Sommaren 2018 har Konsthallen på Bohusläns museum förmånen att öppna sina vackra salar för en utställning med Lena Cronqvist. Utställningen omfattar ett sextiotal verk och genom måleri, skulptur och grafik får besökarna möta ett av svensk konsts främsta och bredaste konstnärskap. Lena Cronqvist har ett stort antal utställningar bakom sig allt sedan debuten 1965 och var senast aktuell hösten 2017 med en större retrospektiv på Munchmuseet i Oslo.

Materialet som visas har sitt naturliga fokus på de senaste 30 årens produktion, men då vi befinner oss på västkusten görs också nedslag i Cronqvists sällan visade naturmåleri från Koster, en plats där hon vistats varje sommar alltsedan 1966. Genom dessa målningar hyllar Cronqvist både en unik natur och sin målarkollega Inge Schiöler, vars färgfläckar fortfarande finns kvar på Kosters klippor. Välkommen in i Cronqvists magiska värld, en säregen värld befolkad av vardagens gestalter i all deras styrka, svaghet, kaxighet och osäkerhet. Välkommen att se dig själv genom Lena Cronqvists finurliga ögon. Till utställningen produceras en mindre folder med introduktion till konstnärskapet av Mårten Castenfors, chef för Liljevalchs konsthall, som har följt Lena Cronqvists konstnärskap under drygt 30 år.

I konsten behärskar Cronqvist världen, där är hon trygg och sin egen suveräna regissör, hon styr och ställer, provar och bearbetar högt som lågt. Och mitt i all bearbetning så finns där också den stora lusten till färg. Den kännbara njutningen när äggoljetemperan och oljefärgen hittat ytans temperatur mellan det lätta och det distinkta. De svepande, närmast oviktiga stråken i spel mot utsökt detaljering. Och därutöver denna friskhet i handens rörelse kring leran, handen som knådat sig fram till exakt rätt uttryck, eller handen som i grafik ristar i plåten utan att tappa linjens liv. Det är konst det!

Lena Cronqvist är född 1938, utbildad vid Kungliga Konstakademien i Stockholm 1959-64. Hon bor och arbetar i Stockholm och på Koster i Bohuslän. Hon hade sin första separatutställning 1965 och har sedan dess en central plats i svenskt konstliv.