Människan har genom historien levt tillsamman i mindre eller i större grupper. Man har varit beroende av varandra för att klara sin vardag och för att överleva. Tillsammans har gruppen kunnat dela på nödvändiga arbetsuppgifter som att samla mat och bränsle, passa barn, ta hand om äldre medlemmar av gruppen, bygga hus och mycket mera. Så har det varit fram till helt nyligen. Idag på 2000-talet är nästan vart tredje hushåll i storstäderna ensamhushåll. Med det menas att en person bor och lever själv i en lägenhet eller i ett hus. Under 1900-talet var det vanligast att ett hushåll bestod av mamma, pappa och två barn. Längre tillbaka i tiden var det storfamiljen som var vanligast. I storfamiljen ingick förutom kärnfamiljen (mamma, - pappa – och barn) oftast far- och morföräldrar. Hur levde man tillsammans under stenåldern, bronsåldern och järnåldern?

Människan har historisk sett alltid levt tillsamman i mindre eller i större grupper och man har varit beroende av varandra för att klara sin vardag och för att överleva. Tillsammans har gruppen kunnat dela på nödvändiga arbetsuppgifter som att samla mat och bränsle, passa barn, ta hand om de gamla, bygga hus och mycket mera. Så har det varit fram till helt nyligen. Idag på 2000-talet är nästan vart tredje hushåll i storstäderna ensamhushåll. Med det menas att en person bor och lever ensam i en lägenhet eller i ett hus. Under 1900-talet var det vanligast att ett hushåll bestod av mamma, pappa och två barn. Längre tillbaka i tiden var det storfamiljen som var vanligast. I storfamiljen ingick förutom kärnfamiljen (mamma, pappa och barn) oftast far- och morföräldrar. Vi ska nu se hur det såg ut under olika perioder under förhistorien.

Stenåldern

Stenåldersmänniskorna levde i små familjegrupper om kanske 5–10 personer. Det fanns inga specifika yrken, utan alla hjälpte till efter förmåga med att skaffa mat och tillverka de saker som behövdes. Vi vet inte hur män och kvinnor fördelade arbetsuppgifterna mellan sig. Då arkeologerna har hittat jaktvapen som gravgåvor i både mans- och kvinnogravar har man tolkat det som att alla som kunde hjälpte till med jakt och insamling av växter, medan de äldre kanske blev kvar hemma för att passa de små barnen. Kanske var det även deras uppgift att fostra och lära barnen olika saker som man behövde kunna som vuxen, som vilka växter som var ätbara, hur man slog en flintpilspets, hur man tog tillvara älgskinn, torkade fisk och så vidare.

En boplats på stranden under äldsta stenåldern. Illustration: Mattias Persson.

Man tror att de små familjegrupperna ingick i större stammar om kanske upp till flera hundra människor. Stammen har troligen haft bestämda tider under året då alla samlades på vissa utvalda platser för olika typer av ceremonier. Vid dessa sammankomster var det säkert en del festligheter. Kanske träffades man varje år vid midsommar? Säkert var det också så att man samlades vid begravningar eller liknande händelser. Vid sådana tillfällen kunde man också passa på att byta varor, ge vandra tips om olika saker, berätta historier och träffa någon som man kunde gifta sig med.

Människorna som levde under den äldre stenåldern hade sällan ett fast hem. Istället valde man att bo på flera olika platser. När man flyttade runt ofta var det lättare om man inte ägde mer än vad man kunde bära med sig. Det fanns förmodligen inte någon bestämd ledare i gruppen, utan den som var skickligast på det som behövde göras var antagligen den som de andra lyssnade på. I gravar från denna tid har man inte hittat något som tyder på att vissa individer skulle ha behandlats på något speciellt sätt, utan alla verkar ha behandlats ganska lika. Därför tror arkeologer att det var så det såg ut även i det levande livet.

Många sysslor utfördes utomhus. Illustration: Elias Olsson.

Det är svårt att veta om människor på stenåldern hade ett mer lättsamt liv som kringströvande jägare och samlare jämfört med senare tiders bofasta bönder. Ofta förutsätter vi att bondelivet måste ha varit bättre. Kanske beror detta på att vi idag lättare kan sätta oss in i och förstå livet som jordbrukare. Det fanns nog för- och nackdelar med båda levnadssätten. Kanske hade man en större frihet om man vandrade från plats till plats – man kunde ju i alla fall inte äga mer än det man kunde bära med sig. Livet var kanske därför enklare och mer rättvist. Utifrån de människor som idag lever som jägare och samlare vet vi att de inte behöver jobba lika många timmar för födan som till exempel en bonde, i genomsnitt räcker det med fyra timmar per dag.

