Här får du möta de odlingsintresserade prästerna på Skee prästgård och Carl Fredrik Qvistberg och hans odlingsförsök på Vese säteri. 1700-talet är en tid präglad av tankar om god hushållning och ekonomisk nytta. Ytterligare ett exempel på detta är Engelbert Jörlins praktiska trädgårdböcker som skrevs på svenska för att kunna spridas till allmänheten.

Skee prästgård 1698, Lantmäteriets arkiv. (beskuren). Nr 1 (direkt sydväst om hussymbolen) är en trä- och kålgård. Nr 7 är en inhägnad kalvhage och nr 8 en fiskdamm (carussedamm).

Odlingsintresset på Skee prästgård

Skee prästgård i norra Bohuslän har haft flera präster med intresse av trädgårdsodling. En karta från 1698 visar en träd- och kålgård som är ungefär 800 kvadratmeter stor. I kalvhagen ligger en fiskdamm. År 1717 har prosten Fredrik Bagge en trädgård med 10 stycken friska aplar, 26 stycken körsbärsträd och ytterligare 10 andra träd.

När Linnélärjungen Pehr Kalm besöker prästgården 1742 visar kyrkoherden Johan Schoug en vinranka som bär druvor i kryddgården. Kyrkoherden berättar att när det blir kallt på hösten lägger han vinrankan ”långs efter bänken vari hon står och svepa halm väl omkring henne”. Carl Fredrik Qvistberg gästar honom 1749 och då har han även planterat potatis i sin trädgård. Potatisodling är något som bland andra Qvistberg propagerar för när han åker runt i Bohuslän för att uppmuntra till fåravel och annat som kan förbättra jordbruket. Men det dröjer till början av 1800-talet innan det blir vanligt med potatisodling i större skala på åkermark. Några år senare är trädgården på prästgården betydligt större med många frukträd. Det är kyrkoherden Olof Kloth som nu intresserar sig för prästgårdsträdgården. Nu finns det två stycken kålgårdar och en ny humlegård med 400 humlestänger.

Trädgårdsodling är dock en konst som inte alltid lyckas så väl. När Johan Gothenius tillträder som kyrkoherde år 1779 finns det bara några gamla fruktträd kvar i trädgården. Kyrkoherden börjar då ett projekt för att utvidga sin trädgård. Först måste man ta bort all sten. En del stenar är så stora att de får sprängas. Sedan gräver man diken för att avleda vattnet. Stenen används till att bygga terrasser som sedan fylls med bra jord. Därefter planterar han bland annat oxel och fruktträd.

Skee prästgård, 1952. Foto Bohusläns museums arkiv.

Under 1820-talet anlägger prosten Anton Lidberg en ny stor trädgård söder om bostadshuset. 1843 beskrivs både den gamla och den nya trädgården som särdeles väl skötta med många prydliga träd, buskar, gångar och trädgårdssängar. På fotot från 1952 och på den ekonomiska kartan från 1938 kan man se att den gamla trädgården bakom bostadshuset var indelad i prydliga kvarter. Anton Lidberg var gift med en dotter till Mariana Brunius på Mjölkeröd som du kan läsa om på Bohuslänska trädgårdar:1800-tal.

Utsnitt av ekonomisk karta från 1938, Lantmäteriet. Kartan visar Skee prästgård där trädgården är gulmarkerad med svarta prickar.

Carl Fredrik Qvistbergs odlingsförsök på Vese säteri

1700-talet är en tid då nyttotänkandet och vikten av god hushållning står i centrum. Under sina resor uppmärksammar Linné och hans lärjungar olika växter men också annat som kan vara av ekonomisk nytta. Vid 1700-talets mitt arbetar Carl Fredrik Qvistberg med att försöka gynna fåraveln i Bohuslän. Syftet är att stärka råvarutillgången till den begynnande svenska textilindustrin (manufakturerna). Han intresserar sig också för trädgårdsskötsel och på sina resor runt om i landskapet propagerar han bland annat för inhemsk tobaks- och potatisodling.

På Vese säteri på Härnäset gör han olika odlingsförsök. Han provar att odla turkiskt tobaksfrö, dels i en låda som han tar in på natten och dels i en vanlig drivbänk med en underbädd av hästgödsel. Bänken täcker han med en halmmatta och med granris. Det frö han sått i lådan gror först. Han gör även en ”potatisplantage” omgärdad av en jordvall med en ”död” rishäck ovanpå. Som vindskydd planterar han oxel, rönn, fläder och plommon.

Engelbert Jörlins trädgårdsböcker

Engelbert Jörlin var botanist och en av Linnés elever. Han föddes 1733 i Jörlanda socken i Bohuslän och det var efter socknen han tog sitt efternamn Jörlin. Han studerade i Uppsala och skrev 1759 en avhandling om Färglavar. Efter sina studier hade han planer på att studera växter och djur i Sydafrika men eftersom han inte fick någon tjänst vid det holländska ostasiatiska kompaniet blev resan inte av. Senare var han bland annat verksam som docent i naturalhistoria i Lund och som rektor vid trivialskolan i Göteborg. Men trots att han både var en lovande vetenskapsman och duktig pedagog blev det ingen framgångsrik akademisk karriär.

Men sitt stora intresse för växter och trädgårdsskötsel vill han förmedla vidare till allmänheten. Under tiden i Göteborg skriver han flera trädgårdsböcker på svenska. Det är praktiska handböcker som bygger på hans egna erfarenheter och han beskriver både framgångriska och misslyckade odlingsförsök. Han skriver själv i sin bok ”Swenska Blomstergården” att den innehåller ”allenast sådena Blomster, som tåla wårt climat och wintrar, dem hwar och en Landtman kan holla utan kostnad med Drefhus eller Trädgårds=mästare…”

Minnessten över Engelbert Jörlin, Jörlanda kyrka. Foto Bohusläns museums arkiv.

På sin ålderdom fortsätter han att förmedla sina botaniska kunskaper på ett inspirerande sätt. Bland andra intresserar han en liten gosse för blommornas och insekternas värld. Det är Peter Fredrik Wahlgren från Göteborg som sedan blir en känd botanist och vetenskapsman under 1800-talet. Engelbert Jörlin dör 1810 och en minnessten över honom på hebreiska och latin finns uppsatt på Jörlanda kyrkas södra långvägg.