På kroppen

Varför har vi kläder? Enklaste svaret är väl att de är till för att hålla oss varma och skydda oss men svaret mer komplicerat än så. Vi bär kläder för att visa att vi tillhör en viss grupp eller yrkeskategori, vi bär de kläder som förväntas av oss i en viss situation, vi uttrycker vår personlighet genom kläder. Men inte bara kläder har betydelse när vi vill visa vem vi är – även smycken, hårfrisyrer och andra kroppsdekorationer spelar roll. Hur såg man ut under stenåldern, bronsåldern och järnåldern?

Varför har vi kläder? Enklaste svaret är väl att de är till för att hålla oss varma och skydda oss, men idag liksom under forntiden så är svaret mer komplicerat än så. Vi bär kläder för att visa att vi tillhör en viss grupp eller att vi arbetar med något speciellt, vi bär de kläder som förväntas av oss i en viss situation och vi uttrycker vår personlighet genom de kläder vi bär. Ibland så dömer vi och delar in människor efter hur de är klädda: ”tönt”, ”brat”, ”bonnig”, ”nörd”, ”modeslav”, ”emo”, ”hipster” och så vidare.

Hur var det då under forntiden? Tyvärr är det sällan som arkeologer hittar kläder vid utgrävningar, men det förekommer enstaka bevarade fynd. Betydligt vanligare är det att olika klädesdetaljer hittas. Det kan röra sig om olika spännen som dräktnålar och söljor i ben och metall som visar hur dräkten hållits på plats. Det är ofta som dessa dräktfynd hittas i gravar, så bilden kanske inte är helt rättvisande då man troligen begravdes i sina bästa kläder. Dessutom tillhör de gravar som grävs ut av arkeologer oftast människor som hade det bättre ställt och därmed är mer påkostade. Vi får helt enkelt tänka oss att det, precis som idag, funnits flera variationer på klädsel beroende på om du var barn, vuxen, kvinna eller man och om kläderna skulle användas till fest eller vardag. Det var inte bara kläderna och smyckena som visade vilken person man var. Även håret, frisyren, smink och andra kroppsdekorer spelade stor roll. Vissa stilar var mer populära under vissa tider, precis som idag.

Stenåldern

Hur såg man ut under stenåldern?

Hur var man klädd under stenåldern i Sverige? Det vet vi inte helt säkert då väldigt få fynd av kläder är kända från denna tid. Vi vet att man bar vackra smycken av bärnsten, benpärlor och djurtänder. Precis som nu var det viktigt att känna sig fin i det man tog på sig. I ett exempel från en grav på Gotland så hade en kvinna en kort kjol som var gjord av hundratals sältänder. Även männen hade kjol, eller man kanske snarare ska kalla det för höftskynken, men deras var lite längre och nådde ner till knäna. I gravar har man hittat höftskynken som var gjorda av dubbla rader av genomborrade djurtänder.

Pärlhalsband

Pärlor av glas och bärnsten som har hittats tillsammans med sot och ben i en solig sandbacke i Tegneby socken mitt på Orust. Foto: Statens historiska museer (bildarkiv).

Under den äldsta stenåldern så användes mest skinn, hudar och senor vid tillverkning av kläder, men fynd har visat att man även använde olika växter som man flätade samman. Det var först mot slutet av stenåldern som fårull började användas i kläder. Eftersom det finns så få fynd från vårt land så får vi anta att man var klädd ungefär på samma sätt som den så kallade ismannen från Italien. Ismannen, eller Ötzi som han vanligen kallas, hittades av några fjällvandrare i de italienska alperna 1991. Då hade mannen varit infrusen i en glaciär i över 5 000 år. Det som är extra spännande med Ötzi är att kläderna som han hade på sig var så välbevarade.

Vad hade han då på sig? Jo, på huvudet hade han en pälsmössa som var knuten under hakan med ett band, och på benen hade han hosor som väl närmast kan jämföras med våra dagars benvärmare. Hosorna var fästa vid ett bälte som han hade runt midjan. I detta bälte var även ett så kallat ländtäcke fäst. Ländtäcket gick framför magen, mellan benen och genom bältet baktill. Fötterna skyddades med flätat gräs som höll det värmande höet närmast fötterna på plats, över alltsammans hade han läderskor. Upptill hade mannen en pälskappa och över denna en mantel av flätat gräs.

Ismannen Ötzi

En rekonstruktion av de kläder som ismannen Ötzi bar. Valfrudners Encyklopedi.

Ötzi hade flera tatueringar på kroppen. Vi vet inte varför han tatuerat sig. Kanske var det för att bota värk eller för att markera vem han var och vilken grupp han tillhörde?

