Gråtruten Skåre  

Jag blir ofta kallad fiskmås, för att jag är ganska lik min mindre släkting. Men jag har en röd signalfläck på min näbb, som mina ungar pickar när de vill att jag ska “spy” upp maten till dem. Dessutom är mina ögon ljusgula och fiskmåsens är svarta. Vi gråtrutar är som människor och det kanske därför som en del inte gillar oss. Vi lever hela vårt liv i grupp, ibland stjäl vi mat av andra och är ganska högljudda. Dessutom trivs vi både på öarna i skärgården, ute över ett hav och inne i staden. En del av oss flyttar 100-tals mil, medan andra lever nästan i samma område i hela vårt 30-åriga liv. Vi gråtrutar som lever i skärgården tycket mest om blåmusslor, sjöstjärnor och strandkrabbor. Vi lägger aldrig mer än 3 ägg och när våra ungar blivit 4 år kan de börja häcka.  

Skatan Pika  

Vi skator tycker att vi är en av Europas vackraste fåglar. Många undrar vem som hittat på vårt namn. Det var någon människa som tyckte att vår långa stjärt påminner om en grantopp (skate).  Vi är väldigt stolta över våra stora bon som ni tycker ser risiga ut, för att vi bygger det av torra kvistar. Men då skulle ni se hur fint det är på insidan, där vi gör en lerskål som vi fodrar med torrt gräs. Ibland bygger vi högt uppe i träd och ibland bygger vi lågt i taggiga buskage. Vi tycker inte om kråkor, för de försöker stjäla våra ägg och ungar. Ni har spridit ett rykte om oss, att vi är väldigt tjuvaktiga, men det är inte sant. Under vintern brukar vi umgås med andra skator och övernattar tillsammans i täta buskar och träd, så att inte någon berguv eller duvhök tar oss.   

Ejdern Elis  

Här i Bohuslän kallas vi ejderhanar bôltar och våra honor äror. Ni människor som bor i Stockholm har spridit smeknamnen gudingar och ådor. Vi ejderhanar tycker att det viktigaste är att vara snygg spela intensivt och imponera för våra honor. Tyvärr har det blivit väldigt ont om honor de senaste åren, så det är bara några av oss som får para sig. Det sägs att många honor inte hittar tillräckligt med blåmusslor som vi älskar, så därför blir de utsvultna och dör av sjukdomar när de lagt sina ägg och legat och ruvat i 4 veckor. Våra honor har världens varmaste naturmaterial, dunet som de plockar av sig när de lagt äggen och börjat ruva. Det kom ni människor på för över 1000 år sedan, och det var lika värdefullt som guld när ni köpte varor från andra länder. Vi ejderhanar tycker att honorna är bäst på att ta hand om våra ungar, därför att flera honor hjälps åt att skydda våra ungar mot hungriga trutar och kråkor. Tyvärr går det inte så bra för dom nu för tiden. Vissa år blir det bara en unge på 10 honor. Vi hanar drar snart till havs och bildar “herr-klubbar”, för att inte behöva äta upp de blåmusslor som våra honor och ungar behöver.    

Pilfinken Fia  

När människor ser oss i stadens parker eller i villaträdgården blir vi ofta kallade gråsparvar. Kanske inte så konstigt eftersom vi ofta bor grannar. Vår vackert bruna hjässa, “vit nackboa”, svart kindfläck och liten svart haklapp skiljer oss i utseende. Min make och jag ser likadana ut, till skillnaden mot gråsparvarna. I varmare länder bor vi uppe i bergen, men här i Sverige trivs vi bäst där människor bor. De erbjuder bra boplatser, där vi alltid hittar små “kryp in”. Där bygger vi våra bon av torrt gräs, fjädrar och annat mjukt material.  Ni människor hjälper oss med boplatser när ni spikar fågelholkar och sätter upp på hus och träd. Men ibland glömmer ni att sätta spik runt ingångshålet på holken och då kan den större hackspetten komma och hacka upp hålet och äta upp våra ungar. Själva är vi vegetarianer och under våren föredrar vi knoppar av blommor och blad, men under hösten och vintern blir det mest frön. Våra ungar matar vi dock med olika insektslarver och småfjärilar. På hösten brukar vi bygga vinterbo så att jag och min make kan tillbringa kalla vinternätter här. Vi pilfinkar brukar aldrig flytta söderut på hösten, utan vi lever hela vårt liv i samma trakt. Vi är stannfåglar.   

Lövsångaren Lova  

Hej svejs, jag heter Lova och är en lövsångare. Vi är den vanligaste fågeln i Sverige. Det sägs bland er människor att vi är nästan som Jesus, “de flesta har hört talas om honom, men få har sett honom”. Man skulle också kunna säga att alla har hört våra hanar sjunga när björken har “musöron”, men få människor lyckas att se oss innan löven slår ut. Då är vår grågröna fjäderdräkt väldigt svår att upptäcka i trädens lövverk.   

Vi tillbringar bara 1/3 av året hos er i Sverige (maj-aug), 1/3 av året flyttar vi till och från Afrika och 1/3 tillbringar vi vintern i Afrika. Vi som häckar i Bohuslän och södra Sverige övervintrar i länder som Senegal, Gambia, Nigeria och andra länder i västra Afrika, medan våra släktingar i norr flyger ända ner till Tanzania, Mocambique och Sydafrika. Under den långa svenska sommaren hinner flera av oss att föda 2 kullar med ungar som vi föder upp med små fjärilslarver, i ett bo som ligger på marken. Ni som forskar om fåglar har beräknat att det flyttar ca 50 miljoner lövsångare mot Afrika på hösten. Det häckar även lövsångare långt borta i Asien, som också övervintrar i södra Afrika. De flyger nästan dubbelt så långt som de svenska lövsångarna, ca 1200 mil. Vi är långflyttare.   

Bivråken Bima  

Många människor blir förvånade när vi bivråkar berättar för er att vi helst äter getinglarver och andra insekter. Ni tycker att vi ser ut som ormvråkar, som är riktiga köttätare och rovfåglar.    Därför har ni hittat på vårt namn. Men vi är ju inte alls släkt med ormvråkarna. Våra närmaste släktingar häckar långt borta i Asien och nere i Afrika. Eftersom vi är insektsätare är det ingen idé att komma upp till er i Sverige förrän i maj, och när insekterna börjar försvinna i aug-sep drar vi tillbaka ner till Kongo-Kinshasa. Jag brukar välja en hane som utför en vacker dans för mej. Han flyger högt upp i det blå, dyker ner och sedan upp igen och slår ihop sina smäckra vingar över ryggen, likt en jättestor fjäril. Ni kanske undrar om inte de argsinta jordgetingarna sticker oss, när vi gräver fram och plundrar deras bon på larver? “No problems”, vi har små fjädrar som täcker vår hud ända ut till näbben och ögonen kan vi skydda genom att vi har en extra tjock blinkhinna som inte getingarna kan sticka genom. Vårt bo bygger vi högt upp i ett träd och det pyntar vi med färska björkkvistar, så att det luktar gott i boet. Ibland lånar vi ett gammalt risbo som duvhökar eller ormvråkar har byggt, så behöver inte lägga ner så mycket tid på bobygge. För det händer att vi haft mycket regn och motvind på vår resa från Afrika och då blir tiden knapp. Om ni har en regnig och kall sommar här i Sverige, så blir det inte så många insekter för oss att äta och då bryr vi oss inte om att lägga våra 2 ägg och föda upp ungar. Då har vi flugit den långa resa till ingen nytta tänker ni, men så tänker inte vi. Bättre lycka nästa år tänker vi.