Barn i arbete

Detta är en berättelse om barns arbete i fabriker under 1800-talet. Och om en tragisk olycka med dödlig utgång. Men också om tidens diskussioner om minderårigas arbete och begränsning av arbetstider. Många barn även i Uddevalla tillbringade långa dagar med monotont och slitsamt arbete.

Historia

Svartvitt foto. 36 manliga arbetare uppställda i fyra rader. De yngsta, 7 pojkar i tonåren, sitter på golvet längst fram, alla med keps.

Några av arbetarna vid Uddevalla tändsticksfabrik 1903. Foto Alfred Hansson/Bohusläns museum.

En tragisk olycka

Tändsticksarbetaren Emil Widén krossad till döds.

Den fruktansvärda olyckan på Uddevalla tändsticksfabrik inträffade den 30 november 1900. Emil Widén skulle hjälpa en arbetskamrat att koppla ihop en rem när han fastnade med sitt förkläde och drogs in i takaxeln. Någon tryckte på stoppknappen, men Emil hann bli svårt lemlästad innan ångmaskinen stannade. Skadorna var oerhörda; benen krossade och armarna nästan avslitna. Man märkte några svaga livstecken, men hans liv gick inte att rädda. Det sista som hördes var att han mumlade ”mamma”. Tändsticksarbetaren Emil Widén blev bara 14 år.

Svartvitt foto med interiör från fabrikslokal. I taket syns remdriften som driver maskinerna.

Interiör från Uddevalla tändsticksfabrik 1915. Via remdriften i taket drev en ångmaskin de olika maskinerna i fabriken. Många allvarliga olyckor hände när arbetare fastnade i denna typ av transmissionsremmar. Foto Thure Nilén/Bohusläns museum.

Tidningsartiklar om olyckan

Olyckshändelse, Uddevalla tändsticksfabrik. Bohusläningen 1900-12-01

Olycksfallet vid Uddevalla Tändsticksfabrik. Bohusläningen 1900-12-06

Minderåriges användande i arbete. Bohusläningen 1900-12-06

Den tragiska olyckan på Uddevalla tändsticksfabrik var bara en av alla olyckor som drabbade barn och unga i samband med fabriksarbete under 1800-talet. Och även om dödsolyckor trots allt var ganska ovanliga var det många barn som fick fysiska men av det slitsamma arbetet. Bohusläningen skrev att Emil nyss fyllt 15, men enligt kyrkoboken var han född i september 1886 och alltså bara 14 år. Den felaktiga uppgiften kan vara ett misstag, men frågan om vid vilken ålder och hur länge barn fick arbeta var känslig. Och diskussionen om barnarbete hade pågått länge. Kanske var det därför disponenten vid tändsticksfabriken Arthur E Zachau gör ett särskilt inlägg i tidningen med rubriken Minderåriges användande i arbete, där han förklarar vilka regler som gäller.

”Arbetstiden för minderåriga i industriellt yrke är fastställd till 10 timmar dagligen för sådana arbetare som äro fyllda 13 år, men under 18 år. För barn i ålder om 12 år högst 6 timmar dagligen.”

Bakgrund

Under 1800-talets industriella expansion fanns ett stort behov av arbetare. Det blev lönsamt för fabriksägarna att använda barn eftersom de var billig arbetskraft och lättare att styra än vuxna. Det var särskilt vanligt att barn arbetade inom branscher som tobaks-, tändsticks- och textilindustrin. De flesta av barnen kom från stora fattiga familjer. För dessa familjer handlade barnens arbete om överlevnad.

Barnarbete var dock inte någon nyhet. För barn arbetade även i det förindustriella samhället, och de flesta barn förväntades också att bidra till familjens försörjning. Och det var först i samband med industrialiseringen som det växte fram en större debatt om barn och kvinnors arbetsförhållande och om begreppet arbetstid.