Ötzis tatueringar

Ötzi hade flera tatueringar på kroppen. © South Tyrol Museum of Archaeology

Tyvärr vet vi väldigt lite om hårmodet under denna tid. Kanske är det just därför som stenåldersmänniskan ofta framställs som en lurvig vilde med långt hår och skägg? Det vi känner till, och som arkeologer har hittat, är kammar av trä. Dessutom kan man tänka sig att man med hjälp av en enkel pinne kan ha satt upp håret i en knut precis som vi gör idag. Flintan är skarp och lämpar sig bra till att skära av hår och raka sig med, men förutom kammar har vi som sagt inga fynd som kan ge oss någon närmare vägledning till hur hår och skägg såg ut.

Bronsåldern

Hur såg man ut under bronsåldern?

I vårt grannland Danmark har man hittat flera gravar där den avlidne har begravts i en ekkista. Ekkistan tillsammans med ett ovanliggande tätt grästorvslager har gjort att dessa material som kläder, hår och liknande har kunnat bevaras. De danska fynden visar att man nu börjat använda ylletyg när man tillverkade sina kläder. Det har också visat sig att kläderna varit mycket välgjorda och haft ett varierat utseende. Vissa forskare tror att man med hjälp av kläderna har kunnat se om till exempel en kvinna var gift eller ogift.

I kortkort kjol

Den gifta kvinnan hade enligt fynden i ekkistorna en snörkjol – en knälång kjol som var gjord av tvinnade snören. Ibland kunde det finnas små bronsrör längst ner på snörena. Brons var mycket dyrt, så det var säkert inte alla som hade råd med denna lyx. Man kan tänka sig att det måste ha varit mycket åtråvärt med det nästan guldglänsande bronset. När bronsrören slog mot varandra måste det ha hörts lång väg.

Bronsålderskjol

Metallrören till en snörkjol är hittad i Turinge utanför Södertälje, tillsammans med andra smycken till dräkten: spiralarmband för att bäras runt handleden och en mängd små runda bronsprydnader att sätta på bältet eller på blusen. Ännu större armspiraler har en kvinna i Skåne haft. De har täckt hela underarmarna. Också hon har haft en snörkjol. Bronsrören är bevarade medan kjolen är förmultnad. Rekonstruktionsteckning från ett danskt ekkistefynd från 1500-1300 f.Kr. Teckning: Cecilia Bonnevier.

Den ogifta kvinnan har burit en hellång klänning som var lindad runt kroppen och hölls uppe med ett bälte runt midjan. Överst veks en flik in i brösthöjd. Till kjolen bar både den gifta och den ogifta kvinnan en ylleblus. Det finns forskning som menar att skillnaden mellan olika kläder inte alls hade att göra med om kvinnan var gift eller ogift, man bar precis som idag olika kläder vid olika tillfällen.

Mode under bronsåldern

Illustration: Margareta Hildebrandt, Örebro läns museum.

Klädd i mantel

Hur var då mannen klädd? Precis som ismannen från stenåldern så bar mannen underst ett ländkläde som sattes fast med knappar och läderremmar i ett bälte runt midjan. I detta bälte fanns flera läderremmar där ett svärd eller en kniv kunde fästas. Över axlarna bar han en mantel som fästes med en rem vid ena axeln. På huvudet hade man tovade mössor som antingen såg ut som en halv fotboll eller som en uppochnedvänd blomkruka. I Tyskland har man i en grav hittat en trekantig hatt i björknäver som kanske användes när det inte var så kallt. På fötterna hade man mockasiner eller sandaler, och detta gällde både för kvinnor och för män.

Mantel

Gerumsmanteln. Inventarienr: 16719. Foto: Gabriel Hildebrand, Riksantikvarieämbetet.

Allt som glimmar är brons

Högsta mode bland rikare människor under bronsåldern var att pryda sina kläder med glänsande bronsattiraljer. Både män och kvinnor bar smycken och vapen i sina dräkter. Vissa spännen var lika hos kvinnor och män. Ett sådant var det så kallade glasögonspännet som användes för att hålla ihop blusar, tunikor och mantlar. Det fanns även nålar som fyllde samma syfte. Både kvinnor och män bar dolkar som hängde i midjebältet.

Glasögonspänne

Glasögonspänne. Christer Åhlin, Statens historiska museum.

Spännen var vanliga och de kunde se lite olika ut. Vissa av dem var verkligen iögonfallande, dels för att de var så stora och dels för att de var så rikt dekorerade. De största kallades för bältesplattor och satt mitt på magen med hjälp av ett skärp av ylle. Dekoren på bältesplattorna gjorde att de såg ut som en slags sol. Kvinnorna bar även ringar av olika slag både runt halsen, armarna och fingrarna. Även i håret intill öronen hängde man små spiralringar som kanske kan liknas vid våra örhängen. Med hjälp av smyckenas utseende och mönster går det att se ungefär hur gamla de är.

