”Äta bör man annars dör man”. Vi behöver äta för att hålla oss friska. Idag kan nästan alla människor äta sig mätta, man kan ofta välja vad man vill äta och vi kan få tag i mat nästan varsomhelst. De första människorna på Orust jagade, samlade och fiskade för att få ihop till sin middag. Hur förvarades maten på bronsåldern? Var kokade man frukostgröten på järnåldern? Hur såg stenålderns grillfester ut?

”Äta bör man annars dör man”. I alla tider har människan behövt äta för att hålla sig frisk, men vad man ätit har varierat över tid. Idag kan många människor äta sig mätta varje dag, man kan till och med välja vad man vill äta – om man vill äta kött, fisk eller grönsaker. Idag äter vi mycket som inte alls är bra för oss men som kanske smakar gott – som godis och chips. En del kanske är allergiska, andra kanske inte kan äta en viss sorts mat på grund av sin religiösa uppfattning.

Idag kan vi få tag i mat nästan överallt. I affärerna finns varor som färdats runt jorden för att hamna på våra tallrikar. Förr var det vanligare med lokalproducerad mat, man tog sig inte så långt för att skaffa sig det man behövde. Nu har det börjat bli populärt med lokalproducerad mat igen och några av oss bor på gårdar där maten blir till (säd, mjölk, kött, ägg), en del arbetar som fiskare. Några har som fritidsintresse att jaga, andra att plocka svamp och bär. I våra trädgårdar växer mycket som vi kan äta – frukt, bär och grönsaker. Vad finns på din tallrik?

Jaga, samla och fiska fick de första människorna på Orust göra för att få ihop till sin middag. Idag hämtar vi vår mat från kylskåpet eller frysen. Den ligger förpackad i påsar, plastburkar, flaskor och kartonger. Vi lagar vår mat på spisen eller i mikrovågsugnen. När det är fint väder kanske vi grillar. Hur förvarade man maten på bronsåldern? Var kokade man frukostgröten på järnåldern? Hur såg stenålderns grillfester ut?

Stenåldern

För nästan 10 000 år sedan var Orust inte en ö utan bestod då av flera mindre öar. De som bodde här då slog upp sina hyddor nära den forntida stranden och levde av vad som fanns i närheten. Huseby Klev, som ligger några kilometer sydöst om Ellös, var en sådan plats. Där har arkeologerna hittat mycket som berättar om vad man åt. Till exempel verkar man ha tyckt mycket om ostron. Stora högar med ostronskal fanns på boplatsen. Högarna kallas för kökkenmöddingar och är stenålderns sophögar. Saker av horn och ben som ligger där bevaras mycket bra på grund av kalken i ostronskalen. Fynden från Huseby Klev hittades flera meter under dagens markyta, djupt nere i leran. Leran hjälpte också till att skydda de saker som legat så länge i marken.

På Huseby Klev har arkeologerna hittat mycket djurben som har man slängt efter att man ätit upp sin mat. Människorna här tyckte om fisk som torsk och kolja. De åt också pigghaj, säl och delfin. En dag kanske sjöfågel stod på menyn. I skogarna har man jagat rådjur. Till efterrätt kunde man mumsa på grillade äpplen med rostade hasselnötter. De som bodde vid Huseby Klev verkar ha gillat att tugga tuggummi. Arkeologerna hittade flera bitar av björkbarkskåda som har märken av tänder från barn och vuxna.

På stenåldern fick man själv tillverka alla de saker man behövde för att jaga, förvara och tillaga mat. På Huseby Klev fanns fina fiskeredskap som metkrokar och harpuner av ben. Små flintspetsar (mikroliter) satt fast på spjut och pilar som man jagade med. Andra föremål som man kunde behöva för att till exempel gräva, hugga, bygga eller tillverka till exempel kläder med fick man också göra själv. Många redskap som knivar, skrapor och spetsar gjordes i flinta, men i leran på Huseby Klev fanns också yxor och hackor av horn från kronhjort.

Den mesta maten tillagades över öppen eld, den grillades, stektes eller rostades. För att maten skulle hålla längre kunde man torka den. Stora fiskar kunde hängas upp på torkställningar utomhus eller så kunde man hänga upp köttstycken högt upp i hyddans tak ovanför elden. Lite lufttorkat rådjurskött eller torrfisk med torkade äppelringar smakade säkert bra. Ett annat sätt att hålla maten fräsch var ställa ner den i svala gropar som invändigt var klädda med lera. Gropen fungerade nästan som ett kylskåp, eller kanske snarare skafferi. På den äldsta stenåldern kunde man ha sin mat i skålar av trä eller näver och i korgar av flätad vass eller gräs.

Från vänster ett tuggummi från stenåldern (husebyklev.se), mitten en metkrok och harpun av ben (wadbring.com) och till höger en pilspets i flinta, mikrolit. Brattås, Röra (Statens historiska museum).

