Utställning

Tora Bohlin – en folklivsmålare

22 december 2021- 20 mars 2022

Plats: Övre plan

Tora Bohlin – en folklivsmålare

En utställning med folklivsmålaren Tora Bohlins egna bilder och texter. De färgsprakande målningarna skildrar hennes barndom på 1920-talet.

Tora Bohlin

Tora Bohlin Landström föddes 1918 på gården Hoveröd i Svarteborg socken i norra Bohuslän. Hon var näst yngsta barnet, i en syskonskara på tio, till föräldrarna Teodor August Holmberg Bohlin (1876-1965)  och Olena Söderström (1880-1966). Fadern var den siste indelte soldaten i Bohus regemente och familjen var lantbrukare på gården som låg på västra sidan om Södra Bullaresjön.

Tora Bohlin blev inspirerad till att börja måla när hennes son Torstein började sin utbildning på           HDK – Högskolan för konsthantverk och design i Göteborg i slutet av 1960-talet. Hon började då måla akvarell och teckna. Tora var även mycket duktig på konsthantverk av alla de slag. Hon stickade, sydde kläder och var händig i det mesta.

Målning. Åtta barn i olika åldrar dansar runt en gran. En äldre kvinna med katt sitter och tittar på.

Dans kring granen.

Barnsliga bilder med gullkant på

Målningarna i utställningen finns publicerade i boken, Barnsliga bilder med gullkant på, som Bohusläns museum gav ut 1986. Bilderna målade Tora i början av 1980-talet och de skildrar hennes första skolår. I samband med bokens publicering gjordes också en utställning på Bohusläns museum. Numera är målningarna skänkta till Bohusläns museum av Tora Bohlins barn.

Målningarna i utställningen skildrar Tora Bohlins barndom på 1920-talet. Utställningens texter är utdrag ur boken Barnsliga bilder med gullkant på.

Hoveröd var sista gården i Svarteborgs socken i norra Bohuslän. Den låg vid södra Bullaren, en tre mil lång sjö, smal sjö. /…/ Befolkningen kallades för Nolhôttar och Sörhôttar och norr om oss bodde de ”okristna bullingane”. Jag minns inte om vi var sörhôttar, men ”kristna ” ansåg vi oss vara i varje fall, för vi bodde på ”rätta” sidan gränsen. Vilken tur! Tyckte vi när vi var små. Det var liksom att tillhöra en bättre ras och det tog några år innan jag fick klart för mej, att vi var precis lika varandra-som all jordens folk- med samma behov, samma sorger och glädjeämnen.

Förresten hade jag både farbröder och kusiner bland de ”okristna” alldeles ovetande om att de hörde dit, och jag såg då ingen skillnad. Det växte upp många barn på de här gårdarna. Hos Karl och Anna var det bara fyra, men hos Augustarna var det tio-tolv, och hos oss var vi tio syskon. ” Gud ger inte fler munnar än han kan mätta” sades det. Karl Falk på Hökärr – en gård i närheten- brukade säga: ” Dä blir inte syskonkärlek far, förrän tolv- fjorton. Själv säkrade han syskonkärlek med tolv barn. Och visst hade vi syskonkärlek. Och inte svalt vi väl heller. På den tiden fanns det naturliga storfamiljer och ett eget ”dagis” i många hem- dygnet runt- Tänk de du ! Nu skall jag berätta för dej, och visa dej Barnsliga bilder med gullkant på – så det var när vi var små.

Ur boken Barnsliga bilder med gullkant på, 1986

Målning. Två pojkar drar runt två flickor på en kälke på isen med hjälp av en stång.

Göran och Allan har gjort en iskarusell.

Se fler av Toras verk

Du kan se hela vår samling av Toras målningar på Digitalt museum:

Följ den här länken för att komma till samlingen.