Kultehamn
Under 1800-talets stora befolkningsökning kunde inte gårdarna försörja alla. De som hade råd emigrerade till Amerika. Men många fick flytta ut i utmarkerna och skapa sig ett liv i karga bergsområden. Kultehamn är ett sådant område och här finns idag många ruiner efter torp och backstugor. Vid flera av dem finns skyltar som berättar om människorna och det utsatta livet på utmarken. Här finns också andra spår som visar försörjning och livsvillkor i utmarken.
Grunderna till Adels undantag: Bygget påbörjades år 1900 men blev aldrig färdigt. Foto Kristina Lindholm, Bohusläns museum år 2020.
Historia
Platsen
Kultehamn är namnet på ett stort höglänt hällmarksområde som varit utmark till omkringliggande byar och gårdar. Utmarken användes för bland annat bete, virkesuttag och torvtäkt och här bodde de som inte fick plats i gårdarna och byarna. Hamn är bohuslänskans ord för denna typ av karga, höglänta utmarksområden och ortnamnet Kultehamn betyder ungefär ”karg utmark med bergknallar”.
Idag växer det barrskog på stora delar av Kultehamn, men så var det inte för omkring 150 år sedan. Då var området i princip skoglöst och ljungen bredde ut sig. Timmerexport, ved till trankokerier, havreodling för export med mera hade tagit mycket av de bohuslänska skogarna de senaste århundradena och betet höll tillbaka ny växtlighet. Det är först en bit in på 1900-talet som organiserade trädplanteringar gav de skogar vi ser idag.
Bebyggelsen på Kultehamn
De äldsta kända torpen etablerades i området redan på 1600-talet, men det var under 1800-talet som torpen och backstugorna ökade kraftigt i antal.
Vissa torpställen anlades där det fanns brukbar mark, på andra platser fick man skapa odlingsytor genom att dika ut våtmarker. Backstugorna hade sällan någon odlingsmark utöver kålgårdar, potatisland och trädgårdsodling. Befolkningen hade kor, får, grisar och höns i varierande utsträckning, beroende på vad ekonomin tillät. Från myrarna hämtades också torv till bränsle, eftersom det inte fanns någon skog. Både torparna och backstugusittarna gjorde dagsverken i gårdarna och byarna runt omkring Kultehamn.
Stengrunder efter huset som kallades Kristenssons. När Helena Berntsdotter kom hem från arbetet en junidag 1903 hade hennes hus brunnit ned och det har stått öde sedan dess. Foto: Cecilia Wingård, Bohusläns museum 2019.
Flera av torpen och backstugorna lades öde redan vid 1800-talets slut, medan andra var bebodda in på 1900-talets första decennier. Ett 50-tal ruiner eller otydliga husgrunder efter torp och backstugor med tillhörande uthus och jordkällare, samt torvlador och fårhus finns runt omkring på Kultehamn. Det finns också andra spår efter utmarksbruket som tillsammans speglar hur den karga utmarken använts. Det är övergivna åkrar, grävda kanaler och diken, kvarnstensbrott, torvtorkningshus, stengärdesgårdar och fårhus.
Vilka bodde här?
Den starka befolkningsökningen under 1800-talet innebar att gårdarna och byarna inte kunde försörja alla på landsbygden. Vissa emigrerade till Amerika men många fick bosätta sig i områden som inte behövdes för annat.
Här på Kultehamn bodde Sofia, Adel, Helga, Aron och många fler, från början av 1800-talet och in i början av 1900-talet. De flesta husen hade övergetts på 1930-talet men den sista som bodde här flyttade härifrån först 1995. Det här är en tid där det finns skriftliga uppgifter, framför allt kyrkohandlingar, om alla inom församlingarna.
De flesta på Kultehamn saknade egen ägd mark och även om några hade en liten åker att odla, var tillvaron ofta mycket hård och för många var det svårt att försörja sig. Historiskt källmaterial berättar om hur somliga fick tigga för sitt uppehälle, medan andra blev inhysta som fattighjon. Om familjeförsörjaren dog eller försvann såldes oftast bostaden på auktion och den övriga familjen fick hitta sig ett annat tak över huvudet. På skyltarna i området och på Orust kommuns hemsida finns uppgifter om de boende och deras livsöden.
Bilder och berättelser på skyltarna som Orust kommun satt upp utmed vandringsleden ger liv åt människorna som bott där. Illustration Lennart Karlsson. Foto: Kristina Lindholm, Bohusläns museum.
Tillgänglighet
Utmed vägen mellan Vräland och Svanesund, tag av söderut mot Berga. Kör cirka en kilometer till en parkeringsplats. Där börjar en utstakad vandringsled igenom området. Leden utgörs av skogsväg eller lättgången stig. Skyltar vid husgrunderna berättar mer om dem som levt här. Läs med om tillgängligheten på Kultehamn i Tillgänglighetsdatabasen och Orust kommuns hemsida.
Ett parti av vandringsleden genom Kultehamn. Foto Christina Toreld, Bohusläns museum 2020.
Källor
- Brandt, Tomas. 1991. Kultehamn. Fördjupad studie av ett riksintresseområde för kulturminnesvården. Bohusläns museum rapport.
- Carlsson, Helene. 1994. Orust Historia och miljö – Kulturmiljöprogram för Orust kommun. Kulturhistoriska dokumentationer; 7. Bohusläns museum.
- Kulturarvsskyltar utmed vandringsleden på Kultehamn samt på Orust kommuns hemsida. Producerade 1998. www.orust.se
- Kulturmiljöer på Orust. 2020. Kulturmiljöprogram för Orust kommun 2020. Bohusläns museum.
- Riksantikvarieämbetets digitala register Fornsök.
Vill du veta mer?
Ur våra samlingar
I våra samlingar har vi många fotografier på torp och backstugor i utmarker. Du kan se dem på webbplatsen Digitalt Museum.
← Tillbaka till sökresultat