I klosterträdgårdar på medeltiden odlade man grönsaker, kryddor och läkeväxter. Här kan du bland annat läsa om växter vid Dragsmarks kloster och vad norska medeltida lagtexter berättar om böndernas trädgårdar.

Skelört vid Dragsmarks kloster. Foto Bohusläns museum.

Dragsmarks kloster

Dragsmarks kloster ligger på Bokenäset i mellersta Bohuslän. I dag finns bara ruiner kvar efter den gamla klosteranläggningen. Det berättas på 1800-talet att klosterträdgården fanns där den nuvarande kyrkogården är. Några stora benvedsträd ansåg man härstammade från klostertiden. Enligt en uppgift från 1700-talet fanns bland annat malört och huslök (troligen taklök) vid klosterruinen. Det växte också ask och många andra träd. Både ask och magnifika benvedsträd finns idag i närheten av ruinen. Många växter har en tradition som klosterväxter men det är svårt att veta vilka som verkligen odlades på platsen redan under medeltiden.

Vid klosterruinen växte 2009 bland annat:

• benved
• skelört
• kummin
• nässla
• groblad
• röllika
• svartkämpe
• äkta vallört

Detta är läkeväxter kända sedan medeltiden. Skelört är en ört som skulle kunna ha överlevt genom århundraden. Den har man funnit vid flera nordiska klosterträdgårdar. Att ha tillgång till fisk var viktigt under katolsk tid eftersom man inte fick äta kött på fastedagar. För att säkra tillgången på färsk fisk vid klostren grävdes dammar för fiskodling. Vid Dragsmarks kloster har det funnits en mycket stor fiskdamm (ruddamm). Idag är den till stora delar uttorkad.

Benved vid gården Kloster intill Dragsmarks klosterruin. Foto Bohusläns museum.

Klosterträdgårdar

1100- och 1200-talen var klosterbyggandets tid i Norden. På klostren anlade man trädgårdar med olika sorters grönsaker, kryddor och läkeväxter. Planteringen kunde vara indelad i en köksträdgård, en fruktträdgård och en örtagård med medicinalväxter. Under medeltiden var importerade kryddor en stor lyx. En inventarieförteckning från 1340 beskriver vilka kryddor som fanns vid Magnus Erikssons hov på Bohus fästning. Det var russin, (spis)kummin, olika sorters peppar, kanel, ingefära och muskotblomma. Humle, ris, peppar och saffran är varor som finns med i Marstrands privilegier från 1455. En dansk örtabok från 1200-talet nämner inte bara dyrbara importerade kryddor utan även växter som kan odlas här i Norden, bland annat växter som skelört, senap, nässla, malört och kummin. Att åtminstone senap odlades vid Kastelle kloster i södra Bohuslän kan en senapskvarn tyda på, som fanns i klostrets ägo 1484.

Trädgårdsodling i städerna

Under medeltiden förekom också trädgårdsodling i städerna. Analyser av köksavfall tyder på att odling av trädgårdsväxter var utbredd i nordiska städer under tidig medeltid redan innan klostren började etableras. Sannolikt bidrog handeln med andra europeiska städer till spridningen av olika odlingsväxter.

Böndernas nyttoväxter

För den vanlige bonden var det nog otänkbart att använda den dyrbara åkermarken för att odla blommor enbart för lust och avkoppling. Men odling av nyttoväxter förekom sannolikt vid de allra flesta medeltida bondgårdar. Att hägna in planteringen blev ett sätt att skydda den från både två- och fyrbenta inkräktare. Den norska landslagen från 1200-talet nämner lökgård, äpplegård och kvannegård. Men även rovor (norska: neper), ärtor och bönor. Kvanne är en grov högvuxen ört som under lång tid odlades som krydda, grönsak och medicinalväxt. Det är roten som anses ha medicinska egenskaper. I 1604 års norska är uttrycket kvannegård utbytt mot ordet kålgård. Kartor från slutet av 1600-talet visar den obligatoriska kålgården på böndernas gårdar. Men ingen regel utan undantag, på några gårdar i Tanum var kålplantorna planterade direkt i åkern. Det skulle även finnas en humletäppa och ibland fanns även några fruktträd.