Frisyrer

En cool frisyr under bronsåldern liknar den frisyr som var populär på 1970-talet. Då kallades den populärt för ”hockeyfrillan”, det vill säga kortklippt framtill och längs sidorna och långt i nacken. Skägg verkar ha varit ovanligt, nej slätrakat skulle det vara. För att raka sig använde man små, ofta dekorerade rakknivar av brons. Rakknivar är ett vanligt gravfynd från denna tid tillsammans med pincetter och kammar. Man kan undra över var de små pincetterna av brons var till för? Besvärades man av så kallad generande hårväxt redan vid denna tid?

Järnåldern

Hur såg man ut under järnåldern?

Det är först under äldre järnålder som det blev modernt med byxor hos män. Både lång- och kortbyxor förekom. Det fanns flera modeller – dels raka långbyxor och dels vida påsbyxor som knöts ihop under knäna. Ovan byxorna bar mannen en kolt (en slags tunika eller utanpåblus) som hölls ihop av ett bälte i midjan. Liksom under bronsåldern var det populärt med en mantel som fästes ihop över ena axeln med ett spänne, ofta ett ringspänne om man hade råd med detta. På vintern bar mannen en skinnmössa som knöts under hakan. En populär bild av den av den vikingatida mannen är en man med en hjälm med stora utstickande horn, men denna bild stämmer inte med verkligheten. I den mån männen burit hjälm så har dessa helt saknat horn.

Kvinnan klädde sig i en tubformad klänning som delade sig i ryggen i två flikar som drogs över axlarna och fästes framtill med två nålar. I midjan bar hon ett bälte. Under vikingatiden bar kvinnan en lång underklänning och i halsöppningen i halsen hade hon ofta ett litet spänne. Över långklänningen hade hon ett tygstycke som hon lindade runt kroppen med två axelband som fästes framtill med två ovala bronsspännen som kallas för fibulor. Var man rik och modemedveten hade man glaspärlor i ett band mellan dessa spännen, ibland flera stycken. Kyliga kvällar tog man på sig en sjal eller en mantel som hölls på plats med ett pannband.

Fibula

Spänne, en så kallad fibula av silver att fästa på kvinnans klänning. Hittad i Röra socken på Orust. Foto: Statens historiska museum.

 

Guldring

Halsring från Tegneby socken, Nötskär på Håbergs Kulle, Orust. Foto: Statens historiska museum.

Hårmodet under järnåldern

Det finns en hel del fynd från järnåldern som visar olika typer av håruppsättningar. Ofta är de väldigt detaljerat återgivna. Detta är knappast någon slump utan hade säkert sin betydelse. Troligen är det olika gudinnor som återges på de bilder som vi idag kan studera, men de håruppsättningar som finns avbildade kan ha var moderna även bland vanliga människor. På bilderna verkar mittbena ha varit en klar favorit bland kvinnorna. Det är också nu som vi för första gånger ser att håret fästs samman i en hästsvans. Den långa hästsvansen vreds om till en lös knut, och ur öglan som bildades drog man sedan ut hästsvansen som fick hänga utefter ryggen.

Frisyrer under järnåldern

Till vänster, en så kallad brakteat från Trollhättan som visar på en kan tyckas märklig frisyr. Till höger är en brakteat från Tanum i norra Bohuslän. Funnen på gården Stora Ryk. Här ser man den speciella hästsvansen.

Alternativt satte man upp håret till en knut i nacken som fästes med hårnålar. Ibland kunde håret döljas av en huvudduk.

Det fanns även variationer hos männen. Männen kunde ha både långt och kort hår. En populär frisyr var den så kallade svebiska hårknuten. Det var en specialknut som såg ut som en kanelbulle ovanför örat. Vi tror att slätrakning var det vanligaste, men på några runstenar finns bilder av män med spetsigt skägg så det är säkert så att det förekom flera olika stilar samtidigt.

Den svebiska hårknuten.

Den svebiska hårknuten. Foto: Statens historiska museum.

Enligt Tacitus, som var en känd romersk historiker och författare och som skrev boken Germania århundradet efter vår tideräkning, så bar de svenska krigarna sitt hår kammat bakåt eller åt sidan och band det till en knut. Detta mode spred sig även till grannlandet Tyskland. Men hårknuten bars även av andra män som en statussymbol, ett sätt att skilja ut en fri man från en slav.