Yngre stenåldern

Under den yngre stenåldern bodde man kvar vid stränderna. I havet fortsatte man att fiska och samla skaldjur och i den intilliggande skogen jagade man och samlade frukt och bär. En nymodighet som började bli populär nu var odling. För 5 000 eller 6 000 år sedan började man med jordbruk i Norden. Man hade lärt sig av andra folk att det gick att samla in vilda fröer av korn och vete och sedan så dem i jorden. Det första man gjorde var att bränna bort all växtlighet som träd, sly och gräs och sedan sådde man sädesfröna i askan. Det kallas för svedjebruk. Man skördade säden genom att skära av stråna med en böjd kniv av flinta som kallas skära. När säden var skördad bryggde man öl och lagade gröt. Förutom säd odlade man också bönor och ärtor. Nu började man också ha tamdjur där man bodde. På de första bondgårdarna fanns kor, getter, får och grisar som man fick kött, mjölk och ost ifrån.

Modern stenålderskastrull: ”fotskål” av keramik från Tegneby. Foto: Statens historiska museum.

Något som var helt nytt för den här delen av stenåldern var att man lärde sig att tillverka lerkrukor. Det hade man inte kunnat tidigare. Lerkrukorna användes som kastruller, kannor och lådor. Man kokade mat, hällde upp vatten och la det man ville spara som säd, nötter eller frukt och bär i krukorna. Ofta var de vackert dekorerade med streck och linjer på utsidan, och efter formen på dem kallar vi dem idag för trattbägare. En annan typ av keramik kallas för gropkeramik. Den verkar ha tillhört människor som inte först och främst levde på att odla eller hålla boskap. Istället jagade de säl, fiskade och jagade skogsdjur. Deras krukor är också vackert dekorerade, men i stället för streck- och linjedekor gjorde de mönster i form av gropar i leran.

Arkeologerna hittar ofta stora gropar fyllda med bränd sten när de gräver ut platser där stenåldersmänniskorna bott. De här groparna kallas kokgropar och fungerade som en form av ugn. Var man inte sugen på stekt eller torkat kött kunde man värma stenar på elden och lägga dem i en grop. På de varma stenarna lade man sedan kött eller fisk som lindats in i näver eller täckts med lera. På matpaketet lade man mer varma stenar och täckte sedan allt med jord. Sedan väntade man en timme eller två innan man grävde upp matpaketet. Maten var klar!

Bronsåldern

På bronsåldern levde man som boskapsskötande bönder. Odlingen hade nu tagit full fart med många olika sorters sädesväxter som korn, havre, vete, målla och hirs. Ärtor och bönor växte också på åkrarna. Mycket av det vi idag kallar ogräs som svinmålla och nässlor tog man hand om och tillagade. I skogarna runt boplatsen jagade man och samlade bär, svamp, frukt och nötter.

Dolk av flinta från Tegneby. Foto: Statens historiska museum

Samma djur som levde tillsammans med människorna på yngre stenåldern fanns också på bronsåldersgårdarna. En nymodighet var hästen som fick hjälpa till att dra och bära tunga saker. Ett annat djur som fick arbeta var tjuren eller oxen. Nu började man odla så stora marker att det var tungt att förbereda jorden för hand. Därför tog man hjälp av starka oxar som fick dra ett tungt träårder som gjorde fåror i marken som man kunde odla i.

Man tror att bronsåldersmänniskorna åt en väldig massa gröt och grytor. Det var ett enkelt sätt att tillaga maten. Man blandade ihop de ingredienser man hade och kokade dem i en kruka över elden. Ibland brände gröten eller grytan fast i krukan. Det kanske var tråkigt då men det är väldigt bra för arkeologerna. Den brända maten som finns kvar på krukskärvorna efter flera tusen år kan man ta prover på det brända och på så sätt få reda på vad de tillagt för länge sedan.

Det finns också spår av att man började baka bröd. Man kunde steka tunna brödkakor på en baksten, ungefär som ett slags tacos/tortillas, eller så kunde man grädda bröd i en ugn av lera. Mjölet fick man mala själv från säden man odlat. Sädeskornen lade man i en skålad sten som man sedan krossade och malde med hjälp av en rund sten (löpare) som passade bra i handen. Lite stenflisor kanske följde med mjölet…

Bronsåldersmiddag på gång. Foto: Vitlycke museum.

På Huseby Klev levde det människor under bronsåldern också. Liksom på stenåldern åt man mycket fisk som gråsej, torsk, långa, makrill och sill. Nu hade man fått lära sig att tillverka fiskekrokar på ett nytt sätt i metallen brons.

Metkrok i brons från Huseby Klev. Teckning: Anders Andersson.

Gjutform av täljsten för holkyxa från Tegneby. Foto: Statens historiska museum.