Då människor valde att bli mer bofasta var det lättare att samla på sig flera saker. Kanske blev det då en större skillnad mellan dem som ägde mycket och dem som bara ägde lite? Men helt säkra på hur människor hade det kan vi förstås inte vara.

Bronsåldern

Hur var det då under bronsåldern? Under bronsåldern utvecklades ett stort kontaktnät med folk från hela Europa. Det fanns de som höll på med handel och som reste långväga för att köpa och sälja alla slags varor. Här i norr var det framförallt dyrbara föremål av guld, brons och bärnsten som var det man helst ville ha med sig hem. Om man ägde föremål av dessa material så visade man att man var rik och lyckad. De äldsta bronsföremålen som hittats i Skandinavien har haft sitt ursprung i Syd- och Centraleuropa och kanske har de kommit hit som ett resultat av kontakter mellan olika mäktiga släkter.

Hällristningar med båtmotiv.

Ett nytt samhälle började nu växa fram, det var ett samhälle som till skillnad från tidigare gjorde skillnad mellan människor. När arkeologer undersöker gravar från denna tid så syns det tydliga tecken på att vissa individer blev mycket rika, i deras gravar finns fantastiska föremål av brons och guld. Varför denna förändring som ledde till stor ojämlikhet skedde just då vet man inte med säkerhet, men samma sak hände i hela Europa vid denna tid.

Ett bronssvärd hittad i Ellösfjorden. Foto: Statens historiska museum.

Vad innebar då detta för människorna på en vanlig gård? Kanske bestämde man sig för att låta någon på gården få följa med på en handelsresa söderut för att byta skinn mot bronsföremål. Det var något med bronset som var speciellt. Bronsföremålen var säkerligen mycket dyra att byta till sig, en bronsyxa kostade säkert många skinn. Ändå var yxan som verktyg betraktat helt värdelös eftersom brons är en så mjuk metall. Så bronsföremålen fyllde nog en annan funktion. Troligtvis var de till för att visas upp – att skryta med – eller så hade de en speciell magi som gav sin ägare speciella egenskaper eller makt. Kanske skuldsatte sig människor för att kunna byta till sig bronset, kanske kunde man sedan inte betala tillbaka och förlorade allt man hade och fick börja arbeta för någon annan husbonde för att kunna bli skuldfri. I alla fall vet vi att man vid denna tid började handla inte bara med varor utan även med människor.

Järnåldern

Gårdens människor

För de flesta människor under järnåldern utgjorde gården världens centrum. Nästan alla hade anknytning till en gård på något sätt. Det betyder inte att alla ägde sin egen bondgård. På gården fanns säkert många, såväl män som kvinnor och barn, som arbetade för mat och husrum, och flera var säkert vad vi kallar för ofria eller trälar.

På en och samma gård kunde det finnas ganska många människor, inte minst eftersom man ofta bodde flera generationer tillsammans. Kanske fanns det också fosterbarn på gården. I varje fall under vikingatiden verkar man ha knutit band mellan släkter genom att låta andra familjer uppfostra ens barn. Det verkar också som att en husbonde kunde ha barn med flera kvinnor (frillor) som han levde med. Vi vet inte om alla barnen hade lika stor rätt till arvet som de barn som fötts inom äktenskapet.

När det gäller järnåldern så får vi nog överge bilden av små familjeenheter. Istället får vi tänka oss mer varierade sätt för människor att leva tillsammans. Men samtidigt var släktskap av stor betydelse. Till exempel så ingicks äktenskap förmodligen betydligt oftare i syfte att skapa band mellan släkter än av kärlek mellan två människor.

Husfruns makt i rika och mäktiga familjer var under järnåldern starkt knuten till gården och hushållet, medan männens makt tros ha varit mer riktad mot det övriga samhället. En del forskare menar att kvinnorna främst fungerade som spelbrickor i ett spel som gick ut på att skaffa sig bästa möjliga position i samhället. Som spelbrickor har kvinnorna kunnat giftas bort och på så vis utgjort länkar mellan till exempel olika släkter. På så sätt fungerade kvinnorna som en slags spindlar i nätet och hade sannolikt en stor betydelse för de sammanlänkande släkterna.

Gårdens viktigaste nyckel ledde till förråd och visthusbodar. Den bars av husfrun i en kedja på dräkten och visade hennes status. Foto: Staten historiska museum.