå på ett av eventen är det samma pris och samma biljett.
Du bokar din plats via länken här eller i Museets butik.
En trio bestående av Birgitta Gunnarsson (gitarr och sång), Anders Gunnarsson (kontrabas, fiol och sång) samt pianisten Lowe Pettersson har skapat ett visprogram på en dryg timma, baserat på bohusskalden Fredrik Nycanders diktning.
”Har Gullmarn du sett när i solen den bryter och blånar en gnistrande högsommardag, när stormar kring ödsliga hällarna ryter och måsarna singlar i darrande slag?”
Denna rytmiskt skrivna dikt blev ingången till Nycanders diktning. Hade han skrivit mer som kunde bli intressanta visor?
Många av hans diktböcker finns i så få exemplar att man bara kan läsa dem på Kungliga biblioteket i Stockholm. Där fann tonsättarna också många mycket intressanta handskrifter efter honom och att han var tonsatt tidigare. Arbetet påbörjades i februari 2020 men premiären har skjutits upp på grund av pandemin. Programmet består av ett 15-tal dikter i mycket omväxlande och nutida tonsättningar. Många av dikterna och visorna är historiskt intressanta.
En underbar liten dikt från 1930-talet beskriver kanske Nycanders livsfilosofi?
Jag vill leva, jag vill älska, jag vill dricka bärgarn’s vin.
Jag vill dikta sköna strofer, tömmar ge åt fantasin.
Jag är ung blir aldrig gammal, blodet sjuder i var nerv.
Jag vill frossa tills jag stupar, full av lycka och fördärv!
Född 1867 på Åby säteri, herrgården som idag är Nordens Ark.
Under 1890-talet arbetade han på olika tidningar och i början av 1900-talet var han skådespelare både i Sverige och i Finland. Han var med och bildade det kulturhistoriska sällskapet Vikarvet i Lysekil 1915. Nycander var mycket produktiv. Förutom lyrik skrev han romaner och mustiga vikingaspel. Det här programmet fokuserar på texter som är intressanta, underhållande och till och med aktuella även idag. Mellan visorna berättas om Nycander, hans tid och de utmaningar som man stod inför då. Han var en tämligen välkänd person i Bohuslän under de första årtiondena på 1900-talet. Nycander fick epitetet ”bohusskalden”, avled i Stockholm 1944 och ligger begravd på en privat begravningsplats vid Åby säteri.
Bohuskustens fruntimmer. Kärva öden, de flesta födde sex, sju, tio ungar. Några dog. Små̊ töser blev fort pigor. Vad har vi hört om dem? Envis, sträng, ilsken. Fattig. Snäll. Rolig. Trägen. Barnamörderska? Sant eller osant?
Ingalill Andreassons Töser ville jag inte ha följer ett dussin tidstypiska unga flickors väg genom livet, via deras brev och foton, via husen de levde i, männen de levde med – eller utan. Med stöd av fakta och av hur de formades av sill och sten, präster och sprit. Från nödår, genom krigsåren, ända fram till hemmafruarnas sextiotal. Drygt hundra års kvinnoliv.
Töser ville jag inte ha kommer fler inpå̊ livet: öarnas och strändernas och fiskelägenas så kallade vanliga fruntimmer. Vi som är födda vid kusten bär deras prägel. Boken är en vindlande berättelse, om dussinet kvinnor och människorna runt dem. Via mångas minnen, ur några släkter. Brev och foton som aldrig blev kastade. Allan Olsson har bidragit med arkivforskning.
Ingalill Andreasson är författare och folkbildare, gediget utbildad. Men väsentligare för skrivandet är hennes rötter, och många bo- och arbetsplatser utmed kusten från Kungälv till Strömstad. Och kajakfärderna. Och hennes tre barn. Hon coachar ofta andra skrivare – mest kvinnor. Själv skrev hon först en serie romaner med kust- och kvinnofokus: Lygnholmensviten, nyutgiven 2022. Så två̊ romaner till. Boken om Kiddön, som hon gjorde tillsammans med sin man Allan Olsson, fokuserar däremot på en ö, en skepparsläkt – och på̊ skutor.