Järnåldern

På järnåldern fortsatte man att odla och ha djur på sina bondgårdar. Nya djur på gårdsplanen var katter och höns. En nymodighet som man odlade var råg. Skogen, sjön och havet var fortfarande viktiga skafferier.

Nu blev metallen järn allt vanligare. Järn är hårdare än brons och passar bra till att tillverka vardagsredskap av. Spadar som förut varit gjorda helt i trä fick nu en vass kant av järn som gjorde att man kunde gräva mycket bättre med dem. Det blev också lättare att förbereda markerna för odling med hjälp av en järnkantad plog. Under den yngre järnåldern slutade man att använda kokgropar. Istället lagades maten i grytor och stekpannor av järn. Grytorna hängdes upp i en kedja över elden. Järngrytan håller bättre än en lergryta och en stekpanna i järn blir snabbare varm än en stekhäll i sten. Flintredskapen som förut använts till att skära, skrapa och sticka med byttes under järnåldern ut mot knivar och till och med gafflar av järn.

Yxa av järn från järnåldern från gården Stala. Foto: Statens historiska museum.

Många av de redskap som järnåldersbönderna använde liknar de som vi använder än idag. En ny uppfinning var handkvarnen som man använde ända in på 1900-talet. Den gjorde det lättare att mala mjöl. Två platta cirkelformade stenar lades ihop. Den övre hade ett hål där man stoppade en träkäpp som man drog runt kvarnen med.

Handkvarn. Skansen.  Creative Commons 3.0-licens

Bröd och gröt var fortfarande vanlig mat, men det liknade inte riktigt den gröt och det bröd vi idag äter till frukost. Gröten kunde vara en blandning av mjöl och gryn men man lade gärna till blod eller fett från djur och serverade gröten okokt eller jäst. Bröden bakades på havre, ärtmjöl, skalkorn, råg och i sällsynta fall även vete. Vissa bröd jästes tjocka med hjälp av lite surdeg medan andra var platta, tunna och ojästa. Tjocka bröd bakades i askan i eldstaden eller gräddades i ugn. Tunna, ojästa eller självjästa bröd gräddades i en stekpanna, på en flat sten eller på en lerplatta, alternativt bakades i en ugn.

En vanlig typ av maträtt var paltbröd och blodpalt. I dessa ingick bland annat blod, korngryn eller kornmjöl som rördes till en smet som sedan formades till små bröd eller bullar. Antingen kokade man bullarna eller så gräddades de på en häll eller i en stekpanna. En del av de färdiga paltbröden torkades så att de kunde förvaras länge. Blodpaltsknäckebröd!

Det fanns många olika sätt att göra maten mer hållbar. Torkad och rökt mat var vanlig men man kunde också syra och jäsa maten. Fil och yoghurt som är syrad mjölk äter många av oss idag varje dag, och på järnåldern fick man nog surströmming, surkål och surkött till middag ganska ofta. Salt mat håller sig längre än färsk och arkeologerna tror att salt kan ha använts under förhistorien. Från en järnåldersgård vid Varla utanför Kungsbacka finns det spår av ett saltkokeri där man kokat havsvatten för att få fram saltet.

Blev man törstig drack man förutom vatten även många jästa drycker som mjöd, öl och vin. Mjöd gjordes av honung och vatten. Sockret i honungen fick drycken att jäsa och man kunde smaksätta mjödet med frukt, bär eller örter. Öl kunde man brygga på säden som man odlade och man kunde krydda med enris och pors. Vin gjordes på frukter och bär. Alkoholen gjorde att dryckerna höll längre.

Stuvad fisk

Rensade och flådda fiskar fylls med sönderdelad ängssyra och ställs tätt i en vid form eller gryta. Häll över en blandning av vatten och mjölk och låt fisken få sjuda i 5-10 minuter.

Rostvälling

Rosta försiktigt lite kornmjöl i ett kärl tills det börjar ändra färg. Rör om hela tiden så att det inte bränner vid. Vispa ner vatten eller mjölk när mjölet och kärlet svalnat något. Låt sedan vällingen få koka upp under omrörning.

Lingongröt

Koka krossad råg eller vete i vatten. Blanda ner rikligt med färska eller torkade lingon och hackade äpplen. Koka försiktigt tills äppelbitarna blivit mjuka. Servera gröten med många smörklickar.

Kokta rotsaker

Vitkål, morötter och kålrot kokas och värms sedan snabbt i smält smör och honung.

Mjödkyckling

Koka kyckling i mjöd. Servera med gröt på hela vetekorn och hällstekt bröd. Servera honungskakor med linfrö och nötter till efterrätt.

Recepten är hämtade från tidskriften ”Forntida teknik” nr 2/89-1/90.

Brödbak på stenhäll. Foto: Vitlycke Museum.