Stora nejlikan, Kråkspark, Gröna ängen, Grå dimman, Blå eskimå, Svanen, Humlan, Korallen, Stora spetskragen, Sagopalmen ... Så fantasieggande namn hade mönster till handstickade plagg från Bohus Stickning. Lovorden flödade redan några år efter verksamhetens start. Och lovorden hörs än idag, mer än fyrtio år efter det att verksamheten upphört.

Bohus Stickning-plagg från vänster: Kofta Röda randen, mönstret har formgivits av Anna-Lisa Mannheimer Lunn på 1940-talet. Kofta i rosa Crevetten av Annika Malmström-Bladini från år 1955. Jumper Randiga loppan komponerades av Emma Jacobsson på 1940-talet. Karin Ivarssons Stora spetskragen från omkring 1960. Kerstin Olson, kofta blå variant av Ägget samt baretterna Akvamarinen och Bruna dimman, alla mönstren komponerade på 1960-talet.

Vad är Bohus Stickning?

Utsökta mönster skapade av textilkonstnärer och garner av bästa ullkvalitet var hemligheten bakom framgångarna med Bohus Stickning. Det var landshövdingskan Emma Jacobsson, som i slutet av 1930-talet organiserade detta nödhjälpsarbete för kvinnorna i de krisdrabbade bohuslänska stenhuggardistrikten.

Arbetsledningen fanns i Göteborg och majoriteten av stickerskorna i norra Bohuslän. Stickkurser var en av förutsättningarna för att denna hemindustri skulle komma att bli så framgångsrik. Kurserna stärkte kvinnorna socialt. En veckas semestervistelse på annan ort ingick i förmånerna. Semester var annars ett okänt begrepp för landsbygdens kvinnor vid denna tid.

Garn och stickbeskrivningar distribuerades till stickerskorna från stickcentralen i Göteborg. Tillbaka sändes efter en tid de färdiga alstren. Efter justering och besiktning levererades plaggen till välrenommerade firmor i storstäderna.

De förnämliga konsthantverksprodukterna väckte stor uppmärksamhet långt utanför Sveriges gränser. Exklusiva varuhus i USA, Kanada, Schweiz, Frankrike och Danmark tillhandahöll dessa omtyckta och åtråvärda plagg.

I Bohusläns museums samlingar finns drygt hundratalet plagg samt många mönsterprov. Ett urval originalplagg visas i museets permanenta utställning.

Mönster och formgivare

Det fanns ingen bohuslänsk sticktradition att bygga på när Bohus Stickning startade 1939, utan helt nya mönster måste skapas. Emma Jacobsson, landshövding Malte Jacobssons maka och Bohus Sticknings grundare, var själv en skicklig designer men anlitade också flera professionella mönsterkonstnärer: Vera Bjurström, Anna-Lisa Mannheimer Lunn, Ulla E:son Bodin, Karin Ivarsson, Annika Malmström-Bladini och Kerstin Olson.

Bohus Sticknings kollektion fanns bara att köpa som färdiga plagg, och endast i ett fåtal, noga utvalda butiker i Sverige och utomlands. Mönster och garner var inte till salu. Endast då verksamheten avvecklades såldes garner och mönster ut till stickintresserade.

Anna-Lisa Mannheimer Lunn

En färgsprakande formgivning kännetecknade Anna-Lisa Mannheimer Lunn med aviga och räta maskor spontant blandade. Hon bodde i Köpenhamn och åkte regelbundet till Göteborg för att fylla på förrådet med garn och nystan som skulle omvandlas till mönsterförlag. Hon stickade mycket till husbehov och det var genom en egenkomponerad jacka av tvättskinn med mönsterstickade ärmar som gav upphov till Röda Randen. 1947 komponerade hon Blå Skimmer som är det mest efterfrågade mönstret i Bohus Sticknings historia.

Karin Ivarsson

Efter att ha gått textillinjen på Slöjdföreningens skola tog Karin Ivarsson 1960 kontakt med Emma Jacobsson och förhörde sig om möjligheten att få arbeta för Bohus Stickning på frilansbasis. Hon upptäckte snart den speciella verkan som man kunde uppnå med enstaka aviga maskor på slätstickad botten som gav upphov till succémönstret Stora Spetskragen. från 1961. I Svanen bildar de avigstickade partierna en botten för ett slätstickat mönster. Hon gillade också att arbeta med olika garnkvalitéer i samma plagg.

 Annika Malmström-Bladini

Annika Malmström-Bladini var den första designern som anställdes av Bohus Stickning år 1952. Hon hade gått ur Anders Beckmans skola i stockholm och kom i kontakt med Emma Jacobsson genom sin lärare i textil; Göta Trägårdh. Hennes uppgift var att vidareutveckla den redan karaktäristiska Bohus stickning. Hon gillade att hålla sig till samma garnkvalité och de specialtillverkade angoragarnernas oändliga nyansrikedom verkade mycket inspirerande på henne.

Kerstin Olson

Kerstin Olson kom i kontakt med Emma Jacobsson 1958 genom sin huvudlärare i textil; Märta Rinde-Ramsbäck på Slöjdföreningens skola (nuvarande Konstindustriskolan) Hennes första provstickning blev uppskattad på grund av sin motivrikedom och originella färgkombinationer och ledde till omedelbar anställning vid Bohus stickning. Hennes tidiga mönster producerades endast i en färgställning som t.ex. Vildäpplet. Efterhand producerade hon mönster som översattes till ett flertal färger. Gröna dimman, Bruna dimman, Grå dimman, Blå dimman är olika färgvarianter av samma motiv. Kerstin Olson kunde komponera mönster med upp till tretton nyanser av samma färg och arbetade med förkärlek med glidningar ton i ton.

Mer om Bohus stickning

• Bohus Stickning på DigitaltMuseum