Många mycket små barn, inte minst i Storbritannien, arbetade under rent slavliknande förhållanden och såväl vuxna som barn började strejka för att få bättre arbetsvillkor. I Aftonbladet den 14 december 1869 kan man läsa om en strejk i Verviers i Belgien. Det är 400–500 barn som strejkar för kortare arbetstid. Deras arbete i bomullsspinnerierna varar från klockan 5 på morgonen till 22 på kvällen. Resultatet av strejken blev förkortad arbetstid, nu skulle de ”bara” arbeta 13 timmar, det vill säga från klockan 6 på morgonen till 19 på kvällen.

Fabrikspojkarnas ”strike” på Strömstads tobaksspinneri

Även om förhållandena i Sverige brukar anses som något bättre jämfört med andra delar av Europa arbetade alltså barn mycket långa dagar även här. I december 1871 kan man läsa om en strejk, eller strike som man då sa, vid tobaksspinneriet i Strömstad. Också här är det minderåriga som protesterar. De slår upp ett stort plakat på fabriksdörrarna där de tillkännager att om de inte, i likhet med arbetarna på Kampenhof, Rosenlund med flera ställen, får en kortare arbetstid ska de gå ut i ”strike”. Men eftersom ”fabriksgossarna” är minderåriga och måste lyda sina föräldrar blir det ingen strejk utan arbetet vid fabriken fortsätter som vanligt utan några förbättringar.

Jönköpingsbladet 1871-12-16.

Barnarbete i Uddevalla

Enligt hälsovårdsmyndighetens protokoll för år 1879 fanns det tre fabriker i Uddevalla där det arbetade barn under 18 år. Det var ett bomullsspinneri, en tändsticksfabrik och en snickerifabrik. Tillsammans på dessa tre fabriker arbetade 107 minderåriga mellan 12 och 18 år och de hade en arbetsdag på 10–11 timmar. Enligt protokollet fanns det inga anställda barn under 12 år. Antalet minderåriga utgjorde cirka 40 % av arbetskraften vid dessa tre fabriker.

Uddevalla tändsticksfabrik

En av dessa fabriker var alltså Uddevalla tändsticksfabrik, där den fruktansvärda dödsolyckan inträffade 1900. Enligt fabriksledningen var detta den första dödsolyckan, men att andra olyckor förekommit.

Redan från starten hade tändsticksfabriken använt sig av barnarbete. I Bohusläns tidning kan man läsa 1874 att fabriken annonserar efter såväl barn som äldre för tillverkning av tändstickslådor. Efter undervisningen på fabriken skulle tillverkningen sedan ske i hemmen. Då fick barnen sitta hemma och klistra tändsticksaskar utan möjlighet till lek eller skolgång. Belysningen var säkert dålig och arbetsdagarna mycket långa.

Bohusläns Tidning 1874-08-07.

När arbetet allt mer mekaniserades upphörde hemtillverkningen och barnen fick istället arbeta på själva fabriken.

Bohusläningen 1890-08-19.

Kampenhofs fabrik

Svartvitt foto. En stadsvy med en stor fabriksbyggnad vid ett vattendrag.

Kampenhofs bommullsspinneri omkring 1870. Foto Josefina Rydholm/Bohusläns museum.

En annan av Uddevallafabrikerna var Kampenhofs bomullsspinneri och väveri. Fabriken hade verksamhet i Uddevalla 1858–1954. Även här anställdes minderåriga redan från början. I Bohusläns tidning annonserar företaget 1858 efter ordentliga och arbetsamma flickor mellan 16 och 25 år, för arbete som spinnerskor.

Bohusläns Tidning 1858-07-01.

Minderåriga vid Kampenhof 1865

Göran Frisén har i en uppsats i ekonomisk historia studerat de minderåriga vid Kampenhofs bomullsfabrik. Antalet anställda varierade kraftigt över året. Han kunde identifiera 50 minderåriga som arbetade i fabriken under en vecka i oktober 1865. Av dessa var 30 barn under 15 år. Medellönen i spinneriet denna vecka var för samtliga anställda 70 öre per dag. För de minderåriga var medellönen 48 öre per dag.

Löneökning vid Kampenhof 1872

I en notis den 5 maj 1872 tackar Kampenhofs arbetare fabriksstyrelsen för att den tillmötesgått deras anspråk på löneökning utan föregående strejk. Tidningen uppger att lönehöjningen är beroende på arbetets svårighet och arbetarens skicklighet enligt en särskild klassindelning. Lönen höjs med 25% för första, med 10% för den andra och 5% för den tredje klassen. Vi kan nog anta att de minderåriga tillhörde den tredje klassen och att deras löneökning därmed blev mycket låg.

Bohusläns Tidning 1872-05-03.

Kampenhof i mars 1880

Barnarbete blev som tidigare nämnts alltmer omdiskuterat och ifrågasatt under senare delen av 1800-talet.

I mars 1880 tillkännager Kampenhofs Aktiebolag att de inte längre tar emot barn som arbetare, om de inte kan visa upp ett avgångsbetyg där det framgår att de har minimikunskaper enligt folkskolestadgan. Många barn från omgivande trakter kom till Uddevalla för att söka arbete vid fabriken. Men fabriksskolans undersökning hade visat att barnens skolkunskaper ofta var mycket otillfredsställande. Flera tidningar ansåg därför att fabriksstyrelsen fattat ett hedrande beslut. Men kanske ville fabriksledningen bara förekomma den lag som skulle träda i kraft 1881 och som gjorde det förbjudet att anställa minderåriga som inte gått ut folkskolan.

Bohusläningen 1880-03-18.

Lagstiftning och förbättringar

Från och med 1881 måste alltså alla barn gått ut folkskolan innan de fick börja arbeta. Enligt förordningen fick minderåriga som var 12 och 13 år arbeta högst 6 timmar per dag och de som var mellan 14 och 18 år högst 10 timmar. Många fabriksägare protesterade och menade att förordningen gjorde det omöjligt att anställa arbetare under 18 år. Men barnen fick arbeta under ferierna och snart visade det sig att man gjorde många undantag för att komma runt bestämmelserna.

En ny lag, den så kallade minderårighetslagen, utfärdades därför 1900. Denna lag innebar inte någon förbättring utan snarare försämring när det gällde arbetstiderna för barn. Nu förlängdes till och med arbetstiden från 6 till 10 timmar för barn som var 13 år. Men denna lag innebar också att man införde ett effektivare kontrollsystem där yrkesinspektionen skulle bedriva tillsyn av fabrikerna.

Vid enskilda fabriker, som Kampenhof och Uddevalla tändsticksfabrik pågick dock förbättringsarbeten för att möta opinionen och ge barnen bättre villkor. Vid Kampenhofs fabrik fanns redan tidigt en fabriksskola där minderåriga undervisades på söndagseftermiddagarna. Och företagsledningen vid tändsticksfabriken ordnade ett ångkök så att arbetarna skulle få något värmande och närande att äta. Vid ångköket serverades frukost och middag. Kvinnorna och de minderåriga betalade 25 öre för middagen, medan de vuxna männen fick betala 30 öre.

Den ökade mekaniseringen och lagstiftningen bidrog dock till att det gradvis blev mindre lönsamt för fabrikerna att använda sig av barnarbete. Men fortfarande efter sekelskiftet 1900 arbetade många barn och unga. År 1902 fanns det 263 minderåriga arbetare under 18 år vid Uddevallas 6 största fabriker.

Arbetare statistik. Bohusläningen 1899-04-08.

Fabriksarbetare. Bohusläningen 1902-04-05.

Promenader (om Uddevalla tändsticksfabrik). Bohusläningen 1903-04-04.

Källor

Kungliga bibliotekets tidningsdatabas.
Frisén, Göran. Kampenhofs bomullsfabrik 1865 : minderåriga, bostadsorter, löner. Göteborgs universitet : ekonomisk historia, Göteborg : 1978.

Vill du veta mer?

Visste du att

Kampenhofs bomullsspinneri och väveri låg på Kampenhofsområdet centralt i Uddevalla där det idag är bussterminal och parkeringsplatser.
Kampenhofs stora fabriksbyggnad i tegel revs 1982.
Uddevalla tändsticksfabrik låg i kvarteret Herrnhut vid Kungsgatan och var i produktion 1874-1938.